Jukka Suvisaari in memoriam

Vi har nåtts av nyheten att heraldikern Jukka Suvisaari har lämnat oss den 30.7.2015 i en ålder av några och sjuttio år.

Jukka var en man som levde med och för heraldiken, man kan lugnt säg att hans förhållande till den var passionerat. Han hade en omfattande kunskap om, inte bara den finska, utan hela den europeiska heraldiken, och hans sprudlande fantasi och syn för symbolik och sammanhang ledde till otaliga nyskapade vapen, både för privatpersoner och sammanslutningar.

Jukka dök upp i det finska heraldiska sammanhanget på 1980-talet och hade stor del i den kraftiga ökning av vapenregistreringar som skedde i slutet av det decenniet och på 1990-talet. Han verkade både som Heraldiska Sällskapets i Finland sekreterare och i Utlåtandekommittén som bedömer vapenansökningar till Sällskapets register (där var han aktiv ända till sin död).

Jag själv kommer ihåg med vilken vänlighet, ja rent av faderlighet, han tog emot mig som ung heraldiker i slutet av 1980-talet, då jag tog min första kontakt till HSiF. Och på en god svenska, för den delen.

Som gammal kustartillerist klappade Jukkas hjärta varmt för det vapenslaget, och också av det blev det heraldiska vapen för traditionsföreningar o.dyl. Sin hemstad Esbo kom han ihåg med den föredömligt tvåspråkiga boken "Kruunattu hevosenkenkä/Hästsko med krona" år 2005, där han går igenom vapenförande personer och släkter med Esboanknytning, heraldikens teori och historia inte att förglömma.

Jukka Suvisaaari var emottagare av Fader Robert de Caluwé-priset för heraldiska förtjänster 2005.

Jukka Suvisaaris hemsida med ett urval av hans otaliga vapendesigner

Vila i frid, Jukka.

Anders Segersven

Lax till Bussila

I svart fält en av vågskuror bildad bjälke av silver belagd med en naturfärgad lax. På hjälmen ett svart hjälmtäcke fodrat med blått och hjälmbindel i blått och svart. Hjälmprydnad: en uppstigande naturfärgad lax.

Lax till Bussila. Teckning av Anders Segersven.

Historien börjar med skeppar Hans i Bussila i Pikis socken. Han var kung Gustav Vasas troman och gjorde adlig rusttjänst år 1537. Som gift med Elsa av adliga Finskilä-släkten räknades han säkert redan till det lokala maktskiktet, men sonen Mårten Hansson är dock den som år 1564 adlades med ovanstående vapen. Han fungerade som fogde på Tavastehus och var gift med Karin Sigfridsdotter Vilken.

Mårten avled år 1570 och efterlämnade en talrik barnaskara; tre söner och två döttrar. Av dem kan nämnas Johan Mårtensson, hovjunkare hos Johan III, död 1599. Han testamenterade sin egendom till fästmön Valborg Jakobsdotter, då hon skött om honom i fyra år av sjukdom och ingen av hans egen familj brydde sig om honom.

Brodern Hans Mårtensson tog Sigismunds part i stridigheterna kring kronan. Hertig Karl tog honom i nåder och han har undertecknat finska adelns trohetsförsäkran år 1602. Han dog före 1619 och hade en utomäktenskaplig son, Henrik, varom det är känt att han slarvade bort släktens sköldebrev någon gång före 1626. Tydligen saknades det då grundandet av Riddarhuset blev aktuellt. Någon introduktion blev inte av; alla andra manliga ättemedlemmar hade redan hunnit avlida. Den tredje brodern Henrik hade en son, löjtnanten Mårten Lax, som avled ogift omkring 1618 och då Hans Mårtensson följde honom därpåföljande år, var släkten utslocknad på svärdssidan. Oäkte sonen Henrik Hansson dog före 1639 och var uppenbarligen barnlös.

Som i flere andra fall i denna vapenkavalkad, bryts även här emot tinkturregeln. Rent allmänt kan sägas att man inte alltid under denna tid brydde sig så mycket om heraldiska regler som vi känner dem idag. I Nousis kyrka har det förekommit ett vapen tillskrivet Mårten Hanssons dotter Elin där sköldfältet återgivits som blått och i Skoklostersamlingen i svenska Riksarkivet finns en version där laxen i hjälmprydnaden åtföljs av två påfågelsfjädrar.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

Schlegel & Klingspor: Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor

Gustaf von Numers: Heraldisk förlustelse i finskt 1200- 1500-tal, Heraldica Fennica 1978

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor

Krister Tordsson

I blått fält med av vågskura bildad stam av silver en stolpvis ställd röd kräfta. På hjälmen ett rött hjälmtäcke fodrat med blått och hjälmbindel av blått och rött. Hjälmprydnad: en uppstigande röd kräfta, hållande i klorna två lans- eller nålliknande föremål av silver.

Krister Tordssons vapen. Teckning av Anders Segersven.

Krister Tordsson är en svårfångad fisk (eller borde man säga kräfta) i historiens grumliga vatten. Hans levnad, verksamhet, födelse- och dödsår är okända. Hans vapen är åtminstone bevarat i några versioner.

Han skrev sig till Krabbenäs eller Krabbeby, tydligen beläget i Östra Nyland eftersom hans vapen en gång i tiden förekommit både i Borgå och Mörskom kyrkor. Hans sigillavtryck med kräftan och initialerna CT är bevarat, härrörande från år 1565. På vapnet som förekommit i Borgå kyrka var kräftan ställd bjälkvis och hade som hjälmprydnad en påfågelsstjärt. Hausen har dokumenterat vapnet i den form som ovan.

Krister Tordssons sigill från 1565.

Tydligen anspelar kräftan på gårdsnamnet Krabbenäs/by. Knepigare är att reda ut vad kräftan egentligen har i klorna; Gustaf von Numers utmanade heraldikerkollegorna redan år 1978 i Heraldica Fennica att göra förslag, men såvitt jag vet är föremålen ännu odefinierade.

För den som undrar: Ja, färgsättningen på vapnet bryter mot tinkturregeln så det smäller om det, men de här färgerna är nu en gång obestridligen dokumenterade så här. Kombinationen rött/blått förekommer i flere vapen från den här tiden, förresten.

Källor:

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor

Hausen: Bidrag till Finlands historia

Hausen: Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 i Östra Nyland

Gustaf von Numers: Heraldisk förlustelse i finskt 1200- 1500-tal, Heraldica Fennica 1978

Sommarstiltje på bloggen

Nej, bloggen har inte dött sotdöden, även om det kan verka så. Det har nu bara visat sig att när sommaren är här, så finns det så mycket att göra ute i trädgård och hobbyverkstad att det helt enkelt inte blir av att sitta inne och sammanställa inlägg. Det blir att återkomma när kvällarna blir mörka igen.

Som sommarläsning kan förresten rekommenderas nyutkomna Talvisodan asevelimerkit (Vapenbrödramärken från Vinterkriget) av Matti Allonen och Jari Nykänen, som jag råkade på nyligen i bokhandelns sommarrea.

Trevlig fortsättning på sommaren!

Ny logotype för Åbo stad

Ursprungligt vapen till vänster och den nya logotypen till höger. Bildkälla: Iltalehti.

Åbo stad har i februari 2015 beslutit om att ta i bruk en ny logotype för staden, designad av reklambyrån Satumaa. Som det brukar i dylika ärenden, har det hela förorsakat en del debatt och upprörda känslor, där också priset för hela paketet, 40 000 euro, har spelat in.

Heraldikern Tom C Bergroth, som fungerat som heraldiskt sakkunnig för Åbo stad sedan 1984, blev inte tillfrågad i ärendet och kände sig sidsteppad. Han anförde kritik mot slutresultatet och konstaterade att han kunnat göra en modernisering för 1500 euro. Stadens kommunikationschef konstaterade senare att 40 000 euro gällde mycket mer än endast själva logotypen, och att man i det hela hade glömt bort Bergroth (!). Man hade istället konsulterat heraldikern Petteri Järvi, också verksam i Åbo och nog så kunnig inom området. Det förblir dock oklart i hur stort avseende man beaktat eventuella heraldiska råd.

Alltnog, vad ska man då säga om Åbo stads nya logotype? Tja, värre har man väl sett, men visst är det synd att gammal äkta heraldik (vapnet är från sigillet av år 1309) ersätts av renodlad pseudoheraldik.

Åbo Underrrättelser om saken

YLE om det hela

Anders Segersven

Kryptan i Åbo domkyrka

Under golvet i Åbo domkyrka finns en krypta, där det uppbevaras en hel del kistor från högreståndsbegravningar, huvudsakligen 1600-tal. Som bekant hade man för vana att begrava under kyrkogolvet på den tiden, och här har de här vapenprydda kistorna bevarats ytterst väl i mörker och jämn temperatur. Kryptan är inte öppen för allmänheten, och det är ett sällsynt tillfälle att få skåda de heraldiska konststycken som här finns.

Då det gällde begravning av adliga spelade släkt- och anvapen en stor roll. De bars i procession till kyrkan och hängdes upp i kyrkorummet efteråt. Därtill var oftast också själva kistan dekorerad med dessa vapen, ofta ner till fjärde och åttonde led. Här följer en liten heraldisk bildkavalkad från kryptan.

Horn af Kanckas

Brahe, Yxkull, Kurck och Tavast (Stålarm)

Kurck, Stenbock, Kurki-Svärd och Krumme

Kurki-Svärd främst, sedan Krumme

Oxenstierna

Horn af Marienborg

Oxenstierna i främsta rummet



Oxenstierna af Croneborg

Kruse af Kajbala

Bäck i Finland

I blått fält ett utböjt kors av guld, i alla fyra vinklar åtföljt av att grönt treklöverblad. På hjälmen ett blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld och blått. Hjälmprydnad: en sexbladig blomma av guld mellan två vesselhorn, dexter blått och sinister av guld.

Vapen för Bäck i Finland, Riddarhusversionen. Teckning av Anders Segersven.

Bäck eller Beck är av tyskt ursprung, troligen uradel. Sin plats i detta verk har släkten på grund av det adelskap den år 1536 erhöll i Sverige av kung Gustav Vasa. Vapnet föreligger i två versioner, den första den man använt åtminstone sedan introduktionen på Riddarhuset 1633 och den som nu följer uppenbarligen den man fick 1536.

I rött fält ett andreaskors av silver åtföljt av fyra gröna treklöverblad. På hjälmen ett rött hjälmtäcke fodrat med silver och hjälmbindel av silver och rött. Hjälmprydnad: en ros kluven i silver och rött mellan två oxhorn, dexter delat i rött och silver, sinister i silver och rött.

Vapen för Bäck i Finland, version 1536. Teckning av Anders Segersven

Uppenbarligen har man funnit det nödvändigt att ändra vapnets utseende vid introduktionen. Klöverbladen har oftast avbildats stolpvis ställda men enligt Karl Becks sigill (början av 1600-talet) och en vapenristning på Gäddtarmen vid Hangö har de här placerats med skaften mot centrum. Sannilikt har detta varit den ursprungliga positionen.

Vapenristning för Carl Beck på Gäddtarmen, Hangö. Från skriften "Gäddtarmen/Hauensuoli" utgiven av Hangö Museum.

Ätten har sedan 1500-talets slut ägt frälsegods i Finland. Melker Beck var gift med Elin Henriksdotter av uradliga Voltis-släkten. Sonen Karl Beck ägde Notsjö säteri i Urdiala och Uittamo säteri i Sääksmäki. Dessa tycks sedan ha gått i släkten.

Enligt Granfelt skulle stamfadern som adlades 1536 ha varit Nils Pedersson Smed till Skalltorp i Södermanland, men t.ex. Ramsay noterar honom inte. Den som förde släkten till introduktion var Johan Bäck (1613-1679), officer vid Finska Adelsfanan. Han deltog bl.a. i krigen i Polen och Tyskland. Släkten introducerades på Finlands Riddarhus år 1818 under nr. 15.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

George Granfelt: Finlands ridderskaps och adels vapenbok

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok

Dahlby & Raneke: Den svenska adelns vapenbok