Lokalvapen i Esbo och Kyrkslätt

Inofficiella lokalvapen i Esbo, designade av Markus Myllyniemi. Källa: Helsingin Sanomat.

Det har gått en tid sedan bloggen uppdaterades, det är beklagligt, men det har sina skäl. Med åldrande föräldrar har gårdsbruket de inte längre förmår sköta mer och mer gått över till att bli mitt ansvar. Nu har det varit sommarsäsong igen med allt av arbete ute på fälten som det för med sig. Hösten och vintern kommer ändå, och med det lite mer tillfällen att ägna sig åt heraldiken igen.

Trenden med stadsdels-, region- och byavapen går vidare, och den här gången kan vi rikta sökarljuset på Esbo och Kyrkslätt. Här har vi lokalpolitikern och kommunikationsföretagaren Markus Myllyniemi från Kyrkslätt som varit framme.

Byavapen i Kyrkslätt, designade av Markus Myllyniemi. källa: X, fd. Twitter.

Markus Myllyniemi. Källa: Facebook.

Myllyniemi har främst publicerat sig på sociala medier och i de inlägg jag har sett har det inte närmare öppnats upp motiveringat till ämmnesvalen i de här vapnen. Med lite lokalkännedom kan man förstås tolka sig till någonting; metron går till Mattby (Matinkylä) nuförtiden, Esbogård har sin plats i Gamla Esbo (Vanha-Espoo), Alberga (Leppävaara) är ett talande vapen och nuvarande Esbo domkyrka ligger i centrum (Espoon keskus).

I Hvitträsk i Kyrkslätt upptäcktes de första hällmålningarna i Finland, av självaste Sibelius, Pork(k)ala har sin fyr, Meiko är en vacker vildmarkssjö som är naturskyddad.

Vad Obelix har att göra i Veikkola undgår mig dock något, Veikkola är ett samhälle i norra Kyrkslätt, kanhända något egenartat. Och visst, under Porkalaparentesen var ju hela Kyrkslätt taget av Sovjetunionen - nej inte hela - en by i norra Kyrkslätt hade undgått och hörde fortfarande till Finland... Måhända det är förklaringen.

Hursomhelst, än en gång får man lov att uttrycka glädje över att det dyker upp unga förmågor som för det heraldiska arvet vidare.

Nu något helt annat.

Det har sina skäl att jag inledde med lokalvapen i Esbo, och jag har ju tidigare fört fram min särskilda relation till den här staden där mina förfäder levt och brukat jorden en gång i tiden. Då var det ett Esbo som inte finns längre, ett agrart svunnet Esbo.

Det är en intressant historia med en gård som inte längre finns, och det finns en hel del att berätta om ett av de gamla stamhemmanen vid namn Kirsti, min farfars hemgård.

Så, här är historien om Kirsti gård, släkten Segersven och det Esbo som inte längre finns

Karaktärshuset på Kirsti. Esbo stadsmuseums samlingar.

Anders Segersven