fredag 29 januari 2016

Den tottska predikstolen i Sjundeå kyrka  Del II

Härnäst ska vi fästa uppmärksamheten på släkten Horns vapen på predikstolen, ja alltså vapnet som inte finns kvar där längre.

Släkten Horns stamvapen. Teckning av Markku Koponen.

Även om den sektion av predikstolen där Horns vapen funnits försvunnit under tidernas lopp kan vi dock vända oss till förefintliga anteckningar rörande vapnets utseende. En sådan finner vi i den samling avbildningar av vapen i finska kyrkor utförd omkring 1670, uppenbarligen av Elias Brenner. Här finns avbildade alla fyra vapnen, och det är inget större tvivel om att det Hornska vapnet här är uttryckligen det som funnits på predikstolen.

Hornska vapnet i Sjundeå kyrka enligt Brenner eller medhjälpare ca. 1670.

Ovanför det hornska vapnet har funnits texten: ”fru Christin Hinriks dotter”. Vi vet ju från vapenböcker och andra källor hur det ser ut; i guldfält ett svart oxhorn, som hjälmprydnad två svarta, alternativt i svart och guld delade, oxhorn, hjälmtäcket (och hjälmbindeln) guld och svart. Horn af Kanckas är finsk uradel vars frälserättigheter bekräftades redan år 1407 av kung Erik XIII och var bland de första friherrliga släkterna som utnämndes vid Erik XIV: s kröning år 1561. I Sverige lever ännu grenen Horn af Åminne.

Huvudbaner för släkten Horn i Sagu kyrka, Egentliga Finland.

År 1870 fanns vapnet inte mera kvar på predikstolen men omkring 1670 hade det alltså blivit avtecknat och befinns då ha visat: hornet svart, fältets tinktur icke angiven, hjälmtäcket exeptionellt nog blått och svart samt hjälmprydnaden (uppenbarligen) vesselhorn, dexter delat guld/svart, sinister svart/guld. Vid denna tid (1500-1600-talet) har av någon anledning kombinationen färg på färg varit vanlig i hjälmtäckena – färgregeln följdes inte  särskilt strängt överhuvudtaget i den tidens heraldik.
 
Vad som hände med den Hornska vapensektionen mellan 1670 och 1870 förblir höljt i dunkel, men man får anta att den förstörts i något skede, antingen under någon flytt från plats till annan eller under den tid delarna tillbringade i klockstapelns vedförråd.


Inläggen baserar sig på artikeln "Siuntion kirkon saarnatuolin vaakunat" av undertecknad i konferensantologin "Henkilö- ja sukuvaakunat Suomessa" (SKS 2011).

Anders Segersven

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar