Hästesköld

I sköld delad i rött och blått ett avhugget, tränslat hästhuvud av guld, bärande på hjässan tre plymer, den mittersta av guld och de två andra blå. På hjälmen ett rött och blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld, blått och rött. Hjälmprydnad: ett hästhuvud som i skölden mellan två vesselhorn, dexter delat i rött och blått, och sinister delat i blått och rött.

(Hästhuvudet kan ha framställts som naturbrunt, här är det dock återgivet som guld i den heraldiska korrekthetens namn).

Hästeskölds vapen. Teckning av Anders Segersven.

Hästesköldarnas härstamning är intressant. Man ägde gemensamt ursprung med Hietamäkisläkten och därmed också med uradliga Kurck-ätten. Detta släktskap gav i början av 1600-talet upphov till stridigheter med Kurckarna, då några av Hästesköldarna använde deras namn. Hur det egentligen var med Hästeskölds nobilitet är lite oklart, Erik Jönsson till Gunnila i Vemo socken företedde vid frälserannsakning år 1618 en silversköld med ett hästhuvud som förfädren enligt uppgift skulle ha fått av Erik XIV att bära i hatten. I stort sett på detta vilar alltså deras adelskap och vapen. Han tycks dock ha kommit igenom granskningen, för år 1634 introducerades Hästesköld på Riddarhuset under nr. 228. Man hade nog försökt tidigare, men bråket med Kurckarna hade legat dem i fatet. Nu reddes det hela ut, Åbo hovrätt bestämde att släkterna ej borde sammanblandas, även om de hade samma ursprung.

 Löjtnant Johan Eriksson till Putta i Vemo socken var den som fick säte på Riddarhuset och med hans sonsonsdotter Maria Kristina utslocknade släkten under första halvan av 1700-talet. Huruvida släkten verkligen adlades av Erik XIV på 1560-talet är vanskligt att säga. Mot det talar bl.a ättemedlemmarnas iver att använda sig av Kurck-släktens vapen och namn långt in på 1600-talet. Varför, om man hade ett eget adelskap att falla tillbaka på? Noteras bör dock att medlemmarna ändå gjort adlig rusttjänst sedan mitten av 1500-talet, och t.ex. underskrivit adelns trohetsförsäkran till Johan III år 1568. Saken är, som så ofta, mångbottnad och svårutredd.

 Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor

Hausen: Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 i Östra Nyland

J. W. Ruuth: Suomen rälssimiesten sineteistä lopulla 1500-lukua ja alussa 1600-lukua

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok