tag:blogger.com,1999:blog-85391999344407908822024-03-21T16:55:05.286+02:00Finsk heraldik genom tidernaAnders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.comBlogger154125tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-76913737136414618632023-10-02T17:18:00.000+03:002023-10-02T17:18:52.460+03:00<p> <b>Lokalvapen i Esbo och Kyrkslätt</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKNJoQL2eNCFG7IiLY0AnRXCaN5z0bIrwfhpA4oif4i-n8QEyDUS_1FTW0flk4xIaJFJqDKUjuJ_g3pnoIQTWZIX5iiHHZPSJtOYE_fYYPMte7HodRhdq66i6PAvcOAjpbVGWJF4lPzvllbQlBhX2GTiVFNQc_FnFxy_LbJjG9vLXQqw9iA9gj11uk9Y8/s942/Esbo_regionvapen.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="537" data-original-width="942" height="364" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKNJoQL2eNCFG7IiLY0AnRXCaN5z0bIrwfhpA4oif4i-n8QEyDUS_1FTW0flk4xIaJFJqDKUjuJ_g3pnoIQTWZIX5iiHHZPSJtOYE_fYYPMte7HodRhdq66i6PAvcOAjpbVGWJF4lPzvllbQlBhX2GTiVFNQc_FnFxy_LbJjG9vLXQqw9iA9gj11uk9Y8/w640-h364/Esbo_regionvapen.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Inofficiella lokalvapen i Esbo, designade av Markus Myllyniemi. Källa: <a href="https://www.hs.fi/kaupunki/espoo/art-2000008901415.html">Helsingin Sanomat</a>.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Det har gått en tid sedan bloggen uppdaterades, det är beklagligt, men det har sina skäl. Med åldrande föräldrar har gårdsbruket de inte längre förmår sköta mer och mer gått över till att bli mitt ansvar. Nu har det varit sommarsäsong igen med allt av arbete ute på fälten som det för med sig. Hösten och vintern kommer ändå, och med det lite mer tillfällen att ägna sig åt heraldiken igen.</p><p>Trenden med stadsdels-, region- och byavapen går vidare, och den här gången kan vi rikta sökarljuset på Esbo och Kyrkslätt. Här har vi lokalpolitikern och kommunikationsföretagaren Markus Myllyniemi från Kyrkslätt som varit framme.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfah8YnN4Kd3T2_iSTIJPVYYdI_eLrAL30Ebq7gy9SRPWGSc2pAw7mCcTVPsm2cm05RqcqiJrLmphkbjxCyRVQ_Ktl10bI3JSwhpaKamZd-Gje04KiO77ynudtfV5UeP9263vU_R9I_ldQpLmKpbijqkAk0o8wsGTR-wtiLqIXyGo5CaBtkV25cen-dAQ/s570/Kirkkonummen_kyl%C3%A4vaakunat.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="323" data-original-width="570" height="362" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfah8YnN4Kd3T2_iSTIJPVYYdI_eLrAL30Ebq7gy9SRPWGSc2pAw7mCcTVPsm2cm05RqcqiJrLmphkbjxCyRVQ_Ktl10bI3JSwhpaKamZd-Gje04KiO77ynudtfV5UeP9263vU_R9I_ldQpLmKpbijqkAk0o8wsGTR-wtiLqIXyGo5CaBtkV25cen-dAQ/w640-h362/Kirkkonummen_kyl%C3%A4vaakunat.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Byavapen i Kyrkslätt, designade av Markus Myllyniemi. källa: X, fd. <a href="https://twitter.com/MMMyllyniemi/status/1493952714220449801">Twitter</a>.</span></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4U-JYZ5U0-OQW6k7389CAn-gc-E_NhnmkJg3Med-5EOVmOVzXJpKeWnIBskkGJHIGn0bJMSjCMlquK6uJQw8cIKiEWsBfK-R7K0GgcHqm-L0DF03APHEWu49f1HsQdT_K8BRpUeltZfqJCXrG8-CBLBM7ibvNk3RIgOH1sIieEOkTzWO0mBJiiV2F3zU/s701/Markus_Myllyniemi_Facebook.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="701" data-original-width="592" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4U-JYZ5U0-OQW6k7389CAn-gc-E_NhnmkJg3Med-5EOVmOVzXJpKeWnIBskkGJHIGn0bJMSjCMlquK6uJQw8cIKiEWsBfK-R7K0GgcHqm-L0DF03APHEWu49f1HsQdT_K8BRpUeltZfqJCXrG8-CBLBM7ibvNk3RIgOH1sIieEOkTzWO0mBJiiV2F3zU/s320/Markus_Myllyniemi_Facebook.JPG" width="270" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://markusmyllyniemi.fi/2022/05/26/kukaolen/">Markus Myllyniemi</a>. Källa: Facebook.</td></tr></tbody></table><br /><p>Myllyniemi har främst publicerat sig på sociala medier och i de inlägg jag har sett har det inte närmare öppnats upp motiveringat till ämmnesvalen i de här vapnen. Med lite lokalkännedom kan man förstås tolka sig till någonting; metron går till Mattby (Matinkylä) nuförtiden, Esbogård har sin plats i Gamla Esbo (Vanha-Espoo), Alberga (Leppävaara) är ett talande vapen och nuvarande Esbo domkyrka ligger i centrum (Espoon keskus).</p><p>I Hvitträsk i Kyrkslätt upptäcktes de första hällmålningarna i Finland, av självaste Sibelius, Pork(k)ala har sin fyr, Meiko är en vacker vildmarkssjö som är naturskyddad.</p><p>Vad Obelix har att göra i Veikkola undgår mig dock något, Veikkola är ett samhälle i norra Kyrkslätt, kanhända något egenartat. Och visst, under Porkalaparentesen var ju hela Kyrkslätt taget av Sovjetunionen - nej inte hela - en by i norra Kyrkslätt hade undgått och hörde fortfarande till Finland... Måhända det är förklaringen.</p><p>Hursomhelst, än en gång får man lov att uttrycka glädje över att det dyker upp unga förmågor som för det heraldiska arvet vidare.</p><p>Nu något helt annat.</p><p>Det har sina skäl att jag inledde med lokalvapen i Esbo, och jag har ju <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2022/01/">tidigare</a> fört fram min särskilda relation till den här staden där mina förfäder levt och brukat jorden en gång i tiden. Då var det ett Esbo som inte finns längre, ett agrart svunnet Esbo.</p><p>Det är en intressant historia med en gård som inte längre finns, och det finns en hel del att berätta om ett av de gamla stamhemmanen vid namn Kirsti, min farfars hemgård.</p><p>Så, här är <a href="https://kirstigard.blogspot.com/2023/09/kirsti-gard-i-esbo-karaktarshuset-pa.html">historien om Kirsti gård, släkten Segersven och det Esbo som inte längre finns</a></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj46gvL9PF37x2RV8s_7WeCqUM384qmstmpir3kJrgKsiR2M_eOTYwT1LN8SeiUdMD9WqnMWHeohogwM5n24wdMI0FpZe7PIKHl2eH0wxe9JB7_RreIqpTfwbRpGlIBmmepP5CVWP6jbE5LdX39Ra4wkFT5gcxuPPL2TNVfXPwWTrQuzMBcd9Xxw5IbNYQ/s1017/Kirsti_Edited.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="1017" height="181" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj46gvL9PF37x2RV8s_7WeCqUM384qmstmpir3kJrgKsiR2M_eOTYwT1LN8SeiUdMD9WqnMWHeohogwM5n24wdMI0FpZe7PIKHl2eH0wxe9JB7_RreIqpTfwbRpGlIBmmepP5CVWP6jbE5LdX39Ra4wkFT5gcxuPPL2TNVfXPwWTrQuzMBcd9Xxw5IbNYQ/s320/Kirsti_Edited.JPG" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="background-color: white; color: #666666; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 10.56px;">Karaktärshuset på Kirsti. Esbo stadsmuseums samlingar.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Anders Segersven</p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-76998186354019603182023-02-21T11:59:00.000+02:002023-02-21T11:59:56.669+02:00<p> <b>Heraldiska Sällskapet i Finland tar nya tag</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheqlNoSYI74vdERwrkp4C6BTQQr57jR1t3BVpcAWT4T6UI68nVV8slsPz5Rcc8RO_0_gQcQuRr3DGVYZHK_90jAFIzjtaM0EFBbOZ65HbC1t_K_SBSzZNd3CSycR-QMnY6dy0a-x0NpSPvLnndQ91m_JxUm4xA8L6Y_fRn2ygiMPbjr6pGt6kZHbl9/s960/HSif.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="613" data-original-width="960" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheqlNoSYI74vdERwrkp4C6BTQQr57jR1t3BVpcAWT4T6UI68nVV8slsPz5Rcc8RO_0_gQcQuRr3DGVYZHK_90jAFIzjtaM0EFBbOZ65HbC1t_K_SBSzZNd3CSycR-QMnY6dy0a-x0NpSPvLnndQ91m_JxUm4xA8L6Y_fRn2ygiMPbjr6pGt6kZHbl9/w447-h285/HSif.JPG" width="447" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Föreläsning pågår i den stora salen på Vetenskapernas Hus. Arkivbild från HSiF:s Facebook-konto.</span></td></tr></tbody></table><br /><p>Det kanske inte har gått de heraldiskt intresserade förbi att Heraldiska Sällskapets i Finland verksamhet har gått på sparlåga sedan coronaepidemin bröt ut år 2020. Allmänna möten har inte hållits och egenligen det enda som fortgått som vanligt är vapenregistreringsfunktionen, eftersom ledamöterna där redan sedan tidigare främst sammankommit via e-post.</p><p>Torsdagen den 19 januari hölls sedan ett något försenat årsmöte på Vetenskapernas Hus, som lämpligt nog också öppnat upp igen efter en längre tids renovering, och Anton Eskola som suttit som ordförande under coronatiden avgick och till ny ordförande valdes Unni Leino.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNC5jJZ8yRTjdFIzA0fYTgSCc2E5L8dWXkSdi3Vaw7M3w_6K9fNp1zp8KLKZQO1VWw6CVlWoXxq8POa4jrkXtp5ZISLnnckoM37xtb__B3vEGLl8t4NHLe4NKXvwpfb7KvchxsfLKFB9-tX1WROXrbkJBpckGjno6AafmszoqvJDbI3fjY7AYHih5u/s2048/anton_et_unni.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNC5jJZ8yRTjdFIzA0fYTgSCc2E5L8dWXkSdi3Vaw7M3w_6K9fNp1zp8KLKZQO1VWw6CVlWoXxq8POa4jrkXtp5ZISLnnckoM37xtb__B3vEGLl8t4NHLe4NKXvwpfb7KvchxsfLKFB9-tX1WROXrbkJBpckGjno6AafmszoqvJDbI3fjY7AYHih5u/s320/anton_et_unni.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Tidigare ordförande Anton Eskola till vänster och Unni Leino till höger.<br /> Arkivbild från HSiF:s Facebook-konto.</span></td></tr></tbody></table><br /><p>Heraldiska Sällskapet vädrar morgonluft igen och från vårsäsongen 2023 återupptas de månatliga allmänna sammankomsterna på Vetenskapernas hus. Som bekant från tidigare år möts man som regel den tredje torsdagen i månaden (utom under sommarsäsongen), och till programmet hör en föreläsning i något heraldiskt ämne, kallad STUDIA HERALDICA-serien.</p><div style="font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; border: 1px solid rgb(238, 238, 238); box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.1) 1px 1px 5px; color: black; font-size: 16px; margin-bottom: 8px; margin-left: 174.5px; margin-right: 174.5px; padding: 6px; position: relative; text-align: center; text-indent: 0px;"><tbody style="margin-bottom: 0px; padding: 0px;"><tr style="margin-bottom: 0px; padding: 0px;"><td><div style="margin: 0px;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgy4lmkEmb9TaKNTJ6FglN9LvCvClYIJL16EmQbPg_PUI-CguRviSITvJ0a7Qw5Np6htwIKu-gqxOxBdiNiUW7uKRutX_Iu2NlNzIVatp-co8nZIjBMSCOsugo6qFm14_w5W2IRwNzShvk/s1600/vetenskapernashus.JPG" imageanchor="1" style="color: #993300; margin-left: auto; margin-right: auto; text-decoration-line: none;"><img border="0" data-original-height="471" data-original-width="430" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgy4lmkEmb9TaKNTJ6FglN9LvCvClYIJL16EmQbPg_PUI-CguRviSITvJ0a7Qw5Np6htwIKu-gqxOxBdiNiUW7uKRutX_Iu2NlNzIVatp-co8nZIjBMSCOsugo6qFm14_w5W2IRwNzShvk/s320/vetenskapernashus.JPG" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; border: none; box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.1) 0px 0px 0px; padding: 0px; position: relative;" width="292" /></a></div></td></tr><tr style="margin-bottom: 0px; padding: 0px;"><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px; padding-top: 4px;"><div style="margin: 0px;">Vetenskapernas Hus, Kyrkogatan 6, Helsingfors.</div></td></tr></tbody></table><div style="font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"><br /></div><div style="font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"><br /></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">Här är programmet för vårsäsongen 2023:</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;"></span><br /></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">16.3.2023<span style="margin: 0px;"> </span></span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">kl 18.00 – 20.00</span></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">HSiF vårmöte med stadgeenliga ärenden, samt efter det:</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">"Kunnallisheraldiikka Raaseporin kaupungin alueella ennen ja nyt" (Kommunalheraldiken i Raseborgsregionen förr och nu), av Anders Segersven</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">20.4.2023<span style="margin: 0px;"> </span></span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">kl 18.00 – 20.00</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">Besök av Henric Åsklund från Svenska Heraldiska Föreningen, som föreläser om Jan Ranekes exlibriskonst.</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><br /></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><br /><span style="font-family: times, "times new roman", serif;"></span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">18.5.2023<span style="margin: 0px;"> </span></span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif;">kl 18.00 – 20.00</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: times, times new roman, serif;">Unni Leino: "Vaakunaselityksen ja vaakunakuvan suhde" (Förhållande mellan vapenbeskrivning och vapenbild")</span></div><div style="font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: calibri;"></span><span style="font-family: times, "times new roman", serif;"></span><br /></div><div style="font-size: 16px; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; margin: 0px;"></div><div style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; line-height: normal; margin: 0px;"></div><p><b style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px;"></b></p><div class="text_exposed_show" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: "Times New Roman"; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="background: rgb(255, 255, 255); border: 1px solid rgb(238, 238, 238); box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.1) 1px 1px 5px; color: #222222; margin-bottom: 8px; margin-left: 160.5px; margin-right: 160.5px; padding: 6px; position: relative; text-align: center;"><tbody style="margin-bottom: 0px; padding: 0px;"><tr style="margin-bottom: 0px; padding: 0px;"><td style="text-align: center;"><div style="margin: 0px;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJkc-e7ExKMP8p7AfgrW8XdrFbwjTt7qeVI0d0tQ8Om29fgelN7Ec0jOdPKf7o7tZBci904Ro0RF_llqJiWfTdmnfRD-Sj9q9kw62kch5KsHFzEO5uw-SzbKpMnprqPOfWZRmRflr_LZw/s1600/kartaVetenskapHus.JPG" imageanchor="1" style="color: #993300; margin-left: auto; margin-right: auto; text-decoration: none;"><img border="0" data-original-height="603" data-original-width="950" height="203" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJkc-e7ExKMP8p7AfgrW8XdrFbwjTt7qeVI0d0tQ8Om29fgelN7Ec0jOdPKf7o7tZBci904Ro0RF_llqJiWfTdmnfRD-Sj9q9kw62kch5KsHFzEO5uw-SzbKpMnprqPOfWZRmRflr_LZw/s320/kartaVetenskapHus.JPG" style="background: transparent; border: none; box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.1) 0px 0px 0px; cursor: move; padding: 0px; position: relative;" width="320" /></a></div></td></tr><tr style="margin-bottom: 0px; padding: 0px;"><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px; padding-top: 4px; text-align: center;"><div style="margin: 0px;">Vetenskapernas Hus, placering på kartan.</div></td></tr></tbody></table><div style="margin: 0px;">Föreläsningarna är öppna för allmänheten och är avgiftsfria. Förbehåll för eventuella ändringar naturligtvis, men i mån av möjlighet försöker jag föra in dem här om sådana uppstår.</div><div style="margin: 0px;"><br /></div><div style="margin: 0px;">Notera att föreläsningarna går på finska, förutom Henric Åsklunds föreläsning.</div><div style="margin: 0px;"><br /></div><div style="margin: 0px;">Välkommna!</div><div style="margin: 0px;"><br /></div><div style="margin: 0px;">Anders Segersven, vice ordförande, HSiF</div></div>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-65289798099034861952022-08-19T16:36:00.000+03:002022-08-19T16:36:23.948+03:00<p><b>Lindsayvapnet i Vederlax kyrka - en gåta</b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCPbOGnrNrAd2mEXgBISXP5ZEjzYgaXdYNPcx6XgN7T3C3ASv5jy8kcF9nTQhDf2w-tVUwxkg0N6wxFdeeWB2D_1Q9ktlmo0nOg0JWviyrfC_avTonh90fO50bGy9xoyYLqjX3VMrCHMmwilfxtaq9L4zrkmej9wnxD9xPElQ8VvsmBMz0nwqh6zf6/s657/Lindsay.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="657" data-original-width="558" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCPbOGnrNrAd2mEXgBISXP5ZEjzYgaXdYNPcx6XgN7T3C3ASv5jy8kcF9nTQhDf2w-tVUwxkg0N6wxFdeeWB2D_1Q9ktlmo0nOg0JWviyrfC_avTonh90fO50bGy9xoyYLqjX3VMrCHMmwilfxtaq9L4zrkmej9wnxD9xPElQ8VvsmBMz0nwqh6zf6/w395-h400/Lindsay.JPG" width="395" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Jacob Lindsays vapen i Vederlax kyrka. Bildkälla:<a href="https://heraldica.narc.fi/aineisto.html?id=9547&lang=fi">Riksarkivet/Yrjö Kotivuori</a>.</span></td></tr></tbody></table><b><br /></b><p></p><p>På övre våningen i klockstapeln vid Vederlax (Virolahti) kyrka förvaras ett huvudbaner tillhörigt major Jacob Lintz (Lindsay). Han hade brukat ett hemman i Alapihlaja by från 1640 till 1667 då han avled och han begrovs i kyrkan år 1669 där hans vapensköld uppsattes. </p><p>Jacob Lindsay härstammade från Skottland och han dyker upp i rullorna som fänrik vid överste Kasper Ermes infanteriregemente år 1637. Han deltog bland annat i kriget i Skåne på 1650-talet och avslutade sin militära bana som major vid Karelens kavalleriregemente. Släkten Lindsay i Finland har setts som uradel från Skottland, men blev aldrig naturaliserad i Sverige och sannolikt har den utslocknat under 1700-talet.</p><p>Det här är det enda vapen av släkten Lindsay i Finland som har bevarats, och det gör det unikt på mer än ett sätt. Vapnet, beskrivet i <a href="https://heraldica.narc.fi/aineisto.html?id=9547&lang=fi">Europeana Heraldica</a> som "<i>kluven i guld och svart, en spets av motsatta tinkturer överlagd med tre klöverblad av motsatta tinkturer 2+1</i>" har nämligen inga som helst likheter vapnet för ätten Lindsay i Skottland. Huruvida den andra tinkturen verkligen varit guld är svårt att säga, eftersom färgen lossnat så att endast träbottnen och spår av vit <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kredering">kredering</a> går att se. Koponen skriver på 1980-talet om rött och silver, men det är svårt att se hur han kommit fram till den slutsatsen.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZes5I5ZzScserG3agpui3LvFKbm7HFS_KfVXdKIVit6RXJx_cztm4Zv-Mvgblx6hi8jfiDzpNpRSXhcJHuahMBQKetulh1H3MdobJXb4bc_owxwnWZCm6_KM_VEMzk5vDzg1XiqYvnB0HqqgPwYo4aQlkPl3Z29EWMr8Z1sYmFVkjZi47_pbCTlqA/s196/Lindsay_Clan.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="196" data-original-width="181" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZes5I5ZzScserG3agpui3LvFKbm7HFS_KfVXdKIVit6RXJx_cztm4Zv-Mvgblx6hi8jfiDzpNpRSXhcJHuahMBQKetulh1H3MdobJXb4bc_owxwnWZCm6_KM_VEMzk5vDzg1XiqYvnB0HqqgPwYo4aQlkPl3Z29EWMr8Z1sYmFVkjZi47_pbCTlqA/s1600/Lindsay_Clan.JPG" width="181" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Stamvapnet för Clan Lindsay i<br /> Skottland. Källa Wikipedia.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Clan_Lindsay">Clan Lindsay</a> från de skotska lågländerna har alltid fört "<i>Gules, a fess checky azure and argent</i>" i sitt grundutförande, det vill säga en röd sköld med en schackrutad bjälke i blått och silver. Det skotska heraldiska systemet medför att grundvapnet ändras med brisyer för olika släktgrenar, men inget som på något vis liknar vapnet i Vederlax.</p><p>Det förefaller alltså att Jacob Lindsays begravningsvapen skapats i Finland. Men av vem? I ett utlåtande från The Heraldry Society of Scotland på 1980-talet konstaterar Charles J Burnett att vapnet måste vara förlänat av kungen i Sverige, eftersom ett dylikt inte förekommer i Skottland. Men eftersom Jacob Lindsay inte blev naturaliserad eller introducerad på Riddarhuset i Sverige, än mindre adlad, så kan det inte vara så heller.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_7WGcbM26Zl65k0lqzEfdHjlhW0k9X6kYKtkP7FOevKTk_4rzw-fTUJwjByCaf8o4q0iqFhsPDg94FzzTB2d8mCkC-rUkLjkOYzwb6jOjfEK42V4Zff9U8aaBlgLVckZ3NjECnhBuoqJSLtByBBUZp1dAneOBbyTLVX3nbjU_4LMaoD5A9o9xAF6F/s393/Lindsay_Burnett.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="393" data-original-width="308" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_7WGcbM26Zl65k0lqzEfdHjlhW0k9X6kYKtkP7FOevKTk_4rzw-fTUJwjByCaf8o4q0iqFhsPDg94FzzTB2d8mCkC-rUkLjkOYzwb6jOjfEK42V4Zff9U8aaBlgLVckZ3NjECnhBuoqJSLtByBBUZp1dAneOBbyTLVX3nbjU_4LMaoD5A9o9xAF6F/w208-h265/Lindsay_Burnett.JPG" width="208" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Charles J Burnett om Vederlaxvapnet <br />1981;There is no Lindsay Arms like<br /> this in Scotland"</span>.</td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Vapenkompositionen är nämligen heraldiskt felfri, och dessutom synnerligen tilltalande och lyckad. Den har krävt heraldiskt kunnande något över lekmannens nivå, eftersom den laborerar med häroldsbilder och motsatta tinkturer. Jag vågar påstå att det inte lyckats på ett felfritt sätt för någon som inte studerat heraldisk teori åtminstone i någon mån.</p><p>I artikeln om <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2019/09/teet-fran-perna-och-det-skotska.html">Teet i Pernå</a> så spekulerar jag i hur Johan Mattson Teet i Pernå på 1640-talet kunde känna till att det förekommit en släkt Tait of Pirn i Skottland, och konstaterar att det i hans bekantskapskrets funnits ett flertal skotska officerare från kända släkter, och måhända hade någon av dessa berättat för honom om detta. Vi kan ju gå ett steg vidare, kunskaper i heraldik torde förvisso ha hört till gentlemannens bildning vid den här tiden; har det funnits en skotsk amatörheraldiker som ställt upp med sakkunskap för vänner och bekanta här någonstans i sydöstra Finland i mitten av 1600-talet? Vi lär aldrig få veta.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrwOnU4kY9XIcJP862n7VMGtCxvv-De-NHJlwnGuC3yVzDAR7ldb32-1BRnrquTRbo-77X5efhx0IjuGUsYw9_DR50um7cBrLg-bhphiLGgwxI70cCJSMZnqW-HJvYQpR9fKgEipjtemTsgow_DOp4xB18vGrMdLEadpsdsYKK7j5YSg3PnmK84PaK/s467/Lindsay_Koponen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="467" data-original-width="338" height="370" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrwOnU4kY9XIcJP862n7VMGtCxvv-De-NHJlwnGuC3yVzDAR7ldb32-1BRnrquTRbo-77X5efhx0IjuGUsYw9_DR50um7cBrLg-bhphiLGgwxI70cCJSMZnqW-HJvYQpR9fKgEipjtemTsgow_DOp4xB18vGrMdLEadpsdsYKK7j5YSg3PnmK84PaK/w268-h370/Lindsay_Koponen.JPG" width="268" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Markku Koponens version av Lindsayvapnet i Vederlax från år 1981.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><span lang="SV" style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px; margin: 0px;"><span style="font-family: times, "times new roman", serif; font-size: x-small;">Källor:</span></span><br style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px;" /><br style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 15.4px;" /><span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: times, "times new roman", serif; font-size: x-small;">Jully Ramsay: Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden, Helsingors 1909-1916</span></p><p><span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: times, "times new roman", serif; font-size: x-small;">Markku Koponen: Salaperäinen vaakuna Virolahden vanhasta kirkosta, manuskript 1981</span></p><p><span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: times, "times new roman", serif; font-size: x-small;">Markku Koponens korrespondens i Collegium Heraldicum Fennicums arkiv</span></p><p>Anders Segersven</p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-4899388326295703022022-05-02T21:49:00.001+03:002022-05-03T11:55:24.816+03:00<p> <b>Att döda ett sigill</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBTTszZcHpju8zGsx2CLaPRs1MuwGIJBEdAbQt1wSEp4tuBB7OjjRgYAJlI6glBU_nN1JnR-IA6Kd4wF5oOY08T20uSfQvn3OL4zciJS1UsiPS_-n06irtLedI6WqYjWo_XfS9RLfmRQbEEQSNDt6JUfIZPDQw8Nl2ZZxkSR_avRaOdARo6aCq9HA6/s685/Sigillfynd.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="458" data-original-width="685" height="376" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBTTszZcHpju8zGsx2CLaPRs1MuwGIJBEdAbQt1wSEp4tuBB7OjjRgYAJlI6glBU_nN1JnR-IA6Kd4wF5oOY08T20uSfQvn3OL4zciJS1UsiPS_-n06irtLedI6WqYjWo_XfS9RLfmRQbEEQSNDt6JUfIZPDQw8Nl2ZZxkSR_avRaOdARo6aCq9HA6/w562-h376/Sigillfynd.JPG" width="562" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">J.P.Taavitsainen, Sigillfynd gjorda vid arkeologiska utgrävningar i Finland, Fornvännen 76.</span></td></tr></tbody></table><p>I samband med det förra inlägget om sigillstampfyndet i Sjundeå, dök ett intressant faktum upp; om du tappar din sigillstamp så behöver du få den dödad, så att den inte kan missbrukas om någon skulle hitta den och få för sig att börja använda den. Alldeles - precis som med tappade kreditkort och mobiltelefoner av idag. Ett slitet uttryck, men inget nytt under solen alltså.</p><p>Sigillet var en väsentlig del av den medeltida dokumenthanteringen. Sigillet bekräftade den underskrivandes identitet eller den institution denne representerade. Ja, till den grad att identiteten kunde uttryckas enbart genom ett sigillavtryck och individen kunde alltså utöva sin auktoritet utan att fysiskt vara på plats.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTfTpshvY-nK6Ond9cD0mcxl-522LE5B67kxzxY-8dkePtqqWTPu0fC_zzqDTjs2aO-59elwb31Mj9zWHdxSaRT13dcI6NBjLm27C1vUe5todKlBitiS8OgOh-F6bsH8X4Zkchvp0KOp6xJ30f-g-1Gvkh1wg5BtRcwQiAMPKNL6r8Vu7TksnM9xjB/s305/Bero1.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="305" data-original-width="232" height="305" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTfTpshvY-nK6Ond9cD0mcxl-522LE5B67kxzxY-8dkePtqqWTPu0fC_zzqDTjs2aO-59elwb31Mj9zWHdxSaRT13dcI6NBjLm27C1vUe5todKlBitiS8OgOh-F6bsH8X4Zkchvp0KOp6xJ30f-g-1Gvkh1wg5BtRcwQiAMPKNL6r8Vu7TksnM9xjB/s1600/Bero1.JPG" width="232" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Sigill för biskop Bero I från 1253, det äldsta bevarade i Finland.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Bevarade sigillstämplingar finns det i Finland en hel del, Reinhold Hausens samling "<a href="http://df.narc.fi/Images/Literature/Hausen_Finlands_medeltidssigill_1900.pdf">Finlands medeltidssigill</a>" upptar 378 stycken, varav det äldsta är tryckt i vax av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Bero">biskop Bero I</a> år 1253. Fler än så har hittats efter det att Hausen gav ut sin samling år 1900, men sigillstampar har bevarats endast ett drygt tiotal; från 1300-talet 6 stycken, från 1400-talet 7 stycken och en från 1500-talet.</p><p>Då en sigillbärande person dog, var det av vikt att se till att sigillet inte heller kunde användas längre. Man lade alltså ofta sigillstampen med i graven, varvid den också ofta gjordes obrukbar. Det hela kunde rentav utformas till en hel ceremoni; sigillet fördes efter själamässan till huvudaltaret där det förstördes av en för ändamålet tillkallad guldsmed. Om sigillstampen var av ädelmetall kunde den döde under sin livstid ha bestämt om att någon släkting skulle ärva metallen. Man kunde naturligtvis också smälta ner den och donera metallen till kyrkan.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFJHoBiWHxF_axeQ562513z7MQUGEItlW96Gf-w_zOj-lTNutMVqzufqpNRjdClrgWkYc62psokrg2COSb_HutMUKlYIrV47td_7nLjFStpqULkddUNgF-14V_fAPL_Px4_hYTOLFrScSKjMWcwKQaknCcagsxZw_m1DsJrpUm3adfJj5Rgr69KtRT/s590/Sigillstamp.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="289" data-original-width="590" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFJHoBiWHxF_axeQ562513z7MQUGEItlW96Gf-w_zOj-lTNutMVqzufqpNRjdClrgWkYc62psokrg2COSb_HutMUKlYIrV47td_7nLjFStpqULkddUNgF-14V_fAPL_Px4_hYTOLFrScSKjMWcwKQaknCcagsxZw_m1DsJrpUm3adfJj5Rgr69KtRT/w400-h196/Sigillstamp.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Sigillstamp funnen vid arkeologiska utgrävningar i Enköping. Från <a href="https://arkeologerna.com/bloggar/adventskalender-2019/fran-runor-till-flaskpost/">arkeologerna.com</a>.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Men om du alltså helt enkelt tappade bort din sigillstamp, så var det av vikt att få den dödad så att eventuella dokument sigillerade med den efter det kunde förklaras ogiltiga. Det gällde alltså att göra en anmälan hos någon representant för den offentliga makten, tex. städernas råd eller vid de lokala <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Lagmansting">lagmanstingen</a> eller <a href="https://fho.sls.fi/uppslagsord/9438/haradsting/">häradstingen</a> där man kunnat erhålla ett intyg av domaren som bevis. I Finland har inte bevarats några dokument över detta förfarande, men i Tallinnrådets <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4nkebok">tänkebok</a> från åren 1380-1455 återfinns flertalet anteckningar om dödande av sigill. Främst tycks det ha varit fråga om borgare, rådsmän och hantverkare som lät anmäla om försvunna sigill, men enstaka adelsmän och ordensvasaller återfinns också.</p><p><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Visa Immonen & Tapio Salminen: Keskiaikainen papin sinettileimasin Siuntiosta, Suomen kirkkohistoriallisen seuran vuosikirja 2020, sid 120-132, Helsingfors</span></p><p><span style="font-size: x-small;"><a href="http://docplayer.se/41614554-Sigillfynd-gjorda-vid-arkeologiska-utgravningar-i-finland-taavitsainen-jukka-pekka-fornvannen-76.html">J.P. Taavitsainen: Sigillfynd gjorda vid arkeologiska utgrävningar i Finland, Fornvännen 76</a></span></p><p>Anders Segersven</p><p><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-66283021943830438812022-04-26T19:38:00.001+03:002022-05-03T11:55:06.973+03:00<p><b>Sigillstampfyndet i Sjundeå år 2017</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdWdMa0Rz-Or1E8v6aK4fSPoBGNmyIhaEOdjkN0pCCmWyZlNPvCh7ud942QqXzvp5_QjHRhmH4weirvkG8EAhL1E6l-PJ9p12WgXRZcAVpJM0qh2AErOVkUb_h7MU5pBcDh79_ePppv81vEXOoH4XpHR2AP-tGxGvj5v-T0xSae-_Zmt_u0PLCOFYu/s976/SigillstampSjunde%C3%A5.PNG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="476" data-original-width="976" height="295" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdWdMa0Rz-Or1E8v6aK4fSPoBGNmyIhaEOdjkN0pCCmWyZlNPvCh7ud942QqXzvp5_QjHRhmH4weirvkG8EAhL1E6l-PJ9p12WgXRZcAVpJM0qh2AErOVkUb_h7MU5pBcDh79_ePppv81vEXOoH4XpHR2AP-tGxGvj5v-T0xSae-_Zmt_u0PLCOFYu/w606-h295/SigillstampSjunde%C3%A5.PNG" width="606" /></a></div><br /><p><br /></p><p>En metalldetektorentusiast gjorde år 2017 på en åker i Lempans by i Sjundeå ett fynd som utan vidare kan anses som ett av de heraldiskt sett mer intressanta på åratal. Det är fråga om en sigillstamp i kopparlegering med en vapenbild som stilmässigt kan dateras till slutet av 1300-talet. Vad mera är, omskriften gör att vi kan namnge ägaren till sigillet; <i>S(igillum) Io(a)n(n)is Wolde(ma)rzo(n) p(res)b(yte)ri</i>, det vill säga "prästen Johannes Woldemars sigill".</p><p>Själva vapnet på sigillet består av en gotisk såkallad strykjärnssköld med en <a href="https://dev.finto.fi/hero/fi/page/p288?clang=sv">eldstålsliknande</a> bild. Inom heraldiken har vi termer för olika former <a href="https://dev.finto.fi/hero/fi/page/p319?clang=sv">gångjärnsbeslag</a>, samt även <a href="https://dev.finto.fi/hero/fi/page/p3205?clang=sv">läderkniv</a>, men det förblir oklart vad för en figur det egentligen är fråga om. Vad som däremot är uppenbart är att vapnet påminner väldigt mycket om det för släkten <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Scherembeke">Scherembeke</a>.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvH1BGZc4lvrrAkPpAlwF2OmaaHkUO68yT0HgMnRVR1aGR03OgKgAWrCt8dm7Yu75Fzy4F4NnCSYVz_8zJfovalXcoQEXkqyDwsXYe1nBXrnYWMqguEOChUUa2EbZBbowBHglgMmEvzO1hpe4LbSkknCz-xR8ZWUl2rouz7JN4c1jJziVeHv0Mo5o2/s487/Scherembeke.PNG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="487" data-original-width="393" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvH1BGZc4lvrrAkPpAlwF2OmaaHkUO68yT0HgMnRVR1aGR03OgKgAWrCt8dm7Yu75Fzy4F4NnCSYVz_8zJfovalXcoQEXkqyDwsXYe1nBXrnYWMqguEOChUUa2EbZBbowBHglgMmEvzO1hpe4LbSkknCz-xR8ZWUl2rouz7JN4c1jJziVeHv0Mo5o2/w210-h261/Scherembeke.PNG" width="210" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Sigill för Kristiern von Scherembeke år 1319</span>.</td></tr></tbody></table><br />Scherembeke-ätten härstammade ursprungligen från Scharnebeck, nordost om Lüneburg i Niedersachsen där den första medlemmen är känd år 1218, men verkade under 1300- och 1400-talen i Harjumaa, släktens gods <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Maardu">Maardu</a> låg strax öster om Tallinn. Scherembekes vapen är känt sedan 1359, då medlemmar av ätten gjorde en större donation till <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Helgeandskyrkan,_Tallinn">Helgeandskyrkan i Tallinn</a>.<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Skt1WvRHY-dyZkq0I_M6xp7H3Pyb1ISXOFgJTRHCWrCloIN9xW8xpGSZ9ZXBQCZA0R0g4GRVpcgbvLZmzlyWz6pmwzIDEo86nz4Tc8g5eeZbfiXs85CeKHkV5np2_7j4jCffTEFiB9ku5usjb_QBtupqST_SvPr7AvIqkOmeuQ2DDjivC3dPfoE8/s413/Eesti.PNG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="413" height="276" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Skt1WvRHY-dyZkq0I_M6xp7H3Pyb1ISXOFgJTRHCWrCloIN9xW8xpGSZ9ZXBQCZA0R0g4GRVpcgbvLZmzlyWz6pmwzIDEo86nz4Tc8g5eeZbfiXs85CeKHkV5np2_7j4jCffTEFiB9ku5usjb_QBtupqST_SvPr7AvIqkOmeuQ2DDjivC3dPfoE8/w380-h276/Eesti.PNG" width="380" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Gåvobrevet till Helgeandskyrkan i Tallinn 14.9.1359 med vidhängande sigill av riddaren Christianus<br /> Scherembek, hans bror Willekinus och Christianus son Christianus junior. Bild: Tallinna Linnaarhiiv.</span></td></tr></tbody></table><p>Kontakter till högfrälset i det svenska riket saknades inte; ståthållaren på Viborg <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Krister_Nilsson_(Vasa)">Kristiern Nilsson Vasa</a> kallade Henrik Scherembeke i Tallinn sin frände ("ome") i ett brev av den 10.3.1423. Det kunde betyda morbror eller någon annan släkting på kvinnosidan. Scherembeke-vapnet påminner mycket om det tidiga Vasavapnet, det som är känt med Kristiern Nilssons far Nils Kettilsson 1355. Det har tolkats som en heraldisk liljefigur i ändan av en spira, som sedan omarbetades till en stormvase av Gustav Vasa.</p><p>Men vem var då prästen som tappade sigillstampen i Lempans i Sjundeå? Ja, det vet vi inte. Även om namnet Johannes förekommer, så är någon prästman med tillnamnet Woldemar inte känd i släkten Scherembeke. Sannolikt har prästmannen ändå varit knuten till släkten på sätt eller annat. Och vad hans ärenden än må ha varit så var han sannolikt endast på färd genom Sjundeå, eller borde man kanske säga, det vi idag känner som Sjundeå eftersom Sjundeå känns som socken först år 1417. Lojo däremot var kyrksocken redan år 1323 och mycket av färdseln till och från Lojo dessa tider gick genom Sjundeå följande Sjundeå å. De kyrkliga traditionerna i Lojo anses gå ända till 1200-talet, då legenden berättar att den danske ärkebiskopen Andreas Synnesen lät utföra massdop på folk vid Kastlähde källa i Tötar.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4Ysjp2KCk5cG6xbsEQQ8851oLetu_HQZAHw-XnB0rcWC3xW9dxd7JMPsaGx4wecQr2Vk9w3_bcHasU0q0j0JQl0pkoq1EmKCs1XGkMT7N70X4TF5sIcOATvw0tSoX0TNudU3OSrvgKrn8gQzg7kIKM0ULdp1gDu4PjrymDS2FoXqz_YzJcOStEXNK/s444/Kastl%C3%A4hdeLojo.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="297" data-original-width="444" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4Ysjp2KCk5cG6xbsEQQ8851oLetu_HQZAHw-XnB0rcWC3xW9dxd7JMPsaGx4wecQr2Vk9w3_bcHasU0q0j0JQl0pkoq1EmKCs1XGkMT7N70X4TF5sIcOATvw0tSoX0TNudU3OSrvgKrn8gQzg7kIKM0ULdp1gDu4PjrymDS2FoXqz_YzJcOStEXNK/s320/Kastl%C3%A4hdeLojo.JPG" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Minnesmärke vid Kastlähde källa i Tötar. Bild: Lohjan kotiseutututkimuksen ystävät.</span></td></tr></tbody></table><p>Platsnamn med leden munk i namnet är rikligt förekommande mellan övre loppet av Sjundeå å och södra stranden av Lojo sjö och också annorstädes vid kusten i Nyland. Först och fämst har det med cisterciensermunkarna från <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Padis_kloster">Padis kloster</a> i Estland att göra; konung Magnus Eriksson hade år 1351 överlåtit patronatsrätten över Borgå socken till padismunkarna och de hade också omfattande egendomar i Ingå och Kyrkslätts socknar samt laxfisken i flere åar och älvar längs kusten.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZfgGkn1Bg9DWOQtS54Dnl8U1HSBBokJkRhZDSqc5kVxYqLOyGru6eKivgOnx2EjVGc1oyCLhkscAETDm9KEx8AGBKoHVN51vN95HAPBhvRlCg02uiwfxJMBiJdNHKjarhxmlJIONL2x0KS5tJN2-liY4Ac8tRp9km_qtzJDN6QZ8k3V_N7FRFZWXx/s801/F%C3%B6gderier.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="501" data-original-width="801" height="249" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZfgGkn1Bg9DWOQtS54Dnl8U1HSBBokJkRhZDSqc5kVxYqLOyGru6eKivgOnx2EjVGc1oyCLhkscAETDm9KEx8AGBKoHVN51vN95HAPBhvRlCg02uiwfxJMBiJdNHKjarhxmlJIONL2x0KS5tJN2-liY4Ac8tRp9km_qtzJDN6QZ8k3V_N7FRFZWXx/w398-h249/F%C3%B6gderier.JPG" width="398" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Fögderier och kyrkosocknar i Nyland vid medeltidens slut. Från "Padise ja Vantaa".</span></td></tr></tbody></table><p>Kyrkomän av mångahanda slag rörde sig alltså längs Sjundeå å, och den första kyrkplatsen i Lojo låg uppenbarligen i Kyrkstad i Virkby, det är strax söder om Lojo sjö som nämnt ovan. <a href="https://www.sjundeaforsamling.fi/stpetrikyrka/historia/katolskatiden">Kapell</a> anlades längs med ån både vid Sjundby och vid Svidja, men hurudan verksamhet där förekom har för länge sen försvunnit i tidens glömska. Folkminnet har bevarat intrycket av munkar antagligen oavsett hurdana kyrkans män det varit fråga om. Och så någon gång under andra halvan av 1300-talet tappade en av dessa kykomän, prästen Johannes Woldemar, sin sigillstamp i en åker i Lempans by.</p><p>Föll den ur hans pung när han vandrade över fälten, eller när han satt sig ned för att vila, kanske slagit läger, det får vi aldrig veta. Det är kanske mindre sannolikt att han red, sådant var för stormännen, men han tycks ju som vi har sett varit knuten till en inflytelserik släkt, så det är väl inte helt uteslutet det heller.</p><p>Det kan vi konstatera, att där han rörde sig längs utkanterna av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Raseborgs_l%C3%A4n">Raseborgs slottslän</a>, så satt vid samma tider på Raseborg <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Tord_Bonde_(R%C3%B6riksson)">Tord Röriksson</a>, måg till Nils Kettilsson som använde sig av samma vapen som vår prästeman. Små var kretsarna på den tiden.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQQB_jHKyHrWprinWifv00ynVzaQCYVP6CtTslCHUMIjct4wBzsykHWDju4ecIk5ELHY-oQYz0r5EPJEn44N2aeQ2e1FZG0KUtZ-6hxfClfVRN_fRQbJwwAtlH8VlaZIh8F_7y9B2_PG_KPOI6MW8mSlmYwqTqPeqByr1YjSSsfEMoBHFf8EHAb9t_/s776/Bockstensmannen.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="776" data-original-width="397" height="439" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQQB_jHKyHrWprinWifv00ynVzaQCYVP6CtTslCHUMIjct4wBzsykHWDju4ecIk5ELHY-oQYz0r5EPJEn44N2aeQ2e1FZG0KUtZ-6hxfClfVRN_fRQbJwwAtlH8VlaZIh8F_7y9B2_PG_KPOI6MW8mSlmYwqTqPeqByr1YjSSsfEMoBHFf8EHAb9t_/w225-h439/Bockstensmannen.JPG" width="225" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Bockstensmannen">Bockstensmannen</a>. Vad gör han här? Ja, egentligen ingenting, men han var när han<br /> dog någon gång under andra halvan av 1300-talet en lägre ämbetsman på resa,<br /> enligt vissa teorier rentav en prästeman.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Visa Immonen & Tapio Salminen: Keskiaikainen papin sinettileimasin Siuntiosta, Suomen kirkkohistoriallisen seuran vuosikirja 2020, sid 120-132, Helsingfors</span></p><p><a href="file:///C:/Users/t5s84/Downloads/V%C3%A4stnyl%C3%A4ndsk-kustbebyggelse-under-medeltiden.pdf"><span style="font-size: x-small;">Gunvor Kerkkonen: "Västnyländsk kustbebyggelse under medeltiden" Helsingfors 1945</span></a></p><p><a href="https://sivistysvantaa.fi/material/attachments/XgGGYq4OA/padise_ja_vantaa.pdf"><span style="font-size: x-small;">Padise ja Vantaa, keskiajan silta Padisen ja Vantaan välillä</span></a></p><p>Anders Segersven</p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-56171666049436210842022-02-13T19:43:00.003+02:002022-02-18T12:51:40.676+02:00<p><b> Ejbykalken</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjy4Xr7FVEu6_9cag5ONYSiUaoCkndA6m7W83eqXfhukqCl8S3UHf6fSFM6IfN24egRa-dyB77DpMdzMbOMfbCFx2BezU1XzrIY3m-yyWUbjbuv40X36Pzmhi0TcrGsogEwzy_eJvE0QBhNGO0a-LMALsF5Lsyf9Lbtb0lPPiEe3IWzxgJpC7jabRdt=s1094" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="732" data-original-width="1094" height="381" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjy4Xr7FVEu6_9cag5ONYSiUaoCkndA6m7W83eqXfhukqCl8S3UHf6fSFM6IfN24egRa-dyB77DpMdzMbOMfbCFx2BezU1XzrIY3m-yyWUbjbuv40X36Pzmhi0TcrGsogEwzy_eJvE0QBhNGO0a-LMALsF5Lsyf9Lbtb0lPPiEe3IWzxgJpC7jabRdt=w572-h381" width="572" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Ejbykalken i Åbo Domkyrkomuseum. Bildkälla YLE.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Ejbykalken förvaras i Åbo Domkyrkomuseum, men den tillbringade 400 år av sin tid i <a href="https://www.ejbykirke.dk/page/14/ejby-kirkes-historie">Ejby kyrka</a> i Danmark. Kalken är medeltida, framställd troligen kring år 1480, men den rövades till Danmark redan år 1509 vid <a href="http://runeberg.org/dbl/14/0405.html">Otto Ruds</a> plundring av Åbo. Från Danmark returnerades den år 1925 till Finland mot en kopia till kyrkan i Ejby. Det har sagts att det eventuellt var kalkens räddning, därmed undgick den Gustav Vasas nedsmältningar och många krig och skövlingar.</p><p>Vi känner till händelsen från inledningen av Mika Waltaris roman Mikael Ludenfot, och det är ju på sätt och vis den som sänder ut djäknen från Åbo på äventyr i renässansens Europa:</p><p></p><blockquote><p><i>"En sensommarnatt när jag var sex eller sju år gammal kom jutarnas amiral Otto Ruud roende uppför ån förbi de sovande vaktposterna på Åbo hus och överraskade köpstaden i gryningen. Eftersom den gräsliga plundringen av Åbo ägde rum år 1509 eller fem år före Sankt Hemmings beatifikation torde jag sålunda ha skådat dagens ljus år 1502 eller 1503.</i> <i>/.../ </i><i>På tredje dagen hade någon av jutarna burit mig hem till henne (fru Pirjo) och betalt tre silverörtugar för att hon skulle bota mig. Han gjorde säkerligen denna barmhärtighetsgärning för att gälda sina synder ty domkyrkans plundring hade givit många jutar grymma samvetskval. Av hennes beskrivning antog jag att det var samme man som hade dräpt min morfar och mormor."</i></p></blockquote><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhqeIM-8V9InmXsqWtx8TwMCW_ryYjkIlUSagSwHcoToSz8uff8S6vFRexScU3d9nDHt6Ns6O3vJs9_pawA6srBWFdt4RshyH39WVcivp6ifSxxSMv1OODPPoH2ohsOBew-aj8sZqRl64X2eP3PYcarWjS_O2WAYNQP8DgePTMiVhW3yWPfsIl3ZRrj=s629" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="542" data-original-width="629" height="323" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhqeIM-8V9InmXsqWtx8TwMCW_ryYjkIlUSagSwHcoToSz8uff8S6vFRexScU3d9nDHt6Ns6O3vJs9_pawA6srBWFdt4RshyH39WVcivp6ifSxxSMv1OODPPoH2ohsOBew-aj8sZqRl64X2eP3PYcarWjS_O2WAYNQP8DgePTMiVhW3yWPfsIl3ZRrj=w374-h323" width="374" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Detalj av kalkens fot. Bild Yrjö Kotivuori, <a href="https://heraldica.narc.fi/vaakunaryhma.html?id=161&lang=fi">Europeana Heraldica</a>.</span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p></p><p>Kalken är hursomhelst ett av de ryktbaraste silverföremålen från Finlands medeltid, och torde vara skänkt till kyrkan av domprosten Magnus Särkilax på 1470- eller 1480-talet. Kalken är förgylld och har en skål som är förnyad under senare tid, men foten med skaftet är medeltida. Foten i form av ett sexpass är typisk för senmedeltida nattvardskalkar och på varje sektor av sexpasset är fäst en vapensköld med hjälm och hjälmprydnad. Två av vapnen består av monogram, och de är placerade mittemot varandra. Man har utgått ifrån att monogrammen hänvisar till huvuddonatorena och vapenparen kring dem hänsyftar till deras släkt eller föräldrar.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjpfexd1ogVvBI_vyKUHNyLbpK_I99vvMHjgBWuTOOqr1CcS7ojhS1BSxKoWYj1wkfKe2t2ij0gqWgmJV6v49RHUZcx-4DCUJjAF9Mbv2M95xB9F5u18m03di6F9whoiypOnQwOO2QWF19d6O6mRuAjae6osQuajtBSnZxs0kF1GPjfobIjFZpiTpKU=s519" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="484" data-original-width="519" height="388" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjpfexd1ogVvBI_vyKUHNyLbpK_I99vvMHjgBWuTOOqr1CcS7ojhS1BSxKoWYj1wkfKe2t2ij0gqWgmJV6v49RHUZcx-4DCUJjAF9Mbv2M95xB9F5u18m03di6F9whoiypOnQwOO2QWF19d6O6mRuAjae6osQuajtBSnZxs0kF1GPjfobIjFZpiTpKU=w417-h388" width="417" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Det första monogramvapnet med en stjärna i hjälmprydnaden kan läsas tämligen tydligt <i><b>mn</b></i> och torde hänvisa till Magnus Nicolai, det vill säga <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Nicolai_(Stjernkors)">Magnus III Stjernkors</a> som var biskop i Åbo 1489 - 1500. En äldre, mindre sannolik, tolkning är <i><b>nm</b></i>, vilket kunde betyda ärkediakonen Nicles Mull.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhSmZXZvVIU8SZA5xKo6OzE49Yi8_L7gJMd_Fp0jlpDIFQtKNUyGIRhgCQsyb9HoxLBUuYi1SBjp2NgYL5a78xViM351pksWxq2rQN9jrKCrhYU_9cE8l9yn3L92d6JJIeLLiDY-or8meSmuABNBKlo_zU3y_8ZRKR7HEiawJq6qut8esEeIKGbHf3X=s471" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="471" data-original-width="371" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhSmZXZvVIU8SZA5xKo6OzE49Yi8_L7gJMd_Fp0jlpDIFQtKNUyGIRhgCQsyb9HoxLBUuYi1SBjp2NgYL5a78xViM351pksWxq2rQN9jrKCrhYU_9cE8l9yn3L92d6JJIeLLiDY-or8meSmuABNBKlo_zU3y_8ZRKR7HEiawJq6qut8esEeIKGbHf3X=w200-h254" width="200" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Tre vapen med monogrammet <i><b>mn </b></i>har funnits i Virmo kyrka, då Elias Brenner eller medhjälpare<br /> under andra hälften av 1600-talet gjorde avteckningar av vapen i Finlands kyrkor. Det är inte bekant<br /> var vapnen suttit, för de finns inte kvar, men sannolikt är att det har varit fråga om donationer<br /> av Magnus Stiernkors, för han hade egendomar i socknen.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>På den heraldiskt högra sidan om Magnus Nicolai återfinner vi en vapensköld med ett mantuanskt kors över en sexuddig stjärna, som hjälmprydnad likaså en stjärna. Det är fråga om Stiernkors-släktens vapen och specifikt tillhörigt Magnus Nicolais far Nils Olofsson Stiernkors. På den heraldiskt vänstra sidan om monogrammet har vi ett vapen med en väpnad arm, hjälmprydnaden är en öppen handflata. Vapnet tillhör släkten Tavast och torde hänsyfta till Magnus Nicolais mor, Elin Nilsdotter Tavast.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhXLjwzF7P5CP_oKIdV9AXtGe974fp62IyBkhL7bIxp7TKeah91CcqwSw-HPkYQsPybwZy7pW6p2O37UouCzrvVAqBNq8KWTlTfvrG-bjC4XIg3A4jW99zBphZ6Vdp3eyRPh8znEdbhsutP1dOK61CT-vIBeMMNLYlAcDyLZzYnnTO_ylUkJFGc0UhH=s466" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="466" data-original-width="398" height="259" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhXLjwzF7P5CP_oKIdV9AXtGe974fp62IyBkhL7bIxp7TKeah91CcqwSw-HPkYQsPybwZy7pW6p2O37UouCzrvVAqBNq8KWTlTfvrG-bjC4XIg3A4jW99zBphZ6Vdp3eyRPh8znEdbhsutP1dOK61CT-vIBeMMNLYlAcDyLZzYnnTO_ylUkJFGc0UhH=w221-h259" width="221" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Magnus Stiernkors vapen som biskop<br /> enligt Markku Koponen.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Det andra monogramvapnet är svårare att placera. Det kunde läsas som <i><b>sg</b></i> men det går inte att finna någon särskild person eller släkt att förknippa det med. Det har framkastats att det kunde vara fråga om <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_guldsmed">Sven guldsmed</a>, som var verksam i Åbo 1443 - 1467 och som bevisligen förfärdigat nattvardskärl. Det skulle ändå förutsätta att Ejbykalken är något äldre än vad sammanhanget i övrigt antyder. Sven guldsmed var ofrälse och att han skulle satt sitt monogram i vapensköld tillsammans med de andra högadliga donatorerna är osannolikt, låt vara att han var en förmögen man..</p><p>Juhani Rinne har tolkat monogrammet som <i><b>ch</b></i> och menar att det syftar på Klaus (Claus) Henrik Bitz (ca. 1458 - 1506) och Jalmari Jaakkola har uttytt det som <i><b>ivgt</b></i> och hävdat att det är fråga om Ingeborg Valdemarsdotter Garp för <i><b>ivg</b></i> och hennes man <a href="https://www.geni.com/people/Olof-Tavast/6000000011618942220">Olof Nilsson Tavast</a> för det sista <i><b>t</b></i>. Därmed gör det dottern Metta Olofsdotter till donator. Resonemanget är invecklat och det är inte utan att man påminns om heraldikens förtjänster vid igenkänning.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEinOqmZSOYmM96g7OUCbp4tPG4dNabSIJJNoo-FhvlS4RFYREMj1U50XyBR8zChgGHYdPBO9H7u_M88yCBO4XRLIgSYfXgnlBlvEHGKNDqsKiLcEjH6Y-4PH5YdkzwXJ_B04xF2m0KDVxiagBBdzExYOy3dh0Fcqovrs1R4fqb-z_gnLIRwcZx4Hvvr=s459" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="459" data-original-width="343" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEinOqmZSOYmM96g7OUCbp4tPG4dNabSIJJNoo-FhvlS4RFYREMj1U50XyBR8zChgGHYdPBO9H7u_M88yCBO4XRLIgSYfXgnlBlvEHGKNDqsKiLcEjH6Y-4PH5YdkzwXJ_B04xF2m0KDVxiagBBdzExYOy3dh0Fcqovrs1R4fqb-z_gnLIRwcZx4Hvvr=w195-h261" width="195" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Konrad Bitz vapen som biskop <br />enligt Markku Koponen.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>På den heraldiskt högra sidan av det andra monogrammet återfinner vi ett vapen med en bock i skölden och en fjädervippa som hjälmprydnad. Det skulle kunna vara <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2016/03/konrad-bitz-och-slakten-bitz-konrad.html">Konrad Bitz</a>, biskop 1460 -1489, men utan biskopliga attribut är det antagligen inte så. Däremot är Konrads far Henrik Bitz, Erik Bitz (Metta Olofsdotters man) eller Klaus Henriksson Bitz möjliga kandidater.</p><p>Heraldiskt vänster om monogramvapnet har vi en sköld med en från vänster framkommande väpnad arm och med en hand som hjälmprydnad. Som vapeninnehavare har föreslagits lagman Sune Sunesson eller Jeppe Pedersson, båda av släkten Ille, och Jeppe var Metta Olofsdotters man i hennes andra äktenskap. Resonemanget är såtillvida besynnerligt, att <a href="https://www.adelsvapen.com/genealogi/Ille_nr_60">Illesläktens</a> väpnade arm håller i en lilja och hjälmprydnaden är också en lilja. Junani Rinne å sin sida anser att det är fråga om Lucia Nilsdotter Tavasts vapen.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjjQnr_Knq693mpoaM8I7AO1_gDFGO8-9hLfSTw4ZtCcQ_5nuVPIpePzG2vFvm8qHrMqthFrHkiEx2JR-BdYY7SsFnzf2QltGkGiy3UpVHrFdpO4v0rzln0m8XCnjLRb4XJxQgoTg71D5XfRjPovWwF71OOf-j-GiGhnxHAmCZOgW7G_cKDzzSovng8=s460" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="460" data-original-width="370" height="244" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjjQnr_Knq693mpoaM8I7AO1_gDFGO8-9hLfSTw4ZtCcQ_5nuVPIpePzG2vFvm8qHrMqthFrHkiEx2JR-BdYY7SsFnzf2QltGkGiy3UpVHrFdpO4v0rzln0m8XCnjLRb4XJxQgoTg71D5XfRjPovWwF71OOf-j-GiGhnxHAmCZOgW7G_cKDzzSovng8=w196-h244" width="196" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Magnus II Tavasts vapen som biskop<br /> enligt Markku Koponen.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Tolkningarna kring det här andra monogramvapnet sprider sig, lindrigt sagt. Frågan härvid kvarstår, men klart är åtminstone att kalken kan förknippas med Magnus III Stiernkors och hans föräldrar. Kalken måste därmed ha framställts före han blev biskop år 1489. Vi vet att han lät bygga Alhellgonakapellet, det nuvarande högkoret, i domkyrkan. Skriftliga källor vet berätta att valven stod färdiga år 1471 och att år 1480 gjorde Magnus Stiernkors en stor donation till Allhelgonakapellet. Allra senast torde nattvardskärlen ha varit färdiga till det att Magnus lät upprätta högaltaret i Allhelgonakapellet år 1485. Kärlen ja, för Ejbykalken kom med en paten som också är prydd med Stiernkors vapen.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiomASnVBzgCosbeHFiGlRMwzxaJDL-BBxwiLLgP9VYas9ors-IN5214ZfmRnPNO0cp3QxGfW4gK-yh1P_FWCkS-52f562gSp-mnlk5LdGaWP7jncdbCehHZgNgIdoxQg35B9yJcD2yI0l_C75nUlYWK6wwQ-BA9zNzu4LHp1u9cmXC4TpZohB-3_Y9=s483" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="483" data-original-width="471" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiomASnVBzgCosbeHFiGlRMwzxaJDL-BBxwiLLgP9VYas9ors-IN5214ZfmRnPNO0cp3QxGfW4gK-yh1P_FWCkS-52f562gSp-mnlk5LdGaWP7jncdbCehHZgNgIdoxQg35B9yJcD2yI0l_C75nUlYWK6wwQ-BA9zNzu4LHp1u9cmXC4TpZohB-3_Y9=w388-h398" width="388" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Paten till Ejbykalken med Stiernkors vapen i samma stil. Bild P. O. Welin.</span> </td></tr></tbody></table><br /><p>Det hade inte ens gått trettio år från kalkens färdigställande till den där morgonen i augusti år 1509 då Otto Rud och hans anhang trängde sig in i domkyrkan i jakt efter dyrbarheter och kalken med tillbehör försvann till Danmark för över 400 år. Och inte bara kalken, nästintill allt av värde försvann från kyrkan och säkerligen också månget annat hus i Åbo. Så vitt man vet är kalken och dess paten det enda som återstår av bytet, och de återlämmnades alltså från Danmark år 1925 som en gest till den unga nationen Finland. Trots att den tillbringat den absolut mesta av sin tid i Ejby församling så placerar vapnen på dess fot den stadigt i det finska högfrälset och kretsarna kring biskopsstolen i Åbo.</p><p>Och Otto Rud förresten, den som googlar hittar snabbt amiralen och sjöhjälten Otto Rud 1520 - 1565, han som hade sina nappatag med Klas Horns flotta och som sedermera dog i svensk fångenskap. Mindre lätthittad är hans farbror amiralen och kaparen Otto Rud, känd 1482, död 1511. Åtminstone finska wikipedia blandar i skrivande stund glatt samman båda. Otto Rud d.ä. härjade med kung Hans goda minne längs den nyländska kusten åren 1508 och 1509, brände Borgå och ödelade västra Nyland, och i gryningen den 3.8.1509 stod alltså Åbo i tur. Eftervärlden har velat se det som att han fick sådana samvetskval av plundringen av Åbo domkyrka att han begav sig på pilgrimsfärd till det Heliga Landet år 1510 för att sona sina synder. Hursomhelst så dog han under hemfärden i Bayern år 1511.</p><p><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Juhani Rinne: <a href="https://thy.fi/wp-content/uploads/2011/09/THArk9s227-262.pdf">Turun tuomiokirkon "Ejbyn kalkki" ja sen henkilöhistoriallinen probleema</a></span></p><p><span style="font-size: x-small;">Markku Koponen: Heraldica Catholica Fennica, Helsingfors 1984</span></p><p><span style="font-size: x-small;">C. A. Nordman: Finlands medeltida konsthantverk, Helsingfors 1980</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Visa Immonen: Henkilövaakunat kulta- ja hopeaesineissä ennen vuotta 1600 / Henkilö- ja sukuvaakunat Suomessa, SKS Helsingfors 2011</span></p><p><span style="font-size: x-small;"><a href="https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/607">Kansallisbiografia/Otto Rud</a><br /></span><br /></p><p>Anders Segersven</p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-69866321627297984452022-02-04T16:34:00.001+02:002022-02-09T09:26:09.251+02:00<p><br /><b>Stadsdelsvapen i Helsingfors</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi1wLf7RS7TSzFT7a7cSDKzYwoC0m4z4pkPxZhQ1g4cUDgES8waVZjxPqBUSHbyddxEqnbRjb0wgCTxCGuPg9mAzExKRMTsJLYQMUSMw5zf5jXFVuOC-nhLOTUWcioIaf6hmE_YPCWOAZzyBRWSBXkofSW3LdlUpYvWPrRFyy4cTTN0Tw3_rPuJnWbO=s937" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="517" data-original-width="937" height="343" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi1wLf7RS7TSzFT7a7cSDKzYwoC0m4z4pkPxZhQ1g4cUDgES8waVZjxPqBUSHbyddxEqnbRjb0wgCTxCGuPg9mAzExKRMTsJLYQMUSMw5zf5jXFVuOC-nhLOTUWcioIaf6hmE_YPCWOAZzyBRWSBXkofSW3LdlUpYvWPrRFyy4cTTN0Tw3_rPuJnWbO=w621-h343" width="621" /></a></div><p><br /></p><p>Han har slagit till igen. Arttu Rintanen, som vi <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2021/06/">senast</a> träffade förra sommaren när han komponerat stadsdelsvapen för Tammerfors. Och nu har Helsingfors stått i tur.</p><p>Vi läser i <a href="https://www.hs.fi/kaupunki/helsinki/art-2000008525552.html">Helsingin Sanomat</a> att Rintanen under senaste höst ritat inalles 61 vapen för stadsdelar i Helsingfors. Jobbet tog tre månader i anspråk.</p><p>Det finns något färre stadsdelar än 61, men eftersom de officiella stadsdelarna särskilt i förorterna är relativt stora tog Rintanen sig före att dela upp en del av dem i mindre bitar. Sedan fördjupade sig tammerforsbon helt enkelt i stadsdelarnas historia och började skapa. Man kan fråga sig varför någon s.a.s. oombedd ger sig i kast med ett dylikt projekt.</p><p><i></i></p><blockquote><i>"När jag blivit färdig med hemstadens vapen, var Helsingfors på sätt och vis ett naturligt val. Det är ändå fråga om Finlands huvudstad och jag har förutom Tammerfors också en hel del kontakt till Helsingfors, och något vet jag om stadens historia också."</i></blockquote><p></p><p>En sammanställning av vapnen finns bland annat <a href="https://aggelby.fi/Site/Data/3075/Files/Downloads/stadsdelars%20vapenheraldik.pdf">här</a>.</p><p>Rintanen började intressera sig för heraldik på allvar för några år sedan då Tammerfors universitet och Tammerfors tekniska universitet gick samman. Han satt då i styrelsen för ämnesföreningen för politisk historia. På ämnesföreningens overaller fanns det gamla universitetets sigill, och dess fackla och lagerblad kunde inte användas längre. Man ville inte använda den nya universitetslogon, den var i mångas ögon allt för modern.</p><p><i></i></p><blockquote><i>"Då tänkte jag att om jag skulle rita ett vapen själv. Jag satte mig in i vapendesign, ritade ett ämmneföreningsvapen, och det kom sedan upp på ryggsidan av overallerna."</i></blockquote><p></p><p>Rintanen har ingen grafisk utbildning. Han är statsvetare och magister inom samhällskunskaper.</p><p><i></i></p><blockquote><i>"Heraldik är helt enkelt en hobby för mig. Jag har lärt mig att skapa och rita vapen i Adobe Illustrator."</i></blockquote><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEguSC8efoeKi-YUGBcaAqjIWos6yT_sKgNX1ONPQJXhxTx21RO2TDbYU8Oojrrbza4Z1E-M73yU7rBxSuNPLfkKWJkSc5DPLmgQjEEkVa2hW1xyO8BaFx2zUvzgV2lKXKGCzJ7h284JcKe-32CFlGMmKqUhM_660OpH_98EJhGS5pZsKmCqyeHOV3or=s536" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="322" data-original-width="536" height="250" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEguSC8efoeKi-YUGBcaAqjIWos6yT_sKgNX1ONPQJXhxTx21RO2TDbYU8Oojrrbza4Z1E-M73yU7rBxSuNPLfkKWJkSc5DPLmgQjEEkVa2hW1xyO8BaFx2zUvzgV2lKXKGCzJ7h284JcKe-32CFlGMmKqUhM_660OpH_98EJhGS5pZsKmCqyeHOV3or=w417-h250" width="417" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Stadsdelarna Ulrikasborg och Rastböle framlyfta, enligt Anton Eskola problematiska.<br /> Bildkälla Helsingin Sanomat.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p></p><p>Nu befinner vi oss i ändå i Helsingfors, landets administrativa centrum och hemmaplan även för Heraldiska Sällskapet i Finland. Dags för Sällskapet att ta ställning till förslagen som kommit från utanför de egna leden. Ordförande Anton Eskola <a href="https://www.hs.fi/kaupunki/helsinki/art-2000008578057.html">intervjuas</a> i Helsingin Sanomat i slutet av januari:</p><p><i></i></p><blockquote><i>"Sällskapet ställer sig uppmuntrande till att dylikt har blivit gjort och att heraldiken intresserar. En del av de här är heraldiskt sett godtagbara, en del är mindre goda och en del har etiska problem, man kunde tala om rovfiske".</i></blockquote><p></p><p>Med rovfiske avser Eskola att vapnet för mycket påminner om ett annat redan i bruk varande vapen.</p><p><i></i></p><blockquote><i>"Det värsta exemplet är Ulrikasborg (Ullanlinna), där är i blått fält tre kronor under en ginstam. Det är nästintill fråga om Sveriges vapen. Ett vapen får inte vara för likt ett annat och det här har han inte uppmärksammat. Ett annat är Rastböle (Rastila). Där finns det ju av de här kryssen (rasti), men Rastböle på svenska betyder vilo- eller rastplats."</i></blockquote><p></p><p>Det svenska Rastböle har förvisso funnits före det finska namnet, men ursprungligen har det varit i formen Rasbölle och Rasbölleby och grundar sig på gårdsnamnet Rasböle. Ett ras var ett sumpigt ställe ursprungligen, <a href="https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/1892/rastbole-helsingfors/">förresten</a>.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEim2JbZcoL7taACktUTB7UaGl9plVT9_RF1zNss726ggZ-2ReJmtsAsv2-VdcZc1ba03-N26GZA528uJ_vC36TkZsB6voIn2RuX_5QFU0A7EENLx6QHLgRfyTlPAV2h-X5M9Pmcn1gc0qpNcTBt1vDA7OGCfhUTo-hGjlIrNspizun6R4Zw6yIfKHvD=s670" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="270" data-original-width="670" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEim2JbZcoL7taACktUTB7UaGl9plVT9_RF1zNss726ggZ-2ReJmtsAsv2-VdcZc1ba03-N26GZA528uJ_vC36TkZsB6voIn2RuX_5QFU0A7EENLx6QHLgRfyTlPAV2h-X5M9Pmcn1gc0qpNcTBt1vDA7OGCfhUTo-hGjlIrNspizun6R4Zw6yIfKHvD=w446-h180" width="446" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Okej, det här var inte så lyckat. Vi vet att Drumsöfärjan etsat sig in på näthinnan hos äldre ortsbor,<br /> men heraldikerns bud nummer 10: en heraldisk figur har inte ett egennamn, det bör vara fråga om en<br /> allmängiltig representant för vad som avses. Dessutom är det hela aningen för modernt för heraldiken.</span></td></tr></tbody></table><p>Men förutom dessa smärre skönhetsfäckar så konstaterar Eskola att:</p><p><i></i></p><blockquote><i>"Som personligt beröm kan jag konstatera att tinkturfel inte förekommer. Man ser att Rintanen gjort ett grundligt arbete, särskilt som ingen uttryckligen ens beställt en dylik samling"</i></blockquote><p></p><p><br /></p><p>Så långt Helsingin Sanomat och Anton Eskola. Personligen måste jag säga att jag är förtjust. Jag håller med om problemet med de tre kronorna i Ulrikasborg, men Rastböles kryss kan jag godta, vad än den gode Anton säger. Vi bör komma ihåg att heraldiken långt arbetar med anspelningar, ordlekar och fonetiska hänvisningar, realismen göre sig icke besvär allt för mycket. Åren i vapengranskningskommittén inom HSiF har gett en viss erfarenhet i hur det kan se ut när någon nyfrälst sätter igång med att skapa heraldik, och vad beträffar Arttu Rintanen, ja här ser man en helt annan nivå, någon som har hittat "<i>glaeden over heraldikkens poesi, dens mystik och dens "ånd"</i>, heraldikens inneboende anda, för att tala med gamle gode Sven Tito Achen.</p><p>Några personliga favoriter:</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhZ99n8-uKEJPHbrGWDzvQwQ9AdCTgXi3q-D3zpurHxDVGk6lxT4XE6DwiJjXz54Ludlg5CPOw_fCZSfJJDpXqryVHXmqVENUtyOLMvrntOZZZFhu1jpkGIRNhRR7MiXI9vGpr2FEuldWLBzJxE2jxcGf6G71XQaJHAQh3H8i6wAGMXvRzaeH4ib25O=s691" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="317" data-original-width="691" height="203" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhZ99n8-uKEJPHbrGWDzvQwQ9AdCTgXi3q-D3zpurHxDVGk6lxT4XE6DwiJjXz54Ludlg5CPOw_fCZSfJJDpXqryVHXmqVENUtyOLMvrntOZZZFhu1jpkGIRNhRR7MiXI9vGpr2FEuldWLBzJxE2jxcGf6G71XQaJHAQh3H8i6wAGMXvRzaeH4ib25O=w442-h203" width="442" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Cinque Ports vapen i Ramsgate och stadsdelsvapnet för Fiskehamnen.</span></td></tr></tbody></table><p>Rintanen upptäckte att det på Sörnäset, där nu Fiskehamnen ligger, en gång funnits ett Englandsberget, som fått sitt namn av de brittiska skepp som kom hit för att lasta virke på 1800-talet. Berget sprängdes sedermera när Österleden byggdes, men det gav Rintanen anledning att anspela på brittisk heraldik, och uppenbarligen <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Cinque_Ports">Cinque Ports</a>. Jag är imponerad.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjEDbT3pOaK9y-f3f6RL8cAzPUDKgtID8kwjNfHcIfMUkmQwBmNkqv4VXmrACnNn1zwPo-Pk8jVuNIDiEn7HF4JalYlK3OQfLNqjvhR9tmkNykChFd03aRstgcEPaaxOfK0wcgW9ORpl6zPYNG6SK6CpdOfwNxrDICveDGvJeN0dANBZ-rJXNDbqmbV=s880" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="286" data-original-width="880" height="174" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjEDbT3pOaK9y-f3f6RL8cAzPUDKgtID8kwjNfHcIfMUkmQwBmNkqv4VXmrACnNn1zwPo-Pk8jVuNIDiEn7HF4JalYlK3OQfLNqjvhR9tmkNykChFd03aRstgcEPaaxOfK0wcgW9ORpl6zPYNG6SK6CpdOfwNxrDICveDGvJeN0dANBZ-rJXNDbqmbV=w535-h174" width="535" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Gammelstaden (Vanhakaupunki) är den plats där Helsingfors stod tills staden år 1640 flyttades lite längre ut mot havet då Gammelstadsfjärden blivit grund. Laxstjärten är Helsinge sockens gamla sigill, och det har varit förebild även till grannstaden Vandas vapen eftersom den utgör en stor del av den gamla socknen. Designen på Gammelstadens fiskstjärt kunde förstås diskuteras.</span></td></tr></tbody></table><br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjOTeNjdCXH6jFemfEPJxI1eme28vMoU7LnyGtEvE6VENRCL1-r4EK2BGocHy5oDH6xzWCioQVH7hSp6N-yBo3t9ypgpHCRxdai-68OFAqU_TiauBbdKKw7m6bzASoeeqIClY1DLw-RW0UnyCaNe_TKl5ErSuCBwVdhPuD7ueuR9l7QLHzftCjIcJKR=s614" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="317" data-original-width="614" height="217" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjOTeNjdCXH6jFemfEPJxI1eme28vMoU7LnyGtEvE6VENRCL1-r4EK2BGocHy5oDH6xzWCioQVH7hSp6N-yBo3t9ypgpHCRxdai-68OFAqU_TiauBbdKKw7m6bzASoeeqIClY1DLw-RW0UnyCaNe_TKl5ErSuCBwVdhPuD7ueuR9l7QLHzftCjIcJKR=w420-h217" width="420" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Kronohagen är Helsingfors historiska centrum, och här håller statsförvaltninen till. Ett ur böljorna uppstigande <br />Finlands lejon som likt Hamlet med dödskallen begrundar den administrativa kronan. Fantastiskt! </span></td></tr></tbody></table><br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEip0oCorifR0m-pe7VUjDUL7NzAEF0PI6GCcAHNbleotnt7ehtyVcP-KFxRKDKki-fqwOm2vI4OnG4w3t4aclNA9K5ursXNrOnWfWZQMnFesTQ29VwwVx9UdQqc_NXwxGFmvY_fGNuRFpP3pS6FSYuDew-A1EvN5_rPTB-5mcEKYi3cDr2_YO8HDjJd=s161" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="161" data-original-width="139" height="161" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEip0oCorifR0m-pe7VUjDUL7NzAEF0PI6GCcAHNbleotnt7ehtyVcP-KFxRKDKki-fqwOm2vI4OnG4w3t4aclNA9K5ursXNrOnWfWZQMnFesTQ29VwwVx9UdQqc_NXwxGFmvY_fGNuRFpP3pS6FSYuDew-A1EvN5_rPTB-5mcEKYi3cDr2_YO8HDjJd" width="139" /></a></div><br /><p>Gloet. Ett glo är en avsnörd havsvik som sakta växer igen, och det var fallet med vad som fanns här före bebyggelsen. Nu finns här Helsingfors universitets utrymmen och flere museér, vilket den joniska pelaren behändigt sammanfattar.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhIzLCZ5ACSZ1nxqX3CpToNxTQNyrP4PcOYlslUMG3gZq4yjt6EHHjyeYXbFdT6zv2S1YIyR0oBevzX5zlD-modUfKryaLyDg0452v9hL0R47MfIK0EXWU9tVsmzXHl1BRC5b3JAf5BNLd-AI3Nuqp8pUYjmNxw6Mt4i_wy4WwKXp1ptc7JhOz3YY8C=s160" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="160" data-original-width="127" height="160" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhIzLCZ5ACSZ1nxqX3CpToNxTQNyrP4PcOYlslUMG3gZq4yjt6EHHjyeYXbFdT6zv2S1YIyR0oBevzX5zlD-modUfKryaLyDg0452v9hL0R47MfIK0EXWU9tVsmzXHl1BRC5b3JAf5BNLd-AI3Nuqp8pUYjmNxw6Mt4i_wy4WwKXp1ptc7JhOz3YY8C" width="127" /></a></div><br /><p>Hertonäs vapen baserar sig på geografin av ett näs, och på vapenbilden för släkten <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4gerhorn_af_Spurila">Jägerhorn</a>, som ägt marken där <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Herton%C3%A4s_g%C3%A5rd">Hertonäs gård</a> uppstod.</p><p><br /></p><p>En stadsdel har förstås ingen egen administration, så det är oklart vem som till exempel kunde ansöka om registrering av ett stadsdelsvapen. En möjlighet är att en stadsdelsförening kunde ta sig an vapnet, och efter eget övervägande nyttja det. Rintanen har konstaterat att han naturligtvis gärna ser vapnen i bruk, och en stadsdelsförening kunde använda sig av vapnet på sina webbsidor och låta göra souvenirer med det.</p><p>Hufvudstadsbladet <a href="https://www.hbl.fi/artikel/darfor-ritade-hobbyheraldikern-arttu-26-skoldemarken-for-alla-stadsdelar-i-helsingfors/">HBL</a> skriver 11 januari att:</p><p><i></i></p><blockquote><i>"I fredags tog Matias Pajula (Saml), ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige, ställning för sköldemärkena. "Sköldemärkena grundar sig på varje stadsdels historia och visar på ett ypperligt sätt hur mångsidigt Helsingfors är", skrev han på Facebook. I samma veva uppgav Pajula att han kommer att göra en motion om att staden borde planera sköldar för varje stadsdel och eventuellt utgå från Rintanens skapelser."</i></blockquote><p></p><p>Vi får se hur det går. Under tiden kommer Rintanen knappast att vila på lagrarna. Blicken är eventuellt riktad mot stadsdelarna i Åbo.</p><p><i></i></p><blockquote><i>"Projektet existerar enbart i tankarna ännu. Jag har funderat på hur åboborna skulle förhålla sig till att en tammerforsare kommer och börjar rita vapen åt dem. Skulle emottagandet månntro vara så varmt som annorstädes."</i></blockquote><p></p><p>Nu väntar vi verkligen med spänning på nästa del i följetongen.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgUbS8JUiexfJVQryAY4U85gAEODKkbo0zcDA_XszzW--Wl7hG9gSwZq429Gkixs_TGGXPZPagmzcCKddAwQ6BNNfZb33Je-WnsVWse8Q3C1eL_XKDw9odDOifGUJt2s_2HaXpqtN-PkKHUhnYvVnyR2XDccgJ-UINIekN-X0meDWi5ue4m9lYTQiz9=s568" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="348" data-original-width="568" height="259" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgUbS8JUiexfJVQryAY4U85gAEODKkbo0zcDA_XszzW--Wl7hG9gSwZq429Gkixs_TGGXPZPagmzcCKddAwQ6BNNfZb33Je-WnsVWse8Q3C1eL_XKDw9odDOifGUJt2s_2HaXpqtN-PkKHUhnYvVnyR2XDccgJ-UINIekN-X0meDWi5ue4m9lYTQiz9=w424-h259" width="424" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Arttu Rintanen. Bildkälla Helsingin Sanomat/Eveliina Kuusisto.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Anders Segersven</p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-15545809047013675082022-01-28T16:47:00.001+02:002022-02-09T09:27:43.998+02:00<p><b> Esbo 50 år som stad</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg3zr09nDIVEJPhOPqSMOLPZFaNUEOL3SLQZwRRFmyyUX-WhqYht3zcAxJFGP6Gy1j7amKkyEEOppLPIPZKE3Ohpta4aKNm21p6lls4grxVzdvqlKZJ3I4aBCnvnoFdQANodmjqQanlpdYNfTU0u-iazq6-JjmazfyliLhWgw6RY_TKdpgNhudanT-3=s560" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="312" data-original-width="560" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg3zr09nDIVEJPhOPqSMOLPZFaNUEOL3SLQZwRRFmyyUX-WhqYht3zcAxJFGP6Gy1j7amKkyEEOppLPIPZKE3Ohpta4aKNm21p6lls4grxVzdvqlKZJ3I4aBCnvnoFdQANodmjqQanlpdYNfTU0u-iazq6-JjmazfyliLhWgw6RY_TKdpgNhudanT-3=w571-h317" width="571" /></a></div><p>Esbo fyller <a href="https://www.espoo.fi/sv/stadens-gemensamma-jubileet-narmar-sig-det-har-gatt-50-ar-sedan-esbo-blev-en-stad">50 år som stad</a>, och händelsen till ära har man kommit ut med en ny logotype för evenemanget. Då stadens vapen fått en framträdande plats är det sannerligen värt ett inlägg.</p><p>Esbo må vara en ung stad, trots att man i metropolisk sammanvävnad med Helsingfors och Vanda, konurbation kallas det visst, faktiskt i all stillhet vuxit till Finlands näst största stad. Den gamla Kungsvägen från Åbo till Viborg har gått genom bygden sedan 1200-talet och Esbo som församling särskildes från Kyrkslätts kapell år 1458 vilket man räknar som ett slags begynnelse. Den tidigare landskommunen blev köping år 1963 och stad 1972. Samtidigt kan man konstatera att från 9000 invånare 1920 hade man 22 000 invånare år 1950, 100 000 år 1970 och år 2022 närmar man sig stadigt 300 000 invånare.</p><p>Namnet Esbo betyder för övrigt "asp-å", ursprungligen "Espa" som är känt från 1421. Den finska formen Espoo är alltså egentligen närmare det ursprungliga uttalet av namnet.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgvGbAIAZEardu939Zn0Ud6R1ZhLXGxCe_9KVmPP4GDZyv9qNU2DCZ3mVdaP_xS_H5YRVCwQPjthRt53WnyEbi0req5GFsKH7SDS6mPAJ3Ohx5EHD0TljvzSzQXAU0gctQPVZeP5uN4NVfraxjtg74HUsKvioE4EctqcPLBZ3BNtAisjy__z7cHaGQG=s468" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="468" data-original-width="443" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgvGbAIAZEardu939Zn0Ud6R1ZhLXGxCe_9KVmPP4GDZyv9qNU2DCZ3mVdaP_xS_H5YRVCwQPjthRt53WnyEbi0req5GFsKH7SDS6mPAJ3Ohx5EHD0TljvzSzQXAU0gctQPVZeP5uN4NVfraxjtg74HUsKvioE4EctqcPLBZ3BNtAisjy__z7cHaGQG=w225-h238" width="225" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Esbovapnet är designat av heraldiker Kaj Kajander och stadfästes 1955.<br /> Originalteckningen i <a href="https://heraldica.narc.fi/aineisto.html?id=29&lang=sv">Europeana Heraldica</a>.</span></td></tr></tbody></table><p>Kronan i Esbo stads vapen hänsyftar till Esbogårds kungsgård, som bildades genom påbud av kung Gustav Vasa år 1556. Gården omfattade på sin tid över hälften av dåvarande Esbo socken. Hästskon hänvisar för sin del till den medeltida strandvägen mellan Åbo och Viborg, som gick genom socknen och torde vara mer känd som Kungsvägen. De bybor som bodde längs vägen var belastade med <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Skjutsv%C3%A4sen">skjutsningsplikt</a>.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjUU4MXzDPNpowaa1ZH4ntxMsHpCd7iWH3y7m9U8rsUVahY7J8PbMpbBOMd_Ufl73RWG_ILef76EG-IX5oe7AzsqXUKnSwhwbCOfgjV-c9Q-4gVjGzH6MKiznQ6EVXFsDUarb1HpVhvtRBPQp2RJ7gH1U8bpkyM7GGUN-crkyAwykwfj1XSsQH-YcmK=s819" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="467" data-original-width="819" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjUU4MXzDPNpowaa1ZH4ntxMsHpCd7iWH3y7m9U8rsUVahY7J8PbMpbBOMd_Ufl73RWG_ILef76EG-IX5oe7AzsqXUKnSwhwbCOfgjV-c9Q-4gVjGzH6MKiznQ6EVXFsDUarb1HpVhvtRBPQp2RJ7gH1U8bpkyM7GGUN-crkyAwykwfj1XSsQH-YcmK=w464-h264" width="464" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Bildkälla YLE.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Och vad kan man då, heraldiskt sett, finna i Esbo? Både det <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2019/09/nytt-vapen-for-esbostadsdelen-koklax.html">ena</a> och det andra, och om man är en riktigt inbiten esboheraldiker, sådär som framlidne kollegan <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2015/08/jukka-suvisaari-in-memoriam-vi-har.html">Jukka Suvisaari</a>, så kan man skriva en hel <a href="https://espoonperinneseura.net/tuote/%EF%BB%BF%EF%BB%BFkruunattu-hevosenkenka-hastsko-med-krona/">bok</a> om heraldik i Esbo. Vi ger ordet åt Jukka Suvisaari:</p><p></p><blockquote><p><i>"Först tar jag upp Esbo stads vapen som är ståtligt och som lätt fastnar i minnet, en utomordentlig symbol för vår stad. Sköldens blåa färg är densamma i många nyländska vapen. Bl.a. Helsingfors, Vanda och Kyrkslätt samt landskapet Nyland använder denna blåa sköldfärg och i bilden finns antingen guld eller silver, eller båda metallerna. Enligt gammal heraldisk tradition är ett tvåfärgat vapen idealet. Esbos vapen är ett sådant.</i></p><p><i>Hästsko med krona syftar på Kungsgården, d.v.s. Esbo gård och på ortens gamla historia då bönderna hade skjutsplikt på Kungsvägen. Bilden passar även bra för nutidsmänniskan. En hästsko anses föra lycka med sig och krönt bör den vara i Esbo. Så här tycker vi naturligtvis idag men jag vill påminna om att sköldbilden alltid bara är en abstrakt symbol. Vi esbobor är inte desto kungligare även om vi har en krona i vapnet"</i></p></blockquote><p></p><p>Något mer pragmatiskt förhöll sig den grafiske humoristen Kasper Strömman till Esbo vapen och logolype i en <a href="https://svenska.yle.fi/a/7-877583">artikel</a> på YLE år 2015:</p><p></p><blockquote><p><i>"Ett tredje vapen som Strömman vill rätta till är Esbo stads. I den finns en hästsko med en krona ovanför. Strömman har inte sett till några hästar på sistone i staden och vill lyfta fram det absolut vanligaste färdmedlet i dagens Esbo, nämligen bilen. Strömman bytte således ut hästskon mot en lättmetallfälg. För att inte verka som en helt rutten människa bevarade han kronan ur det gamla vapnet.</i></p><p><i>Förutom vapen använder sig kommuner också av slogans och logotyper för att marknadsföra sig. Så också i Esbo. Precis som kommunvapnen tycker Strömman att stadens logotyp också är en lögn. Den har ett spiralformat "e" med texterna "Espoo, Esbo". Strömman bevarade formen, men bytte ut linjen i e-t med avgas från en bil som gasar mot "Espoo" bokstäverna som måste vika undan."</i></p></blockquote><p></p><p>Vapnet ersattes i mycket av Esbo stads kommunikation av en logotype på 1990-talet, och trots <a href="https://svenska.yle.fi/a/7-500984">tidvisa protester</a> så tycks den tämligen obegripliga härveln leva kvar rätt så ostörd. Enligt staden kommunicerar den att Esbo är en innovativ stad där det är gott att leva och företaga. Jag har ett minne av, men jag hittar ingen källa nu, att logotypen i tiden lanserades med namnet "kunskapens ägg".</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgbWp_plh_LZrUKmNgTBqvN_ZXXrlqGqCkQcl9RR3E02L5_W7QgdwGT_KsTdphyZ0xt_GLo-9iwcdEVT-kVREMnk-N8JgjTVlMraOUFFwUdc5af-8EKoV4yFNDmYN6VRRhGohE7DEgoVIh4DFtMuXDp9kpXjDakt-hZyOHFVDWjqvnM9fQ1KxGYt_Av=s568" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="313" data-original-width="568" height="176" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgbWp_plh_LZrUKmNgTBqvN_ZXXrlqGqCkQcl9RR3E02L5_W7QgdwGT_KsTdphyZ0xt_GLo-9iwcdEVT-kVREMnk-N8JgjTVlMraOUFFwUdc5af-8EKoV4yFNDmYN6VRRhGohE7DEgoVIh4DFtMuXDp9kpXjDakt-hZyOHFVDWjqvnM9fQ1KxGYt_Av=s320" width="320" /></a></div><p><br /></p><p>Heraldiker Segersven har en speciell relation till Esbo, det är nämligen det enda stället i världen där en gata uppkallats efter släkten Segersven. För se, Segersven har en lång historia i Esbo, även om den avbröts i och med urbaniseringen. Farfar Karl Erik Segersven sålde släktgården <a href="https://www.hagerlund.net/fi/kadonnut-espoo/kirstin-tila">Kirsti</a> till staden på 1960-talet och pensionerade sig. Avkomlingarna drog till andra trakter där det ännu fanns öppna landskap kvar att bruka, så att säga. Och Kirsti ja, det är en stadsdel i närheten av Esbo centrum idag, där höghusen står tätt.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgg4ufb4IdD_r9Y2naItAG6I3E_R2mByTrIGMBqxSwvpFJsPdo3gbib2WM0NRAV4dIhTy26Rx2GAn0FPwCXaJDm9yqkOpoHFnPQuD5zjd-fE4WL1uD7joSB6-4qqg9eYmPH_hVONFz3cOb9W2QnO2kwHcNKZFeOajJ_TrLVn9o1bfSQhUZJP_tkZEEp=s559" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="281" data-original-width="559" height="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgg4ufb4IdD_r9Y2naItAG6I3E_R2mByTrIGMBqxSwvpFJsPdo3gbib2WM0NRAV4dIhTy26Rx2GAn0FPwCXaJDm9yqkOpoHFnPQuD5zjd-fE4WL1uD7joSB6-4qqg9eYmPH_hVONFz3cOb9W2QnO2kwHcNKZFeOajJ_TrLVn9o1bfSQhUZJP_tkZEEp=w386-h194" width="386" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Farfar Segersven sladdar esbojorden någon gång på 1930-talet</span></td></tr></tbody></table><p>Också det var en del av historien om hur det ursprungligen så lantliga Esbo under loppet av några få decennier förvandlades till en storstad där betongen svävar högt över marken, och farfar var ingalunda ensam om att få se fädrens jord snabbt upptas av höghusen.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh6FO4cuOq6EBtvyr6cxVXfgoGbuPquNXr6ZSnqhxgjEKVyqoSyZTwn-twAWDstAl-Wlr354HvEKpAT9pOrb0NTrDTxpWHA57h901ndNhCX0QLvO3KbCpXmZjL_ZAKHffj-Vt5vm8io2YcnUuBsxDlOLTVDTpIB7IEYW9XWsB6_0leDfU6cZTbWipiw=s746" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="594" data-original-width="746" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh6FO4cuOq6EBtvyr6cxVXfgoGbuPquNXr6ZSnqhxgjEKVyqoSyZTwn-twAWDstAl-Wlr354HvEKpAT9pOrb0NTrDTxpWHA57h901ndNhCX0QLvO3KbCpXmZjL_ZAKHffj-Vt5vm8io2YcnUuBsxDlOLTVDTpIB7IEYW9XWsB6_0leDfU6cZTbWipiw=s320" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Segersvensgatan, tidigare Segersvens parkstig, leder från Esbo centrum upp mot höjden där<br /> gården Kirsti en gång fanns. Längs den korta gatustumpen finns mest impediment, vad man nu<br /> ska tycka om det, men nätet utlovar lyxiga bostäder att byggas någon gång i framtiden.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Anders Segersven</p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-7674969448254969062021-08-23T21:24:00.008+03:002021-08-25T10:05:05.106+03:00<p><b> Antonius Timmerman</b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyGiideA-2POvr6KFV_85N2jran6xYaprhEtBH4G0WoBvlERMPQlWzzPqaLzPw4XRWeRywNgE_88YnFSu5lgjOOBMNZbLoIOCDeAadag8BR9AmVqs4kxIY6YvA3X5l48_V8235WNSA69k/s493/Timmerman2.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="493" data-original-width="479" height="288" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyGiideA-2POvr6KFV_85N2jran6xYaprhEtBH4G0WoBvlERMPQlWzzPqaLzPw4XRWeRywNgE_88YnFSu5lgjOOBMNZbLoIOCDeAadag8BR9AmVqs4kxIY6YvA3X5l48_V8235WNSA69k/w280-h288/Timmerman2.JPG" width="280" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Antonius Timmermans vapen; två korslagda yxor eller bilor, tinkturer okända. Vapnet är känt endast<br /> i ett sigillavtryck från år 1572. Det är intressant med en stenhuggare vid namn Timmerman,<br /> men man får anta att namnet och kanske också vapnet gått i släkten sedan tidigare.</span></td></tr></tbody></table><b><br /></b><p></p><p>Vi har tidigare konstaterat att vapen förde även andra än de som tillhörde adeln eller frälset. Antonius Timmerman var en nederländsk stenhuggare som kom att grunda det för sin tid främsta stenhuggeriet i det svenska riket, och det på <a href="https://svenska.yle.fi/a/7-886470">Näse gård</a> i Bjärnå. Kalkstenen som användes bröts i Västlax i Kimito.</p><p>Antonius Timmerman hade rekryterats tillsammans med elva andra hantverkare av Gustav Vasas utsände Arnoldus Rosenberger år 1556 då man sökte kunnigt folk att jobba på de kungliga slotten i Sverige. Snart nog hade Timmerman blivit ledande stenhuggare på Åbo slott, och år 1558 grundade han stenhuggeriet på Näse kungsgård. Därifrån fraktades sedan det bearbetade stenmaterialet vidare till Åbo, där en del användes i byggnationer på slottet, men betydande mängder skeppades vidare till Stockholm och Uppsala. Som mest arbetade 30 man på stenhuggeriet.</p><p></p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxW7ujyeIJzcuBVEYXE_hs_cSwNYwUh6XsIBeUWxsvrVIFGgapl9aF_FwyX5NhSTUoZpK5glyudh0g0CCcUrJjYP65Eqj7TpjdiNy6FMGpRRr8-rHBYrcc4txB7nuqCdLIq0xh0bjGxxM/s91/AntoniusStenhuggare1572.JPG" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="91" data-original-width="90" height="144" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxW7ujyeIJzcuBVEYXE_hs_cSwNYwUh6XsIBeUWxsvrVIFGgapl9aF_FwyX5NhSTUoZpK5glyudh0g0CCcUrJjYP65Eqj7TpjdiNy6FMGpRRr8-rHBYrcc4txB7nuqCdLIq0xh0bjGxxM/w142-h144/AntoniusStenhuggare1572.JPG" width="142" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Antonius Timmermans sigill 1572.</span></td></tr></tbody></table><p>Sina främsta arbeten utförde Antonius Timmerman för hertig Johan på Åbo slott, vid de omfattande byggnadsarbeten som ufördes där under andra hälften av 1550-talet. Det hela skulle slutföras med en ståtlig kalkstensportal, och Timmerman och hans män arbetade på den då Erik XIV:s trupper erövrade Åbo slott år 1563. Erik XIV beordrade att portalen skulle sändas till Stockholm och att Timmerman skulle förflytta sig till Uppsala för att fortsätta verksamheten där. Att Timmerman inte lydde och stannade i Finland vet vi, men portalen försvann i okända öden. Hertig Johans vapen hugget i sten hade man ändå hunnit sätta upp över porten till förborgen redan år 1562, och den vapenstenen är det främsta av hans verk som bevarats.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYEW6X8QumBhfoGHpFexoNLQWzSIihvcfW6M-Cf9ym-zTd7BsFqZQXRP93kvgVAvf1QoKScfikoTeExweNiR21qA3nz9sQKnSsSRUIV8KlF4LweUcLnbEgupOHLxslRhQCQwwW3-28E2s/s678/Portti.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="591" data-original-width="678" height="349" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYEW6X8QumBhfoGHpFexoNLQWzSIihvcfW6M-Cf9ym-zTd7BsFqZQXRP93kvgVAvf1QoKScfikoTeExweNiR21qA3nz9sQKnSsSRUIV8KlF4LweUcLnbEgupOHLxslRhQCQwwW3-28E2s/w400-h349/Portti.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Här fattas någonting. Ja, allldeles, här skulle finnas en portal tillverkad av Antonius Timmermans<br /> stenhuggeri, men den kom aldrig på plats. Hertig Johans vapen över ingången blev ändå uppsatt.</span></td></tr></tbody></table><p>Nå, duktiga hantverkare behövs alltid, och Antonius Timmerman kunde fortsätta med sin verksamhet men nu skeppades materialet huvudsakligen till Sverige och Stockholms slott. Han samarbetade med chefsplaneraren Willem Boy, och delar av bl.a. Katarina Jagellonicas gravmonument i Uppsala domkyrka har också tillskrivits honom.</p><p>I Finland har det bevarats några smärre verk av hans hand, ett solur i Kimito kyrka, vapenhällar i Halikko kyrka och på Karuna gård samt en vapensten i Åbo museicentral som funnits på Mälkilä gård. Det spekuleras ibland i om portalen på Sjundby gård i Sjundeå skulle vara tillverkad av Timmerman, men några direkta bevis för att så skulle vara fallet föreligger inte. Sant är att Antonius Timmerman befann sig på Sjundby år 1568, och byggherren Jakob Henriksson tillhörde hans bekantskapskrets, men det är också allt. Portalen är hursomhelst kraftigt omarbetad under senare århundraden.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgicohum5_789FMVti6dac3-J1Pi1-kMsRjzJ3htHE8xAvZLrsn1olXL_nu9SA6lgB7uUjLs01waXvwJDjezb41zioSO4zfYE8Q6t3Fbnf6U6K6QQUMxVg6jpUZLa30QiNA9uPtzQLnKm8/s383/timmerman3.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="383" data-original-width="358" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgicohum5_789FMVti6dac3-J1Pi1-kMsRjzJ3htHE8xAvZLrsn1olXL_nu9SA6lgB7uUjLs01waXvwJDjezb41zioSO4zfYE8Q6t3Fbnf6U6K6QQUMxVg6jpUZLa30QiNA9uPtzQLnKm8/s320/timmerman3.JPG" width="299" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;"><a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Suecia_3-119_;_Insigne_Ducatus_Finlandiae_Meridionalis_1712.jpg">Titelbladet</a> för Egentliga Finland i verket <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Suecia_antiqua_et_hodierna">Suecia antiqua et hodierna</a> återger bland annat en stenhuggare<br /> i arbete, och det får väl anses som ytterst sannolikt att det är Antonius Timmerman som avses.</span></td></tr></tbody></table><p>Antonius Timmerman pensionerade sig år 1588, då han överlät sitt företag till stenhuggaren Hans von Mölnhusen och drog sig tillbaka till sina gods på Kimitoön, där han avled 1592. Enligt uppgift hade han erhållit frälsegodsen i gåva, så trots att han var hantverkare kunde man alltså också se honom som frälseman. Hans namn återfinns ändå inte i längderna över frälset i Finland.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCT8XO9UEMrAxRvurO8Cqo01iqw4SbuUBirnjPSTxnjYeGSu-qo0xGynWddmaxEi5tG81sa9zTXz3jxAf4HgxmLgScjOEw5__KkCKxbEd4jF1oNij2cjMSk9yZ6D14_EId0WXBDGjwaXA/s1403/SlangM%25C3%25A4lkil%25C3%25A4.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1403" data-original-width="1047" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCT8XO9UEMrAxRvurO8Cqo01iqw4SbuUBirnjPSTxnjYeGSu-qo0xGynWddmaxEi5tG81sa9zTXz3jxAf4HgxmLgScjOEw5__KkCKxbEd4jF1oNij2cjMSk9yZ6D14_EId0WXBDGjwaXA/s320/SlangM%25C3%25A4lkil%25C3%25A4.jpg" width="239" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; text-align: start;"><span style="font-family: times; font-size: x-small;">Alliansvapnet tillhör Erik Bertilsson (Slang) till Mälkilä i Bjärnå och hans hustru Karin Eriksdotter<br /> och stenen har enligt uppgift ursprungligen prytt en portal på Mälkilä gård. Stenen torde härstamma från 1580,<br /> enligt märkningen ANO MDLXXX. Så vitt jag kan förstå är detta den vapensten från Mälkilä<br /> som uppges vara av Antonius Timmerman.</span></span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">Källor:</span></p><p><span style="font-size: x-small;">C.J. Gardberg: Kivestä ja puusta, Suomen linnoja, kartanoita ja kirkkoja, Keuruu 2002</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Antonius Timmerman i <a href="https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/2530">Kansallisbiografia</a></span></p><p><span style="font-size: x-small;">Alf Brenner: Sjundby gård, särtryck ur Sundeå sockens historia del II, Hangö 1955</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Museibloggen <a href="http://kaponieeri.blogspot.com/2012/02/turun-linnan-puuttuva-portaali.html">Kaponieeri</a></span></p><p><span style="font-size: x-small;"><br /></span></p><p>Anders Segersven</p><p style="background-color: white; color: #202122; font-family: sans-serif; font-size: 14px; margin: 0.5em 0px;"><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-48770640727641172592021-07-16T20:22:00.000+03:002021-07-16T20:22:27.722+03:00<p><b>En Wimsey i Hangö</b></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTsqRY8K_aBB8nqibHa1GHhnb-qLf06BX0q9mscRSpJezMA3lT2ZN4P65hYKzGp7Al96n2a793LMsJ_FGupV6S26sWxRx-deDUDAL_vNMkjQWjvRBGD5wwGSSQb-267zptalvnV7aRMSM/s477/Wimsey.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="477" data-original-width="460" height="356" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTsqRY8K_aBB8nqibHa1GHhnb-qLf06BX0q9mscRSpJezMA3lT2ZN4P65hYKzGp7Al96n2a793LMsJ_FGupV6S26sWxRx-deDUDAL_vNMkjQWjvRBGD5wwGSSQb-267zptalvnV7aRMSM/w344-h356/Wimsey.JPG" width="344" /></a></div><b><br /></b><p></p><p>På sommaren läser man deckare, sägs det. Och varför inte. För här ska vi beskåda en riktig rötmånadshistoria som har både med deckare och heraldik att göra. För att inte tala om Finland.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4-Xl1QzBuFA9a-WHve8Zd_zJ-lV8w4sGPxxKjJTFnjZpLw6W1zrvxGVrk3Spe70JIxcd9QW4dyjNbJ-7jAVoiTl4j6kJ6nffP6tyn-V0Wp_QPTbo52jF299OohY0jZPg2ATEcL6vNKYM/s456/wimseyfamily.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="456" data-original-width="300" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4-Xl1QzBuFA9a-WHve8Zd_zJ-lV8w4sGPxxKjJTFnjZpLw6W1zrvxGVrk3Spe70JIxcd9QW4dyjNbJ-7jAVoiTl4j6kJ6nffP6tyn-V0Wp_QPTbo52jF299OohY0jZPg2ATEcL6vNKYM/w225-h320/wimseyfamily.jpg" width="225" /></a></div><p>I nummer 37 av tidskriften The Coat of Arms år 1959 publicerade nämligen <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Wilfrid_Scott-Giles">C. W. Scott-Giles</a> <i>Fitzalan Pursuivant Extraordinary</i> en lärd artikel benämnd "Wimsey Heraldry" om släkten Wimseys vapen:</p><blockquote><p><i>"Those who have followed the career of Lord Peter Wimsey, in the detective stories by the late Miss Dorothy Sayers, may be struck by the curious aptness of the crest and arms to his activities in keeping a cat-like watch at the mouseholes of the criminal world. They may even think that the bearings are not ancestral, but are a mere heraldic conceit devised by Lord Peter or his chronicler."</i></p></blockquote><p>I artikeln konstaterar Scott-Giles sedan att Wimseyvapnet minsann har långa traditioner, ända sedan korstågens dagar:</p><blockquote><p><i>"The original arms of Wimsey are held to have been Sable, three plates. Tradition asserts that the Baron Fulk de Wimsey (or Guimsey) encouraged King Richard I to persevere in the siege of Acre, quoting to him the analogy of the patience of a cat at a mousehole; and that, after the fall of the city, the plates were changed into silver mice in recognition of the Baron´s good advice, the crest being assumed at the same time."</i></p></blockquote><p> Artikeln fick heraldikern Bo Tennberg i Vasa att fatta pennan och i nästa nummer av The Coat of Arms kunde man läsa ett inlägg där han redogör för en vapenristning upptäckt under kriget 1941 i trakten av Hangö Tulludden. Tennbergs bror hade deltagit i striderna, upptäckt ristningen som något skadats av en granatexplosion, samt tipsat brodern som gjort en avgnuggning av ristningen.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV_-bQAQfYkAennedCQUd1MPCa3apoIej0twoEbmTRHqMACM7QUO30SeLRuBzai1QYI47rSwvc4sRHoy9npaE9cfX-0JGwVWqYRQ3BqfDjZdEW19NWZ5F872hvEYHfbt7hk5RgbVsaqcQ/s493/tennberg1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="242" data-original-width="493" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV_-bQAQfYkAennedCQUd1MPCa3apoIej0twoEbmTRHqMACM7QUO30SeLRuBzai1QYI47rSwvc4sRHoy9npaE9cfX-0JGwVWqYRQ3BqfDjZdEW19NWZ5F872hvEYHfbt7hk5RgbVsaqcQ/w400-h196/tennberg1.JPG" width="400" /></a></div><p>Bo Tennberg spekulerar vidare i att en medlem av familjen Wimsey eventuellt tjänstgjort i ryska flottan under den tid den opererade i Hangövattnen år 1714 och att denne utfört ristningen vid någon längre tids strandhugg. Förleden "de" antar han lagts till för att betona att det varit fråga om en adelsman.</p><p>Scott-Giles var inte sen att reagera, i samma nummer av The Coat of Arms tackar han Tennberg för brevet samt bifogar en teckning av ristningen enär avrubbningen inte gjorde sig i tryck.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdeK2DCSKwOMuToGdsdIpr3ahpcnB_RBlYtxPIL3SbnTXbU4mm608P6lfxUGBje77LcNGxl1glRsN8w3TlJSH0XgPfV7TMcWHxfVDJlY41LA72Gw7uLRWNZxDBXqGy4I9Mn8mophGpgaY/s243/tennberg2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="243" data-original-width="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdeK2DCSKwOMuToGdsdIpr3ahpcnB_RBlYtxPIL3SbnTXbU4mm608P6lfxUGBje77LcNGxl1glRsN8w3TlJSH0XgPfV7TMcWHxfVDJlY41LA72Gw7uLRWNZxDBXqGy4I9Mn8mophGpgaY/s0/tennberg2.JPG" /></a></div><br /><p><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Lord_Peter_Wimsey">Lord Peter Wimsey</a> är en litterär skapelse av tidigare nämnda <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Dorothy_L._Sayers">Dorothy L. Sayers</a>, och han är naturligtvis en fullständigt fiktiv person. Det som herrarna Scott-Giles och Tennberg här roat sig med är något liknande som vad de så kallade <a href="https://www.sherlockian.net/investigating/">sherlockianerna</a> sysslar med i något större skala; de behandlar litterära personer som de varit levande och forskar glatt kring deras liv och leverne.</p><p>Någon ristning med ett Wimseyvapen finns naturligtvis inte, men faktum är att den här gamla historien dykt upp bland annat då man på Riksarkivet sökt efter hänvisningar till gamla vapenförekomster i Finland. Om inte annat, så bra grävt. Och det hade kanske inte Bo Tennberg i tiden väntat sig, då han år 1959 satte sig ner för att skriva till The Coat of Arms.</p><p>Dorothy Sayers blev som deckarförfattarinna något i skuggan av den samtida Agatha Christie, och förvisso var hon inte på långt när så produktiv som denna. Men där man knappast läser Agatha Christie för de litterära kvaliteternas skull, så kan man läsa Sayers också som god skönlitteratur. Och i Lord Peter Wimsey skapade hon den excentiske gentlemannadetektiven i sin fulländning, en figur som i likhet med Conan Doyles Sherlock Holmes och Agatha Christies Hercule Poirot lämnat bestående avtryck i populärkulturen.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhr8CWdB-GsexGeUUulLbAtmTtm5RTL63Bj_Il3ikmGcXzcuWi2rlf66LcXqBTm6glvASd62BobGY736R84DlG6d16QYTL7n-0-JH5IxImoRcxQtdRUekBBsWbXf5Gezus1twU0cg2TQo4/s820/wimsey.film.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="501" data-original-width="820" height="245" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhr8CWdB-GsexGeUUulLbAtmTtm5RTL63Bj_Il3ikmGcXzcuWi2rlf66LcXqBTm6glvASd62BobGY736R84DlG6d16QYTL7n-0-JH5IxImoRcxQtdRUekBBsWbXf5Gezus1twU0cg2TQo4/w400-h245/wimsey.film.JPG" width="400" /></a></div><p>Anders Segersven</p><blockquote><p> </p></blockquote>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-70165110130643277962021-06-18T20:17:00.005+03:002021-08-25T10:21:30.798+03:00<p><b>Nya stadsdelsvapen i Tammerfors och Joensuu</b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXhJxkCA0oVwuGNDJPDrCjXsqkV6-L0AhBKUy5c_8B0aX_v0OU_RJ9BAWQ0ELOjL9SVcf1Tdk-_86lq2x_Mhk5pJE7JqidjEqj6ZuPWahkKci8TxPuTKVGavOun4ODsR5YYIhB90hKqXo/s880/Tampere_lippu.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="508" data-original-width="880" height="370" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXhJxkCA0oVwuGNDJPDrCjXsqkV6-L0AhBKUy5c_8B0aX_v0OU_RJ9BAWQ0ELOjL9SVcf1Tdk-_86lq2x_Mhk5pJE7JqidjEqj6ZuPWahkKci8TxPuTKVGavOun4ODsR5YYIhB90hKqXo/w640-h370/Tampere_lippu.JPG" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Flaggning med Tammerfors stads flagga vid stadens rådhus. Bildkälla YLE.</span></td></tr></tbody></table><b><br /></b><p></p><p>Stadsdelsvapen är en stigande trend inom kommunalheraldiken, det har jag fått konstatera redan <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2019/09/nytt-vapen-for-esbostadsdelen-koklax.html">tidigare</a>. Livet är lokalt sägs det, och lokalare tycks det bara bli. Dessutom så skapas det inte nya kommuner längre, på sin höjd slås gamla ihop, och den heraldiska lösningen tycks för det mesta vara att ta något av de existerande vapnen för sammanslagningen. Så hur ska då kommunalheraldisk kreativitet få utlopp? Det något otippade, eller vad vet jag, alternativet blir då alltså stadsdelsvapen. Den här gången är det fråga om Tammerfors.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0B4GrsHgtPkkbyItHzbT77MZxZxvqATBsmM5vkgtDCZei9dSo3dapeZfgEi8OcaUz0XTaizIke77Ql_cFfBdR2smijcEPBniH6SU1wcS_Mkj2T5GW0MvGAF1vPy6MiEdk91KN5ae0b5M/s747/Tammerfors-stadsdelsvapen.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="747" data-original-width="631" height="550" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0B4GrsHgtPkkbyItHzbT77MZxZxvqATBsmM5vkgtDCZei9dSo3dapeZfgEi8OcaUz0XTaizIke77Ql_cFfBdR2smijcEPBniH6SU1wcS_Mkj2T5GW0MvGAF1vPy6MiEdk91KN5ae0b5M/w465-h550/Tammerfors-stadsdelsvapen.JPG" width="465" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Exemplet visar stadsdelsvapen för "gamla Tammerfors" med tinkturerna rött och guld<br /> från stadens vapen. Till Tammerfors anslutna områden har andra huvudtinkturer.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Bakom Tammerforsvapnen står 25-årige Arttu Rintanen från Tammerfors, ung lokalpolitiker, magister i samhällskunskaper och med en bakgrund bl.a inom grafisk design. Han berättar i <a href="https://www.aamulehti.fi/moro/art-2000007927940.html">Aamulehti</a> att han en dag på Twitter upptäckte att någon skapat stadsdelsvapen för Joensuu, och att det fungerade som en utmaning. Tammerfors behöver också stadsdelsvapen!</p><p>Rintanen gav sig i kast med stadsdelarnas historia och filade på vapenidéer. Det slutliga skapandet på dator gick snabbt säger han. </p><p></p><blockquote>- Det skulle vara fantastiskt om befolkningen och stadsdelarnas föreningar skulle ta dem till sig och använda dem!</blockquote><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUsUgJH9pA233WCzmCju8ZmcWlJsyfW6qXra0Vl53Ufvx2gQDffrEd3MDYeN-lWIuakuFVd78OH68SLY4puOPfg61wGt1lpsyeSvq-O1UDScXo0I1sSDp1XovRvL68bPpf-tRjA2FDKiI/s859/Joensuun_kaupunginosavaakunat.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="546" data-original-width="859" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUsUgJH9pA233WCzmCju8ZmcWlJsyfW6qXra0Vl53Ufvx2gQDffrEd3MDYeN-lWIuakuFVd78OH68SLY4puOPfg61wGt1lpsyeSvq-O1UDScXo0I1sSDp1XovRvL68bPpf-tRjA2FDKiI/w400-h254/Joensuun_kaupunginosavaakunat.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Några av stadsdelsvapnen i Joensuu. Notera de <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2020/01/de-savolaxisk-karelska-fargerna.html">savolaxisk-karelska</a> färgerna<br /> svart och rött kombinerat med vitt/silver för tinkturregelns skull.</span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p>Och denne <a href="https://mobile.twitter.com/pilikullinen/status/1288565975747629059">någon</a> på Twitter, det var 28-årige historiestuderanden Tuomas Poutiainen från Joensuu. Han inspirerades av kommunalvapnen i Norra Karelen och skapade stadsdelsvapnen för Joensuu, där han studerar vid Östra Finlands universitet.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDl8XKQEdHDVpJEETtaJlxPovySzz68EKGDraAqIVMia83Pk1bH3r3hMS7V7ZsAin-jRkTIHMXYrJYUat5RTVGJo7jCwy05lMxNNw5rDVGLHBVZsD_plx5LSSM06U3K26pi5Sxi8upKWE/s708/Joensuun_vaakunoita.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="512" data-original-width="708" height="289" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDl8XKQEdHDVpJEETtaJlxPovySzz68EKGDraAqIVMia83Pk1bH3r3hMS7V7ZsAin-jRkTIHMXYrJYUat5RTVGJo7jCwy05lMxNNw5rDVGLHBVZsD_plx5LSSM06U3K26pi5Sxi8upKWE/w400-h289/Joensuun_vaakunoita.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Tuomas Poutiainen med stadsdelsvapnen i Joensuu. Bildkälla: <a href="https://www.karjalainen.fi/maakunta/258876#view-image">Karjalainen</a>.</span></td></tr></tbody></table><br /><p>Båda är unga och ivriga, och har skapat heraldik som inte skäms för sig och som respekterar den gamla goda finska kommunalheraldiken, den som skapades av de <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2019/12/de-tre-stora-eriksson-hammar-och-von.html">gamla mästarna</a> under den finska heraldikens guldålder. Det bådar gott för finsk heraldik.</p><p>Anders Segersven</p><p><br /></p><p class="article-body px-16 mb-24" style="--text-opacity: 1; background-color: white; border: 0px solid rgb(215, 215, 215); box-sizing: border-box; color: #191919; font-family: "Lyon Text", sans-serif; font-size: 18px; line-height: 1.28; margin: 0px 0px 24px; padding-left: 16px; padding-right: 16px;"><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-57371887514889630422021-05-21T20:17:00.001+03:002021-06-18T16:04:47.273+03:00<p><b>Bokstäver och bomärken i finsk heraldik</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk7vJd6o2fPuK01ghuadWBrESD3QfRflA3gxffgTEXasi8FDYKoi_-9BNV_1hpm-XvV6HIXfhno5KcggjU0jnoyVmZ5DfBVI4MmsH3HiF7ntuaBbsGvlV1tWMRpGwfBbjyXizKSboPljM/s1099/Yl%25C3%25B6j%25C3%25A4rvi_Yle.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="744" data-original-width="1099" height="351" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk7vJd6o2fPuK01ghuadWBrESD3QfRflA3gxffgTEXasi8FDYKoi_-9BNV_1hpm-XvV6HIXfhno5KcggjU0jnoyVmZ5DfBVI4MmsH3HiF7ntuaBbsGvlV1tWMRpGwfBbjyXizKSboPljM/w517-h351/Yl%25C3%25B6j%25C3%25A4rvi_Yle.JPG" width="517" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Ylöjärvi kommuns vapen, komponerat av Gustaf von Numers 1954. Att här hänsyftas till <br />bokstaven Y är uppenbart, men också till en vägkorsning invid sockenkyrkan. Bildkälla YLE.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Bud nummer fyra i "<a href="http://waslingmedia.se/heraldikerns-tio-budord-en-kritik/">Heraldikerns tio budord</a>", de som uppgjordes av Jukka Suvisaari och en arbetgrupp tillsatt av Heraldiska Sällskapet i Finland alldeles i slutet av 1980-talet säger uttryckligen: </p><blockquote><p><span face="Lato, sans-serif" style="background-color: white; color: #2b2b2b; font-size: small;"><i>4. Bokstäver, siffror och text skall ej användas som vapenbilder.</i></span></p></blockquote><p>Men detta till trots så har dessa förekommit på vapen genom tiderna, för att inte tala om bomärken som förvisso kan sägas stå bokstäver nära. Vad ska man tro?</p><p>Det finns nämligen bland en del vapenantagare en strävan att använda sig av initialbokstäver och motsvarande, förståeligt med tanke på hur text och alfabet genomsyrar tillvaron, men detta är ändå i grunden någonting som heraldiken inte befattar sig med. Som vanligt är det inte alls svårt att hitta vedertagna vapen där bokstäver eller siffror ingår, men trots detta så är det en grundläggande uppgift för varje seriös heraldiker att undvika och bekämpa dylikt.</p><p>Heraldikens <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4roldsbild">häroldsbilder</a> ger trots allt en viss möjlighet att så att säga smyga in bokstäver i vapenkompositionen. Ett andreaskors ser ut som ett X, ett gaffelkors som ett Y och en störtad sparre blir ett V, bara för att nämna några möjligheter.</p><p>Heraldiken opererar ändå mestadels med symboler, allegorier och sinnebilder ("ankaret är sinnebild för hoppet"), men även detta är något av överkurs om man hårddrar det hela; ett vapen behöver alls inte symbolisera någonting; "vapnet är för ögat vad namnet är för örat". Inte heller ett namn behöver betyda någonting och ändå fungera i sitt syfte att identifiera en person. Men mänskligt är att lägga in djupare betydelser i de flesta sammanhang, och även om det inte ursprungligen fanns någon djupare symbolik i ett vapen så brukar tiden och traditionen nog så småningom förse den med en. Ja, de bästa historierna brukar vara de som är fullständigt påhittade.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB9EZ61iw9WMcm_TgGnhVqbHhefFa8IdZrxgUf7ynKhd8zX_DDYs1xPoHx8y0oatuBzvGmFAYOkIrIHQLdXLSpkmRhqJg_slMbMxLbdsuFvrF6N6cwFwGXMfhg8FaWXvf2BXoe-xHjIZA/s260/Trolle.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="182" data-original-width="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB9EZ61iw9WMcm_TgGnhVqbHhefFa8IdZrxgUf7ynKhd8zX_DDYs1xPoHx8y0oatuBzvGmFAYOkIrIHQLdXLSpkmRhqJg_slMbMxLbdsuFvrF6N6cwFwGXMfhg8FaWXvf2BXoe-xHjIZA/s0/Trolle.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">En alldeles <a href="https://heraldik.org/wp-content/uploads/2020/04/HT.1965.2.11.s7.pdf">fantastisk familjelegend</a> om hur dansk-svenska släkten Trolle fått<br /> sitt trollvapen, då stamfadern på vägen till julkyrkan mötte ett troll och dräpte<br /> detta. I verkligheten vet man inte varifrån trollet i vapenbilden kommer,<br /> möjligen från Trolleklippan där de bott. Detalj av målning i Voxtorp kyrka, Danmark.</span></td></tr></tbody></table><br /><p>Heraldiska Sällskapet i Finland har valt som sin linje att inte godkänna vapen där man exempelvis genom en häroldsbild strävar till att hänsyfta på initialbokstav eller dylikt. Men vapen med motsvarande häroldsbilder där sådan symbolik, så vitt man kan utforska, inte föreligger, kan godkännas. Det är måhända förståeligt men kan kännas godtyckligt.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMdcjVB4M-_EhtB86csa439sQIU32hY38ZntvKd5bPIcz0v6vu-3OnQJsP56rrRIfZfHfoz-iJ0M047nqyOiVqv7A1zmZlXnxYWfBXuc4UZE8CgrlwvLuGVMZQgPI4oFNEyvitAhxnf_A/s291/Mecklin.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="291" data-original-width="205" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMdcjVB4M-_EhtB86csa439sQIU32hY38ZntvKd5bPIcz0v6vu-3OnQJsP56rrRIfZfHfoz-iJ0M047nqyOiVqv7A1zmZlXnxYWfBXuc4UZE8CgrlwvLuGVMZQgPI4oFNEyvitAhxnf_A/s0/Mecklin.JPG" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Bokstav och ändå inte. Två sammankopplade sparrar kan ses som<br /> någonting som liknar bokstaven M. HSiF:s vapenregister nr. 660.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Bomärken däremot är inte bokstäver, de är rättsliga symboler eller tecken som använts för att uttrycka ägande, andel eller identifikation. Analfabetism har inte nödvändigtvis med saken att göra, men i mycket motsvarade de inom andra stånd adelns vapensköldar. Även här fungerar uttrycket att de är för ögat vad namnet är för örat. Ursprunget är inom den germanska rätten och bomärken har bevisligen använts redan omkring år 500 e.Kr. Bomärket kunde vara personligt, men inom den germanska traditionen var det först och främst släktens märke, det nedärvdes från far till son. I Norden kunde man ibland anse att det följde med gården eller ämbetet.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDumrRXcFN-fsz_gas6z0jlES2-mKX1QLYAwpkSKsFDd4qvhv6bt_-t6jFjxz7_HPIkiSiSDnIvZlXYZSWfsoFkQRH7OkCsEGaxVTXWLzl2_9skWPyNqHtMkWSHENeWyWsglBIxTTe0nc/s263/Bom%25C3%25A4rken.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="260" data-original-width="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDumrRXcFN-fsz_gas6z0jlES2-mKX1QLYAwpkSKsFDd4qvhv6bt_-t6jFjxz7_HPIkiSiSDnIvZlXYZSWfsoFkQRH7OkCsEGaxVTXWLzl2_9skWPyNqHtMkWSHENeWyWsglBIxTTe0nc/s0/Bom%25C3%25A4rken.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Bomärken sammanställda av Paavo O. Ekko.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Inom heraldiken har man ställt sig något mer förstående till bomärken än till bokstäver, men förutsättningen har varit att de ska kunna beskrivas i heraldiska termer. I många fall är det möjligt att beskriva dem som häroldsbilder, men man bör undvika alltför komplicerade konstruktioner. Det finns förvisso exempel på att bomärken kan övergå till att bli heraldiska tecken, <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sankthanskors">Sankthanskorset</a> är ett.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDArhH7WnDr8_EFVkTQDx3ZKDSNbwQWOuM576GiAWhpNpQY_lKXXzl6hP6s9yDgpsLLMtq5mtM6Pl3uOM9EabWjDfevxmq7fPA35p4W1XNwtxDwrvse_oOp6qTlIkjvNmOa01SohkxmHk/s452/Bom%25C3%25A4rken2.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="312" data-original-width="452" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDArhH7WnDr8_EFVkTQDx3ZKDSNbwQWOuM576GiAWhpNpQY_lKXXzl6hP6s9yDgpsLLMtq5mtM6Pl3uOM9EabWjDfevxmq7fPA35p4W1XNwtxDwrvse_oOp6qTlIkjvNmOa01SohkxmHk/s320/Bom%25C3%25A4rken2.JPG" width="320" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Bomärkesvapen i HSiF:s vapenregister. Kairinen beskrevs i den ursprungliga<br /> vapenbeskrivningen som "ett bomärke bildat av två P:n ställda i andreaskors",<br /> vilket är en prestation i sig.</span></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p>Eftersom vapensköld ingalunda varit ett adelns privilegium, har det sedan medeltiden förekommit att präster, köpmän, hantverksmästare och fria bönder också använt sig av vapen. Ofta har det gått till så att sigillet omvandlats till vapen, och i den vevan har det mer än en gång gått till så att bomärken kommit att placeras på en sköld.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4taWgA_PfjQTwtR0eEdDPcoqgt6hYTUxrxwduoh-fviblYseOHFDL86O7dBfweyV3BejNwfl2RZeFcAQbQkaRgC_yTpP7OyTKyGp8gKnYzKB1_qMH4h1NqcBHjiL58SLKkHjLG2RCagk/s731/Pyh%25C3%25A4+Katariina+Aleksandrialainen.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="731" data-original-width="432" height="363" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4taWgA_PfjQTwtR0eEdDPcoqgt6hYTUxrxwduoh-fviblYseOHFDL86O7dBfweyV3BejNwfl2RZeFcAQbQkaRgC_yTpP7OyTKyGp8gKnYzKB1_qMH4h1NqcBHjiL58SLKkHjLG2RCagk/w214-h363/Pyh%25C3%25A4+Katariina+Aleksandrialainen.JPG" width="214" /></span></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Kalkmålning av Sankta Katarina av Alexandria i Kalands kyrka.<br /> Vid hennes fötter knäböjer donatorn, en dam med ett bomärke i sin sköld.</span></td></tr></tbody></table><br /><p>Finlands sex medeltida städer, Åbo, Ulfsby, Borgå, Viborg, Raumo och Nådendal har det gemensamt att alla deras vapen innehåller bokstäver in någon form, vilket jag skrivit om tidigare <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2015/10/vapnen-for-finlands-medeltida-stader.html">här</a>. De har ursprungligen kommit till som sigill, och inte som vapen. Även tinkturerna har kommit med i ett senare skede, då sigillbilderna placerats på sköld och de så småningom omvandlats till stadsvapen.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2VsSUixSycNMKUQ5p-ODDDmTjmdDMb2_ikJHs7gV-pm6f-owPUW3FSfsCodeI7CjNfFYH1aVv3G4lm3xVw5lKUV52qnFVAcLX5-FE7k1PuOnPWwFEBb8M9XARXx4kgudDK70n-elaG-8/s742/Viborg.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="382" data-original-width="742" height="234" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2VsSUixSycNMKUQ5p-ODDDmTjmdDMb2_ikJHs7gV-pm6f-owPUW3FSfsCodeI7CjNfFYH1aVv3G4lm3xVw5lKUV52qnFVAcLX5-FE7k1PuOnPWwFEBb8M9XARXx4kgudDK70n-elaG-8/w454-h234/Viborg.JPG" width="454" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Viborgs vapen i olika utföranden och versioner från olika tider.<br /> Den gemensamma nämnaren är bokstaven W.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Anders Segersven</p><p><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Suomalaisia vaakunoita, HSiF publikationsserie nr. 25, Tavastehus 2006</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Heraldiikan opas, HSiF publikationsserie nr. 25, Borgå 1998</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Olof Eriksson: Heraldiikka ja symbolit, HSiF, Helsingfors 1982</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Paavo O. Ekko: Puumerkit ja riimut menneisyyden avaimina, Helsingfors 1984</span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-40014498907589370382020-12-01T20:21:00.001+02:002020-12-02T14:10:04.945+02:00<p> <b>Vildmännen och deras ursprung</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVe1F7PNg60x_H6Pb4y655g2r1fqDskiZucfZwtXJuKHC9H3rUGVm0FBUI779SKjXCaNk_VsfCKBjAK_32HBowA02czNVFJAWGxm8Y1LFasjtLsy6R1KC9nhUjsDzC753cl4PijkpH5Uo/s673/vildm%25C3%25A4nnen.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="419" data-original-width="673" height="354" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVe1F7PNg60x_H6Pb4y655g2r1fqDskiZucfZwtXJuKHC9H3rUGVm0FBUI779SKjXCaNk_VsfCKBjAK_32HBowA02czNVFJAWGxm8Y1LFasjtLsy6R1KC9nhUjsDzC753cl4PijkpH5Uo/w569-h354/vildm%25C3%25A4nnen.JPG" width="569" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Vapen för Lappland av Ahti Hammar 1963 och Villmanstrand av Olof Eriksson 1954. Källa Europeana Heraldica.</span></td></tr></tbody></table><br /><p>Vi har några vapen där det förekommer vildmän, främst Lapplands grevskaps vapen och Villmanstrand stads vapen. Men vad är en vildman egentligen, och vad har han att göra i de här vapnen?</p><p>En gång i tiden, i det medeltida Europa, ja redan under antiken, trodde man det existerade mytiska väsen i de djupa skogarna. Dessa hårbekädda vildmän kom att ta sig en egen plats i litteraturen och bildkonsten. Ursprunget är oklart, man har velat tro att vildmannen är någon slags svunnen länk mellan moderna människor och forntida humanoider. Vildmannen har en heltäckande hårväxt, bär på en klubba eller en uppryckt trädstam, har oftast en lövkrans på huvudet och kring länderna. Till skillnad från sina kusiner inom populärkulturen, Bigfoot och Yetin, är han inte särskilt aplik utan är uttryckligen mänsklig till sin framtoning.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCRweOYxhZxnNe0kVTEsCcT9R4-c_vEvJlRAuSfTLRbkm9oJxtNUT6IpoaVVSw6kyscDEJS-t86fYFKkczytSWX4uQ5kqWc-seQGgkLcs-rIWbKrR0aRgS1pqNByP5rXl69pvYvu7y39A/s691/wodewose.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="274" data-original-width="691" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCRweOYxhZxnNe0kVTEsCcT9R4-c_vEvJlRAuSfTLRbkm9oJxtNUT6IpoaVVSw6kyscDEJS-t86fYFKkczytSWX4uQ5kqWc-seQGgkLcs-rIWbKrR0aRgS1pqNByP5rXl69pvYvu7y39A/w492-h195/wodewose.JPG" width="492" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Vildman antastad av hundar; Queen Mary Psalter, England, c. 1310–1320.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Metaforiskt sett stod vildmannen för den vilda och hotfulla naturen, för undanträngda och utdaterade utvecklingsstadier hos människan, ja för undertryckta och primitiva karaktärsdrag. Sedan, under loppet av medeltiden förvandlades vildmannen från best och urkraft, sinnebild för det hotfulla kaoset i den otämjda naturen till en symbol för oförstörda ursprungliga karaktärsdrag, ja något av den ädle vilden.</p><p>För han är inte övernaturlig, han har inte magiska krafter utöver den omänskliga råstyrkan han besitter, och om han berövas denna blir han som ett barn och kan övervinnas och fängslas. Han är som den vilda och otämjda naturen, den som den "civiliserade" människan strävar att erövra, utnyttja och behärska i sin outsinliga jakt på rikedomar, råvaror och resurser. I det avseendet kom vildmannen att i någon mån också överta rollen som väktare av gruvor, dyrbara metaller och skatter gömda i berg, den som dvärgarna tidigare innehaft.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6F6Jst2snVOZy1-V2lYi5Lpbn163NvArsIbbqZYeY__oigzSDhbJrvQjsWXXMb0zWaCzB2U07FCosUpcM6nmiQUFihoLZpdaPstsmQCVQYtb67zKEByVfxObZvhZPrsA2dasqkJuIc0M/s669/starkater.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="302" data-original-width="669" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6F6Jst2snVOZy1-V2lYi5Lpbn163NvArsIbbqZYeY__oigzSDhbJrvQjsWXXMb0zWaCzB2U07FCosUpcM6nmiQUFihoLZpdaPstsmQCVQYtb67zKEByVfxObZvhZPrsA2dasqkJuIc0M/w513-h231/starkater.JPG" width="513" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Långt uppe i norr på Carta Marina, nästan i Petsamo, står den forntida jätten <a href="https://tidsresan.nu/2017/06/26/j%C3%A4ttar-i-historien-II/">Starkater</a> och håller vakt.<br /> Om än inte direkt en vildman, så är det inte uteslutet att han haft ett visst inflytande på Lapplands vapen.</span></td></tr></tbody></table><p>Och så tillbaka till vapnen för Villmanstrand och Lappland. Villmanstrand grundades av Per Brahe d.y. år 1649 och i privilegiebrevet bestäms stadens sigill till en vildman, och det första bevarade är från år 1656 där han står med sin klubba stödd mot marken i höger hand. Att grannsocknen faktiskt heter Nuijamaa ("Klubbeland") är intressant men av allt att döma ett sammanträffande. Det namnet har funnits sedan 1500-talet.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGnjpb04Uz5qm8hvojyNdQ16a9bt_ipakQlmvH6PS0R7lea36GTEJTmFUMj7Hct_6U-M9yY10Q_DuVSTn-H3LGzHn-YAXZ0ukj_eit2mClLE21QpdW5gWKExAh6ce-ywNWCpVP124NTHo/s596/klubba.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="185" data-original-width="596" height="124" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGnjpb04Uz5qm8hvojyNdQ16a9bt_ipakQlmvH6PS0R7lea36GTEJTmFUMj7Hct_6U-M9yY10Q_DuVSTn-H3LGzHn-YAXZ0ukj_eit2mClLE21QpdW5gWKExAh6ce-ywNWCpVP124NTHo/w400-h124/klubba.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">På tal om klubbor; det här är en stridsklubba funnen på <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Slagf%C3%A4ltet_vid_Tollense">slagfältet vid Tollense</a>,<br /> ca 1200 f.Kr. Likheten med ett modernt basebollträ är slående.</span></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p>Den andre heraldiske vildmannen återfinns i vapnet för Lappland, han bär sin klubba över skuldrorna och han återfinns för första gången på Karl IX:s 20 marks praktmynt från år 1606. Båda vildmansvapnen har alltså sitt ursprung på 1600-talet och motivvalet har helt tydligt att göra med namnen på Lapplands grevskap och Lapwestrand (för så hette Villmanstrand ursprungligen).</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD0Tu2trJUpFJw3t2Y-Emmd4EaMAkVtJYx8sitZe8T9n7UQa0OfxH92TFBzIikTLmwECzJ6mZM5PhYwb05al-QX26ixvDhhgD2M9WpGTt7jFnxbIkse5VPnwA4gRMy8OENdR6HsJHPsBg/s267/Lappland.JPG" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="267" data-original-width="216" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD0Tu2trJUpFJw3t2Y-Emmd4EaMAkVtJYx8sitZe8T9n7UQa0OfxH92TFBzIikTLmwECzJ6mZM5PhYwb05al-QX26ixvDhhgD2M9WpGTt7jFnxbIkse5VPnwA4gRMy8OENdR6HsJHPsBg/w162-h200/Lappland.JPG" width="162" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Sveriges Lappland har ett snarlikt vapen;<br /> ursprungligen var det ju samma område.</span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Bruket av vildmannen som heraldisk symbol för Villmanstrand beror alltså på att den här trakten på södra stranden av Saimen i tiden har uppfattats som ett lappland. På Claudius Clavus karta över Skandinavien från år 1427 återfinns två lappland: <i>findhlappi</i> och <i>wildhlappeland</i> samt i trakterna även <i>Carelorum infidelium regio</i> (otrogna Karelers område).</p><p></p><p></p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6zV6ZsHn9QZG8iFhSIs79GXNPo_W92aniCxq792vICIyx6PYNray12syrxlt4glaa4qVlp8HuFd49rkP1lbGB1tFKE3AtrJ-Ujw1wywpFNVE4vQ5sb0LAs8Uf2OQkAkL4oD1Ewl3phNs/s512/LappeenrannanWillimies.JPG" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="512" data-original-width="218" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6zV6ZsHn9QZG8iFhSIs79GXNPo_W92aniCxq792vICIyx6PYNray12syrxlt4glaa4qVlp8HuFd49rkP1lbGB1tFKE3AtrJ-Ujw1wywpFNVE4vQ5sb0LAs8Uf2OQkAkL4oD1Ewl3phNs/s320/LappeenrannanWillimies.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Sammanhanget här förblev lite oklart,<br /> men uppenbarligen ser vi en representant<br /> för Villmanstrands turismnäring på mässa.</span></td></tr></tbody></table>Att placera detta geografiskt är ändå inte helt lätt. Vi har den novgorodiske munken Iljas resa till Karelen på 1530-talet. Enligt resebeskrivningen återfinns Vilda Lappland någonstans i trakterna av Porajärvi och Repola. Och på italienaren Gastaldis karta över Ryssland från 1562 har vi regionen Laponi strax norr om Viborg och där staden Laponesa. Det skulle göra Villmanstrand till huvudstaden i Lappland!<p></p><p>Men vad detta Lapp-namn i Lappwestrand-Villmanstrand egentligen ska stå för, det kan man enbart spekulera över. Som härad uppträder Lappee redan år 1415 och hade då någotslags status av landskap, eftersom det jämförs med Savolax och Tavastland. Rent tekniskt kan man tolka Lappwestrand som ett vattendragsnamn; Lappvesi strand, en mindre del av Saimen som inte längre leder någonstans. Lap-lop-leden i finska kan bland annat betyda någonting som inte leder vidare, inte har någon väg ut. Dylika Lappi-namn finns annanstans i Finland också, och de har tolkats som ytterkanten av bebyggelse, utbyar eller dylikt.</p><p>Naturligtvis kan man också se namnet som hänvisande till lapparnas sjö eller strand. Det förutsätter att det finns två bebyggelselager på orten; ett ursprungligt samiskt och ett senare finskt. Huruvida det är så är föremål för debatt, men i det allmänna medvetandet förknippas Lappi-Lappee-namn förvisso med samer oavsett historisk grund. Samernas nomadiska livsstil har naturligtvis gjort att det inte nödvändigtvis finns mycket av fysiska spår kvar att finna.</p><p>Vi kan för all del konstatera att på Tälje herredag år 1328 definierades samerna som följer: <i>homines siluestres et vagos, vulgariter dictos Lappa</i> (nomadiska vildmänniskor, i folkmun kallade lappar). Och här kan vi ju se en koppling till antikens romerska skogsgud Silvanus och grekernas Pan. På de brittiska öarna kallades vildmannen woodwose, på anglosaxiska wuduwasa, ordagrant skogsväsen.</p><p>Och så, under medeltiden, förekommer vildmän, vildkvinnor, ja hela vildmänniskofamiljer rikligt på illustrationer, väggmålningar, bonader, föremål och vapen runtom hela Europa. Figurerna baserar sig på folktro och traditioner med roten långt ner i antiken om halvvilda människor som bor i de djupa skogarna eller bergen och kan också förknippas med lokala traditioner om troll, jättar, satyrer eller exotiska barbarfolk.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixvQ3uigTUgiZ1vANK4HVQGIB5sir3WhyphenhyphenAXWFkFk8U2o1LmTMHIYJMfYTfji52xfX2IzBhfPnmv51R1Ab_VUnMm3b-d0e_eT2Z3q9hQbPvJTYtoCgb1qZ-yymZOgQ7KEILXOavg0toXB8/s621/neandertalare.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="334" data-original-width="621" height="272" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixvQ3uigTUgiZ1vANK4HVQGIB5sir3WhyphenhyphenAXWFkFk8U2o1LmTMHIYJMfYTfji52xfX2IzBhfPnmv51R1Ab_VUnMm3b-d0e_eT2Z3q9hQbPvJTYtoCgb1qZ-yymZOgQ7KEILXOavg0toXB8/w507-h272/neandertalare.JPG" width="507" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Den stereotypa bilden av neandertalare, som förvisso har reviderats en hel del<br /> på senare år. Le Moustier Neanderthals, målning av Charles R. Knight 1920.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Vänta lite; påminner det hela inte väldigt mycket om <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Neandertalm%C3%A4nniska">neandertalmänniskan</a>, åtminstone i den populärkulturella versionen? Jodå, tanken att det skulle finnas ett slags latent folkminne av neandertalarna har slagit både en och annan amatörforskare. Den moderna människan och neandertalaren levde sida vid sida i Centraleuropa under en tidsrymd av ca 10 000 år, och senare års forskning har visat att de också kunde ha gemensam avkomma. Men neandertalaren dog ut för omkring 25-30 000 år sedan, och den första bevarade beskrivningen av en vildman återfinns i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Gilgamesheposet">Gilgamesheposet</a> från 1800 f.Kr. Det skulle förutsätta ett bevarande av ett folkminne och en muntlig tradition i mer än 20 000 år, och ingen seriös forskare har hittills velat ta detta på fullständigt allvar. Men tanken svindlar.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTixJc9cuFF7EvTCRy81lgRqcr_qsqC7SPGknNThBXkgkDt9ZqAs2qjjM9gfbmoO4-UWOFYeJXHJz4G9H_Fe8tWTyb800o9FZvH-av1X8sZF5u23I14f4gyqoJZjknBGLcHevC6APRWSc/s367/Mannerheim.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="353" data-original-width="367" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTixJc9cuFF7EvTCRy81lgRqcr_qsqC7SPGknNThBXkgkDt9ZqAs2qjjM9gfbmoO4-UWOFYeJXHJz4G9H_Fe8tWTyb800o9FZvH-av1X8sZF5u23I14f4gyqoJZjknBGLcHevC6APRWSc/s320/Mannerheim.JPG" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">I den friherrliga ätten Mannerheims vapen återfinns två vildmän som sköldhållare.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Anders Segersven</p><p><span style="font-size: x-small;">Källor:</span></p><p><span style="font-size: x-small;"><a href="https://kalmistopiiri.fi/2020/11/22/kuinka-luolamiehet-kansoittivat-kivikauden-mielikuvien-ja-myyttien-arkeologiaa/">Kuinka luolamiehet kansoittivat kivikauden - mielikuvien ja myyttien arkeologiaa</a><br /></span></p><p><span style="font-size: x-small;"><a href="https://vamzzz.com/blog/wild-man/">Wild man or Woodwose</a><br /></span></p><p><span style="font-size: x-small;"><a href="https://www.lappeenranta.fi/fi/Kaupunkimme/Lappeenrannan-tunnukset/Villimies">Kaupunkimme Lappeenrannan tunnukset/Villimies</a><br /></span></p><p><a href="https://blogs.bl.uk/digitisedmanuscripts/2016/09/a-field-guide-to-wodewoses.html"><span style="font-size: x-small;">A Field Guide to Wodewoses</span></a><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-26452239940779091872020-11-19T20:30:00.001+02:002020-11-27T10:29:48.153+02:00<p><b> Åke Tott och Döden</b></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVp3HoiSd75kP_fBgkDH1f2vSLkEnBADm7V5K_0vpTPrhdvBEM5KrlhuIas-dugWHuaDLgkK91_YElpAYdC4qACqVWcU8CqQYPNfW1nycFEJAEhwIvEX7g0y_OMjuHbPNrZEk_d-lvEBc/s879/Tott_alliansvapen_grav.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="507" data-original-width="879" height="326" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVp3HoiSd75kP_fBgkDH1f2vSLkEnBADm7V5K_0vpTPrhdvBEM5KrlhuIas-dugWHuaDLgkK91_YElpAYdC4qACqVWcU8CqQYPNfW1nycFEJAEhwIvEX7g0y_OMjuHbPNrZEk_d-lvEBc/w564-h326/Tott_alliansvapen_grav.JPG" width="564" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Alliansvapen för Åke Tott och Christina Brahe på <a href="https://fi.wikipedia.org/wiki/Tiedosto:%C3%85ke_Totts_grav_i_%C3%85bo_domkyrka,_den_27_juni_2007.jpg">gravmonumentet</a> i Åbo domkyrka.</span></td></tr></tbody></table><p>Åke Henriksson Tott, född 1598 på Gerknäs i Lojo och död i 1640 i Euraåminne endast 42 år gammal, var en av Gustav II Adolfs mest betrodda befälhavare. Kungen kallade honom för "snöplogen som skulle röja väg för de andra" och det sades något överdrivet att han ensam drivit ut fiendens här ur Mecklenburg. Han hade studerat i Uppsala, där han "med dragen värja på gatorna" redan visat prov på sitt häftiga lynne då han deltog i motsättningarna mellan Messenius, som var hans lärare, och Rudbeckius. Senare i livet, under kriget i Livland, kom han i bråk med den likaledes hetlevrade Herman Wrangel och det drog ihop sig till duell. Kungen lyckades till sist avstyra det hela genom att hota att låta avrätta den som överlevde enviget. Åke Tott, så har det sagts, förkroppsligar den tidiga stormaktstida krigaren: tapper, hänsynslös, stridslysten, stolt, rovlysten och oförvägen.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4yvCe91qjh1_Fo22QpFaQU4gEWS__HKyJTmdkSAE97xbGWerJ1zAA8Q2yDh3TLwXIfXIecNXw_5N2-RoqPAAdvw_W3UR0yO5sgpls0YDQ9WvZjKLzXrs2BUMS5oc1YoU6z9adXuYKXlI/s407/%25C3%2585ke_Tott.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="407" data-original-width="322" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4yvCe91qjh1_Fo22QpFaQU4gEWS__HKyJTmdkSAE97xbGWerJ1zAA8Q2yDh3TLwXIfXIecNXw_5N2-RoqPAAdvw_W3UR0yO5sgpls0YDQ9WvZjKLzXrs2BUMS5oc1YoU6z9adXuYKXlI/w253-h320/%25C3%2585ke_Tott.JPG" width="253" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Åke Tott 1598-1640.</span><br /></td></tr></tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div></div><p>Endast 15 år gammal hade han deltagit i Jakob de la Gardies ryska expedition under det <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ingermanl%C3%A4ndska_kriget">Ingermanländska kriget</a> år 1613, sedan tillbringat en del år utomlands för att därefter återvända och bli Gustav II Adolfs kammarherre. Han lät sig inskrivas på Riddarhuset 1625 och lade då "af Sjundeby" till sitt namn. Han deltog i det <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_polska_kriget">Andra polska kriget</a> och år 1627 befordrades han till överste som befälhavare för ett finskt värvat kavalleriregemente efter att i slaget vid Grebin besegrat en mångfalt starkare polsk styrka. Ja, Gustav II Adolf dubbade honom också till riddare inför en uppställd här.</p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1kxSp1beGXjh-ZVCsnlBpiO6k-BCUqhYcHBv3sbOEIO4m_KCo-9PUSwZuSynbupCQDiU5zGag72pgq2GjVuRaqfH7cO8PMYnuGgvOoIzEh0WJNzRljPzRrQiHv0cerZxGHoeIWqGHNUA/s319/Tott_stamvapen.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="319" data-original-width="199" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1kxSp1beGXjh-ZVCsnlBpiO6k-BCUqhYcHBv3sbOEIO4m_KCo-9PUSwZuSynbupCQDiU5zGag72pgq2GjVuRaqfH7cO8PMYnuGgvOoIzEh0WJNzRljPzRrQiHv0cerZxGHoeIWqGHNUA/w125-h200/Tott_stamvapen.JPG" width="125" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Ätten Totts stamvapen. Från "Ätten Thott under medeltiden".</span></td></tr></tbody></table><p></p><p>Riksråd blev han år 1630 och befordrades i samma veva till generalmajor. Han följde Gustav Adolf när denne drog ut i krig till Tyskland, och hans bana i Tyskland blev lysande. Redan 1631 befordrades han till general av kavalleriet och till fältmarskalk. I slaget vid Breitenfeld ledde han tillsammans med Torsten Stålhandske det finska rytteriet, och efter detta sändes han med en egen fördelning att erövra norra Tyskland.<br /></p><p>Och här kommer vi in på Döden som tema. Man strävade till enhetlighet i fråga om kavalleriets <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Standar">standar</a>. Kompanierna inom samma regemente hade samma färg på standaren, men olika bild eller inskription och från trettioåriga krigets dagar vet vi att det förekom gröna, röda och blågula dukar inom det finska rytteriet. Livkompanets standar stack ut från de andra, för dess färg var alltid vit. Vanligtvis var det regementsöverstarna själva som planerade standaren för sina trupper, och det har faktiskt bevarats en bildserie för Åke Totts regemente.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6NUGQWl0QkfT9pyel3x5o09WBZS8cJ05a5TmFSbbZemTgcd4itLx03qKUfZ_tpJhsugDis57URlepRyNgiOeyS2A9EB2BKbAtM4SZ8x3Lh4lWTxomt31HyoM3pAaaybRL_Rr5Pdx2_2k/s744/Tott_kavalleristandar.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="351" data-original-width="744" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6NUGQWl0QkfT9pyel3x5o09WBZS8cJ05a5TmFSbbZemTgcd4itLx03qKUfZ_tpJhsugDis57URlepRyNgiOeyS2A9EB2BKbAtM4SZ8x3Lh4lWTxomt31HyoM3pAaaybRL_Rr5Pdx2_2k/w562-h265/Tott_kavalleristandar.JPG" width="562" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Standaren för Åke Totts kavalleriregemente, den vita livkompanifanan står främst. Bildkälla: Osprey Publishing.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Ämnet var släktnamnet Tott, det som i tyskarnas öron lät som Tod, dvs döden. Kompanistandaren skiljde sig från varandra i det som stack ut ur ögonhålorna på kraniet; eldsflammor, blommor och blad eller en orm. På frånsidan återfanns sannolikt konungens monogram eller tre kronor samt den latinska förkortningen G.A.R.S, från Gustavus Adolphus Rex Svecorum. Dödskallen som militärt emblem är inte helt obekant genom historien, med den har man velat uttrycka dödsförakt och skrämma fienden. Speciellt populär har den varit bland kavallerister och husarer.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2LOj_l5adVK8iNz-uAFWKtZmTvNx0xbC1ZqCFWMxJyhEo_d5CP2Fg0wmWB988LcaLOmp7U-xGIiF_z_krBMHPrVvsHaY9PhQ83j3PyuZyULiRIEBEaliMsIJjFap1Y-oiq_pB9g_ns1Y/s676/Kyrassi%25C3%25A4rer.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="676" data-original-width="577" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2LOj_l5adVK8iNz-uAFWKtZmTvNx0xbC1ZqCFWMxJyhEo_d5CP2Fg0wmWB988LcaLOmp7U-xGIiF_z_krBMHPrVvsHaY9PhQ83j3PyuZyULiRIEBEaliMsIJjFap1Y-oiq_pB9g_ns1Y/w341-h400/Kyrassi%25C3%25A4rer.JPG" width="341" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Krigsmän från trettioåriga kriget, i mitten en kyrassiär från Totts kavalleriregemente<br /> och till höger en av Stålhandskes finska ryttare. Bildkälla: Osprey Publishing.</span><br /></td></tr></tbody></table><p>Till sist avbröts Totts krigarbana av sjuklighet, otaliga strider och skador hade tärt på hälsan, och han klarade inte längre av fältlivets påfrestningar. Hans konung Gustav Adolf hade stupat vid Lützen, och Åke Tott blev en i följet som beledsagade det kungliga liket hem till Sverige för att begravas i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Därmed var hans krigarbana avslutad och han övergick till att vara godsägare, en sträng och fordrande sådan, samt att delta i riksrådets arbete om än relativt sporadiskt.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnejIdgbBbIdcda7Tm0kMNfMnTZs5_fJiPoJ8MSGOGbmo8Z8gpECX6KCWpERIdgzsVeA4QlO_ZKyqX6IVvWN3we8LNry2AbCbSjVre0BPWbAdx94j_vwHNXg063jvyXtT99hWM7n2uCqo/s799/Wolgast.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="598" data-original-width="799" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnejIdgbBbIdcda7Tm0kMNfMnTZs5_fJiPoJ8MSGOGbmo8Z8gpECX6KCWpERIdgzsVeA4QlO_ZKyqX6IVvWN3we8LNry2AbCbSjVre0BPWbAdx94j_vwHNXg063jvyXtT99hWM7n2uCqo/w400-h299/Wolgast.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Gustav II Adolfs lik inskeppas i Wolgasts hamn 1633, målning av Carl Gustaf Hellqvist 1885.<br /> Åke Tott deltog som medlem av delegationen.</span></td></tr></tbody></table><p>Med pengar från sitt krigsbyte förvandlade Tott sin gård Ekolsund i Uppland till en storslagen herrgård, och han ägde också Sjundby i Sjundeå, Gerknäs i Lojo, Liuksiala i Kangasala samt Lavila och Vuojoki i Euraåminne. Under en tillfällig vistelse i Finland år 1640, medan han befann sig på resa mellan Sjundby och godsen i Åbotrakten, avled han överraskande på vägen mellan Lavila gård och kyrkbacken i Irjanne. Folktraditionen vet ännu idag att peka ut en sten i närheten av Euraåminne centrum, som kallas "Åke Totts blodsten", eftersom det sägs att hans blod stänkt på denna. Diagnosen vid tiden var blodstörtning, något som vanligvis betyder att blodkärl brustit i luftstrupen och inbegriper upphostande av stora mängder blod. Grundläggande orsaker kan vara flere, men samtiden var av den åsikten att gamla krigsskador gjort sig påminda.</p><p>Åke Tott begravs under stora och ståtliga ceremonier 29 september 1640 i Åbo domkyrka. Biskop Rothovius predikar och närvarande är 52 präster och fyra kompanier krigsfolk. Det är generalguvernören Per Brahe som låter gravsätta sin svåger i den helige Laurentius kapell, och senare skall han också låta uppföra det ståtliga gravmonument i svart och vit marmor som fortfarande står kvar i kyrkorummet. Det är den kände tyske barockbildhuggaren Peter Schultz som står för utsmyckandet och statyerna i helfigur av Åke Tott och makan Christina Brahe.</p><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmf_YDcfNWxzddNmfCASrD5jMvgVMo6o_sAniE2TluQTrDezCQxUIjRAj4FySIdC1X_xeHkRIKev_eTYYo7X2aVRgEY6RREStUOYAULdHaB1XXoyPk_EmyodZauUHH-XHAIkiOl_RyJqI/s1099/general_Todt.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="1099" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmf_YDcfNWxzddNmfCASrD5jMvgVMo6o_sAniE2TluQTrDezCQxUIjRAj4FySIdC1X_xeHkRIKev_eTYYo7X2aVRgEY6RREStUOYAULdHaB1XXoyPk_EmyodZauUHH-XHAIkiOl_RyJqI/w400-h233/general_Todt.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">General Döden rider på slagfältet. Målning av Edgar Bundy 1911.</span><br /><br /></td></tr></tbody></table>Anders Segersven<br /><br /><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Göte Göransson: Gustav II Adolf och hans folk, Bra Böcker 1994</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Richard Brzezinski & Richard Hook: The Army of Gustavus Adolphus 2 Cavalry, Osprey Publishing, Oxford 1993</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><a href="http://www.blf.fi/artikel.php?id=566">Biografiskt lexikon för Finland</a></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span><span style="background-color: black; color: #ffebdb; font-family: "Times New Roman", Times, FreeSerif, serif; font-size: 13.524px;"><br /></span></div><div><span style="background-color: black; color: #ffebdb; font-family: "Times New Roman", Times, FreeSerif, serif; font-size: 13.524px;"><br /></span></div>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-6792854819007122992020-11-10T20:32:00.001+02:002020-11-11T14:26:19.632+02:00<p> <b>Von Zweigbergk och basilisken</b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWnv02QifUk2s3ZwYPeefZYLnE6L_m-a-6lIomamiDDAOvskzdSp2EgXq6qm0EVJgdVR09QW4zEmuCbxCAPeqBnT_LW2uPBnLllwFCCqZFy6h_HrBPx1D9p9Hx4bnp1LbPqCzus42UY1c/s585/Zweygberg.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="585" data-original-width="449" height="444" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWnv02QifUk2s3ZwYPeefZYLnE6L_m-a-6lIomamiDDAOvskzdSp2EgXq6qm0EVJgdVR09QW4zEmuCbxCAPeqBnT_LW2uPBnLllwFCCqZFy6h_HrBPx1D9p9Hx4bnp1LbPqCzus42UY1c/w342-h444/Zweygberg.JPG" width="342" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Von Zweigbergk. Teckning av Anders Segersven</span></td></tr></tbody></table><p></p><p>Det hände sig nyligen i en diskussion med kollegan på Riksarkivet, att basilisken kom på tal. Det handlade egentligen om ett försök till identifikation av ett <a href="https://www.finna.fi/Record/museovirasto.5660C7E4003CA24B0EEB7069A9084EE6">okänt vapen</a>, men då den föregivna fågeln föreföll ha svans, så uppstod spörsmålet om huruvida det kunda vara fråga om en <a href="http://www.bestiary.ca/beasts/beast265.htm">basilisk</a>. Dylika finns ju inte i överflöd i Norden, månntro alls i finsk heraldik?</p><p>Finns visst. Släkten von Zweigbergk har en i hjälmprydnaden, och den släkten har figurerat i Finland sedan 1600-talet. Släktens förste medlem med svensk anknytning, Georg von Zweygbergk, utvandrade i början av 1600-talet från Böhmen och stupade 1641 såsom svensk överste i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Wolfenb%C3%BCttel">slaget vid Wolfenbüttel</a>. </p><p>Stamfadern George Ludwig von Zweigbergk fungerade enligt uppgift som stallmästare vid det kejserliga hovet i Prag under slutet av 1500-talet, och i något skede skulle han ha erhållit adelsvärdighet av den tysk-romerske kejsaren. Sonen George, född 1596, konverterade till lutherdomen, och det var alltså han som stupade i den svenska protestantiska krigshär, som han alldeles nyligen anslutit sig till.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFKq6UwDAtxPutjabQmXCdxnrm6hZxfbCdvTrLHHzY5ULWoIkQWwYCHMvzrDtkL1E9yRLpz57CB5_p83TV5etUjtjAPLBJsUC-es5iRT7R-tV7f4d2meNAtk4C6cucwwk3z96bTVsqZRo/s675/knektar.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="447" data-original-width="675" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFKq6UwDAtxPutjabQmXCdxnrm6hZxfbCdvTrLHHzY5ULWoIkQWwYCHMvzrDtkL1E9yRLpz57CB5_p83TV5etUjtjAPLBJsUC-es5iRT7R-tV7f4d2meNAtk4C6cucwwk3z96bTVsqZRo/w400-h265/knektar.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Tyska protestantiska krigsmän i den böhmiske <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_V_av_Pfalz">Fredrik V</a>:s sold<br /> enligt Göte Göransson i "Gustav II Adolf och hans folk".</span></td></tr></tbody></table><p><br />Drottning Kristina gav år 1647 förläningsbrev på egendomar i Ingermanland och Kexholms län åt Georges fem söner "<i>att niuta, bruka och behålla under Adelig frijhet och frälsemanna tienst</i>", men de godsen reducerades 1685 tillbaka till kronan. Ätten bodde därefter kvar huvudsakligen i Finland och Baltikum, de fem bröderna och deras söner såsom officerare i svensk tjänst, några även i rysk.</p><p>De ryska medlemmarna av släkten introducerades år 1827 i guvernementet Novgorods adelsmatrikel under namnet Zveiberg, nummer 771, men den släktgrenens senare öden i Ryssland är okända.</p><p>Den svenska grenen av släkten härstammar från Anthon von Zweigbergk, som kom att växa upp i Sverige som fosterbarn till generalen Carl Gustav Creutz, den finska grenen igen från två av Anthons bröder. De skriver namnet omväxlande som von Zweygberg, von Zweygbergk, men också som Zweigberg och Zweygberg.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2VCaRj9EhlsJY2U8FY7Ld1iTeQ0kq5Tqy5Hc5gJ0KTcE97n-0DC3jee3_oNefm-6dK-3YlH-znArXtATxOETEmzFTbKUfXyIimiQ6X7kmadE4_fXWbvCy1o8HPK2aqXV4UiU3sQTSC_M/s197/Zweygbergk.JPG" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="197" data-original-width="145" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2VCaRj9EhlsJY2U8FY7Ld1iTeQ0kq5Tqy5Hc5gJ0KTcE97n-0DC3jee3_oNefm-6dK-3YlH-znArXtATxOETEmzFTbKUfXyIimiQ6X7kmadE4_fXWbvCy1o8HPK2aqXV4UiU3sQTSC_M/s0/Zweygbergk.JPG" /></a></div><p>Vapenbeskrivningen lyder:<i> Sköld: i av silver och rött snedrutat fält en balk av silver, belagd med en trebladig röd gren. Hjälmen krönt. Hjälmprydnad: en uppstigande tvestjärtad röd basilisk med krona och beväring av guld. Hjälmtäcke invändigt av silver, utvändigt rött.</i> Vapenteckningen av Jan Raneke till höger visar tydligt basiliskens tvestjärt, vilket jag inser att min egen teckning ovan inte gör. My bad.</p><p>Det majestätiska lejonet är djurens konung, den likaledes ståtliga örnen är fåglarnas konung, men kräldjurens härskare är den lilla och ondsinta basilisken, först beskriven av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Plinius_den_%C3%A4ldre">Plinius den äldre</a>. Ja, så gemen är den att även alla andra ormar och kräldjur räds den.</p><p>En basilisk avbildas med en tupps huvud och ben och en drakes kropp och vingar, därtill är den krönt med en krona. Kläckt ur ett tuppägg och ruvad av en padda på en dynghög är den ett av de grymmaste fabeldjuren och har en blick som dödar och ödelägger allt omkring sig, fåglar faller döda ner, frukten ruttnar, vattnen förgiftas, blicken splittrar berg och sveder gräs. Det enda som kan ta död på basilisken är den okuvliga vesslan eller att den möter sin egen bild i en spegel. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXJNkYM-RZpXjUmMmo9WsMLqpi97EH-BwHC6Cjz079dyp33FeTeA-NvXyGZqEIbL7S7ojtUtag9iSwP9Y-eaiP650rm1xTXMhMewiWzeGHvUEkxaEf_qPhGi8WsCmM4RByzCGOpZ-VbgM/s474/basilisk.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="255" data-original-width="474" height="172" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXJNkYM-RZpXjUmMmo9WsMLqpi97EH-BwHC6Cjz079dyp33FeTeA-NvXyGZqEIbL7S7ojtUtag9iSwP9Y-eaiP650rm1xTXMhMewiWzeGHvUEkxaEf_qPhGi8WsCmM4RByzCGOpZ-VbgM/w320-h172/basilisk.JPG" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Basilisken som den är framställd i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Physiologus">Physiologus</a>.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Basilisken är inte ett av de vanligaste vapendjuren, men den förekommer i åtskilliga släktvapen över Europa, ofta som sköldhållare. Med detta anseeende kan man fråga sig varför någon skulle komma på tanken att välja denna sällsynt motbjudande reptil som vapendjur. Det enkla svaret är väl för att avskräcka avundsmän och motståndare.</p><p>Nåväl. Det okända vapnet på kruthornet som det hela startade med förblev oidentifierat tills vidare, även om man får anta att det härstammar från Tyskland någon gång i tiden, men det hela ledde till en riktigt uppfriskande utfärd i fabeldjurens kulturhistoria. Ett av heraldikens glädjeämnen, sanna mina ord.</p><p><span style="background-color: white; font-family: Georgia, "Times New Roman", Times, serif; white-space: nowrap;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: left;"><div style="text-align: center;"><i style="font-family: times;"><span style="background-color: white; white-space: nowrap;">"Syskon! en sup vid disken,</span></i></div><span style="font-family: times;"><div style="text-align: center;"><i><span style="background-color: white; white-space: nowrap;">Och </span><a style="background-color: white; white-space: nowrap;">pro</a><span style="background-color: white; white-space: nowrap;"> secundo en på Fisken;</span></i></div><i><div style="text-align: center;"><i><span style="background-color: white; white-space: nowrap;">Krögarn, den </span><a style="background-color: white; white-space: nowrap;">Basilisken</a><span style="background-color: white; white-space: nowrap;">,</span></i></div></i><i><div style="text-align: center;"><i><span style="background-color: white; white-space: nowrap;">Summerar </span><a style="background-color: white; white-space: nowrap;">Taflan</a><span style="background-color: white; white-space: nowrap;"> full i dag.</span></i></div></i><i><div style="text-align: center;"><i><span style="background-color: white; white-space: nowrap;"> Klang Du och Jag!"</span></i></div></i></span></blockquote><span style="background-color: white; font-family: Georgia, "Times New Roman", Times, serif; white-space: nowrap;"></span><p></p><p style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Carl Michael Bellman: Fredmans Epistel nr 82.</span></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe5zKBBwVVPsGsaqn4hq__2reTcHGXbKSP9Wkhhw3pw_C0TJO5ihEGvgUIR2FSKVvtwD4aonJI2OJYuwAQCD0uLcZTL7_QIHnFVZdoR9adMMd3VxC4JZVCW3SW1t2Flju44hRfd6I0vM4/s638/Basel.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="554" data-original-width="638" height="348" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe5zKBBwVVPsGsaqn4hq__2reTcHGXbKSP9Wkhhw3pw_C0TJO5ihEGvgUIR2FSKVvtwD4aonJI2OJYuwAQCD0uLcZTL7_QIHnFVZdoR9adMMd3VxC4JZVCW3SW1t2Flju44hRfd6I0vM4/w400-h348/Basel.JPG" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Basilisk med stadens vapen i Basel. Bildkälla: Wikimedia.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Anders Segersven</p><p><i><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></i></p><p><i><span style="font-size: x-small;">Kalender över ointroducerad adels förening 1975, Uppsala 1975</span></i></p><p><i><span style="font-size: x-small;">Alf Henriksson, Disa Törngren, Lars Hansson: Bra Böckers Hexikon 1981</span></i></p><p><i><span style="font-size: x-small;">Stephen Friar (ed.): A New Dictionary of Heraldry, London 1987</span></i></p><p><i><span style="font-size: x-small;">Ottfried Neubecker: Heraldik, Källor - Symbolik - Användning, Liber 1982</span></i></p><p><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-73066803666677878532020-10-29T20:21:00.002+02:002020-11-18T17:31:46.533+02:00<p><b> Finlands lejon och gotermyten</b></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGESBWUyDMMTDHKEQjApTKtVSbLUmoRPvYur6FlNnG4hqONvrzh86K5TOvxyNSoeYLi1IWPDLP7Cwn1J1Dl0xizDr0u571bDT9bGRKSVpIRLaCEOJUjLKnBjn3IAQb8PZtT75OXcleVeU/s581/FinlandGustavVasaGrav.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="581" data-original-width="447" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGESBWUyDMMTDHKEQjApTKtVSbLUmoRPvYur6FlNnG4hqONvrzh86K5TOvxyNSoeYLi1IWPDLP7Cwn1J1Dl0xizDr0u571bDT9bGRKSVpIRLaCEOJUjLKnBjn3IAQb8PZtT75OXcleVeU/w308-h400/FinlandGustavVasaGrav.JPG" width="308" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vapnet för storfurstendömet Finland på Gustav Vasas<br /> gravmonument i Uppsala domkyrka.</td></tr></tbody></table><p></p><p>Vi ska ännu en gång återvända till det finska lejonets ursprung innan vi lämnar den stackars besten i fred åtminstone för ett tag framöver. Vi har spekulerat i huruvida lejonet har sitt ursprung i Novgorods sigill och därifrån enrollerats till kampen mellan västerlandet och österlandet av Johan III och förundrat oss över att det inte blev en björn för Finland. Men det finns naturligtvis också andra teorier om lejonets ursprung.</p><p>För teorier, det är just vad det här är, vi vet inte med bestämdhet varför det blev ett lejon som kom att representera Finland, så i likhet med ursprunget för många andra gamla hävdvunna vapen är det fråga om spekulationer och antaganden, märkväl med stort mått av insatt forskarmöda.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuB8l1wXcYuVUu3sy42DtLhyphenhyphenaXr0GgRKHyt1hd7UXsZBeuXKBDVkAM1-Ag1krOpDHGakgWGRKTTq42giorWsebYcXT0vJJ2XO_Md9OJ7BEwASuVvcN7AhL1b44ZmN5TuKCcBiqA_fzd1c/s614/HertigJohanVapen2.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="614" data-original-width="438" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuB8l1wXcYuVUu3sy42DtLhyphenhyphenaXr0GgRKHyt1hd7UXsZBeuXKBDVkAM1-Ag1krOpDHGakgWGRKTTq42giorWsebYcXT0vJJ2XO_Md9OJ7BEwASuVvcN7AhL1b44ZmN5TuKCcBiqA_fzd1c/s320/HertigJohanVapen2.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 12.32px;">Hertig Johans vapen i den senare versionen<br /> 1562 i Bibliothèque Nationale </span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 12.32px;">i Paris.</span></td></tr></tbody></table><p><br />Då Johan erhållit sitt hertigvapen, blev det så småningom uppenbart att även de andra hertigdömena behövde sina egna vapen, i synnerhet som tiden började rinna ut för Gustav Vasa och ceremonielet vid den kommande begravningen oundvikligen behövde planeras. För att inte tala om sonen Eriks kröning snart därefter; händelser som erbjöd ypperliga tillfällen till att förhöja huset Vasas prestige.</p><p>I de äldsta bevarade manuskripten (vi bör hålla i minnet att åtskilliga av landskapsvapnen sedermera har undergått förändringar) har fyra av de gamla centrala landskapen - Södermanland och Östergötland östan Stång, Östergötland västan Stång och Västergötland ett majestätiskt djur (lejon eller grip) som vapenbild och två - Uppland och Södra Finland - en maktsymbol, medan de flesta av de mera perifera landskapen fått nöja sig med bilden av något för dem typiskt djur: Öland - en hjort; Dal - en tjur; Värmland - en bäver; Gästrikland - en älg; Hälsingland - en bock; Medelpad - en järv; Ångermanland - en lax; Västerbotten - en ren; Österbotten - en mård; norra Finland - en björn; och Tavastland - en lo.</p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-bfdCcF940nk5L5WAwlMTZ_TNjLuvcOUAveK-FTQRcOzwzgUt2BSfKZV-SdXqcH-HPcDxeOlYQ6nFrwKXCEpWpE50xTsvTyPuQ7KUCjpzCCqmnjAybpFPlWFY1QMW_7WBMOyTDc-6Ito/s477/Sverige.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="477" data-original-width="295" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-bfdCcF940nk5L5WAwlMTZ_TNjLuvcOUAveK-FTQRcOzwzgUt2BSfKZV-SdXqcH-HPcDxeOlYQ6nFrwKXCEpWpE50xTsvTyPuQ7KUCjpzCCqmnjAybpFPlWFY1QMW_7WBMOyTDc-6Ito/s320/Sverige.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 12.32px;">Sveriges vapen i manuskript D 400 (1581)</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 12.32px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, "Palatino Linotype", Palatino, serif; font-size: 12.32px;"> i Kungliga biblioteket, Stockholm.</span></td></tr></tbody></table>Fem landskap, av vilka fyra var gränsland, har fått krigiska vapen: Dalarna och Närke - två korsade pilar; Småland - ett armborst; Savolax - en handbåge och Karelen - två mot varandra huggande, beväpnade armar.<p></p><p><br />Så, när behovet av ett vapen för Österlandet aktualiserades, låg det alltså nära till hands med ett "majestätiskt djur" och gärna med krigiska attribut. Vi har tidigare sett att lejonet versus björnen tycks ha spelat en viss roll i prestigebråken med Novgorod och Ivan IV. Johan valde alltså ett lejon som vapenbild för Finland. Hans motiv var säkerligen flera, ett var förvisso att Finland var en lika viktig provins som de svenska landskap vilka redan 1560 fått lejonvapen: Västergötland och Östergötland östan Stång, senare också Småland. Med hänsyn till dessa vapen var något mindre förnämt djur än ett lejon knappast tänkbart.</p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi39-DMFrlD7h2TozO77n0iNBQZuxtCYCfSC9GHfNYJdzoEWNjnc0Oyw0f06u7rCDKoRUfUbVPSP0ezIETZI92mnlCQChV-YW8dYohDF0IFH36fxYL04w2YDtpJox2fi9DGIUaTikZ9zvw/s771/goter.JPG" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="771" data-original-width="623" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi39-DMFrlD7h2TozO77n0iNBQZuxtCYCfSC9GHfNYJdzoEWNjnc0Oyw0f06u7rCDKoRUfUbVPSP0ezIETZI92mnlCQChV-YW8dYohDF0IFH36fxYL04w2YDtpJox2fi9DGIUaTikZ9zvw/s320/goter.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Goter">Goter</a>, inte götar eller gutar. Biskop Wulfila<br /> talar med goterna, träsnitt 1890.</td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><br />Och så har vi ju det som brukar kallas för gotermyten. Det är fullt möjligt att Johan genom sitt val av detta ädla djur som vapenbild för Finland, ville antyda sin förnäma härstamning från Noaks sonson Magog. Denne, alla gotiska och svenska konungars anfader hade, enligt vad Johannes Magnus nyligen för hela världen bevisat, genast efter syndafloden fört sitt folk till Finland och slagit sig ned där innan han, 88 år efter syndafloden, drog över Bottenviken och etablerade sig i Sverige, som sedan fick sitt namn efter hans äldste son Svenno.</p><p>Verket, <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Historia_de_omnibus_Gothorum_Sveonumque_regibus">Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus</a>, som Johannes Magnus publicerade år 1554, tilldrog sig långt in på 1600-talet det lärda Europas uppmärksamhet, och tankeströmningen det kom att ge upphov till kom så småningom att kallas för <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6ticism">göticism</a>. Det var hur som helst som gjort för att betona huset Vasas storståtliga förflutna, och utnyttjades flitigt av Gustav Vasas söner.</p><p><br /></p><p></p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNfetWZ_Xx5e9pbNRw02gvZXl0S5jxuMqO4icZVM5fWoHOVJc_sZ7hpgWFeCH9cnsoq4rPeGdF1NnkU46pGwv2C8Ktir4ABbyLJdjfqhyphenhyphenzyo4RQt12yNE_9xxuoPl82x7bfzsuFTqkeZc/s370/KungMagnusEriksson.JPG" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="370" data-original-width="358" height="234" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNfetWZ_Xx5e9pbNRw02gvZXl0S5jxuMqO4icZVM5fWoHOVJc_sZ7hpgWFeCH9cnsoq4rPeGdF1NnkU46pGwv2C8Ktir4ABbyLJdjfqhyphenhyphenzyo4RQt12yNE_9xxuoPl82x7bfzsuFTqkeZc/w227-h234/KungMagnusEriksson.JPG" width="227" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kung Magnus Erikssons vapen med<br /> det så kallade folkungalejonet.</td></tr></tbody></table>Det var nämligen på det viset att Johannes Magnus, och med honom många andra äldre och yngre författare, menade att goternas konung fört lejonet som vapenbild. I Sverige sammanblandades detta snabbt ihop med folkungalejonet, Olaus Magnus hade redan år 1539 i en förstudie till sin <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Historia_om_de_nordiska_folken">Historia om de nordiska folken</a> konstaterat att de tre kronorna i riksvapnet var en symbol för Sveariket, medan folkungalejonet var en symbol för Göta rike.<p></p><p>Och folkungalejonet, det har sitt ursprung som vapenbild hos Folkungaätten, numera hellre kallad <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%A4lbo%C3%A4tten">Bjälboätten</a>, för att undvika sammanblandning med de såkallade <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkungar">Folkungarna</a>, som snarare var att betrakta som en politisk gruppering än en ätt.</p><p>Den allre förste som är känd att ha fört ett folkungalejon är lagman <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskil_Magnusson">Eskil Magnusson</a> av Bjälboätten ca 1170 - 1227, son till Magnus Minnesköld.</p><p>Förutom Finland finns det i Europa tio andra stater vars vapen innehåller ett lejon eller en heraldisk leopard (vilken också ursprungligen avsett ett lejon), bland dem Sverige, Norge, Danmark och Estland. I detta avseende är det alltså inget särdeles speciellt med Finlands lejon, det är helt enkelt ett uttryck för gamla kulturförbindelser.</p><p>Anders Segersven</p><p><span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span></p><p><span style="font-size: x-small;">Tuukka Talvio: Suomen leijona, Museiverket Helsingfors 1997</span></p><p><span style="font-size: x-small;"><span>Knut Pipping & Leif Tengström: Huset Vasa, Jagellonerna och Ivan IV Vasilievitj. Några hypoteser om de svenska landskapsvapnens uppkomst", </span><i>Heraldisk tidsskrift,</i><span> Vol. 5, No. 49-50, 1984</span></span></p><p><span style="font-size: x-small;">Leif Tengström: Till frågan om Finlands vapen, Finskt museum 1981</span></p><p><br /></p>Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-36017602336556783782020-09-10T20:58:00.000+03:002020-09-11T12:02:28.360+03:00<b>Storfurstendömet Finlands krona</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaGVv0OV7BS3IvCMo71n5sZgEnsvVbbF5dDa70ry4ppMM5n_S5ml4Er-D8kbZi_mIt1g5N2ideeJjEZNWgDnYopx_PZtqqe_VEKvn9kaLlsGiZAM5SWMWUawl0yj8kW9wSCHKvmzTyNk0/s1600/StorF.Finland.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="484" data-original-width="297" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaGVv0OV7BS3IvCMo71n5sZgEnsvVbbF5dDa70ry4ppMM5n_S5ml4Er-D8kbZi_mIt1g5N2ideeJjEZNWgDnYopx_PZtqqe_VEKvn9kaLlsGiZAM5SWMWUawl0yj8kW9wSCHKvmzTyNk0/s400/StorF.Finland.JPG" width="245" /></a></div>
<br />
Vi ska ännu återvända till det vapen för storfurstendömet Finland som Johan III skapade någon gång mellan 1577 och 1581. Vi har i det tidigare läst om prestigebråken med Ivan IV i Ryssland och om hur Johan bemötte honom heraldiskt med territorialvapen som innehöll ett rakt svärd och en kroksabel; Karelen, Narva, ja, och så det nya vapnet för storfurstendömet Finland.<br />
<br />
Först och främst ska vi koncentrera oss på den första kända avbildningen av storfurstendömet Finlands vapen, den som av allt att döma är från 1581 och bevarats i manuskript D 400 på Kungliga biblioteket i Stockholm.<br />
<br />
Just det här vapnet är krönt av en furstekrona av ett väldigt speciellt slag, en krona som inte kommer igen senare och som egentligen inte har någon motsvarighet i det övriga Europa. Förutom då i <a href="http://www.hubert-herald.nl/LietuvaAchievement.htm">Litauen</a>.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1Ln-xAuJYyixjk8R-bPQdLhpxs8s8Xi2Zpf53nRcRM0FMM_diZ3eQl-N7aA3pBiVS9zJhGdFdXa0IVyrUd9Hy67SVaA-Jn9WOb49ZS884vs6vFRJidIqmSgEZAiw8JuTUfOZg42z6cwg/s1600/Three-groat+of+Sigismund+II+Augustus1564.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="633" data-original-width="641" height="197" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1Ln-xAuJYyixjk8R-bPQdLhpxs8s8Xi2Zpf53nRcRM0FMM_diZ3eQl-N7aA3pBiVS9zJhGdFdXa0IVyrUd9Hy67SVaA-Jn9WOb49ZS884vs6vFRJidIqmSgEZAiw8JuTUfOZg42z6cwg/s200/Three-groat+of+Sigismund+II+Augustus1564.JPG" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mynt från <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sigismund_II_August">Sigismund II Augusts</a> tid 1564<br />
med Litauens vapen och furstekrona</td></tr>
</tbody></table>
Johan III har tydligen varit inspirerad av sin polske svärfars, hans svågers och hans makas titulatur och vapen. Katarina Jagellonica var ju inte bara prinsessa av Polen utan också storfurstinna av Litauen och genom att anta titeln "storfurste av Finland" i titulaturen kunde Johan anse sig som mera jämställd i rang med sin hustrus släktingar i det polska kungahuset.<br />
<br />
Tanken var också att eventuellt vinna fördelar i ett kommande kungaval i Polen, antingen för Johan själv eller sonen Sigismund. Johan hade faktiskt redan två gånger, 1573 och 1575, kandiderat för den polska kronan men utan framgång. Han hade blivit utslagen av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Stefan_Batory">Stefan Batory</a> 1575 men ett nytt kungaval var att vänta i något skede eftersom Batory var barnlös.<br />
<br />
Slutligen så valde Johan efter Batorys frånfälle att inte ställa upp själv, men sonen <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sigismund">Sigismund</a> valdes 1587 till kung av Polen och storfurste av Litauen, och den tronen kom han att beklä i hela 45 år.<br />
<br />
Storfurstendömet Finland, så kallades det av och till under århundradena att komma, men benämningen var högst symbolisk för Finland var ingen separat administrativ eller juridisk del av det svenska riket. Kronan blev för det mesta av mer kontinentalt snitt, ofta av tysk typ med tre synliga byglar, den specifikt litauiska furstekronan har bevarats egentligen bara på denna första avbildning av vapnet från omkring 1581.<br />
<br />
Vad kan man annat säga om denna tidiga vapenavbildning? Ja, lejonet har inte den väpnade högerarm som vanligtvis håller det raka svärdet, bara en vanlig lejonram. Det är möjligt att den väpnade högerarmen var en förbättring som först kom till på Gustav Vasas gravmonument, på samma vis som kronan de två väpnade armarna kämpar om i Karelens vapen tillkom till Johan III:s kröning 1569. Men Finlands lejon har förekommit med vanlig högerram på senare avbildningar också.<br />
<br />
När storfurstendömet Finland sedan år 1809 återigen klev fram i rampljuset var det som en del av det ryska kejsardömet med mycket långtgående autonomi. Ett riktigt storfurstendöme. Men det är en annan historia.<br />
<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span><br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Tuukka Talvio: Suomen leijona, Museiverket Helsingfors 1997</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Knut Pipping & Leif Tengström: Huset Vasa, Jagellonerna och Ivan IV Vasilievitj. Några hypoteser om de svenska landskapsvapnens uppkomst", <i>Heraldisk tidsskrift,</i> Vol. 5, No. 49-50, 1984</span><br />
<br />
Anders Segersven<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-73605004696183634182020-08-27T20:24:00.001+03:002020-11-27T10:30:51.919+02:00<b>Lejonet och björnen, pretentioner, prestige och ryssebråk</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6AGDkItr-mVE_qKjzccaPcraIFsPPtXG95CxFQRoaQ7Z94_JuOv4eTBozxx12epZVAyky46h8nb4BjlTXO8b2ljXJoQaRaAOQZjlDy1ZhxyJ5I42MEnpn6XT4ahGZD_r41KTk6uRlqow/s1600/Henrik+Horn+matkalla+suomenlahden+yli+1928.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="292" data-original-width="481" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6AGDkItr-mVE_qKjzccaPcraIFsPPtXG95CxFQRoaQ7Z94_JuOv4eTBozxx12epZVAyky46h8nb4BjlTXO8b2ljXJoQaRaAOQZjlDy1ZhxyJ5I42MEnpn6XT4ahGZD_r41KTk6uRlqow/s400/Henrik+Horn+matkalla+suomenlahden+yli+1928.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Henrik_Klasson_(Horn)">Henrik Klasson Horn</a> går över Finska vikens is för att bekämpa ryssen<br />
i Ingermanland och Novgorod. Målning av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Aarno_Karimo">Aarno Karimo</a> 1928.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi studerade i det förra inlägget björnens roll i den finska heraldiken och sinnevärlden och kunde konstatera att sist och slutligen så blev lejonet ändå vapendjur för Finland. Vägen dit var ändå inte spikrak och det kunde vara på sin plats att syna vändningarna lite närmare i sömmarna.<br />
<br />
Först och främst, en sak som inte kom desto mer fram i det förra inlägget om björnen; det finns uppgifter om ett vapen eller signum för Karelen, Hans Hildebrand skriver 1905:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>"Karelens sigill visar en man anfallen af två, på bakbenen resta björnar - en tydlig påminnelse om landets vildhet. Af dessa sigill är det ett enda, som har bilden anbragt å en sköld, nämligen Karelens, men denna bild, förträffligt gjord, har icke heraldisk karakter och måste vi derföre anse sköldens förekomst i sigillet ej vara fullt korrekt. (...) Karelens sigill är, mig veterligen aldrig afbildadt. Jag har sett ett exemplar, dess värre skadadt, som synes hafva lossnat från den finska allmogens hyllningsbref till k. Johan III af år 1569."</i></blockquote>
Långt senare, 1978, skriver Carol Hedberg: <i>"Det påstås ha förekommit ett 1400-talssigill för Karelen, vilket jag dock aldrig sett avbildat. Sigillbilden uppges visa en man, anfallen av två på bakbenen resta björnar, allt insatt i en vapensköld."</i><br />
<i><br /></i>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlVytFG0V3BNOYeCg0r29tFFPgZ7HXKKuDwGEkm1U91azibxdN3DyA8CuaM-I2HR7ggFpkf1aL9z3XnnlWPA9v-ST_7wex8AMwpQ4wNer6qSBlxgn37mdolJdi6BoTZ6VQj7S4KlJeio4/s1600/Novgorod.JPG" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="205" data-original-width="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlVytFG0V3BNOYeCg0r29tFFPgZ7HXKKuDwGEkm1U91azibxdN3DyA8CuaM-I2HR7ggFpkf1aL9z3XnnlWPA9v-ST_7wex8AMwpQ4wNer6qSBlxgn37mdolJdi6BoTZ6VQj7S4KlJeio4/s1600/Novgorod.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Novgorods vapen, detalj ur<br />
Ivan IV:s storsigill efter 1565.<br />
En björn och en lo stöder en tron (mesto).<br />
Notera även två fiskar på marken</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi får lov att utgå ifrån att den här sigillbilden är försvunnen eller åtminstone förlagd, vissa forskare håller före att det har varit fråga om en förväxling med det senare Novgorods vapen. Nå hursomhelst, vi har erfarit att Gustav Vasa, under det att han uppehöll sig i Finland under ryska kriget 1555-57, utfärdade det brev där han gjorde sonen Johan till hertig av Finland och vapenbrevet med hertigdömets nya vapen, det som innehåller en björn för Norra Finland och en hjälm med glavenstakar för Södra Finland.<br />
<br />
År 1581 hävdade sig hertig Johan gentemot storfursten av Novgorod genom att införa titeln storfurste av Finland i den svenska konungatiteln (han använde titeln första gången 1577), och det är med största sannolikhet här som Finlands vapen som vi känner det kommer in i bilden. De påståenden som finns om att Finlands vapen skulle ha burits redan i Gustav Vasas begravningsprocession är inte trovärdiga.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSahbMmagzlU8RQDV5PDSIP25BHcGQ4696G3raY2rpIBHQv3K8XAURmnMN_8qh_sY5teZ6d5rYDnEMePY4o5RD-i2UDLd6qXbvQygjcYRY1jjCR_qy70hqZmH9iBttgYPuiQrzUilyPkk/s1600/karelen1562.JPG" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="539" data-original-width="368" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSahbMmagzlU8RQDV5PDSIP25BHcGQ4696G3raY2rpIBHQv3K8XAURmnMN_8qh_sY5teZ6d5rYDnEMePY4o5RD-i2UDLd6qXbvQygjcYRY1jjCR_qy70hqZmH9iBttgYPuiQrzUilyPkk/s320/karelen1562.JPG" width="217" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Karelens vapen 1562 i Bibliothèque Nationale<br />
i Paris; här saknas ännu kronan mellan armarna.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Samtidigt kan vi konstatera att den äldsta kända avbildningen av Karelens vapen är från 1562 och att detta vapen obestridligen bars vid Gustav Vasas begravning. En förbättring av vapnet till Johan III:s kröning placerar en gyllene krona mellan armarna, vilket förtydligar vapnets budskap: kampen om herraväldet över hertigdömet Karelen.<br />
<br />
Det är sannolikt att hertig Johan varit aktiv i utformandet av Karelens vapen, liksom andra landskapsvapen vid den här tiden, det var han som skötte om arrangemangen för begravningen hösten 1560; den blivande Erik XIV befann sig på friarfärd till England. Båda bröderna var förvisso heraldiskt kunniga och dito intresserade.<br />
<br />
Efter begravningen vidtog arbetet att planera och utföra gravmonumentet över Gustav Vasa och hans drottningar i Uppsala domkyrka, vilket utfördes av den flandriske bildhuggaren <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Willem_Boy">Willem Boy</a>. Arbetet drog ut på tiden och blev klart först på 1580-talet. Monumentet upptog även svenska provinsiella vapen och däribland även det som har kommit att betraktas som urformen för Finlands vapen, än idag ansett som förebilden för alla framställningar av vapnet.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwMYIqJJXHRzXnZ-vAQf77pAq9eh4MxrEYz7KYO31DnRhfhBV3dO-jbT3xYXKaVdIuKJthwQmqPrMDLQch_Nb160L_GonJhzqnEjqHliIlorFZjYGRKzQKzZLsqaTTwEgkqZ0MBrpIQq8/s1600/Finland1581.jpg" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="854" data-original-width="528" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwMYIqJJXHRzXnZ-vAQf77pAq9eh4MxrEYz7KYO31DnRhfhBV3dO-jbT3xYXKaVdIuKJthwQmqPrMDLQch_Nb160L_GonJhzqnEjqHliIlorFZjYGRKzQKzZLsqaTTwEgkqZ0MBrpIQq8/s320/Finland1581.jpg" width="197" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Finlands vapen i manuskript D 400 (1581)<br />
i Kungliga biblioteket, Stockholm.</td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6cgNgRRumpLM7vzbfbQ0IW-ggxaAiCKybYHJGYj_i9vAq073gzvhOsg5_orD_co6GYddSJZkkx1D7-ATvNxT5n1mvmgUMnQI9_MLupuMsHCmUNM36xIunWU497o1br5_LeDSRWU-ApXg/s1600/Stornovgorod1470.JPG" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="209" data-original-width="226" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6cgNgRRumpLM7vzbfbQ0IW-ggxaAiCKybYHJGYj_i9vAq073gzvhOsg5_orD_co6GYddSJZkkx1D7-ATvNxT5n1mvmgUMnQI9_MLupuMsHCmUNM36xIunWU497o1br5_LeDSRWU-ApXg/s1600/Stornovgorod1470.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sigill för Stornovgorod, ca. 1470. Ett<br />
"våldsamt odjur",<span style="font-size: 12.8px;"> </span><span style="font-size: 12.8px;">лют зверь,</span><span style="font-size: 12.8px;"> vilket vid</span><br />
<span style="font-size: 12.8px;"> tiden allmänt uppfattades som ett lejon. </span></td></tr>
</tbody></table>
Finlands vapen planerades naturligtvis något tidigare, den äldsta bildversionen återfinns från år 1581 och sammanfaller med skapandet av titeln storfurstendömet Finland samma år eller eventuellt redan från 1577. Även här kan vi ana nuvarande Johan III som vapendesigner. Ämnesvalet sammanfaller med Karelens vapen: ett rakt svärd och en kroksabel; kampen mellan öst och väst. Vi har i det tidigare inlägget konstaterat att Ivan IV i Ryssland så att säga desarmerat det björnmotiv Johan hade i vapnet för Norra Finland genom att låta ståthållaren i Novgorod anta ett nytt vapen med en björn (lodjuret som också fanns där kvarblev, men tidigare hade det alltså haft sällskap av ett lejon). Johan svarar då med ett lejonvapen för Finland, och uppenbart är att kampen vid östgränsen förs också på det heraldiska planet.<br />
<br />
Att Johan eventuellt också som gensvar hade det forna lejonet för Novgorod i tankarna när han skapade Finlands lejon kanske man får en fingervisning till när man ser hur han utökar titulaturen med erövringar från Novgorod: "...storfurste av Finland, Karelen, Ingermanland m.m." och samtidigt ställer krav på Novgorod, Pskov, Gdov, Ladoga, Porchov och Nöteborg. Därefter kan man vända blicken mot vapnet för staden Narva.<br />
<br />
Narvas medeltida vapen föreställde en fisk under en krona (och fiskarna i Novgorods vapen torde hänsyfta till det erövrade Narva). År 1585 förlänade så Johan III staden Narva ett nytt vapen; två fiskar i blått fält, ovan åtföljda av ett svärd och nedan av en kroksabel. Det är, som man säger, en händelse som ser ut som en tanke att Johan stadfäster Narvas övergång från ryskt till svenskt herravälde med svärd och sabel i precis samma positioner som i Finlands vapen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvjSSkwevC9AT0pSlJ9tHlr42-Rpkk2QFA9luryj1wAWxzdLGI2TahoB_CaHB_PaNBvyXLd6aKeL5tmfcc6I1bszowh2NrQrh0fK-OKTzzpupevfoK4Qg8ltjtXNJFP19Pqni9I8QLjhg/s1600/Narva.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="249" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvjSSkwevC9AT0pSlJ9tHlr42-Rpkk2QFA9luryj1wAWxzdLGI2TahoB_CaHB_PaNBvyXLd6aKeL5tmfcc6I1bszowh2NrQrh0fK-OKTzzpupevfoK4Qg8ltjtXNJFP19Pqni9I8QLjhg/s1600/Narva.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Johan III:s vapen för staden Narva.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span><br />
<span style="font-size: x-small;"><a href="http://runeberg.org/antiqtid/9/0005.html">Hans Hildebrand: Antigvarisk tidskrift för Sverige: Heraldiska studier II, Landskapens vapen, Stockholm 1905</a></span><br />
<span style="font-size: x-small;">Carol Hedberg: "Finlands första vapen", Heraldica Fennica, HSiF, Esbo 1978</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Knut Pipping & Leif Tengström: Huset Vasa, Jagellonerna och Ivan IV Vasilievitj. Några hypoteser om de svenska landskapsvapnens uppkomst", <i>Heraldisk tidsskrift,</i> Vol. 5, No. 49-50, 1984</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Leif Tengström: Till frågan om Finlands vapen, Finskt museum 1981</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Leif Tengström: Muschoviten ... Turcken icke olijk. Ryssattribut, och deras motbilder i svensk heraldik från Gustav Vasa till freden i Stolbova, Jyväskylä universitet 1997</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Gustaf von Numers: Finlands vapensköld, Heraldisk Tidsskrift nr. 17, mars 1968</span><br />
<span style="font-size: x-small;">John Lind: "Ryssesablen", "Finlands Björn", Novgorods löve samt nogle fisk. En strid på våben, Historisk Tidskrift för Finland 1983</span><br />
<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-49249146421680635742020-07-30T20:21:00.000+03:002020-07-31T10:37:32.420+03:00<b>Finlands Björn</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6QUSk1Z3EnwjvBSgQ5y1-fARmbCMbXbz4lhCNIIAyOjkF3qqCDF7qyZKaExe0bTaIUITRAikyM4IQih_twjt24HKvEohLltvyPvamZhl_yB3VnzoQ7zYfwWgvD19FgGpZ_EmcpO9atS4/s1600/satakunta.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="548" data-original-width="396" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6QUSk1Z3EnwjvBSgQ5y1-fARmbCMbXbz4lhCNIIAyOjkF3qqCDF7qyZKaExe0bTaIUITRAikyM4IQih_twjt24HKvEohLltvyPvamZhl_yB3VnzoQ7zYfwWgvD19FgGpZ_EmcpO9atS4/s400/satakunta.JPG" width="288" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Satakunda landskapsvapen av Ahti Hammar 1963.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Björnen som ett mytiskt och övernaturligt begrepp är bekant från åtskilliga såväl forntida som nulevande ursprungsfolk. Björnen har setts som ett totemdjur, och till exempel i den finska folktraditionen har björnen ansetts härstamma från gudarna och människan igen härstamma från björnen.<br />
<br />
Bland jägar-, fiskar- och samlarfolken i det subarktiska området har björnen tillbetts som ett totemistiskt gudaväsen, och i jakten på den har förekommit drag av religiös ritual. Jaktritualen, bland de finska folken känd som karhunpeijaiset - en svensk översättning tycks inte finnas, björngille kanske - har bevarats i folktraditionen och har sina återspeglingar än idag. Betraktad som en förfader, ansågs det inte att man dödade björnen, han "fälldes" i enlighet med ritualen och bars från skogen med huvudet före, ty endast döda bars med fötterna före. Björnen kunde inte dö, dess ande hade evigt liv.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8nNVJcrmBkY1o-tpVzGJHtWxdEspW_4xnJz3fdVePzincJ7J0G0Y7vMDIeX_kX7g9Z9vuDIEm1Ksyz_u_u36JCeZvGo_rDxUgDa548ZY4XRB4i_bZZTvBcQynaL2ocopKPPrOjo7SoNg/s1600/karhuimage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="840" data-original-width="1200" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8nNVJcrmBkY1o-tpVzGJHtWxdEspW_4xnJz3fdVePzincJ7J0G0Y7vMDIeX_kX7g9Z9vuDIEm1Ksyz_u_u36JCeZvGo_rDxUgDa548ZY4XRB4i_bZZTvBcQynaL2ocopKPPrOjo7SoNg/s320/karhuimage.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bildkälla Aarre/Tuomo Kesäläinen.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Efter att björnen slaktats fördes de renätna benen i procession till begravningsplatsen; björnen begrovs nämligen som en människa och varje ben placerades på sin rätta plats - detta skulle garantera att björnen återföddes och återvände till skogen. Sedan tog jägarna sig en sup ur björnens skalle och skallen hängdes upp i ett träd, oftast en såkallad skallefura, så att ögonhålorna blickade åt öster. Dylika smått heliga furor kan fortfarande utpekas av folktraditionen och det sägs att sedvänjan förekommit ännu på 1950-talet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCFgoa-hNESq_C4VpDmw6Ozwx4C3lJ-scTzJXXbf4BOo73RoFJ8vB-JQxEHHoOQdS4_jmsCwInciD5hCAFXBimjz7kuLQsGe8-vVHv1CbPha2NehPmTj4LKjGKGwJ5HfrQ1Pt-6rw3i9I/s1600/bjorn.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="465" data-original-width="748" height="247" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCFgoa-hNESq_C4VpDmw6Ozwx4C3lJ-scTzJXXbf4BOo73RoFJ8vB-JQxEHHoOQdS4_jmsCwInciD5hCAFXBimjz7kuLQsGe8-vVHv1CbPha2NehPmTj4LKjGKGwJ5HfrQ1Pt-6rw3i9I/s400/bjorn.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Skillnaden i inställningen till björnen och att annat känt rovdjur, vargen, har varit väldigt olika i forna tider. Björnen har nästan aldrig, i motsats till vargen, oprovocerat och på eget initiativ anfallit en människa. Dess verksamhetsområde sträckte sig på sin höjd till kalvhagen, medan vargen kunde tänkas ge sig på gårdvaren rentav i husets farstu. Människan behövde inte skydda sig för den med facklor på det mörka gårdstunet och resande behövde inte rädas den på en vintrig landsväg. Björnen sågs som en rejäl om än respektingivande jaktkollega, vargen var enbart lömsk och grym.<br />
<br />
I ljuset av allt ovanstående kunde man med fog anse att björnen skulle vara ett utmärkt vapendjur för Finland. Så har det inte blivit, trots allt, även om det har varit nära flere gånger under århundradenas lopp. Vi ska se.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8oba6kgGrR1YsmLU7owH3dRZzGbKVXi7wRszh8_hOZkcBtVd-LGU-rpRJnkP2vNxkWwOA19Vci5u-ruXe6sty5au2PrAs203VMbzceIKwSG6Aj6Et9NW_JTjmtXEz6pPDLgVLXNH7BvI/s1600/hertig_Johans-vapen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="556" data-original-width="486" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8oba6kgGrR1YsmLU7owH3dRZzGbKVXi7wRszh8_hOZkcBtVd-LGU-rpRJnkP2vNxkWwOA19Vci5u-ruXe6sty5au2PrAs203VMbzceIKwSG6Aj6Et9NW_JTjmtXEz6pPDLgVLXNH7BvI/s320/hertig_Johans-vapen.JPG" width="279" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hertig Johans vapen på Åbo slott.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi kan börja den 7 september 1557 då kung Gustav Vasa utfärdade vapenbrev för hertigdömet Finland till sonen Johan "<i>arvfurste och hertug till Finland</i>". Det var förstås i första hand fråga om ett personligt furstevapen, men kunde också ses som hertigdömets territoriella vapen och skulle säkerligen ha blivit ett sådant om det hade fått existera i längre tid än vad som slutligen blev fallet. Gustav Vasa formulerar sig sålunda om hertigdömet:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>"...efter förbemälte land och län uti Finland... med sköld, vapn och sköldemärke till denne tid icke försedde varit have, som det sig borde och uti andre konungeriker och hertugedömer brukeligt är och vare pläger; varföre vi nu..."</i></blockquote>
Detta var alltså tiden innan det fanns landskapsvapen, de första skapades ju som bekant till Gustav Vasas begravningsprocession. Brevet går vidare till vapenbeskrivningen:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>"...sköld, vapn och sköldemärke, som är en fyrestycket sköld, det övre och högre, så och det nidre och vänstre fjället halvparten blått, och där uti två sölverfärge sjuudde stjärner, och niderdelen förgyllt, och utöver både desse färger en björn med ett förgyllt draget svärd emellem både främre ramerne; vilket vapn och sköldemärke vi här med tillägne Norre Finland och Kumegårds län."</i></blockquote>
Här har vi den gamla uppdelningen i Norra och Södra Finland, vapnet är kvadrerat med björnvapnet och hjälmen med glavenstakarna som sedermera skulle bli Egentliga Finlands vapen. Gränslinjen mellan Norra och Södra Finland gick längs Aura å. Björnvapnet för Norra Finland har fått den förnämare placeringen i första och fjärde fältet; möjligen beror det på att Åbo slott ligger på den norra åstranden. Idag ser vi björnmotivet i Satakunda landskapsvapen.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaVor1pZoOjZbPSmz0SKO5qn1m9m6Uf8q8jWq648G7YsFnWpL1Hwji1TfxrifjPud0iMIu4bbPsJCVFHI5wL5EKZxIEMB_2tkSQcOu1OfLmPyzc656AJW07xhehND7CDmNOgI6qGfzLVE/s1600/bjorneborg.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="320" data-original-width="318" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaVor1pZoOjZbPSmz0SKO5qn1m9m6Uf8q8jWq648G7YsFnWpL1Hwji1TfxrifjPud0iMIu4bbPsJCVFHI5wL5EKZxIEMB_2tkSQcOu1OfLmPyzc656AJW07xhehND7CDmNOgI6qGfzLVE/s200/bjorneborg.jpg" width="198" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Björneborgs stadsvapen. Mottot "Deus protector noster"<br />
(Gud vår beskyddare) är också Johan III:s valspråk.</td></tr>
</tbody></table>
Man har velat se björnvapnet som en sinnebild för landsdelen östanhavs med sina vida ödemarksskogar; en vision av ödemarksfolkets sega kamp mot obarmhärtiga naturförhållanden och ständiga gränsfiender. Och varför inte. Även om hertig Johan kom att något förändra sitt vapen från det som beskrivs i vapenbrevet, råder inga tvivel om att han ansåg att björnen var ett viktigt element. Den enda stad han kom att grunda i Finland, avsedd att bli "Norra Finlands huvudstad" var Björneborg och dess vapen blev ett björnhuvud, härlett ur Norra Finlands vapen.<br />
<br />
Och när hertig Johan midsommartiden år 1562 seglade till Danzig för att fria till Katarina Jagellonica skedde det med skeppet "Ursus Finlandicus" - Finska Björn. Skeppet har i litteraturen omväxlande kallats örlogsfartyg eller amiralsskepp, men faktum är att det tillhörde Åboborgaren Henrik Innamaa, i övrigt också hertigens vän och samarbetspartner, och det var han som stod vid rodret. Hertigen ägde naturligtvis att disponera de fartyg han så önskade inom sitt hertigdöme, men visst är ju fartygets namn symptomatiskt, och i mitt tycke kan det kanske inte helt ha varit fråga om ett sammanträffande. Ja, hovpoeten Henricus Mollerus skrev bröllopet till ära dikten <i>Aulaeum Gratiarum; Ursus Finlandicus, Aguila Polonica</i> där Venus gracer väver en tapet med två broderade vapen: Polens krönta örn och Finlands svärdbärande björn.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX5I3yFW5DUCsGAtkNs3VTkI_aTBu4zsChzjdiiaFaeDlPDHqTCHEDtE8VBws6rDVxtotm54AI6W3fsDM-RpupAmiw5tX2VchIkFwuNSwyMBLd082PC_Ob0i1STci9Xw-1wWLpamGW8Ss/s1600/usus_finlandicus.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="631" data-original-width="417" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX5I3yFW5DUCsGAtkNs3VTkI_aTBu4zsChzjdiiaFaeDlPDHqTCHEDtE8VBws6rDVxtotm54AI6W3fsDM-RpupAmiw5tX2VchIkFwuNSwyMBLd082PC_Ob0i1STci9Xw-1wWLpamGW8Ss/s320/usus_finlandicus.jpg" width="209" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Broderat tygmärke med Norra Finlands björn,<br />
hittat 1939 vid utgrävningar på Åbo slott.</td></tr>
</tbody></table>
<blockquote class="tr_bq">
<i>"Vem du än är, som med våld och vapen vill hota den finske<br />hertigens rätt till sitt land, som av sin fader han ärvt,<br />och som med rasande hand hans vapensköld antasta önskar,<br />vari man skådar en björn, lysande, väpnad också:<br />du skall straffas därför med en kindpust eller med döden<br />eller bita du får i slagfältets blodiga gräs.<br />Ty den finländska björn, som på detta vis du vill trotsa,<br />har ej blott ramarna två, som dig förmår klubba ned;<br />även ett blixtrande svärd den håller i krokiga klorna<br />varmed den utan besvär hugger ditt huvud utav."</i></blockquote>
Bröllopsdikt, jodå, visst var det en sådan. Adressaten var naturligtvis hursomhelst moskoviten.<br />
<br />
Intressant nog så nämner J. L. Runeberg inte det finska lejonet i "Fänriks Ståls sägner", men åtminstone en gång Finlands björn, i dikten "<a href="http://runeberg.org/fstal/1q.html">Sveaborg</a>":<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9LKvozxWVMFS0D1K_y8BtiJFCZ6wSkXkx8Mz09Hu4WV4d9BSmlXzvIaYm8S1JWAJ4hRjxcAiER7VjWvgN9nyr623AOI4mnHCsSk0ShS7aFeUuSeDZOfXIipEmUKWUiYPCNOW3ACgioTU/s1600/it%25C3%25A4karjala.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="428" data-original-width="274" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9LKvozxWVMFS0D1K_y8BtiJFCZ6wSkXkx8Mz09Hu4WV4d9BSmlXzvIaYm8S1JWAJ4hRjxcAiER7VjWvgN9nyr623AOI4mnHCsSk0ShS7aFeUuSeDZOfXIipEmUKWUiYPCNOW3ACgioTU/s200/it%25C3%25A4karjala.JPG" width="126" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Under <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4ndefolkskrigen">Frändefolkskrigen</a> 1918 -1922 skapade<br />
Akseli Gallen-Kallela vapnet för Östkarelen.<br />
Intressant nog så använder nuvarande<br />
<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Karelska_republiken">Karelska republiken</a> ett snarlikt vapen.</td></tr>
</tbody></table>
Tillbakaträngd var Finlands tropp,<br />
Vid polens gräns den stod;<br />
Dock flammade ännu vårt hopp,<br />
Dock glödde än vårt mod.<br />
Att bota allt ej troddes svårt,<br />
Så länge Sveaborg var vårt.<br />
<br />
Klar blev i hast var mulen blick,<br />
När detta namn blott ljöd,<br />
Allt knot var slut, all sorg förgick,<br />
Det fanns ej köld, ej nöd.<br />
Ny fart den finska björnen tog<br />
Och skakade sin ram och slog.<br />
<br />
Björnen kan för all del förknippas även med Ryssland, och faktum är att John Lind på 1980-talet kanske något spekulativt framkastar en teori som utgår från att Sveriges diplomatiska kontakter i tiden gick via det suveräna Novgorod. Därmed ville Ryssland insinuera att Sverige inte var något "riktigt" kungadöme och att Gustav Vasa var en uppkomling. Anmärkningsvärt nog var Gustav "<i>föga benägen att förvärra ställningen med kif om formaliteter så länge han kunde bevara freden utan uppoffringar av verklig makt</i>". Men det att han förlänade hertigdömen till Johan och de övriga sönerna bör ses mot bakgrunden att han jobbade på att bygga upp positionerna gentemot yttre makter.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgSLjrd2alWysf1Jlf8gEFfWThqFtYQch8MPxxdPHUmrO8w_4QvJ_iK9AyGisb5GJgmUsloUiY5-H7UE9TtM6JeZoA1wjA-FYtVr3abUTGajPZU2OWez8lzc7jwQl3MYPuZ_8u8Lf7Chc/s1600/Bj%25C3%25B6rn_Granfelt.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="359" data-original-width="559" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgSLjrd2alWysf1Jlf8gEFfWThqFtYQch8MPxxdPHUmrO8w_4QvJ_iK9AyGisb5GJgmUsloUiY5-H7UE9TtM6JeZoA1wjA-FYtVr3abUTGajPZU2OWez8lzc7jwQl3MYPuZ_8u8Lf7Chc/s400/Bj%25C3%25B6rn_Granfelt.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: 12.8px;">Titelbladet till George Granfelts "Finlands Ridderskaps och Adels vapenbok" 1889. För första gången uppträder Finlands vapen med sköldhållare, varav den ena dessutom är en björn. Någon officiell version av vapnet är det ändå inte fråga om, snarare ett uttryck för Granfelts heraldiska kreativitet.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi har alltså sett att hertig Johan år 1557 erhåller ett vapen med bland annat en björn för Norra Finland, och att han sedan nyttjar Finlands björn på ett framträdande sätt under sin friarfärd till Polen. År 1565 bestämmer så Ivan IV i Ryssland att sigillet för ståthållaren i Novgorod ska ändras från att ha innehållit ett lejon till att innehålla en björn. Det är, menar Lind, troligen signifikant, att han gjorde detta just vid denna tidpunkt, då man kämpade om makten i Livland. Och därmed skulle björnen som vapendjur för Storfurstendömet Finland vara utesluten, det storfurstendöme som Johan låtit tillfoga till sin titulatur när ryssarna 1577 anföll Finland och det svenska Livland. Det kan för en nutidsmänniska låta som petitesser, men vi vet att Erik XIV hade <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Vasa%C3%A4tten#Erik_XIV_kung">liknande</a> för sig visavi Danmark.<br />
<br />
Och här kanske vi har skälet till att Finland efter Gustav Vasas död sedan fick ett lejonvapen, och inte ett björnvapen, och liksom björnen svingar lejonet ett svärd och ännu därtill så trampar det på en kroksabel. Vi noterar att det tidigare sigillet för Novgorod hade innehållit ett lejon, men det är kanske att dra för långt gående slutsatser att tro att det inverkat. Lejonet är trots allt ett väldigt allmänt vapendjur.<br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFcOyqqIUo01SIy0bpw1i3ffQOwVUZ2rzac2oE9jJloKSO-wcuU7EkBPORnde_9yXETKstoY_Ez4_xrnQMGGaeYDAwIYnLw7xorgMyvEFJp4RuIYa0i2rNBTHkaRs5dylg5y9iHDKU-qY/s1600/bjornvapen_Ray.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="551" data-original-width="290" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFcOyqqIUo01SIy0bpw1i3ffQOwVUZ2rzac2oE9jJloKSO-wcuU7EkBPORnde_9yXETKstoY_Ez4_xrnQMGGaeYDAwIYnLw7xorgMyvEFJp4RuIYa0i2rNBTHkaRs5dylg5y9iHDKU-qY/s320/bjornvapen_Ray.JPG" width="168" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Björnvapnet honorärkonsul<br />
Rudolf Ray utarbetade.</td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYs9aUCPdtwD2eKjWbRdf7nauPVa-P7PEqoWxlj_iJJj_zLrpZNvYpnx3RrHck7sIy4iR6RAcBmXmg6SOO4fwUAw81okVwXI9ZpbnKLQjKaYdIKpQ1urWrD61-j2ott-7XfSRJd4OiLGU/s1600/Bj%25C3%25B6rn_Sven_Nystr%25C3%25B6m1928.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="299" data-original-width="219" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYs9aUCPdtwD2eKjWbRdf7nauPVa-P7PEqoWxlj_iJJj_zLrpZNvYpnx3RrHck7sIy4iR6RAcBmXmg6SOO4fwUAw81okVwXI9ZpbnKLQjKaYdIKpQ1urWrD61-j2ott-7XfSRJd4OiLGU/s200/Bj%25C3%25B6rn_Sven_Nystr%25C3%25B6m1928.JPG" width="146" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skämtteckning av Sven Nyström <br />
1928 i anledning av vapendebatten.</td></tr>
</tbody></table>
Vapenfrågan debatterades intensivt under 1920-1930-talen, och man ifrågasatte hela lejonvapnets giltighet som statsvapen. I en del kretsar ansåg man lejonet som ett främmande djur i faunan och dessutom en relikt av en främmande makt och man önskade ersätta den med björnen. Vi har <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2015/10/rudolf-ray-och-den-finska-bjornen-alla.html">tidigare</a> läst om konsul Rudolf Rays kamp mot lejonvapnet och många andra blandade sig i debatten och förslagen med eller utan björnar duggade tätt. Namn som <span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: "georgia" , "utopia" , "palatino linotype" , "palatino" , serif; font-size: 15.4px;"> </span><span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: "georgia" , "utopia" , "palatino linotype" , "palatino" , serif; font-size: 15.4px;">Axel Gallen-Kallela, Eemil Halonen, Gunnar Clément och Wäinö Aaltonen kan nämnas.</span><br />
<br />
Statsrådet tillsatte år 1934 en kommitte för att utarbeta ett förslag till ett fullständigt vapen för republiken Finland. Björnanhängarna fick en delseger då kommittén 9.6.1936 lämnade ett betänkande där man ansåg att Finland i likhet med flere andra länder kunde ha både ett litet och ett stort statsvapen. Det lilla statsvapnet skulle bestå av endast skölden med krona eller utan.<br />
<br />
Det stora statsvapnet som skulle brukas av de högre statsorganen föreslogs ha två björnar som sköldhållare och ett postament av grankvistar med ett band bärande devisen <i>Vapaa - Vakaa - Vankka</i> (fri - stabil - stark). Bandets färger, silver och blått, skulle hänvisa till Finlands flagga. Förslaget blev ändå inte stadfäst före krigen, och man återkom sedermera aldrig till ärendet. Lejonet består.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaviRIhVgQno49TVg8GMezIupfbs7HR8WyUeZvbVq_B04wbF5fYCHqJGmpLegykC2UE6nEKbP10G4a4FzDCHjnZb2uxOwB4_MlEu-JM8nSOuvdx_7Gfg727H11ICH71E1CJ45PNCTAOAs/s1600/bjornar_storavapen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="524" data-original-width="566" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaviRIhVgQno49TVg8GMezIupfbs7HR8WyUeZvbVq_B04wbF5fYCHqJGmpLegykC2UE6nEKbP10G4a4FzDCHjnZb2uxOwB4_MlEu-JM8nSOuvdx_7Gfg727H11ICH71E1CJ45PNCTAOAs/s320/bjornar_storavapen.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Förslaget till Finlands stora statsvapen 1936.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Carol Hedberg: "Finlands första vapen", Heraldica Fennica, HSiF, Esbo 1978</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Knut Pipping & Leif Tengström: Huset Vasa, Jagellonerna och Ivan IV Vasilievitj. Några hypoteser om de svenska landskapsvapnens uppkomst", <i>Heraldisk tidsskrift,</i> Vol. 5, No. 49-50, 1984</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Leif Tengström: Till frågan om Finlands vapen, Finskt museum 1981</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Leif Tengström: Muschoviten ... Turcken icke olijk. Ryssattribut, och deras motbilder i svensk heraldik från Gustav Vasa till freden i Stolbova, Jyväskylä universitet 1997</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Tuukka Talvio: Suomen leijona, Museiverket Helsingfors 1997</span><br />
<span style="font-size: x-small;">John Lind: "Ryssesablen", "Finlands Björn", Novgorods löve samt nogle fisk. En strid på våben, Historisk Tidskrift för Finland 1983</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Henrik Degerman: Finlands nationella vapen? Heraldisk Tidsskrift bd 5, nr 49-50, 1984</span><br />
<br />
Anders Segersven<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-2275153877766377672020-06-09T22:54:00.000+03:002020-06-09T22:54:48.473+03:00<b>Den internationella heraldikdagen</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiH7SRwFmqn53yHJJTL1rX84ZWM30-0iS1Ok2dOU5VARERhXGri0U_LvDyzNn7nTAHi90qe_7Rdx5Ef8ETwmeniWRpg0bdfNKoEZfHJc2LIVgFEvz8eAD80G-i3dsxyB_uD-eFp1YpycTo/s1600/heraldikdagen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="323" data-original-width="363" height="355" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiH7SRwFmqn53yHJJTL1rX84ZWM30-0iS1Ok2dOU5VARERhXGri0U_LvDyzNn7nTAHi90qe_7Rdx5Ef8ETwmeniWRpg0bdfNKoEZfHJc2LIVgFEvz8eAD80G-i3dsxyB_uD-eFp1YpycTo/s400/heraldikdagen.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Idag, den 10 juni, är det den internationella heraldikdagen. Så, trevlig heraldikdag på er alla.<br />
<br />
Vadå?<br />
<br />
Ja, det är faktiskt sant. Även heraldiken har en egen <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_heraldikdagen">dag</a>, och sedan år 2013 har den firats den 10 juni. Detta datum år 1128 tilldelade kung Henrik I av England sin svärson Gottfrid av Anjou ett vapen med i blått fält sex lejon av guld samt dubbade honom till riddare. Detta var den första kända vapenförläningen och brukar räknas som heraldikens födelse.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKd1e9P1a2qZgdvtRI_fB7chjlxNRm0N4mkD2zT-GKbeb8jLFPMuW7PuYtJ01gksLOUzwJlVu0sJSgWx86W2Hxc7Raesik0jzkMlZuUyBtzKf9c6bEUYols3CpkW2HTq6_Z8CEGJcXW3I/s1600/gottfrid_av_anjou.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="874" data-original-width="429" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKd1e9P1a2qZgdvtRI_fB7chjlxNRm0N4mkD2zT-GKbeb8jLFPMuW7PuYtJ01gksLOUzwJlVu0sJSgWx86W2Hxc7Raesik0jzkMlZuUyBtzKf9c6bEUYols3CpkW2HTq6_Z8CEGJcXW3I/s320/gottfrid_av_anjou.JPG" width="157" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="background-color: #f8f9fa; color: #202122; font-family: sans-serif; font-size: 12.3704px; text-align: left;">Målning föreställande <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Gottfrid_V_av_Anjou">Gottfrid av Anjou</a><br />(1113–1151) på dennes grav i katedralen<br /> i Le Mans.</span></td></tr>
</tbody></table>
Dagen har till syfte att uppmärksamma heraldiken som konstform och vetenskap. En dag, som trots olika jurisdiktioner, konventioner, skick, bruk och stilarter, vill kalla samman heraldikerna över hela världen att glädjas över allt det fantastiska i heraldiken och alla tänkbara underavdelningar och aspekter av den.<br />
<br />
Initiativet togs inom International Association of Amateur Heralds (<a href="http://amateurheralds.com/">IAAH</a>) där Tomasz Steifer uttryckte det sålunda att:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i> “….We propose that this international day of heraldry at 10 June. On that day, in the year 1128, in Rouen was knighted, by his future father in law, Henry I Beauclerc, Godfrey Plantagenet. Suspended during the ceremony on the neck of a young knight shield blue decorated six golden lions, is recognized by most of the heralds, for the first time in history, fully formed coat of arms.”</i></blockquote>
Och vad kan man då göra för att fira en dag som denna? Ja, möjligheterna är många. Om du har ett vapen, se då till att framhäva det lite extra denna dag. Sprid ordet att heraldik är spännande och roligt. Skriv en artikel om heraldik - eller avsluta en som blivit på hälft. Behandla inte intresset för heraldik som en personlig last, dela det med världen som någonting värt att både yvas över och fördjupa sig i.<br />
<br />
IHD för som sitt vapen i blått fält en ek av silver överlagd med en liggande leopard av guld.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggx55MUuQY6xv7yVWNFT-AkFRr9m_zcCf1huhFPWNylmPfYrlvn0swf8tyUaCgNW-9MTKqSEhy2vdcDoI9f4ML_VJkgN-evEsNo7ZT91qEFkJTQyr0kvc6SpEJoDDFEhCXtO2ZqIzVJ9w/s1600/international_heraldry_day.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="431" data-original-width="341" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggx55MUuQY6xv7yVWNFT-AkFRr9m_zcCf1huhFPWNylmPfYrlvn0swf8tyUaCgNW-9MTKqSEhy2vdcDoI9f4ML_VJkgN-evEsNo7ZT91qEFkJTQyr0kvc6SpEJoDDFEhCXtO2ZqIzVJ9w/s320/international_heraldry_day.JPG" width="253" /></a></div>
<br />
<br />
Anders Segersven<br />
<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-35040046792880483062020-05-20T20:32:00.000+03:002020-05-20T20:32:42.386+03:00<b>Släkten Blåfield och dess vapen</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilg_ZWWvDk2cmUPhJipdySmGrY0ir2pwjKCLu6nMCcDsJYUPFLEeFq9B-3hhXPMrPgmjxALIRr-_eKJyNlmGfQwcze_sN9WT_fOwHIikVf5ouFqXjNRqw6qNfXX914Mduv_XvchJS290o/s1600/bl%25C3%25A5field.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="299" data-original-width="796" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilg_ZWWvDk2cmUPhJipdySmGrY0ir2pwjKCLu6nMCcDsJYUPFLEeFq9B-3hhXPMrPgmjxALIRr-_eKJyNlmGfQwcze_sN9WT_fOwHIikVf5ouFqXjNRqw6qNfXX914Mduv_XvchJS290o/s640/bl%25C3%25A5field.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
Gustaf II Adolfs riddarhusordning utfärdades år 1626 och därmed skulle adeln registreras och introduceras på det för ändamålet inrättade Riddarhuset. Ätterna inom rikets frälse hade alltså all anledning att söka fram och presentera sina bevis för att bli inskrivna. När en viss major Ivar Gustafsson i maj 1636 inställde sig till ett av förmyndarregeringen sammankallat möte för att representera adeln i Åbo län, fick han sig meddelat att han inte kunde delta i utskottets belut, eftersom hans ätt ännu inte var intagen på Riddarhuset.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-knfcxSCo1m26GJRjifSgg-ppeDs2WJSMURB3O2BLaFxvMOtH8TNoQPxvv-3vcAnL0TK4ArdFzyK6CsCRDXFvNyoXI7GnO_U_q1fv_FY4WGcwDNoAeNxgtK9ly98BHun6Lh_49BBI54/s1600/BengtJ%25C3%25B6nsson.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="157" data-original-width="148" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-knfcxSCo1m26GJRjifSgg-ppeDs2WJSMURB3O2BLaFxvMOtH8TNoQPxvv-3vcAnL0TK4ArdFzyK6CsCRDXFvNyoXI7GnO_U_q1fv_FY4WGcwDNoAeNxgtK9ly98BHun6Lh_49BBI54/s1600/BengtJ%25C3%25B6nsson.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sigill för Bengt Jönsson 1479, borgare i<br />
Åbo, med lejonansikte och två fänikor.<br />
Finlands medeltidssigill.</td></tr>
</tbody></table>
Den 1 juni 1636 inlämnar så majoren Ivar Gustafsson till Ridderskapet och Adeln sitt sköldebrev, av gamle herr Sten Sture givet 12.11.1476 på Åbo slott. I sköldebrevet förklarar riksföreståndaren att han beviljar Bengt Jönsson, "<i>beskedlig swen Benkt Jonisson, landzfougde i Swderfynne</i>", brevet på grund av den trohet och tjänstvillighet som denne länge och trofast hade visat honom och Sveriges rike.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQckYj-qPZTESLh-6FJo5-uSRTzfXg0fSW2N5oFGHvHa6Lu5rcYk1AanXx2otIrhyj83sZ8yqoUIxCnUIRE3lA9elxalUhf5g8StiQLAy9TSJLO5dAglzt9cmWX6Tm33XQAf3G4zmRtIY/s1600/liesniemi.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="219" data-original-width="113" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQckYj-qPZTESLh-6FJo5-uSRTzfXg0fSW2N5oFGHvHa6Lu5rcYk1AanXx2otIrhyj83sZ8yqoUIxCnUIRE3lA9elxalUhf5g8StiQLAy9TSJLO5dAglzt9cmWX6Tm33XQAf3G4zmRtIY/s1600/liesniemi.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vapen med lilja och horn som åtminstone förts av<br />
Henrik Nilsson till Liesniemi i början av 1600-talet.<br />
Han var ändå en Blåfield. Igen ett exempel<br />
på tidens varierande vapenföring. Bildkälla Jully Ramsay.</td></tr>
</tbody></table>
Det ursprungliga sköldebrevet förstördes år 1722 i en eldsvåda i Tulittula i Hattula, men lyckligtvis hade man låtit göra en kopia redan år 1626, uppenbarligen för det introduktionssökande som sedan ägde rum 1636. Och tur var det, för här finns den ursprungliga vapenbeskrivningen, om än knapphändig: ett lejonhuvud med utsträckt tunga i ett "blått Fieldh" och på hjälmen två baner, vardera med ett sjöblad.<br />
<br />
Tillnamnet "Blåfield" dyker upp i handlingarna för första gången också år 1636, och möjligen är det taget rakt av från vapenbeskrivningen. Orsaken torde hursomhelst vara tjugotredje punkten i Riddarhusordningen 1626 om att varje på Riddarhuset inskriven ätt borde ha sitt eget namn till skillnad från alla andra ätter.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg9P1zRz6KWGPFQRqd4fvE7Upko4isnEdmr-X6SsZG2J7Ys0VSqZDHfqMM5V4fLpLyEsVd0UWnU3vihTSR8-VxQ8GUW4YmZpMMYn56kNNXRm8h_vZ8wcPC5IOAzL-i59ZVaBv3Fpx1wcg/s1600/Bl%25C3%25A5fieldSibbo.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="333" data-original-width="615" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg9P1zRz6KWGPFQRqd4fvE7Upko4isnEdmr-X6SsZG2J7Ys0VSqZDHfqMM5V4fLpLyEsVd0UWnU3vihTSR8-VxQ8GUW4YmZpMMYn56kNNXRm8h_vZ8wcPC5IOAzL-i59ZVaBv3Fpx1wcg/s400/Bl%25C3%25A5fieldSibbo.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Traditionen att avbilda det Blåfieldska lejonet en face levde kvar i Finland, det visar huvudbaneret för löjtnanten Ivar Blåfield, död 1693, uppsatt i Sibbo kyrka och sedermera i Borgå stads museum. Lejonansiktet liknar mest en sol, och Reinhold Hausen kallade det faktiskt för en "barbarisk efterbildning" sin "Antiqvariska forskningsresa 1876 i Östra Nyland". Till höger en bearbetad version använd av Jully Ramsay.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Trots att orignalsköldebrevet med vapenmålning bevarades fram till 1722 och avskrifter av det fanns, så kom det ändå snart att uppstå skillnader i hur vapnet avbildades. När vapenplåten för Riddarhuset målades under senare hälften av 1600-talet så framställdes lejonhuvudet i profil i stället för en face och då Henrik Keyser år 1650 hade utgivit sin "Svea Rikes Ridderskaps och Adels Wapenbook" så var vapenskölden tom. Man visste uppenbarligen inte på Riddarhuset hur vapnet skulle se ut.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbBVpsNcZtZkU9ouJ8xlRfrSvhEfB6-jAziOsgNfojkLdLdBv7PCZZOKCiVzRwCBL7k_1rF5EAbx9luOdurHGzTjeqlrcOwsGAN0jmMIg97sURRtRH9eEPePRcvfy3EuPGOFt75Il1m9I/s1600/Bl%25C3%25A5fjeld.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="304" data-original-width="276" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbBVpsNcZtZkU9ouJ8xlRfrSvhEfB6-jAziOsgNfojkLdLdBv7PCZZOKCiVzRwCBL7k_1rF5EAbx9luOdurHGzTjeqlrcOwsGAN0jmMIg97sURRtRH9eEPePRcvfy3EuPGOFt75Il1m9I/s1600/Bl%25C3%25A5fjeld.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vapnet för Blåfjeld i Stiernstedts "Sveriges ridderskaps och adels wapenbok", Stockholm 1865-79.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Lejonhuvudet i profil blev stilbildande för flere århundraden framåt och det var först mot slutet av 1800-talet som i och med Klingspors vapenbok 1890 i Sverige och Granfelts vapenbok 1889 i Finland som lejonansiktet i vapenskölden återuppstod. Klingspor reviderade förvisso vapenbilden först i slutdelen av utgåvan och även Granfelt fick korrigera sig; den första versionen hade oriktigt tre fanor som hjälmprydnad.<br />
<br />
Detta betyder ändå inte att äldre framställningar av vapnet är direkt felaktiga. Sköldebrevet fastställer inte i vapenbeskrivningen hur lejonhuvudet bör vara vänt, men eftersom vapenmålningen i brevet kompletterar helhetsbilden, så är det den korrigerade versionen med lejonansikte som bör gälla.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA7di-MaOFhZl2z62kt30NuUisz6IEZD51x4_61s25d0QJPZY972jCb_KUJ74Pfadk6Ji6cC8uxIg_QGQNUcb6ZtTo2Qa3vrw187YosYA-q0rEoBPMQFTTffcCeFV4aFFkdHNZyOPx24k/s1600/Bl%25C3%25A5field_Granfelt.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="383" data-original-width="318" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA7di-MaOFhZl2z62kt30NuUisz6IEZD51x4_61s25d0QJPZY972jCb_KUJ74Pfadk6Ji6cC8uxIg_QGQNUcb6ZtTo2Qa3vrw187YosYA-q0rEoBPMQFTTffcCeFV4aFFkdHNZyOPx24k/s320/Bl%25C3%25A5field_Granfelt.JPG" width="265" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Blåfields vapen i den korrigerade versionen av Granfelt.</td></tr>
</tbody></table>
Och ja, major Ivar Gustafsson upptogs med namnet Blåfiäld som den förste bland åtta nyinskrivna ätter på Riddarhuset 17 juni 1636 och introducerades under nummer 245. Sedermera immatrikulerades ätten på Finlands Riddarhus 1818 under nummer 22 bland adelsmän och fortlever fortfarande där som den äldsta och talrikaste ätten.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Torsten G. Aminoff: Ätten Blåfields äldsta led och dess vapen, Gentes Finlandiae IV 1978</span><br />
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jully Ramsay: Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden, Helsingors 1909-1916</span></span><br />
<span style="font-size: x-small;"><br /></span>Anders Segersven<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-38150536158402935542020-05-15T20:19:00.000+03:002020-05-15T20:19:04.596+03:00<b>Sigrid Granfelt som vapenmålare</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHravp3GwG16xYmJi0qkhZZ5uno_K6m52HenluNlIilC5KYJreKeUq1x8P6cLHFI6t0HnQU5CBrnW4IHWm3D5EMW7-ITYivt00GnAmb_H4VoV44Q2rGe6YMJxeNAUEKq7qeVwR-tOzyLg/s1600/sigridgranfelt.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="472" data-original-width="563" height="335" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHravp3GwG16xYmJi0qkhZZ5uno_K6m52HenluNlIilC5KYJreKeUq1x8P6cLHFI6t0HnQU5CBrnW4IHWm3D5EMW7-ITYivt00GnAmb_H4VoV44Q2rGe6YMJxeNAUEKq7qeVwR-tOzyLg/s400/sigridgranfelt.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sigrid Granfelt på odaterat fotografi samt avtecknad med konstnärskollegan<br />
Anna Bremer von Bonsdorff i serien <a href="https://www.kirjavinkit.fi/arvostelut/ellen-t/">Ellen T</a>.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Heraldiken attraherar av någon anledning främst manliga utövare, men visst har det genom tiderna förekommit såväl kvinnliga heraldiker som kvinnliga vapenmålare. En av de senare, och måhända oförtjänt obekant, var konstnärinnan <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sigrid_Granfelt">Sigrid Granfelt</a> (1868-1942). Hon var syster till heraldikern och genealogen <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/George_Granfelt">George Granfelt</a>, vilket i och för sig nog torde förklara åtminstone en del av den heraldiska kopplingen.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-GeKbK0UdNSugxeThKDRllA-HgGiLgcmIcuFUy-5ejaJHFnueHDMQJqR-WzJFk3qgophS3CMPQWdD8o2aUgbPyoe_zH13U3rguVWLazMZgZssR0hQcWUK9mBOolQZVSrByZutJwkiOHo/s1600/estlander.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="252" data-original-width="188" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-GeKbK0UdNSugxeThKDRllA-HgGiLgcmIcuFUy-5ejaJHFnueHDMQJqR-WzJFk3qgophS3CMPQWdD8o2aUgbPyoe_zH13U3rguVWLazMZgZssR0hQcWUK9mBOolQZVSrByZutJwkiOHo/s1600/estlander.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vapnet för adliga ätten n. 274 Estlander, <br />
adlad 1898. Vapenmålning av Sigrid Granfelt.</td></tr>
</tbody></table>
Sigrid Granfelt föddes i Åbo 1868 och avled i Helsingfors 1942, 74 år gammal. Hon var utbildad konstnärinna, först vid Ritskolan i Helsingfors och sedermera studerade hon måleri i Paris och reste i Tyskland, England, Holland och Italien. Hon målade i främsta hand djurmotiv men också porträtt och landskap. Och heraldiska vapen, som vi ska se.<br />
<br />
Brodern George Granfelt hade år 1889 gett ut en vapenbok med avbildningar i färg och vapenbeskrivingar för alla då på riddarhuset inskrivna ätter. I förordet anges att vapnen tecknats av G.F. Granfelt själv. År 1893 publicerade han ett tillägg, som förutom en del rättelser upptog tre nyintroducerade vapen, två friherrliga och ett adligt. Ytterligare fyra nytillkomna adliga vapen publicerades i Storfurstendömet Finlands Ridderskaps och Adelskalender 1897.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijPUTS1V5SVEy6b3-rgTyuRmMMqwlGs5JpTROigp6alSSFNmuvI8plsnHfKdhKZNwjs2FotNO9YEAchWOj2x8H-Ql2nSFipHIdVF6OBq6V9gE9UhfO-6_wTQXjRQ_3KazSfTTUJ8MK6M8/s1600/vonRettig.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="260" data-original-width="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijPUTS1V5SVEy6b3-rgTyuRmMMqwlGs5JpTROigp6alSSFNmuvI8plsnHfKdhKZNwjs2FotNO9YEAchWOj2x8H-Ql2nSFipHIdVF6OBq6V9gE9UhfO-6_wTQXjRQ_3KazSfTTUJ8MK6M8/s1600/vonRettig.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vapnet för adliga ätten n. 273 von Rettig, <br />
adlad 1898. Vapenmålning av Sigrid Granfelt</td></tr>
</tbody></table>
<br />
I förordet till tillägget 1893 underströk George att han inte hade haft någon som helst del i tillkomsten av dessa nya vapen, och detsamma torde gälla för de ännu senare vapnen. En del av vapenteckningarna är ändå signerade "Granfelt", och det är alltså Sigrid Granfelt som stått för dessa. Sigrid hade inte gjort något väsen om det hela, och länge tolkades vapenbilderna ändå som gjorda av brodern George. Det var riddarhusgenealogen <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Torsten_Aminoff">Torsten G. Aminoff</a>, som 1981 tog upp saken i Gentes Finlandiae V under rubriken "Sigrid Granfelt - en förbisedd heraldisk konstnär". Aminoff konstaterar angående framställningarna "<i>dessa vapenmålningar, vilka i fråga om framställningssättets finess och detaljutformningens filigranartade omsorgsfullhet för mig står som en kulminationspunkt inom finländsk släktvapenkonst</i>". Han erkänner hursomhelst att han förut hållit dem som utförda av George Granfelt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh1LhNtXw3G-_N5pmuFAFN4Y91rtdEwKIK3u3Fz33AWSXAl-GqLXRcpYpbQgtF_yAQPgrWeTl6vGFhlGkx3tMVQ65lpzmd2f_oKnFlqdAPkxW9cAiPFMjfE_GUgBsGLtR3EKV91cX3cB4/s1600/vonHellens.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="350" data-original-width="358" height="312" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh1LhNtXw3G-_N5pmuFAFN4Y91rtdEwKIK3u3Fz33AWSXAl-GqLXRcpYpbQgtF_yAQPgrWeTl6vGFhlGkx3tMVQ65lpzmd2f_oKnFlqdAPkxW9cAiPFMjfE_GUgBsGLtR3EKV91cX3cB4/s320/vonHellens.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Friherrliga ätten n. 61 von Hellens, upphöjd i friherrligt stånd 1895. <br />
Vapenmålningen signerad "Granfelt", sannolikt Sigrid Granfelt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Under senare delen av sitt liv vistades Sigrid Granfelt på Husö gård på Åland, där hon lät uppföra ett hus åt sig 1912. Här ägnade hon sig åt djurhållning, trädgårdsodling och hantverk. Hon arbetade för hemslöjdens utvecklande på Åland och var aktiv inom Martharörelsen. 1940 donerade Sigrid sitt hemman med hus, mark och vattenområden till Stiftelsen för Åbo Akademi med naturskydd i åtanke, för vilket hon är vederbörligen <a href="https://www.abo.fi/huso-biologiska-station-historia/">hågkommen</a>.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkdbX5YOahkjxI5Mx6kjzYed8tgLC5jzfv52nXZYEFi4KN9N5-d8JBrOBO37FT2LnNVY_JNdBGMPQD2dPndgBOoaAaCKEqTWiFCVPyOFrp0UDQ4mrzDiU-PeNYjpN_fuq8PyZX3cZizAQ/s1600/Brummer.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="296" data-original-width="249" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkdbX5YOahkjxI5Mx6kjzYed8tgLC5jzfv52nXZYEFi4KN9N5-d8JBrOBO37FT2LnNVY_JNdBGMPQD2dPndgBOoaAaCKEqTWiFCVPyOFrp0UDQ4mrzDiU-PeNYjpN_fuq8PyZX3cZizAQ/s1600/Brummer.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vapnet för adliga ätten n. 268 Brummer, adlad 1892. <br />
Vapenmålning av Sigrid Granfelt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det är tämligen uppenbart att Sigrid Granfelt själv inte höll sina vapenmålningar som något särskilt att framhäva, och hon utförde dem säkerligen på begäran av brodern George, men vi inom den heraldiska världen har all anledning att uppmärksamma dem och det hon gjort för den finländska heraldiken.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0EWIPEYKSs_4uzKWN3rIFSsaMJ76PlV6PA9dRqk0gnQz7n2OR8OTeoJHuoWDnRt4mQCAoVTt5a0F0nHiXwP-ppCQFd1AeugFfI8BpPASY_7GCf3RjEU5-s9ve4EFIjEyRGketp41oVjo/s1600/getter.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="824" data-original-width="1038" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0EWIPEYKSs_4uzKWN3rIFSsaMJ76PlV6PA9dRqk0gnQz7n2OR8OTeoJHuoWDnRt4mQCAoVTt5a0F0nHiXwP-ppCQFd1AeugFfI8BpPASY_7GCf3RjEU5-s9ve4EFIjEyRGketp41oVjo/s320/getter.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av Sigrid Granfelts "vanliga" målningar; "Getter på strandklippa" 1898.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-size: x-small;">Litteratur:</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Torsten G. Aminoff: Sigrid Granfelt - en förbisedd heraldisk konstnär, Gentes Finlandiae V 1981</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Torsten G. Aminoff: Riddarhusets yngsta vapen, Gentes Finlandiae V 1981</span><br />
<br />
Anders Segersven<br />
<br />
<br style="background-color: #fefcfa; color: #333333; font-family: Arial, Helvetica, Verdana, Geneva, sans-serif; font-size: 13px;" />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-25065060323134528562020-04-09T17:41:00.000+03:002020-04-14T09:32:38.808+03:00<b>Några naturaliserade skotska släkter</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVALlLpSvfgbAzrv1FeoINAmgdjsB6hq_e34m2YIUXCb3vRYabtFqaYNdCfKVcPvTM0s8b9NhAUZdO8QgU7nJ6sDz_qD0gXbTMQ_mWcSJbWMeNGtP1QDdnCFnqHMY7D9y8Gj1479vRRbI/s1600/skottar.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="518" data-original-width="748" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVALlLpSvfgbAzrv1FeoINAmgdjsB6hq_e34m2YIUXCb3vRYabtFqaYNdCfKVcPvTM0s8b9NhAUZdO8QgU7nJ6sDz_qD0gXbTMQ_mWcSJbWMeNGtP1QDdnCFnqHMY7D9y8Gj1479vRRbI/s400/skottar.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skotska <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Border_reivers">border reivers</a> av Angus McBride, Osprey Publishing.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Under Sveriges stormaktstid sökte sig talrika skottar till dessa våra breddgrader, i många fall var det fråga om legosoldater som värvades till de talrika krig som den svenska armén utkämpade och genom vilka den uppstigande stormakten strävade till att stabilisera sin position. När slaget vid Breitenfeld utkämpades 1631 utgjordes inte mindre än åttio procent av Sveriges armé av utländska förband, varav åtminstone 46 kompanier bestod av skottar.<br />
<br />
En ny företeelse var militära entreprenörer; de värvade förbanden utgjordes till en början av mindre styrkor, som byggdes upp av och omkring en officer, ofta en kapten eller överste som chef. Dessa åtog sig att mot betalning mobilisera en truppenhet, som sedan ställdes till kungamaktens förfogande. Sverige drogs egentligen rätt sent in i denna utveckling som redan under medeltiden varit vanlig i Västeuropa. Men speciellt från och med trettioåriga kriget kom militärt entreprenörskap att få allt större, ibland till och med avgörande betydelse för den svenska militära organisationen och dess kapacitet.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiTEnMjjIOccSHIN0sKRunidnCXCmG7PlBVEMfSFTRcPx26jh2lY-bvhfEEOBXJwk8LSRpcHLsNdgaJYQE75R6G-O4UU5U1pvoQUA_Zm2mRtitu_PW3SJ7dfXXtXvy97TVQDVBgXquvcM/s1600/ramsayar.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="362" data-original-width="915" height="157" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiTEnMjjIOccSHIN0sKRunidnCXCmG7PlBVEMfSFTRcPx26jh2lY-bvhfEEOBXJwk8LSRpcHLsNdgaJYQE75R6G-O4UU5U1pvoQUA_Zm2mRtitu_PW3SJ7dfXXtXvy97TVQDVBgXquvcM/s400/ramsayar.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kapten Hans <a href="https://www.adelsvapen.com/genealogi/Ramsay_nr_215">Ramsays</a> vapen mellan faderns, Alexander Ramsays, och moderns, Methilda Annands vapen på ett härstamningsintyg samt det skotska Ramsay-vapnet av Don Pottinger. Bildkälla von Christierson</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Men den första vågen av skotska militärer kom faktiskt redan på 1500-talet. Under det nordiska sjuårskriget 1563-70 värvade Erik XIV tre skotska kavalleriförband att slåss på svensk sida mot danskarna. När Johan III några år senare krigade mot ryssarna värvade han fyratusen skotska infanterister som skeppades över till krigsskådeplatsen i nuvarande Estland.<br />
<br />
Ibland alla dessa skotska krigare fanns det såväl vanliga soldater som officerare, och vissa tillhörde kända skotska klaner. En del utmärkte sig så att de kom att belönas med svenskt adelskap, och så fanns det också sådana som fick sitt skotska adelskap erkänt och således naturaliserades in direkt i den svenska adeln.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKRBfkWbba-8StdglDY5BrXcDX1HidHzXpoQ4Pdozkq3hszMs_a2KCRhI7FxrbWO7LHKy1epiCO2BOF953Y5_iStqRMpfa90Fgy5Xqta5-1TlhgpG_geQDKnsVLWY8mGjF5BwZRSkkoSY/s1600/vonWright.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="788" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKRBfkWbba-8StdglDY5BrXcDX1HidHzXpoQ4Pdozkq3hszMs_a2KCRhI7FxrbWO7LHKy1epiCO2BOF953Y5_iStqRMpfa90Fgy5Xqta5-1TlhgpG_geQDKnsVLWY8mGjF5BwZRSkkoSY/s400/vonWright.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: 12.8px;">En av dem som inte var krigare: George Wright etablerade sig 1650 som köpman i Narva.<br /> Sonsonen Georg Henrik Wright adlades 1772 med namnet von <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Von_Wright">von Wright</a>. Till vänster<br /> vapenplåten på Sveriges riddarhus, till höger vapnet för Vrycht of Langsyde,<br /> ur Robert Riddle Stodarts "Scottish Arms". Källa von Christierson.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vi har mött några av dessa här redan, <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2019/04/samuel-cockburn-en-skotsk-legosoldat-i.html">Samuel Cockburn i Åbo domkyrka</a> var en, och faktiskt sådana som trots att de gett sig ut för det, <a href="http://finskheraldik.blogspot.com/2019/09/teet-fran-perna-och-det-skotska.html">inte alls var skottar</a>. Alla var inte heller krigare, under 1700-talet kom en mer omfattande invandring av skotska köpmän och företagare att äga rum. Bakgrunden till migrationsvågen var den politiska situationen i Storbritannien; det Stuartska kungahuset hade störtats från den engelska tronen år 1688, och efter flere misslyckade uppror kom det slutgiltiga nederlaget för det jakobitiska partiet i slaget vid <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Culloden">Culloden</a> år 1746.<br />
<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Gyr1-5cLxjzKHBXc7iSbodJ8oqAb2vzJU5ak-OqYYTRq5-hf0F0CSAcZsZuJIz-4ieyVrj7iKZJR_158n7ZkSoZ6IeoMRgKS70dJgAXgBhy0YTzs-om7tveQtJHWbBFIlfV2vL8NKLM/s1600/HomeofWedderburn.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="607" data-original-width="531" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Gyr1-5cLxjzKHBXc7iSbodJ8oqAb2vzJU5ak-OqYYTRq5-hf0F0CSAcZsZuJIz-4ieyVrj7iKZJR_158n7ZkSoZ6IeoMRgKS70dJgAXgBhy0YTzs-om7tveQtJHWbBFIlfV2vL8NKLM/s200/HomeofWedderburn.JPG" width="174" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4hB5WafyVw7jyXtOAiZlWTL-wiSSpXMEop9kWy7soD4vrKDcph0M36UPeQCUSPLSR1Z4VmK2L4fYT5QllYFSEohti8J8wBJjc6eNKBJxiCAnu1_JjGN7kM7hL7GtgkS00bZ3yqVKsKE8/s1600/hume.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="215" data-original-width="126" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4hB5WafyVw7jyXtOAiZlWTL-wiSSpXMEop9kWy7soD4vrKDcph0M36UPeQCUSPLSR1Z4VmK2L4fYT5QllYFSEohti8J8wBJjc6eNKBJxiCAnu1_JjGN7kM7hL7GtgkS00bZ3yqVKsKE8/s1600/hume.JPG" /></a>En <b>Jakob Hume</b> kom från Skottland till Sverige 1573 och var samma år vittne i högmålsprocessen mot Carolus de Mornay, som velat locka de värvade skotska trupperna till uppror mot Johan III. Avkomlingarna erhöll frälse och etablerade sig i Nagutrakten, och här levde de sedan under några generationers tid innan släkten utgick i slutet av 1600-talet. En avteckning av ett Humevapen som funnits på Nagu kyrkas forna predikstol ses till vänster. Till höger ses vapnet för George Home of Wedderburn, <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Clan_Home">Clan Home</a>.<br />
<br />
<br />
<b>Myhr</b> kallades en skotsk adelssläkt som naturaliserades och introducerades i Sverige år 1680, enligt vissa uppgifter hade de inkommit redan under Johan III:s tid. Hans Muir förde 1609 franska legotrupper från Åbo över Viborg till Ryssland och hans sonson Torsten Myhr, överstelöjtnant i avsked 1678, skrev sig till Vannais i Pargas socken. När han avled 1686 blev han begravd i Pargas kyrka och där uppsattes huvudbaneret återgivet nere till vänster.<br />
<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgra-k5fJ9KZeqnG27tbMglcK7jPbJcxRGCv3CdhILYWgjropEF3ZyxYmLpZcSlzt0l-9xPjZAKjILEABertCjs96JZUhp8SPtPlhkNkZKxka8HK_eRU2La4UdSeP4SOz_YNBH4EfudZLU/s1600/muir.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="415" data-original-width="378" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgra-k5fJ9KZeqnG27tbMglcK7jPbJcxRGCv3CdhILYWgjropEF3ZyxYmLpZcSlzt0l-9xPjZAKjILEABertCjs96JZUhp8SPtPlhkNkZKxka8HK_eRU2La4UdSeP4SOz_YNBH4EfudZLU/s200/muir.JPG" width="181" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgw8K8Bp2S6IwCeKuB8J7Xaw6-RVHgiXx0TGPhDngwN1u0SbjPviYYEZxK4D5jRfvkbG92ILUTPEvgoBPHBgdHfK6CRsWQdgt2QU7eE701qOeidOLJeaQQzfffd82BletidshFTDT-iR_w/s1600/myhr.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="587" data-original-width="450" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgw8K8Bp2S6IwCeKuB8J7Xaw6-RVHgiXx0TGPhDngwN1u0SbjPviYYEZxK4D5jRfvkbG92ILUTPEvgoBPHBgdHfK6CRsWQdgt2QU7eE701qOeidOLJeaQQzfffd82BletidshFTDT-iR_w/s200/myhr.JPG" width="152" /></a><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Clan_Muir">Clan Muir</a> (också stavat Moir, Moor, Moore, More och Mure) är en så kallad <i>armigerous clan</i>, den har ingen registrerad klanhövding<i> </i> och klanen anses ursprungligen härstamma från Irland och namnet har eventuellt ett keltiskt ursprung.<br />
<br />
Vapnet för Muir of Rowallan ses till höger.<br />
<br />
<br />
Någon gång före år 1634 avled major Robert <b>Guthrie</b> på Ebbo gård i Borgå, som han fått frälse på 1601, det var hans hustrus gods. Vid frälserannsakning 1618 hade han företett "<i>konungens bref i England uppå latin dat. den 10 mars 1608 att vara af adel och äkta säng född</i>". Han begrovs i Borgå kyrka och där uppsattes hans huvudbaner, eftersom Elias Brenner eller någon av hans medhjälpare kom att avteckna det senare under 1600-talet. En annan <a href="https://www.adelsvapen.com/genealogi/G%C3%BCtrie_nr_974">gren av släkten</a> introducerades 1682 på Sveriges Riddarhus och utgick 1705.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiewMDEwdCoO6BNrr-GJnqxGqtIxBO7kv__vbYz-TYVM73DeyzQqTjrmwENzUygTf2r2HWxLgLjz6u0rbHX9yfHjZJoS59y-PGmwXQCpMKlv7Y58WBWA8WJu0jtnBwo-dK6uQHXvAarIIY/s1600/guthrie.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="378" data-original-width="671" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiewMDEwdCoO6BNrr-GJnqxGqtIxBO7kv__vbYz-TYVM73DeyzQqTjrmwENzUygTf2r2HWxLgLjz6u0rbHX9yfHjZJoS59y-PGmwXQCpMKlv7Y58WBWA8WJu0jtnBwo-dK6uQHXvAarIIY/s400/guthrie.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Avteckning av vapnet i Borgå kyrka av Brenner m.fl. på 1600-talets andra hälft<br />
samt Guthrievapnet enligt <a href="https://www.scotclans.com/scottish-clans/clan-guthrie/guthrie-coat-of-arms/">scotclans</a>.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det är intressant att i likhet med många andra utländska släkter blev skrivningen av släktnamnet för dessa skottar ofta i enlighet med uttalet, till exempel Drummond - Dromund, Kinnaird - Kenärt, Guthrie - Gytring, Forbes - Forbus, Muir - Myhr. Några egentliga stavningsregler fanns det ju faktiskt inte vid den här tiden.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN7pnFQ6DNwwSPOoKZ4rrgExnJQd13s52ZgIOh_OkPlCzWGkokLPD9WJyZ3arNMC3-TzIqqHAeKNHR9QlB_ipa5_ELaiSChZWG91hYE9_2koELarrTgoCdEI3Q5Nb3TkOeQ-zDWLsHarc/s1600/skotsk_lego.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="608" data-original-width="381" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN7pnFQ6DNwwSPOoKZ4rrgExnJQd13s52ZgIOh_OkPlCzWGkokLPD9WJyZ3arNMC3-TzIqqHAeKNHR9QlB_ipa5_ELaiSChZWG91hYE9_2koELarrTgoCdEI3Q5Nb3TkOeQ-zDWLsHarc/s400/skotsk_lego.JPG" width="250" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skotsk legosoldat enligt Göte Göransson i boken "Gustav II Adolf och hans folk".</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<span lang="SV" style="margin: 0px;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;">Litteratur:</span></span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;">Jully Ramsay: Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden, Helsingors 1909-1916</span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;">Carl-Thomas von Christierson: Skotlantilaisia vaakunoita Suomen Ritarihuoneella - totta vai tarua? Antologin "Henkilö- ja sukuvaakunoita Suomessa" SKS 2011</span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;"><span style="font-family: "times new roman";">Afbildningar af vapensköldar fordom uppsatte i Finlands kyrkor, utgivare Reinhold Hausen, Helsingfors 1882</span></span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;"><span style="font-family: "times new roman";">Roddy Martine: Scottish Clan and Family Names; Their Arms, Origins and Tartans</span></span><br />
<br />
Anders SegersvenAnders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-27773155723871378352020-03-27T20:45:00.000+02:002020-03-27T20:45:47.682+02:00<b>En liten historia om gadolinit - Johan Gadolin</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2LJFcE4LtBCHkMgSTlP0oAqkpVEgAP1nl_JV9aBHu1wUbFP2FZ3xNgi53zaI0tzLoj55DJVfI4qkLOv8R97Q2c2LHt2_R5GB1m38R0IYSr7HCg5dXpDk27UU1RR0Ks0F-7LSGgI2rVME/s1600/gadolin.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="452" data-original-width="442" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2LJFcE4LtBCHkMgSTlP0oAqkpVEgAP1nl_JV9aBHu1wUbFP2FZ3xNgi53zaI0tzLoj55DJVfI4qkLOv8R97Q2c2LHt2_R5GB1m38R0IYSr7HCg5dXpDk27UU1RR0Ks0F-7LSGgI2rVME/s400/gadolin.JPG" width="390" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: 12.8px;">En modern version av det Gadolinska vapnet av Jochen Wilke i hans <a href="http://www.numericana.com/arms/gadolin.htm">Escutcheons of Science</a>.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Kemisten <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Gadolin">Johan Gadolin</a> (1760-1852) föddes i Åbo, där hans far Jakob Gadolin (1719-1802) var professor i fysik. Farfadern, Jakob även han, hade som präst antagit namnet Gadolin efter hebreiskans <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Gadol">gadol</a> som betyder stor. På mödernesidan var Johan Gadolin bland annat släkt med Johan Browallius (1707-1755), professor i botanik vid universitetet i Åbo och en vän till Linné.<br />
<br />
År 1794 hände det sig att Johan Gadolin analyserade prover av ett mineral som hade upptäckts av en löjtnant Arrhenius vid Ytterby nära Stockholm. Det definierades först som en svart och tung förorening bland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet på orten. Gadolin konstaterade att man hade att göra med en okänd jordart och år 1800 skulle den komma att kallas gadolinit.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvqxKKx0MRwZwVanZYdXOhmmhZGCZqSB9uhb6sf0R9W1syDH9VPhgZg5H7w0BsIErywSrgcyhP1vFmPTN6S_viessoN-SeijvNHB28_cJqnkCHpds60-YWBbX-sh_uH302kTyyChCdO3Y/s1600/johanGadolin.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="495" data-original-width="409" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvqxKKx0MRwZwVanZYdXOhmmhZGCZqSB9uhb6sf0R9W1syDH9VPhgZg5H7w0BsIErywSrgcyhP1vFmPTN6S_viessoN-SeijvNHB28_cJqnkCHpds60-YWBbX-sh_uH302kTyyChCdO3Y/s200/johanGadolin.JPG" width="165" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Johan Gadolin 1760-1852</span><span style="font-size: small;">.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter Gadolins påstående. Den okända jordarten fick namnet <i>yttria</i> (eller <i>ytterjord</i>) efter namnet på gruvan. Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats <i>ytterbit</i> och <i>ytterit</i>. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen <span style="background-color: white; color: #222222; font-size: 14px;">Be</span><sub style="background-color: white; color: #222222; line-height: 0;">2</sub><span style="background-color: white; color: #222222; font-size: 14px;">FeY</span><sub style="background-color: white; color: #222222; line-height: 0;">2</sub><span style="background-color: white; color: #222222; font-size: 14px;">Si</span><sub style="background-color: white; color: #222222; line-height: 0;">2</sub><span style="background-color: white; color: #222222; font-size: 14px;">O</span><sub style="background-color: white; color: #222222; line-height: 0;">10</sub></span>. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrium">yttrium</a>.<br />
<br />
Senare i tiden kom det sig som så att generalmajoren, sedermera generalen av artilleriet, Axel Gadolin adlades 29.5.1871 och introducerades 11.1.1873 på Finlands Riddarhus under nummer 245.<br />
<br />
Riddarhuset konstaterar att ätten härstammar från Maunu i Halluby i Nykyrko (Egentliga Finland) på 1600-talet. Maunu latiniserades till <i>magnus</i> som betyder stor, och här har vi då förklaringen till det hebreiska <i>gadol</i>.<br />
<br />
Vapenbeskrivningen som den kom att lyda enligt Granfelts vapenbok:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>"Vapnet: en sköld af silfver fält med en blå balk, belagd med två femuddiga gyllene stjärnor, samt sidosatt, å vänster en chef med en röd ros, å höger med en stuff kristaller ("gadolinit"). Krönt hjälm; tre hvita plymer ur en grön lagerkrans. Hjälmtäcke blått, af svart foder. Under skölden korsvis två kanoner."</i></blockquote>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyh9J5egIADKYIak2Ch-bfZPZNS1ZYd9gayZxpJavPsR8wNimgXiTWrYmABh7H3D943sEKcxHm0Cx2-zeyG-zuoPlVbkFunGwNv9-ulXvoM81oMUtZeZm5icXETEqOC8IWNRWr_j_DFSc/s1600/gadolin2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="309" data-original-width="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyh9J5egIADKYIak2Ch-bfZPZNS1ZYd9gayZxpJavPsR8wNimgXiTWrYmABh7H3D943sEKcxHm0Cx2-zeyG-zuoPlVbkFunGwNv9-ulXvoM81oMUtZeZm5icXETEqOC8IWNRWr_j_DFSc/s1600/gadolin2.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gadolin i Granfelts vapenbok.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Anders Segersven<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8539199934440790882.post-32709726617901649222020-03-17T21:01:00.000+02:002020-03-19T16:02:37.959+02:00<b>Finlands härold</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheIYays647JvaRt6SGpv-o2d_LQBEmva1MP7IfgDHJKAnRqtl8t0ij5dD0jupa9rjnuF069GzYW0X8rU-W7jdbfTRFlOBYJ77NU-nbaWCO7BAjzY1jR_GJF0iLUHRI_NcpfrOyG7xqLQg/s1600/h%25C3%25A4rolder.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="565" data-original-width="568" height="397" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheIYays647JvaRt6SGpv-o2d_LQBEmva1MP7IfgDHJKAnRqtl8t0ij5dD0jupa9rjnuF069GzYW0X8rU-W7jdbfTRFlOBYJ77NU-nbaWCO7BAjzY1jR_GJF0iLUHRI_NcpfrOyG7xqLQg/s400/h%25C3%25A4rolder.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Härolder i sina typiska tjänstevapenrockar, <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Tappert_(plagg)">tappertar</a>, vid begravningen av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Albrekt_VII_av_%C3%96sterrike">Albrekt VII av Österrike</a> i Bryssel<br />
år 1622. I mitten härolden för de habsburgska Nederländerna, till höger <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Artois">Artois</a> och till vänster <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Flandern">Flandern</a>.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Rent historiskt sett var <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rold">härolden</a> en ämbetsman som ledde verkställningen av offentliga tillställningar som kröningar, furstliga förmälningar, dop och begravningar. Härolder, som för övrigt gett heraldiken sitt namn, är kända sedan 1100-talets senare hälft. I begynnelsen fungerade de som konferencierer och underhållare vid tornerspel med uppgift att bland annat presentera deltagarna på ett medryckande sätt. Härvidlag var kunskap om vapen och deras beskrivning av avgörande betydelse, och härolderna är oskiljbart förenade med heraldikens uppkomst och utveckling under medeltiden.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2OemwGeZG3AMBCE9WbwDGuz4qvevS7rWINN7ru_wsykdfV-B87jeuEIed2XcBmyjVR9Akl-ma78MJP_ezR0vMd-8fu6g_fer_JdQplokgaLOJf40zwSuLlgH468KANnuaZcCwPOTVhJc/s1600/h%25C3%25A4rolderErikXIV.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="383" data-original-width="321" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2OemwGeZG3AMBCE9WbwDGuz4qvevS7rWINN7ru_wsykdfV-B87jeuEIed2XcBmyjVR9Akl-ma78MJP_ezR0vMd-8fu6g_fer_JdQplokgaLOJf40zwSuLlgH468KANnuaZcCwPOTVhJc/s320/h%25C3%25A4rolderErikXIV.JPG" width="268" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det finns inte mycket information om härolder i de nordiska länderna,<br />
men dessa två tjänstgjorde under Erik XIV.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Sedermera fick de också andra uppgifter av ceremoniell karaktär, som experter inom heraldik kom de att föra <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Vapenrulla">vapenrullor</a>; härolder in- och avblåste ståndsriksdagarna och tjänstgjorde vid kungliga ceremonier och ordensceremonier, dömde i tvister rörande adelsväsendet, uppgjorde och förbättrade adelns vapen samt höll vapensyn vid torneringar. Härolden kunde också fungera som budbärare och åtnjöt ett visst skydd och immunitet på resor och på slagfält. Om han i början liknat något vi idag skulle kalla sportkommentator, så kom han med tiden att utvecklas till någonting som inte var helt olikt en diplomat.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG3Kg0tdP8rdRlsuvBv2s4lUKFolQDs4C737q4iBqNg8fym7ZRfTdRyObePuIzJRN4Th9SQkSsGnw-G4rKxKDTknxmmqAfbCUssFJRZvvY6ov8sqB7BNxxIpahVayXTjxMUpl4xvXtxLc/s1600/h%25C3%25A4rolder2.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="499" data-original-width="283" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG3Kg0tdP8rdRlsuvBv2s4lUKFolQDs4C737q4iBqNg8fym7ZRfTdRyObePuIzJRN4Th9SQkSsGnw-G4rKxKDTknxmmqAfbCUssFJRZvvY6ov8sqB7BNxxIpahVayXTjxMUpl4xvXtxLc/s400/h%25C3%25A4rolder2.JPG" width="226" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Härolder med plymer i hattarna vid Borgå lantdag 1809.<br />
I förgrunden en av ridderskapets och adelns härolder (Finland)<br />
i blått och i bakgrunden en kejserlig härold i S:t Andreasordens<br />
gröna dräkt. Detalj ur <a href="https://fi.wikipedia.org/wiki/Emanuel_Thelning#/media/Tiedosto:Porvoon_valtiop%C3%A4iv%C3%A4t_1809_by_Emanuel_Thelning.jpg">Emanuel Thelnings kända målning</a>.</td></tr>
</tbody></table>
Men Finlands härold? Ja, vid <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Borg%C3%A5_lantdag">Borgå lantdag</a> år 1809 fanns det något som man kunde kalla för det, i själva verket fyra stycken, även om man kan säga att två av dessa representerade det kejserliga Ryssland. Borgå lantdag 1809 hör till de stora stunderna i Finlands historia, beroende på perspektiv kan man se tillfället som Finlands förening med Ryssland eller som nationen Finlands födelse.<br />
<br />
Godsägaren och friherren <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Wilhelm_De_Geer">Robert Wilhelm De Geer</a> från Tervik i Pernå hade i februari 1809 utsetts till <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Lantmarskalk">lantmarskalk</a> för den kommande lantdagen i Borgå och kort därefter förordnade han om en lantmarskalkstav samt annan rekvisita som skulle komma att behövas, bland annat <i>"två kejserliga häroldskåpor med stavar, Chaperons Impérial, avec leur caducée"</i> samt <i>"två häroldskåpor i blå sammet, med gyllene galoner för ridderskapet"</i>. De kejserliga häroldsdräkterna levererades till Borgå från ordenskapitlet i S:t Petersburg. Var de blå häroldsdräkterna för det finska ridderskapet och adeln syddes är okänt, men sannolikt är att de också tillverkades i Ryssland.<br />
<br />
Det är talande att De Geer hade beställt blå häroldskåpor med guldgaloner, det vill säga i de svenska färgerna, men att vad som slutligen levererades var kåpor i blå sammet med silverbroderier. Blått och vitt, det som sedermera skulle bli Finlands färger. Men det är förstås enbart fråga om slumpens spel, blått och vitt för Finland var inte påtänkt ännu och skulle inte bli det på årtionden.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBrvFFqETiA_LSdz2rVpTJlvVgy2176yoHaNaMxIwOMbImyFyFYd9O_DET2ZlfptcGglkd3lJeDA2ci2hFdqaEnPYY5J2Gu36WZCO2IzfxfIeIgc1nSN1jVahMVSWyN9CA6wybc28Yxak/s1600/stavar.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="281" data-original-width="464" height="193" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBrvFFqETiA_LSdz2rVpTJlvVgy2176yoHaNaMxIwOMbImyFyFYd9O_DET2ZlfptcGglkd3lJeDA2ci2hFdqaEnPYY5J2Gu36WZCO2IzfxfIeIgc1nSN1jVahMVSWyN9CA6wybc28Yxak/s320/stavar.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lantmarskalksstaven i förgrunden och en av häroldsstavarna för<br />
adelns och ridderskapets härolder. Bildkälla Tandefelt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
I Borgå officierade alltså sammanlagt fyra härolder av två olika slag: två kejserliga härolder och två härolder som hörde till dett finska ridderskapet och adeln. I processionerna gick de grönklädda härolderna före den kejserliga delen av processionen, medan den finska adelns härolder alltid gick före de finska ständerna. Så kom de blåklädda härolderna alltså att ses som representerande storfurstendömet Finland, och det var en av ytterst få gånger, kanske den enda, då det förekommit officierande härolder i Finland.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOut4D9sATaiRV2KRu2BKwlq9cwbgunvfivyYKMG3_LBNM2dlXwMOxQWcytqRh9WJIsz4JTKQeyfmvDSzzNd3bsPykbUZp6M08CFT4oVi4GTLfNz1XlYUeIAeATBhkM0jNacwQumb3Wr0/s1600/finlands_h%25C3%25A4rold.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="499" data-original-width="267" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOut4D9sATaiRV2KRu2BKwlq9cwbgunvfivyYKMG3_LBNM2dlXwMOxQWcytqRh9WJIsz4JTKQeyfmvDSzzNd3bsPykbUZp6M08CFT4oVi4GTLfNz1XlYUeIAeATBhkM0jNacwQumb3Wr0/s400/finlands_h%25C3%25A4rold.JPG" width="213" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av ridderskapets och adelns häroldsdräkter har bevarats på<br />
Riddarhuset i Helsingfors. Den blå färgen har bleknat med tiden. Bildkälla Tandefelt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<span style="font-size: x-small;">Källa:</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Henrika Tandefelt: Borgå 1809 Ceremoni och fest, Helsingfors 2009</span><br />
<br />
Anders Segersven<br />
<br />
<br />Anders Segersvenhttp://www.blogger.com/profile/13958109285832498462noreply@blogger.com0