Piilois-släkten

I skölden en på stammen stående och till sinister språngande galt och på hjälmen ett sinistervänt galthuvud mellan två vesselhorn. Tinkturer okända.

Piilois-släktens vapen. Teckning av Anders Segersven.

Lasse Påvelsson, som kallas "ärlig, välbördig man" och som hade varit konungens småsven, erhöll i förläningsbrev av år 1586 Piilois säteri med hemman i Putta och Öija i Vemo socken. Hans hustrus förre man, fogden Kristoffer Blume, hade sedan 1570 under adlig rusttjänst innehaft Piilois. Hustrun hette Elsa.

Lasse var fogde i Norra Finland och kallades 1597 till Åbo slott på befallning av Klas Fleming. Samråd med adeln skulle hållas där då slottet intagits. Under stridigheterna och räfsten som följde tiderna därefter avhöll han sig från intrigerande ("fjärran från hemliga praktiker") och belönades 1599 med försvarelsebrev, utfärdat av ståthållaren Joakim Scheel. Han begav sig till kriget i Livland och stupade därstädes, uppenbarligen 1601.

Vapenbilden antyder sammanhörighet med Voltis- och Årlaks-släkten som alla förde galtar i skölden. De i sin tur har tydligen ärvt frälserätt av uradliga släkten Bitz, som dock förde en svart bock i guldfält. Ett indicium kan vara det faktum att Piilois säteri år 1607 gavs åt hövidsmannen Baltsar Bäck, som på mödernet härstammade av Voltissläkten.

Sigillavtryck för Lasse Påvelsson. Från Ramsays Frälsesläkter.

Vapenbilden som här återges avbildar galten sinistervänd, vilket är ovanligt ("fegvänd"). Voltissläkten och de andra för galten riktad åt dexter, vilket är normalriktingen inom heraldiken. Vapnet är känt från sigillavtryck tillhörigt Lasse Påvelsson och det är möjligt att sigillgravören riktat stampen åt "rätt" håll, varvid avtrycket naturligtvis blir spegelvänt. Sådant kan ske och har skett.

Under medeltiden var det kutym att vapnet fördes dextervänt för att då riddaren bar skölden på vänster arm och gick framåt, skulle även bilden röra sig framåt och inte med baken före, vilket kunde betraktas som löjeväckande.

Källa: Jully Ramsay: Frälsesläkter i Finland intill Stora Ofreden

Anders Segersven

Vapenpanelen på Svidja slott del III

Så är det dags att fortsätta genomgången av den snidade heraldiken på panelen i "Riddarsalen". I ett av hörnen har det samlats en fyrväppling av huvudsakligen tidigare ägare, Bielke, Banér, Wrangel och Reuterholm.

Från ovan Bielke af Åkerö, Baner, Wrangel och Reuterholm.

Släkternas vapen enligt Klingspors vapenbok.

Bielkevapnet torde hänvisa till Erik Bielke af Åkerö som verkade på gården 1620 - 1630, och släkten Banér under åren 1637 - 1661. Reuterholmska vapnet hänvisar till den illustre Gustaf Adolf Reuterholm under andra hälften av 1700-talet.

Vid det andra fönstret hittar vi vapnen för Stackelberg och von Fitinghoff (von Vietinghoff).

Teckningarna den här gången från Genealogisches handbuch der baltischen Ritterschaften.

Nästa i raden är vapnen för Stierncrona och Armfelt.

Här, som tidigare, kan man igen konstatera att förebilden för panelvapnen har varit hjärtsköldarna i de kvadrerade vapnen, eftersom de ursprungliga stamvapnen för båda släkterna har varit något annorlunda. Huruvida det här beror på okunskap eller är avsiktligt, är svårt att säga.

I ensamt majestät ännu hjärtvapnet för Stiernsköld, på Svidja 1661 - 1663.

Panelen har alltså tillkommit för drygt 100 år sedan, under de sk. nystilarnas tidevarv, och får väl närmast anses representera nygotik, precis som hela huvudbyggnaden i sin samtidigt ombyggda stil med tinnar och torn.

Fanns det då några inhemska förebilder till den här panelen, från den rätta tiden alltså? Ja, det här är mitt eget antagande, men knappast har man undgått att studera den biskopsbänk som finns i Sagu kyrka i Egentliga Finland. Den är tillskriven biskop Konrad Bitz, hans vapen finns på den, och det gör att den torde härstamma från andra halvan av 1400-talet.

Biskopsbänken i Sagu kyrka

Konrad Bitz och släkten Bitz

Konrad Bitz m.fl. i Missale Aboense 1488. Till vänster om Bitz-vapnet Särkilaks (Stjernkors) och till höger vapnet för Åbo stift.

Den mest kände av släkten Bitz är utan tvekan Åbobiskopen Konrad Bitz (biskop 1460 - 1489, död s.å.). Under hans biskopstid inföll ett flitigt kyrkobyggnadsskede i Finland, och omnämnande av honom eller en målning av hans vapen återfinns i flere kyrkor.

Konrad Bitz sigill som biskop. Hans eget vapen till höger, till vänster Åbo stift.

Den förste av hans släkt som dyker upp i handlingarna var Kort Bitzer eller Bizsare i Tenala under de sista åren av 1300-talet. Namnet är uppenbarligen en härledning av "risbit" i betydelsen ung bock. Medlemmarna av släkten har också konsekvent använt sig av en bock i sina vapen, även om hjälmprydnaden har varierat. Bekant är att lagmannen Henrik Bitz har använt sig av en fjäderplym och Henrik Bitz d.y. av fjäderpennor. Konrad Bitz själv använde sig av en ekkvist innan han blev biskop.

Från Finlands medeltidssigill. Henrik Bitz d.y, Knut Bitz och Henrik Bitz d.ä.

Konrad Bitz studerade i sin ungdom i universiteten i Leipzig och Bologna och gjorde därefter karriär vid stiftet i Åbo. Till en av hans förtjänster hör utgivandet av Missale Aboense, den första tryckta boken och enda inkunabeln i Finland.

Kalkmålning i Nykyrko kyrka, Egentliga Finland.

På basis av Missale Aboense, och någon enstaka annan bevarad framställning av Bitz vapen, känner vi till tinkturerna; i fält av guld en upprest svart bock. I vissa fall förekommer en stam som bocken står på.

Teckning av Markku Koponen.

Konrad Bitz lät, förutom att han var aktiv inom kyrkobyggnationen i Finland, också återuppbygga Kustö biskopsslott efter en brand och avled där efter en tids sjukdom 1489. Han är begraven i Petri Pauli kapell i Åbo domkyrka.

Konrad Bitz gravhäll, avtecknad av Elias Brenner och publicerad i K. A. Gottlunds "Otava".

Anders Segersven

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden
Hausen: Finlands medeltidssigill
Koponen: Suomen keskiajan sukuvaakunoita (manuskript)
Koponen: Heraldica Catholica Fennica
Ahlström-Taavitsainen: Vapenbilder bland kalkmålningarna i Finlands medeltidskyrkor