Antti Matikkala in memoriam

Antti Matikkala 1979-2019. Bild: Nationalarkivet/Laura-Kaisa Maijala.

Vi nåddes i förra veckan av beskedet att Antti Matikkala, ordförande för Heraldiska Sällskapet i Finland, mycket plötsligt och överraskande gått bort.

Man kan med fog säga att Antti var en av Finlands främsta akademiker inom heraldik, historia och ordensväsende. Han hade disputerat i Cambridge och har publicerat åtskilliga studier och böcker främst inom ämnet ordensväsende.

Internationellt inriktad som han var, deltog han flitigt i heraldiska konferenser runtomkring Europa, han var även styrelseledamot i Societas Heraldica Scandinavica, invald i L´Academie Internationale d´Héraldique, samt aktiv i flertalet andra heraldiska och militärhistoriska sammanslutningar.

Även om han ännu vid sin bortgång var ung, hade han hunnit sätta sin prägel på heraldiken i Finland i bortåt 20 år. Jag minns att jag råkade på den unge Matikkala första gången redan i slutet av 1990-talet, då han kontaktade mig i något heraldiskt spörsmål. Längs med åren stötte våra vägar samman allt oftare, och jag kom att betrakta Antti Matikkala som en god kollega och vän. En gentleman av den gamla skolan, sådana som blir allt mer sällsynta i dessa postmoderna tider, komplett med den torra humorn av typiskt brittiskt snitt.

Vi har förlorat en kollega och vän, den finska heraldiken en förmåga som skulle ha haft mycket att åstadkomma ännu, många lagrar att skörda. Tankarna är också med hans familj. Saknaden är stor.

Antti Matikkalas vapen. HSiF.

Anders Segersven

Jukka Suvisaari in memoriam

Vi har nåtts av nyheten att heraldikern Jukka Suvisaari har lämnat oss den 30.7.2015 i en ålder av några och sjuttio år.

Jukka var en man som levde med och för heraldiken, man kan lugnt säg att hans förhållande till den var passionerat. Han hade en omfattande kunskap om, inte bara den finska, utan hela den europeiska heraldiken, och hans sprudlande fantasi och syn för symbolik och sammanhang ledde till otaliga nyskapade vapen, både för privatpersoner och sammanslutningar.

Jukka dök upp i det finska heraldiska sammanhanget på 1980-talet och hade stor del i den kraftiga ökning av vapenregistreringar som skedde i slutet av det decenniet och på 1990-talet. Han verkade både som Heraldiska Sällskapets i Finland sekreterare och i Utlåtandekommittén som bedömer vapenansökningar till Sällskapets register (där var han aktiv ända till sin död).

Jag själv kommer ihåg med vilken vänlighet, ja rent av faderlighet, han tog emot mig som ung heraldiker i slutet av 1980-talet, då jag tog min första kontakt till HSiF. Och på en god svenska, för den delen.

Som gammal kustartillerist klappade Jukkas hjärta varmt för det vapenslaget, och också av det blev det heraldiska vapen för traditionsföreningar o.dyl. Sin hemstad Esbo kom han ihåg med den föredömligt tvåspråkiga boken "Kruunattu hevosenkenkä/Hästsko med krona" år 2005, där han går igenom vapenförande personer och släkter med Esboanknytning, heraldikens teori och historia inte att förglömma.

Jukka Suvisaaari var emottagare av Fader Robert de Caluwé-priset för heraldiska förtjänster 2005.

Jukka Suvisaaris hemsida med ett urval av hans otaliga vapendesigner

Vila i frid, Jukka.

Anders Segersven