Boris von Köhne och de finska stadsvapnen

Bernhard "Boris" von Köhne (1817 - 1886) var en rysk numismatiker och heraldiker av urprungligen tysk börd. Han hade studerat vid universiteten i Berlin och Leipzig, tagit doktorsgraden och var verksam i Berlin då han år 1845 kallades till en tjänst i myntkabinettet på Eremitaget i Sankt Petersburg. År 1850 blev han direktör för vapenkommittén i det heraldiska departementet under den Regerande senaten.

Här vidtog det arbete som han utan tvivel är mest känd för; förnyandet av den ryska officiella heraldiken. Han lade upp ett enhetligt regelverk för de ryska städernas och provinsernas vapen, vilket kejsar Alexander II stadfäste år 1857.

Meningen var att man genast skulle se hurudan en stad det var fråga om. I varje vapen skulle det i en kanton placeras det guvernementsvapen (i Finland länsvapnet) där staden ifråga låg. Ovanpå vapnet placerades en murkrona med tre tinnar, som var antingen av guld eller silver. De minsta städerna använde murkrona av silver, och om staden hade mer än 50000 invånare användes en femtinnig murkrona av guld. Undantagen utgjordes av befästa städer och huvudstäder, de hade en egen krona. Befästa städer hade en örn på kronan och huvudstäder en kejserlig krona. Historiska städer utmärktes av en tsarmössa.

Bandet omkring skölden var antingen det röda bandet för Sankt Alexander Nevskij-orden eller det blå bandet för Sankt Andreas orden, också detta i enlighet med stadens status. Timbreringen bakom skölden utvisade stadens huvudsakliga näring, kuststäder hade korslagda ankaren, industristäder korslagda hammare och landsortsstäder sädesax.

Det fanns ett motstånd mot förnyelsen bland de ryska städerna, men åtminstone Sankt Petersburg och Moskva antog nya vapen i enlighet med von Köhnes riktlinjer. Eftersom Storfurstendömet Finland också hörde till det ryska riket, så skulle de här förnyelserna naturligtvis införas även här. Under senatens session 14.1.1861 skulle påbudet från statssekreteraren om att korrigera både adelns och städernas vapenföring behandlas, men motståndet var tämligen kompakt även i Finland så sist och slutligen genomfördes inga förändringar.

Och kanske lika så väl så, för visst är det fråga om byråkratiska blomster ur kansliheraldikens trädgård. Men det kan inte förnekas att det artistiska utförandet är habilt och snyggt, och eftersom förslagen bevarats på finska Riksarkivet, så följer här ett urval förslag för finska städer åtföljt av en mer sentida version av vapnet.

Helsingfors.

Tammerfors.

Vasa, som under åren 1855 - 1917 hette Nikolaistad. Von Köhnes

 förslag refererar till Romanov-ättens vapen med en grip.

Åbo.

Nyslott.

Mariehamn. Von Köhnes förslag refererar både till den ryska dubbelörnen som till huset

 Hessen, i åminnelse av kejsarinnan Maria, som staden är uppkallad efter.

Ekenäs.

Jyväskylä.

Fredrikshamn.

Von Köhne själv, han gjorde en exemplarisk karriär som tjänsteman i det kejserliga Ryssland; var med och grundade det ryska arkeologisk-numismatiska sällskapet, barons värdighet år 1862, geheimeråd 1876, men på äldre dagar blev han åsidosatt år 1883 och reste två år senare till Bayern i Tyskland där han avled kort därefter.

Källor:
Reino Antero Söder: Suomen ennen itsenäistymistä perustettujen kaupunkien vaakunoiden kehitys ja aatesisältö, laudatur-tutkielma 1973
A.W. Rancken & Kauko Pirinen: Suomen vaakunat ja kaupunginsinetit, Helsingors 1949
Förslagen av von Köhne finns i Riksarkivets digitalarkiv
Finska wikipedia om Bernhard von Köhne

Anders Segersven

Åbo stads vapenföring

Sigillet av år 1309, ursprungligen på ett brev från kaniken Tore m.fl. angående turer kring valet av biskop Ragvald II. Randtexten är skadad men anses ha lytt "Sigillum civicum in Abo".

Åbo, äldsta staden i Finland, räknar sitt ursprung från slutet av 1200-talet och stadsvapnet från ett sigill av år 1309. Då lagen om kommunvapen trädde i kraft 1949 valde man i Åbo till sist att inte låta stadfästa vapnet enligt den nya lagen, eftersom man hade rätt att bruka ett vapen som var stadfäst redan tidigare eller använt av gammal hävd. Gammal hävd sedan 1309 var det uttryckligen som åberopades. Vapenbeskrivningen fastställdes hursomhelst till:

"I blått fält ett gotiskt A av guld, åtföljt av fyra liljor av silver 1+2+1."

Version producerad av magistraten i Åbo för generalguvernören J.A.Cronstedt år 1861

I likhet med flere andra medeltida städers vapen var Åbo stads vapen inte ursprugligen att anse som ett "vapen" i en strikt bemärkelse, det var snarare fråga om en sigillbild. Någon sköld förekom inte och tinkturerna var inte fastställda. Bokstaven A ska ses som hänvisande till den latinska formen Aboa och liljorna har tolkats symbolisera jungfru Maria (som Åbo domkyrka är helgad till), men i grunden är det fråga om dekoration i samma stil som rosorna i Finlands vapen. Vissa utföranden har lett till tolkningar om ett maria-monogram (AM), men det har inte stöd i nyare heraldisk forskning.

Version enligt anvisningar av den ryske heraldikern Boris von Köhne, utförda av C.H. Nummelin i början av 1860-talet.

Strängt taget dök inte Åbo stads sigillbild upp som ett heraldiskt vapen förrän på 1700-talet, lite varierande på hur man vill tolka olika utföranden, och i vissa fall var skölden röd. Bruket var omväxlande rött och blått, men senast när George Granfelt normaliserade vapnet år 1892 blev den blå sköldbottnen vedertagen.

Den normaliserade versionen av George Granfelt 1892.

Vapnet i sin nuvarande form har varit i bruk sedan 1966, och är i den formen utfört av Tauno Torpo och Ahti Hammar. En förändring som väckte viss uppmärksamhet år 2015 var ibruktagandet av en logotype, som visserligen påminner mycket om det gamla vapnet.

Vapnet av 1966 och den nya logotypen.

Åbo stad har också varit en föregångare vad gäller bruk av vapenflagga. Anteckningar finns om "stadens fana" i samband med borgargardet 1659 och stadsvakten 1762. Senast från 1890-talet blev det kutym att flagga med stadens flagga vid utlysande av julfreden och till stadens 750-årsjubileum 1979 lät man tillverka en handbroderad fana samt ett större antal flaggor för uteflaggning.

På senare år har det blivit vanligare med städers och kommuners flaggor, men med den heraldiska korrektheten kan det vara både si och så. Åbo stads flagga däremot, är heraldiskt korrekt och i perfekt proportionell balans. En fröjd för ögat.

Fanan från 1979.

Källa: Tom C Bergroth: Åbo stads vapen (Åbo stads historiska museum, årsskrift 1980)