Vapenpanelen på Svidja slott del III

Så är det dags att fortsätta genomgången av den snidade heraldiken på panelen i "Riddarsalen". I ett av hörnen har det samlats en fyrväppling av huvudsakligen tidigare ägare, Bielke, Banér, Wrangel och Reuterholm.

Från ovan Bielke af Åkerö, Baner, Wrangel och Reuterholm.

Släkternas vapen enligt Klingspors vapenbok.

Bielkevapnet torde hänvisa till Erik Bielke af Åkerö som verkade på gården 1620 - 1630, och släkten Banér under åren 1637 - 1661. Reuterholmska vapnet hänvisar till den illustre Gustaf Adolf Reuterholm under andra hälften av 1700-talet.

Vid det andra fönstret hittar vi vapnen för Stackelberg och von Fitinghoff (von Vietinghoff).

Teckningarna den här gången från Genealogisches handbuch der baltischen Ritterschaften.

Nästa i raden är vapnen för Stierncrona och Armfelt.

Här, som tidigare, kan man igen konstatera att förebilden för panelvapnen har varit hjärtsköldarna i de kvadrerade vapnen, eftersom de ursprungliga stamvapnen för båda släkterna har varit något annorlunda. Huruvida det här beror på okunskap eller är avsiktligt, är svårt att säga.

I ensamt majestät ännu hjärtvapnet för Stiernsköld, på Svidja 1661 - 1663.

Panelen har alltså tillkommit för drygt 100 år sedan, under de sk. nystilarnas tidevarv, och får väl närmast anses representera nygotik, precis som hela huvudbyggnaden i sin samtidigt ombyggda stil med tinnar och torn.

Fanns det då några inhemska förebilder till den här panelen, från den rätta tiden alltså? Ja, det här är mitt eget antagande, men knappast har man undgått att studera den biskopsbänk som finns i Sagu kyrka i Egentliga Finland. Den är tillskriven biskop Konrad Bitz, hans vapen finns på den, och det gör att den torde härstamma från andra halvan av 1400-talet.

Biskopsbänken i Sagu kyrka

Heraldiska stilskolan

Heraldiska vapen, helt i likhet med möbler och inredningar, har längs med århundradena kommit att framställas i olika stilar. Dessa kan ge en fingervisning om hur gammalt vapnet är, nå, åtminstone hur gammal den version av vapnet är som ska dateras.

Medeltiden

Heraldiken anses ha uppstått någon gång i början av 1100-talet. Det faller sig alltså naturligt att börja med medeltiden. Den tidiga heraldiken var enkel och handfast, ännu var den ”levande”, sköldarna och hjälmarna fanns i det verkliga livet och användes i strid och i tornej. Sköldemärkena var oftast enkla häroldsbilder (geometriska mönster) eller allmänna bilder (djur eller föremål), mer sällan ens en kombination av dessa båda. Kompositionen kom att likna ett porträtt av bäraren, med hjälm, sköld och hjälmprydnad. Hjälmtäcket var ännu likt det det var, ett tygstycke på hjälmen som skulle skydda mot sol och väderlek.

Medeltida vapen

Renässansen

På 1500-talet hade vapenteknologin utdaterat den bepansrade riddaren, och i och med den dödliga olycka som drabbade Henrik II av Frankrike på tornerfältet år 1559, blev tornerspelen mindre populära. Vapenkompositionerna kunde frigöra sig från den praktiska tillämpningen, och kunde nu fritt skapas som teckningar eller målningar. Begreppet ”pappersheraldik” var fött och heraldikerna kunde ta sig större friheter. Motiven blev mer komplexa, hjälmprydnaderna svällde och hjälmtäcket växte ut till något som liknade lövverk.

Renässansvapen

Barocken

Barocken fortsatte på den inslagna vägen. Stilperioden i allmänhet betecknas av det storvulna, överdådiga och pampiga, och heraldiken var inget undantag. Senast nu blev ornamentiken och utsmyckandet ett självändamål, och det som bland heraldiker har kallats för ”dekadensens tidevarv” inleddes. Enkelheten och igenkännbarheten förlorades i allt överdådet.

Barockvapen

Rokokon

Om ännu barockens vapen hade kännetecknats av något mått av symmetri, så gick det förlorat i rokokon. Nu gällde oregelbundenhet och böljande former, vapnet hade förvandlats till ett dekorativt element och vapenbilderna började i vissa fall mer likna landskapsmålningar.

Rokokovapen

Gustaviansk tid

Den gustavianska tiden fortsatte på vägen som rokokon slagit in på, även om vissa nyklassiska elemen började göra sig gällande. Bokstäver, bildrebuser och mytologiska framställningar som varit främmande för den ursprungliga heraldiken förekommer rikligt.

Gustavianskt vapen

Empir

Empiren förde in heraldiken i det nyklassiska formspråket fullt ut, vapentält i stället för hjälmtäcke blev vanligt och vapnets proportioner förvanskades.

Empirvapen

Nystilarna på 1800-talet

Här anser heraldikerna att den absoluta bottnen på heraldikens dekadensperiod nåddes. En av epokens uppfinningar var den nästintill fyrkantiga skölden ”laddörren”, som gjorde att sköldfigurer inte behövde dra in ben och svansar i de nedre regionerna. Vid sekelskiftet 1800-1900, samtidigt med att arts & crafts, jugend och art noveau började skaka av sig det gamla vad gäller inredning och satte igång med att skapa något helt nytt, började också heraldikerna igen upptäcka idealen från den svunna medeltiden, och heraldiken kunde börja resa sig till till nya höjder igen. Men det är en annan historia.

Vapen från senare delen av 1800-talet

Alla illustrationer i det här inlägget är av Anders Segersven (Heraldiikka ja historia, Järvi & Segersven 2000).