Gäddtarmen vid Hangö

En fantasifull hamn vid Hangö enligt Olaus Magnus 1555. Vapnen som återges är från vänster till höger: Sture, Roos af Hjelmsäter, Tott, Gyllenstierna, Tre Kronor, Götalands lejon, Vasa, Natt och Dag samt Lämas. De här vapnen återfinns inte som sådana vid Gäddtarmen.

Eftersom jag flere gånger här på bloggen gjort hänvisningar till Gäddtarmen utanför Hangö som heraldisk källa, kunde det vara på sin plats att närmare studera denna plats. Det är fråga om två holmar, eller skär om man så önskar, Tullholmen och Kobben strax utanför Hangö, själva Gäddtarmen är det smala sund som går mellan dem.

Gäddtarmen i förgrunden, i bakgrunden Hangöudd med sin bebyggelse.

Det fungerade i forna tider som en skyddad naturhamn där sjöfarare brukade vänta på gynnsamma vindar, ibland i veckor. Som tidsfördriv ristade dessa ofta in sina initialer, bomärken och vapen på klipporna. Färdvägen från Sverige till Finland in i Finska viken och till Estland gick längs kusterna så långt det var möjligt, och leden har säkerligen använts redan under vikingatiden. En runsten i Sollentuna kyrka norr om Stockholm nämner en sjöfarandes öde: "Han drunknade i Holms hav, där hans knarr gick i kvav, tre endast kommo av". Holms hav var Finska viken, vägen till Holmgård.

Vapnet för Torsten Torstensson Stålhandske.

Det första kända belägget för Hangö som hamnplats återfinns i det itinerarium som finns bevarat i den danska konungen Valdemar II Sejrs jordebok, en segelbeskrivning från Blekinge till Reval uppgjord på 1200-talet.

Vapnen för Klas Hermansson Fleming och Elin Henriksdotter Horn.

Olaus Magnus skriver i sin "De nordiska folkens historia" från 1555 om hamnen i Hangö, eller Hangethe som det då kallades, och det hela illustreras bland annat med vapensköldar, som uppenbarligen redan då fanns där inristade i riklig mängd. Olaus Magnus är ju känd för att inte låta fakta störa en bra historia, och om illustratören kan väl åtminstone konstateras, att denne knappast varit i närheten av Norden. Kanslisten vid kungliga krigskollegiet Sigfrid Lorentz Gahm, som tillbringade några veckor här år 1750, konstaterar missnöjt i sin dagbok: "han (Olaus Magnus) afritar de skölde-märken, som der finnas, men huru mycket han felat, kan den bäst finna, som med grant öga wil åskåda desse minnesmärken".

Själva sundet Gäddtarmen i bakgrunden, i förgrunden vapnet för Knut Knutsson Lilja af Ökna.

Nå, inristade vapen från medeltiden och framåt finns det ändå gott om, 128 stycken, det första från 1400-talet, de flesta från 1500- och 1600-talet, för att sedan avta fram till 1800-talet. En del har säkert vittrat bort och försvunnit längs århundradena, de senaste försvann vid sprängningar på 1960-talet, innan området skyddades som fornminne. Ristningar av alla slag finns här omkring 600.

Vapen för Mårten (?) Lax.

Augustin Ehrensvärd med sällskap var på besök 1754 för att utföra sjömätningar för eventuella befästningsarbeten på Hangöudd.

Källor:
Birger Boström: Hangö udd, forntida hamnar och hällristningar, Hangö 1968
Gäddtarmen/Hauensuoli, Hangö stads museinämnd 1969

Bäck i Finland

I blått fält ett utböjt kors av guld, i alla fyra vinklar åtföljt av att grönt treklöverblad. På hjälmen ett blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld och blått. Hjälmprydnad: en sexbladig blomma av guld mellan två vesselhorn, dexter blått och sinister av guld.

Vapen för Bäck i Finland, Riddarhusversionen. Teckning av Anders Segersven.

Bäck eller Beck är av tyskt ursprung, troligen uradel. Sin plats i detta verk har släkten på grund av det adelskap den år 1536 erhöll i Sverige av kung Gustav Vasa. Vapnet föreligger i två versioner, den första den man använt åtminstone sedan introduktionen på Riddarhuset 1633 och den som nu följer uppenbarligen den man fick 1536.

I rött fält ett andreaskors av silver åtföljt av fyra gröna treklöverblad. På hjälmen ett rött hjälmtäcke fodrat med silver och hjälmbindel av silver och rött. Hjälmprydnad: en ros kluven i silver och rött mellan två oxhorn, dexter delat i rött och silver, sinister i silver och rött.

Vapen för Bäck i Finland, version 1536. Teckning av Anders Segersven

Uppenbarligen har man funnit det nödvändigt att ändra vapnets utseende vid introduktionen. Klöverbladen har oftast avbildats stolpvis ställda men enligt Karl Becks sigill (början av 1600-talet) och en vapenristning på Gäddtarmen vid Hangö har de här placerats med skaften mot centrum. Sannilikt har detta varit den ursprungliga positionen.

Vapenristning för Carl Beck på Gäddtarmen, Hangö. Från skriften "Gäddtarmen/Hauensuoli" utgiven av Hangö Museum.

Ätten har sedan 1500-talets slut ägt frälsegods i Finland. Melker Beck var gift med Elin Henriksdotter av uradliga Voltis-släkten. Sonen Karl Beck ägde Notsjö säteri i Urdiala och Uittamo säteri i Sääksmäki. Dessa tycks sedan ha gått i släkten.

Enligt Granfelt skulle stamfadern som adlades 1536 ha varit Nils Pedersson Smed till Skalltorp i Södermanland, men t.ex. Ramsay noterar honom inte. Den som förde släkten till introduktion var Johan Bäck (1613-1679), officer vid Finska Adelsfanan. Han deltog bl.a. i krigen i Polen och Tyskland. Släkten introducerades på Finlands Riddarhus år 1818 under nr. 15.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

George Granfelt: Finlands ridderskaps och adels vapenbok

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok

Dahlby & Raneke: Den svenska adelns vapenbok