Nils Olofsson till Meldola

I blått fält en stridshandske av silver. På hjälmen ett blått hjälmtäcke fodrat med silver och hjälmbindel av silver och blått. Hjälmprydnad: en stridshandske av silver mellan två fänikor, dexter delad i blått och silver och sinister delad i silver och blått.

Nils Olofsson till Meldola. Teckning av Anders Segersven.

Nils Olofsson till Meldola säteri i Pemar socken, Erik XIV:s vapendragare, adlades 1563. Hans far Olof Jönsson kom från Fremmansby på Åland och Meldola förvärvades tydligen först på 1580-talet; gården ägdes av Dönsbysläkten dessförinnan.

Nils var ryttmästare vid Adelsfanan I Finland och blev 1586 slottsloven på Narva där han enligt uppgift fick förläning på ett förfallet stenhus och årligt underhåll på 60 daler. Han kom att stöda Sigismund och reste 1596 till Polen varefter han vid hemkomsten varnade Klas Fleming för uppstudsighet mot hertig Karl. 1598 blev han överste över ”alla knektar” i Finland. Då Klubbekriget bröt ut blev Meldola plundrat av den rasande allmogen. Året därpå befann sig Nils på Åbo slott med planer att tillsammans med några likatänkande kumpaner fly över Finska Viken undan hertg Karl. I Nyland blev han dock gripen av herigens folk som redan var på jakt efter honom. Han fördes till Viborg och avrättades raskt varefter huvudet sattes upp över Karelska Porten. Hertig Karl hyste extra stort agg till honom, då det påstods att han i Viborg med förakt stampat på en av hertigens skrivelser, och drog in Meldola med underlydande gods till kronan. Nils Olofsson dog barnlös och hans hustru Hebla Månsdotter Stjernkors hade uppenbarligen avlidit före honom.

Ett intressant drag i Nils Olofssons vapenföring är att han långt efter att ha blivit adlad förde ett helt annat vapen än det i sköldebrevet, nämligen ett med en stjärna och ett hjärta (tinkturer okända, utom att hjärtat möjligen var rött). Varför han gjort så är oklart och varifrån vapnet kom likaså. Nämligen, samma vapen använde åbodekanen Per Ragvaldsson vid mitten av 1500-talet. Han var hemma från Kimito och hörde till Dönsby/Sjundbysläkten som vanligtvis förde en hästsko. De två herrarna hade, så vitt jag vet, inget med varandra att göra. Nils version av vapnet känner vi från sigillavtryck av år 1588. Att frälsemännen fört olika vapen före adelskapet är inget ovanligt – men att de gjort det även efter – det är smått märkligt.

Nils Olofssons personliga vapen. Teckning av Anders Segersven.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

Schlegel & Klingspor: Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor

J. W. Ruuth: Suomen rälssimiesten sineteistä lopulla 1500-lukua ja alussa 1600-lukua

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor

Hausen: Bidrag till Finlands historia