Lejonet och björnen, pretentioner, prestige och ryssebråk

Henrik Klasson Horn går över Finska vikens is för att bekämpa ryssen
 i Ingermanland och Novgorod. Målning av Aarno Karimo 1928.

Vi studerade i det förra inlägget björnens roll i den finska heraldiken och sinnevärlden och kunde konstatera att sist och slutligen så blev lejonet ändå vapendjur för Finland. Vägen dit var ändå inte spikrak och det kunde vara på sin plats att syna vändningarna lite närmare i sömmarna.

Först och främst, en sak som inte kom desto mer fram i det förra inlägget om björnen; det finns uppgifter om ett vapen eller signum för Karelen, Hans Hildebrand skriver 1905:

"Karelens sigill visar en man anfallen af två, på bakbenen resta björnar - en tydlig påminnelse om landets vildhet. Af dessa sigill är det ett enda, som har bilden anbragt å en sköld, nämligen Karelens, men denna bild, förträffligt gjord, har icke heraldisk karakter och måste vi derföre anse sköldens förekomst i sigillet ej vara fullt korrekt. (...) Karelens sigill är, mig veterligen aldrig afbildadt. Jag har sett ett exemplar, dess värre skadadt, som synes hafva lossnat från den finska allmogens hyllningsbref till k. Johan III af år 1569."

Långt senare, 1978, skriver Carol Hedberg: "Det påstås ha förekommit ett 1400-talssigill för Karelen, vilket jag dock aldrig sett avbildat. Sigillbilden uppges visa en man, anfallen av två på bakbenen resta björnar, allt insatt i en vapensköld."

Novgorods vapen, detalj ur
 Ivan IV:s storsigill efter 1565.
 En björn och en lo stöder en tron (mesto).
 Notera även två fiskar på marken

Vi får lov att utgå ifrån att den här sigillbilden är försvunnen eller åtminstone förlagd, vissa forskare håller före att det har varit fråga om en förväxling med det senare Novgorods vapen. Nå hursomhelst, vi har erfarit att Gustav Vasa, under det att han uppehöll sig i Finland under ryska kriget 1555-57, utfärdade det brev där han gjorde sonen Johan till hertig av Finland och vapenbrevet med hertigdömets nya vapen, det som innehåller en björn för Norra Finland och en hjälm med glavenstakar för Södra Finland.

År 1581 hävdade sig hertig Johan gentemot storfursten av Novgorod genom att införa titeln storfurste av Finland i den svenska konungatiteln (han använde titeln första gången 1577), och det är med största sannolikhet här som Finlands vapen som vi känner det kommer in i bilden. De påståenden som finns om att Finlands vapen skulle ha burits redan i Gustav Vasas begravningsprocession är inte trovärdiga.

Karelens vapen 1562 i Bibliothèque Nationale
 i Paris; här saknas ännu kronan mellan armarna.

Samtidigt kan vi konstatera att den äldsta kända avbildningen av Karelens vapen är från 1562 och att detta vapen obestridligen bars vid Gustav Vasas begravning. En förbättring av vapnet till Johan III:s kröning placerar en gyllene krona mellan armarna, vilket förtydligar vapnets budskap: kampen om herraväldet över hertigdömet Karelen.

Det är sannolikt att hertig Johan varit aktiv i utformandet av Karelens vapen, liksom andra landskapsvapen vid den här tiden, det var han som skötte om arrangemangen för begravningen hösten 1560; den blivande Erik XIV befann sig på friarfärd till England. Båda bröderna var förvisso heraldiskt kunniga och dito intresserade.

Efter begravningen vidtog arbetet att planera och utföra gravmonumentet över Gustav Vasa och hans drottningar i Uppsala domkyrka, vilket utfördes av den flandriske bildhuggaren Willem Boy. Arbetet drog ut på tiden och blev klart först på 1580-talet. Monumentet upptog även svenska provinsiella vapen och däribland även det som har kommit att betraktas som urformen för Finlands vapen, än idag ansett som förebilden för alla framställningar av vapnet.

Finlands vapen i manuskript D 400 (1581)
 i Kungliga biblioteket, Stockholm.

Sigill för Stornovgorod, ca. 1470. Ett
 "våldsamt odjur", лют зверь, vilket vid
 tiden allmänt uppfattades som ett lejon. 

Finlands vapen planerades naturligtvis något tidigare, den äldsta bildversionen återfinns från år 1581 och sammanfaller med skapandet av titeln storfurstendömet Finland samma år eller eventuellt redan från 1577. Även här kan vi ana nuvarande Johan III som vapendesigner. Ämnesvalet sammanfaller med Karelens vapen: ett rakt svärd och en kroksabel; kampen mellan öst och väst. Vi har i det tidigare inlägget konstaterat att Ivan IV i Ryssland så att säga desarmerat det björnmotiv Johan hade i vapnet för Norra Finland genom att låta ståthållaren i Novgorod anta ett nytt vapen med en björn (lodjuret som också fanns där kvarblev, men tidigare hade det alltså haft sällskap av ett lejon). Johan svarar då med ett lejonvapen för Finland, och uppenbart är att kampen vid östgränsen förs också på det heraldiska planet.

Att Johan eventuellt också som gensvar hade det forna lejonet för Novgorod i tankarna när han skapade Finlands lejon kanske man får en fingervisning till när man ser hur han utökar titulaturen med erövringar från Novgorod: "...storfurste av Finland, Karelen, Ingermanland m.m." och samtidigt ställer krav på Novgorod, Pskov, Gdov, Ladoga, Porchov och Nöteborg. Därefter kan man vända blicken mot vapnet för staden Narva.

Narvas medeltida vapen föreställde en fisk under en krona (och fiskarna i Novgorods vapen torde hänsyfta till det erövrade Narva). År 1585 förlänade så Johan III staden Narva ett nytt vapen; två fiskar i blått fält, ovan åtföljda av ett svärd och nedan av en kroksabel. Det är, som man säger, en händelse som ser ut som en tanke att Johan stadfäster Narvas övergång från ryskt till svenskt herravälde med svärd och sabel i precis samma positioner som i Finlands vapen.

Johan III:s vapen för staden Narva.

Litteratur:
Hans Hildebrand: Antigvarisk tidskrift för Sverige: Heraldiska studier II, Landskapens vapen, Stockholm 1905
Carol Hedberg: "Finlands första vapen", Heraldica Fennica, HSiF, Esbo 1978
Knut Pipping & Leif Tengström: Huset Vasa, Jagellonerna och Ivan IV Vasilievitj. Några hypoteser om de svenska landskapsvapnens uppkomst", Heraldisk tidsskrift, Vol. 5, No. 49-50, 1984
Leif Tengström: Till frågan om Finlands vapen, Finskt museum 1981
Leif Tengström: Muschoviten ... Turcken icke olijk. Ryssattribut, och deras motbilder i svensk heraldik från Gustav Vasa till freden i Stolbova, Jyväskylä universitet 1997
Gustaf von Numers: Finlands vapensköld, Heraldisk Tidsskrift nr. 17, mars 1968
John Lind: "Ryssesablen", "Finlands Björn", Novgorods löve samt nogle fisk. En strid på våben, Historisk Tidskrift för Finland 1983

De savolaxisk-karelska färgerna

Studenter från Karjalainen Osakunta (Karelska nationen) på det traditionella fackeltåget
 under firandet av självständighetsdagen i Helsingfors.

Här har några gånger blivit omnämnt att Karelens färger i det allmänna medvetandet är rött och svart, även om det inte stämmer överens med tinkturerna i Karelens vapen. Jag har framhållit att det egentligen är fråga om de så kallade savolaxisk-karelska färgerna, där det svarta är taget från Savolax vapen och det röda från Karelens. Vi ska ta och reda ut begreppen en gång för alla.

Historien tar sin början redan år 1833, då den Savo-Karelska avdelningen vid Helsingfors universitet uppstår; den avknoppas från Natio Wiburgensis, den Viborgska nationen, tillsammans med den nya Viborgska avdelningen. En Viborgs nation har funnits vid Åbo Akademi sedan åtminstone 1670-talet, men nu har medlemsantalet ökat till den grad att man finner det för gott att dela upp den i två. Samtidigt har man börjat kalla nationerna för avdelningar för att inte ge intryck av att de driver på någon form av nationellt självstyre.

Och eftersom nationen alltså omfattar studerande både från Savolax och Karelen, tar man nu till sina färger svart och rött, det svarta från Savolax och rött från Karelen. Och någonstans härifrån började man i det allmänna medvetandet notera färgkombinationen rött och svart. Nationens medlemsantal växte med tiden åter, och år 1905 stod man inför en delning igen. Den här gången gick savolaxarna och karelarna skilda vägar, och Savolainen Osakunta (Savolax nation) och Karjalainen Osakunta (Karelska nationen) uppstod. Savolaxarna började använda hemlandskapets färger gult och svart, karelarna fortsatte med de invanda rött och svart. Ja, egentligen hade man tänkt sig att använda färgerna vitt och rött, men det visade sig snabbt att Hämäläis-Osakunta (Tavastlands nation) redan använde band i de färgerna.

Savolax nations profil av idag.

Årsfesten för karelarna närmade sig, och man tog ett snabbt beslut att fortsätta använda de gamla rödsvarta nationsbanden. Och därvid blev man, trots smärre kritik från brödranationen i början.

Samtidigt så var de rödsvarta färgerna så att säga ute ur boxen i den unga nationen, där det friskt skapades symboler, märken och fanor för nya inrättningar och organisationer. Och det rödsvarta hade fastnat på Karelen, en betydelsefull instans var Skyddskåren, som från år 1921 och framåt organiserade sig i distrikt, och Karelens skyddskårsdistrikt med säte i Viborg kom alltså att ha rödsvarta färger med ett vitt S i sitt märke.

Skyddskårsmärke för bruk på ärmen, Karelens skyddskårsdistrikt.

Efter krigen, och då Karelen var förlorat till Sovjetunionen, hade man över 400 000 karelska flyktingar som skulle bosättas i det resterande Finland. Det gick i och för sig över förväntan bra trots rådande omständigheter, och så småningom började dessa och deras ättlingar grunda föreningar och förbund för att vårda minnet av det förlorade Karelen. Och här kom de rödsvarta färgerna igen på bred front. Så här formulerar man sig på Karjalan Liitto (Karelska förbundet) i min översättning:

"Från Savolax vapen togs svart och från Karelens vapen rött, även om heraldikens regler förbjuder färg vid färg och metall vid metall. Genom historiens händelser har de rödsvarta färgerna inom förbundet fått sina egna betydelser; rött betyder karelsk glädje, svart sorgen över förlusten av det egna landet. Svart symboliserar i karelarnas sinne också det förlorade landets mull, över vilken blod utgjutits. Rött och svart har satt sig djupt i det karelska sinnet och Karelska förbundet har svårt att se att man någonsin skulle avstå från användandet av den rödsvarta färgkombinationen, även om den inte är helt heraldiskt korrekt."

Karelska traditionsföreningar på sommarfest någonstans i Finland.

Så småningom kom det också till släktföreningar för karelska släkter, och sedan kom en del av dessa att anta borgerliga vapen. Och även här är de karelska röd-svarta färgerna väl företrädda, naturligtvis.

Husbondsvimpel i de rödsvarta färgerna och med Karelens vapen. Bildkälla: Flagmore.

Källor:
https://www.karjalanliitto.fi/karjalaisuus/karjalan-tunnukset.html
http://karjalainenosakunta.fi/osakunta/osakunnan-tunnukset/

Finlands lejon i olika sammanhang

Finlands lejon gjutet i betong i väggen på bunkern Irma vid Harparskoglinjen i Hangö. Här byggdes en
bunkerlinje 1940 då Hangöudd måste utarrenderas till Sovjetunionen efter Vinterkriget

En statssymbol kommer genom tiderna till användning i många olika sammanhang och i mångahanda syften, så också Finlands lejon. Den gemensamma nämnaren är naturligtvis Finland, bruket av symbolen ska hänvisa till att det här har med Finland att göra. Det är en grundläggande heraldisk funktion, javisst. Jag har hursomhelst tagit mig före att här samla några lejon i kanske aningen mer udda sammanhang.

Sorgemärket av Akseli Gallen-Kallela år 1900. Det utgavs i protest mot att Finlands
 egna frimärken avskaffades av de ryska myndigherna med början från år 1891.

Jägarfanan. Den kungliga preussiska 27. Jägarbataljonen som bestod av finländare utbildade i Tyskland svor faneden till Finlands lagliga regering 13.2.1918 i Liepaja och Jägarfanan invigdes. Korsfanan som påminner om Finska gardets fana hade i hörnen örnsymboler av preussisk typ och i mitten Finlands lejonvapen.

Armmärke för de finska SS-frivilliga i SS-divisionen Wiking. De hade gärna sett sig som arvtagare till jägarna i 27. Jägarbataljonen en generation tidigare, men eftervärlden har inte velat se saken med så blida ögon.

Fana för Svenska brigaden, rikssvenska frivilliga som stred på vita sidan i inbördeskriget 1918.
Noga taget så är detta den första fanan, sydd av damer i Uleåborg i mars 1918. En andra fana,
 som inte har något lejon, erhölls i maj 1918 inför segerparaden i Helsingfors.

Maila Talvio som Finlands mö i en tablå anordnad av tidskriften Ateneum år 1899,
 tydligen inspirerad av Walter Runebergs Lex, här i versionen på Presidentens slott.
 I brist på lejon har hon dock fått nöja sig med en uppstoppad tiger.

Favorit i repris. Lejon i obetalbar art déco av Gunnar Finne för försvarsmakten 1929.

Finlands lejon av gamla mynt? Javisst, Timo Ruotsalainen ville göra något speciellt till Finlands
 100-årsjubileum, och det blev en tre meter hög lejonstaty av gamla mynt från markens tid.

Och till sist: blott ett förslag men ändå. Akseli Gallen-Kallela anser att Finlands vapen bör se ut så här år 1929. Kopplingen till Savolax-Karelen är stark, det utvisar de rödsvarta savo-karelska färgerna.

Anders Segersven