onsdag 30 september 2015

Kommunförbundets vapensamling

En av de mindre kända heraldiska sevärdheterna i Helsingfors utgörs av den samling av kommunvapen som finns i finska Kommunförbundets lokaliteter "Kommunernas Hus". Kommunförbundet är ju som bekant kommunernas och städernas intresseorganisation.

Samlingen var enligt uppgift i princip komplett i slutet av år 2011 och omfattade då 607 kommunvapen för nuvarande och tidigare kommuner och städer i Finland och också tidigare kommuner på avträdda områden i Karelen. Mer om det nedan.

Kommuner och städer i Finland har ju haft som sed att låta tillverka väggsköldar av gips eller plast för att pryda egna väggar eller ge som gåva till samarbetspartners, närmast sjukvårdsdistrikt, militärförband, skolor och dylikt. Det är alltså sådana sköldar som samlingen omfattar.

Samlingen är i princip öppen för allmänheten om man förstår att anlända under tjänstetid och förklara sitt ärende för vaktmästaren.






Vapnen för de avträdda områdena i Karelen är något av ett specialfall. De flesta hade inget vapen före år 1944, om de inte var städer som Viborg, Sordavala och Kexholm. Notera att lagen som gjorde det möjligt för kommuner att anta vapen kom först 1949. De här "kommunvapnen" är alltså efterhandskonstruktioner av traditionsföreningar och har ingen som helst officiell ställning. Man har hur som helst låtit samla en vägg av dessa också på Kommunförbundet.


På bordet låg ett par aspiranter till av dessa traditionsvapen. Som synes är entusiasmen större än den heraldiska kunskapen ibland. Ingen myndighet övervakar visserligen korrektheten i dylika icke-officiella skapelser.


Här har vi några vapen från västra Nyland, i centrum nyskapelsen för Raseborg.


Det här gav upphov till en del munterhet, men nej, det var visst inget kommunvapen...



Kommunförbundets hemsida


Anders Segersven



torsdag 17 september 2015


Torsten Stålhandske i Åbo Domkyrka

Fältherren Torsten Stålhandske (1593 - 1644) ligger begravd i Åbo Domkyrka, i "Själarnas kor". Han tillhörde släkten Stålhandske i Västergötland, inte släkten Stålhandske i Finland, vilket kanske skulle ligga nära till hands att tro här. Det finns alltså två släkter med lika namn, och att hålla reda på vilken stålhandskesläkt han tillhörde tycks ha varit svårt för en och annan. För glasmålningen i fönstret (från 1800-talet) uppvisar nämligen fel släkts vapen, den finska släkten Stålhandskes.


Jag kan riktigt se för mig glasmålaren slå upp adelskalendern (eller motsv.); "Jaha, Stålhandske i Finland, den här är det" Ätten Stålhandske i Västergötland utgick ju på 1600-talet, så den skulle inte ha varit upptagen i adelskalendern då längre. Allra minst i Finland.


Lustigt nog återfinns rätt vapen, vapnet för Stålhandske i Västergötland ändå, mycket mindre, målat på fönsterbågen. Det är intressant.


Nå, det har förekommit en sammanblandning i genealogien här i äldre tid, och det är ju möjligt att glasmålaren använt sig av föråldrad information. Jully Ramsay skriver i "Finska frälsesläkter" under släkten Stålhandske (i Finland):

”Vid riksdagen 1643 anfördes att general Torsten Stålhandske af gammal adlig släkt från Västergötland (26) gjorde anspråk för sig på samma nummer och plats, som i Finland bosatta Stålhandskar. Han hade redan upphängt sitt vapen, och påstod att introduktionen år 1625 gällde honom och icke de finska Stålhandskarne. Det beslöts att med saken skulle anstå till dess han hemkomme ur kriget, då parterna därom kunde disputera. Emellertid afled generalen följande år, barnlös, och Johan Stålhandske (tab. VI) borttog hans vapen och satte sitt i stället. Det oaktadt finns i riddarhusstamtaflan general Torsten Stålhandske inblandad i nedanstående släkt, såsom son till Joen Tyrisson (tab. IV).”

Vilket vapen Torsten själv använde sig av är klart, han har nämligen låtit rista in det på klippan vid Gäddtarmen utanför Hangö.


Dessutom lyckades jag hitta vapenbeskrivningen för Stålhandske i Västergötland (Schlegel & Klingspor: Den Med Sköldebref Förlanade Men Ej å Riddarhuset Introducerade: Svenska Adelns Ättar-Taflor; 1875).

”Vapen: Ett rödt fiell, i fiellet en svart glafven, neder i glafveändan en hvit stålhandske. På hielmen två röda horn med hvita bander, mellan hornen en svart glafven med en hvit stålhandske: skrafferingen hvitt och rödt.”

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden
Schlegel & Klingspor: Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor
”Gäddtarmen/Hauensuoli" utgiven av Hangö Museum

fredag 11 september 2015

Sparsmakad finsk heraldik

"Finland har i mange år gjort sig bemärket ved raffineret arkitektur, kunsthåndverk og kunstindustri - möbler, glas, keramik, textiler, mode - og de finlandske kommunevåbener er udslag av samme begavelse. De forener to ting, som man ellers ville tro var uforenlige: realisme - den naturtro gengivelse av en kontur, av en holdning, ja av en bevägelse - og heraldisering: en destillation, ikke blot av en tings udseende, men også av dens karakter, en uddragning av tingenes essens, og en visuel koncentrering herav til hvad man kunne kalde tingenes hieroglyf. Idealet er ikke, når der ikke kan tilföjes mere. Idealet er: når der ikke kan tages mer bort, når tingen ikke kan göres enklere."

Så skriver den danske heraldikern Sven Tito Achen (1922 - 1986) i Heraldica Fennica 1978. Huruvida den finska heraldiken ännu är lika renodlad och sparsmakad som då - var den det alltid ens då - kan diskuteras, men det är inte det det här ska handla om.

Kommunalt väggvapen för Lavia. Bildkälla: YLE

Det finns ett par ytterst enkla heraldiska vapen i Finland, de påminner dessutom om varandra, men deras tillkomsthistoria är olika. Det ena är för den före detta kommunen Lavia i Satakunda, sedan 2015 uppgången i Björneborg. Vapnet, delat i blått och silver, är från 1955 och designat av heraldikern Ahti Hammar. Till typen får man väl anse att det är ett talande vapen, i betydelsen lavia = vidsträckt, platt. Det finns en berättelse om de första bebyggarna som kom till det som skulle bli Lavia, och konstaterade "kyllä on laviaa" (nog är det vidsträckt).

Det andra vapnet är faktiskt för statsmannen och senatorn Johan Vilhelm Snellman (1806 - 1881). Vapnet är delat i silver och blått, och från 1866 då Snellman adlades och introducerades på Finlands Riddarhus året därpå. 1800-talets heraldiska vapen är ju annars kanske inte kända för enkelhet och rätlinjighet, men vapnet är därtill dessutom resultatet av en kompromiss.


Snellmans vapen i Granfelts "Finlands ridderskaps och adels vapenbok".


Snellman hade velat ha en helt vit/silver sköld som skulle ha matchat valspråket "Ne ipse maculato, alii non poterunt" (fläcka icke själv din sköld, andra kan inte göra det), men eftersom heraldikens regler kom emot här, så fick han nöja sig med en delad dito. Inte helt utan protester, sägs det.

Anders Segersven