Också känd som Knut Skrifvares adliga ätt.
I skölden tre störtade pilar (eller skäktor, förr kallade "strålar"), på hjälmen likaså, tinkturer okända.
 |
| Monikkalasläktens vapen. Teckning av Anders Segersven |
Monikkalasläkten kan lätt sammanblandas med släkten Erthel, som också ägt godset med samma namn och kallats därefter. Så kallas denna släkt också i vissa källor Knut Skrifvares ätt efter stamfadern Knut Andersson. Han var lagläsare och domhavande i Borgå och Hattula härad från 1520 till 1539. För trogen tjänst adlades han av Gustav Vasa år 1529, enligt uppgift "för Then tråskap han åss ok wårt Riike Sweriige manneliga ok tråliga bewiist haffuer och en nw her efter hulleliga ok tråliga bewiisa måå ok skaal" och i vapnet "skjöldt och hiälm medt tre stroler".
 |
| Monikkalasläkten, annan version. Teckning av Anders Segersven. |
Efter hans död 1550 talades det om att han satt sig på kronojord, fördrivit vissa bönder och utsugit andra. Ett uppträdande som tyvärr var långt ifrån ovanligt för en frälseman under denna tid. Sonen Johan Knutsson var hingstridare för kungen år 1556, sedan var han befallningshavare på ett flertal av kronans slott, bla. Lode och Kopore i Baltikum och Tavastehus i Finland. Han dog barnlös men hade två bröder, Jakob och Klas.
 |
| Sigillavtryck för Knut Andersson. |
Klas skrev sig till godset Suickas och hade en son Henrik, ryttare år 1602. De bildar en gren som ibland tagits för en skild ätt; Suickassläkten. De förde ändå en version av pilvapnet.
 |
| Sigillavtryck för Klas Knutsson och Henrik Klasson. Från JV Ruuth: Suomen rälssimiesten sineteistä. |
Jakob Knutsson skrev sig till Kernala i Janakkala socken och sonen Johan kallade sig själv "Stråll" i efternamn. Han var fänrik och stupade år 1605 i slaget vid Kirkholm. Med honom torde släkten ha utslocknat. Det "officiella" vapnet ovan är den vedertagna versionen, men ett sigillavtryck av Knut Andersson från 1538 visar pilarna ställda balkvis snett nedåt till sinister. Suickasgrenen förde dem riktade åt motsatt håll. På sigillavtrycket av Klas Knutsson till Suickas kan man dessutom ana ett par oxhorn som hjälmprydnad (och möjligen något mellan dem), men avtrycket är otydligt.
Källor:
Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden
Schlegel& Klingspor: Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor
Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok
Leif Tengström: Muschoviten ... turcken icke olijk
Anders Segersven
Hej
SvaraRaderaI texten har du citerat Knuts frälsebrev. Var hittade du det? Om du har en kopia, jag är intresserat. Jag har skrivit en än opublicerat text om släkten, men det har några punkter att kolla/korrigera.
Juho
Hej. Är nog i den som källa angivna "Schlegel & Klingspor: Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor..". Jag misstäker att det inte fanns så mycket mer än det som är citerat (annars hade jag citerat mer), men jag ska kolla upp och återkomma. MVH, AS
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera(Edit ^ Asch, skriver som en kratta) Schlegel & Klingspor var mycket kortfattade, källan till det hela var i Leif Tengströms "Muschoviten ... turcken icke olijk" : ryssatribut, och deras motbilder, i svensk heraldik från Gustav Vasa till freden Stolbova. Del II, sid 192.
RaderaDet är hursomhelst allt citerat redan här ovan, är jag rädd. Tengström ger källan "Konung Gustaf den Förstes Registratur 6 (1529)". Mvh, Anders