Lokalvapen i Esbo och Kyrkslätt

Inofficiella lokalvapen i Esbo, designade av Markus Myllyniemi. Källa: Helsingin Sanomat.

Det har gått en tid sedan bloggen uppdaterades, det är beklagligt, men det har sina skäl. Med åldrande föräldrar har gårdsbruket de inte längre förmår sköta mer och mer gått över till att bli mitt ansvar. Nu har det varit sommarsäsong igen med allt av arbete ute på fälten som det för med sig. Hösten och vintern kommer ändå, och med det lite mer tillfällen att ägna sig åt heraldiken igen.

Trenden med stadsdels-, region- och byavapen går vidare, och den här gången kan vi rikta sökarljuset på Esbo och Kyrkslätt. Här har vi lokalpolitikern och kommunikationsföretagaren Markus Myllyniemi från Kyrkslätt som varit framme.

Byavapen i Kyrkslätt, designade av Markus Myllyniemi. källa: X, fd. Twitter.

Markus Myllyniemi. Källa: Facebook.

Myllyniemi har främst publicerat sig på sociala medier och i de inlägg jag har sett har det inte närmare öppnats upp motiveringat till ämmnesvalen i de här vapnen. Med lite lokalkännedom kan man förstås tolka sig till någonting; metron går till Mattby (Matinkylä) nuförtiden, Esbogård har sin plats i Gamla Esbo (Vanha-Espoo), Alberga (Leppävaara) är ett talande vapen och nuvarande Esbo domkyrka ligger i centrum (Espoon keskus).

I Hvitträsk i Kyrkslätt upptäcktes de första hällmålningarna i Finland, av självaste Sibelius, Pork(k)ala har sin fyr, Meiko är en vacker vildmarkssjö som är naturskyddad.

Vad Obelix har att göra i Veikkola undgår mig dock något, Veikkola är ett samhälle i norra Kyrkslätt, kanhända något egenartat. Och visst, under Porkalaparentesen var ju hela Kyrkslätt taget av Sovjetunionen - nej inte hela - en by i norra Kyrkslätt hade undgått och hörde fortfarande till Finland... Måhända det är förklaringen.

Hursomhelst, än en gång får man lov att uttrycka glädje över att det dyker upp unga förmågor som för det heraldiska arvet vidare.

Nu något helt annat.

Det har sina skäl att jag inledde med lokalvapen i Esbo, och jag har ju tidigare fört fram min särskilda relation till den här staden där mina förfäder levt och brukat jorden en gång i tiden. Då var det ett Esbo som inte finns längre, ett agrart svunnet Esbo.

Det är en intressant historia med en gård som inte längre finns, och det finns en hel del att berätta om ett av de gamla stamhemmanen vid namn Kirsti, min farfars hemgård.

Så, här är historien om Kirsti gård, släkten Segersven och det Esbo som inte längre finns

Karaktärshuset på Kirsti. Esbo stadsmuseums samlingar.

Anders Segersven

Stadsdelsvapen i Helsingfors

Han har slagit till igen. Arttu Rintanen, som vi senast träffade förra sommaren när han komponerat stadsdelsvapen för Tammerfors. Och nu har Helsingfors stått i tur.

Vi läser i Helsingin Sanomat att Rintanen under senaste höst ritat inalles 61 vapen för stadsdelar i Helsingfors. Jobbet tog tre månader i anspråk.

Det finns något färre stadsdelar än 61, men eftersom de officiella stadsdelarna särskilt i förorterna är relativt stora tog Rintanen sig före att dela upp en del av dem i mindre bitar. Sedan fördjupade sig tammerforsbon helt enkelt i stadsdelarnas historia och började skapa. Man kan fråga sig varför någon s.a.s. oombedd ger sig i kast med ett dylikt projekt.

"När jag blivit färdig med hemstadens vapen, var Helsingfors på sätt och vis ett naturligt val. Det är ändå fråga om Finlands huvudstad och jag har förutom Tammerfors också en hel del kontakt till Helsingfors, och något vet jag om stadens historia också."

En sammanställning av vapnen finns bland annat här.

Rintanen började intressera sig för heraldik på allvar för några år sedan då Tammerfors universitet och Tammerfors tekniska universitet gick samman. Han satt då i styrelsen för ämnesföreningen för politisk historia. På ämnesföreningens overaller fanns det gamla universitetets sigill, och dess fackla och lagerblad kunde inte användas längre. Man ville inte använda den nya universitetslogon, den var i mångas ögon allt för modern.

"Då tänkte jag att om jag skulle rita ett vapen själv. Jag satte mig in i vapendesign, ritade ett ämmneföreningsvapen, och det kom sedan upp på ryggsidan av overallerna."

Rintanen har ingen grafisk utbildning. Han är statsvetare och magister inom samhällskunskaper.

"Heraldik är helt enkelt en hobby för mig. Jag har lärt mig att skapa och rita vapen i Adobe Illustrator."

Stadsdelarna Ulrikasborg och Rastböle framlyfta, enligt Anton Eskola problematiska.
 Bildkälla Helsingin Sanomat.

Nu befinner vi oss i ändå i Helsingfors, landets administrativa centrum och hemmaplan även för Heraldiska Sällskapet i Finland. Dags för Sällskapet att ta ställning till förslagen som kommit från utanför de egna leden. Ordförande Anton Eskola intervjuas i Helsingin Sanomat i slutet av januari:

"Sällskapet ställer sig uppmuntrande till att dylikt har blivit gjort och att heraldiken intresserar. En del av de här är heraldiskt sett godtagbara, en del är mindre goda och en del har etiska problem, man kunde tala om rovfiske".

Med rovfiske avser Eskola att vapnet för mycket påminner om ett annat redan i bruk varande vapen.

"Det värsta exemplet är Ulrikasborg (Ullanlinna), där är i blått fält tre kronor under en ginstam. Det är nästintill fråga om Sveriges vapen. Ett vapen får inte vara för likt ett annat och det här har han inte uppmärksammat. Ett annat är Rastböle (Rastila). Där finns det ju av de här kryssen (rasti), men Rastböle på svenska betyder vilo- eller rastplats."

Det svenska Rastböle har förvisso funnits före det finska namnet, men ursprungligen har det varit i formen Rasbölle och Rasbölleby och grundar sig på gårdsnamnet Rasböle. Ett ras var ett sumpigt ställe ursprungligen, förresten.

Okej, det här var inte så lyckat. Vi vet att Drumsöfärjan etsat sig in på näthinnan hos äldre ortsbor,
 men heraldikerns bud nummer 10: en heraldisk figur har inte ett egennamn, det bör vara fråga om en
 allmängiltig representant för vad som avses. Dessutom är det hela aningen för modernt för heraldiken.

Men förutom dessa smärre skönhetsfäckar så konstaterar Eskola att:

"Som personligt beröm kan jag konstatera att tinkturfel inte förekommer. Man ser att Rintanen gjort ett grundligt arbete, särskilt som ingen uttryckligen ens beställt en dylik samling"

Så långt Helsingin Sanomat och Anton Eskola. Personligen måste jag säga att jag är förtjust. Jag håller med om problemet med de tre kronorna i Ulrikasborg, men Rastböles kryss kan jag godta, vad än den gode Anton säger. Vi bör komma ihåg att heraldiken långt arbetar med anspelningar, ordlekar och fonetiska hänvisningar, realismen göre sig icke besvär allt för mycket. Åren i vapengranskningskommittén inom HSiF har gett en viss erfarenhet i hur det kan se ut när någon nyfrälst sätter igång med att skapa heraldik, och vad beträffar Arttu Rintanen, ja här ser man en helt annan nivå, någon som har hittat "glaeden over heraldikkens poesi, dens mystik och dens "ånd", heraldikens inneboende anda, för att tala med gamle gode Sven Tito Achen.

Några personliga favoriter:

Cinque Ports vapen i Ramsgate och stadsdelsvapnet för Fiskehamnen.

Rintanen upptäckte att det på Sörnäset, där nu Fiskehamnen ligger, en gång funnits ett Englandsberget, som fått sitt namn av de brittiska skepp som kom hit för att lasta virke på 1800-talet. Berget sprängdes sedermera när Österleden byggdes, men det gav Rintanen anledning att anspela på brittisk heraldik, och uppenbarligen Cinque Ports. Jag är imponerad.

Gammelstaden (Vanhakaupunki) är den plats där Helsingfors stod tills staden år 1640 flyttades lite längre ut mot havet då Gammelstadsfjärden blivit grund. Laxstjärten är Helsinge sockens gamla sigill, och det har varit förebild även till grannstaden Vandas vapen eftersom den utgör en stor del av den gamla socknen. Designen på Gammelstadens fiskstjärt kunde förstås diskuteras.

Kronohagen är Helsingfors historiska centrum, och här håller statsförvaltninen till. Ett ur böljorna uppstigande
Finlands lejon som likt Hamlet med dödskallen begrundar den administrativa kronan. Fantastiskt! 

Gloet. Ett glo är en avsnörd havsvik som sakta växer igen, och det var fallet med vad som fanns här före bebyggelsen. Nu finns här Helsingfors universitets utrymmen och flere museér, vilket den joniska pelaren behändigt sammanfattar.

Hertonäs vapen baserar sig på geografin av ett näs, och på vapenbilden för släkten Jägerhorn, som ägt marken där Hertonäs gård uppstod.

En stadsdel har förstås ingen egen administration, så det är oklart vem som till exempel kunde ansöka om registrering av ett stadsdelsvapen. En möjlighet är att en stadsdelsförening kunde ta sig an vapnet, och efter eget övervägande nyttja det. Rintanen har konstaterat att han naturligtvis gärna ser vapnen i bruk, och en stadsdelsförening kunde använda sig av vapnet på sina webbsidor och låta göra souvenirer med det.

Hufvudstadsbladet HBL skriver 11 januari att:

"I fredags tog Matias Pajula (Saml), ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige, ställning för sköldemärkena. "Sköldemärkena grundar sig på varje stadsdels historia och visar på ett ypperligt sätt hur mångsidigt Helsingfors är", skrev han på Facebook. I samma veva uppgav Pajula att han kommer att göra en motion om att staden borde planera sköldar för varje stadsdel och eventuellt utgå från Rintanens skapelser."

Vi får se hur det går. Under tiden kommer Rintanen knappast att vila på lagrarna. Blicken är eventuellt riktad mot stadsdelarna i Åbo.

"Projektet existerar enbart i tankarna ännu. Jag har funderat på hur åboborna skulle förhålla sig till att en tammerforsare kommer och börjar rita vapen åt dem. Skulle emottagandet månntro vara så varmt som annorstädes."

Nu väntar vi verkligen med spänning på nästa del i följetongen.

Arttu Rintanen. Bildkälla Helsingin Sanomat/Eveliina Kuusisto.

Anders Segersven

Nya stadsdelsvapen i Tammerfors och Joensuu

Flaggning med Tammerfors stads flagga vid stadens rådhus. Bildkälla YLE.

Stadsdelsvapen är en stigande trend inom kommunalheraldiken, det har jag fått konstatera redan tidigare. Livet är lokalt sägs det, och lokalare tycks det bara bli. Dessutom så skapas det inte nya kommuner längre, på sin höjd slås gamla ihop, och den heraldiska lösningen tycks för det mesta vara att ta något av de existerande vapnen för sammanslagningen. Så hur ska då kommunalheraldisk kreativitet få utlopp? Det något otippade, eller vad vet jag, alternativet blir då alltså stadsdelsvapen. Den här gången är det fråga om Tammerfors.

Exemplet visar stadsdelsvapen för "gamla Tammerfors" med tinkturerna rött och guld
 från stadens vapen. Till Tammerfors anslutna områden har andra huvudtinkturer.

Bakom Tammerforsvapnen står 25-årige Arttu Rintanen från Tammerfors, ung lokalpolitiker, magister i samhällskunskaper och med en bakgrund bl.a inom grafisk design. Han berättar i Aamulehti att han en dag på Twitter upptäckte att någon skapat stadsdelsvapen för Joensuu, och att det fungerade som en utmaning. Tammerfors behöver också stadsdelsvapen!

Rintanen gav sig i kast med stadsdelarnas historia och filade på vapenidéer. Det slutliga skapandet på dator gick snabbt säger han. 

- Det skulle vara fantastiskt om befolkningen och stadsdelarnas föreningar skulle ta dem till sig och använda dem!

 

Några av stadsdelsvapnen i Joensuu. Notera de savolaxisk-karelska färgerna
 svart och rött kombinerat med vitt/silver för tinkturregelns skull.

Och denne någon på Twitter, det var 28-årige historiestuderanden Tuomas Poutiainen från Joensuu. Han inspirerades av kommunalvapnen i Norra Karelen och skapade stadsdelsvapnen för Joensuu, där han studerar vid Östra Finlands universitet.

Tuomas Poutiainen med stadsdelsvapnen i Joensuu. Bildkälla: Karjalainen.

Båda är unga och ivriga, och har skapat heraldik som inte skäms för sig och som respekterar den gamla goda finska kommunalheraldiken, den som skapades av de gamla mästarna under den finska heraldikens guldålder. Det bådar gott för finsk heraldik.

Anders Segersven

Nytt vapen för Esbostadsdelen Köklax

Den nyaste trenden tycks vara stadsdelsvapen, en urban version av byavapen kantänka. Det skapas inte nya kommunvapen särskilt ofta längre, snarare försvinner sammanslagna kommuners vapen ur bruk. Men de stora städerna blir större, nu tänker jag främst på huvudstadsregionen, och stadsdelarna där är redan större i befolkningsmängd än mången landskommun.

Esbo stads vapen.

Vad kunde väl då vara lämpligare än stadsdelsvapen, och oftast är det invånarföreningarna som är aktiva här. Köklax, en stadsdel i västra ändan av Esbo med nästan 11 000 invånare, offentliggjorde sitt nya vapen under Köklaxdagen som firades 21.9.2019. Vapenprojektet drevs av föreningen Köklaxgillet.

Det fanns tre förslag att välja emellan, av stilen att döma alla tecknade av Reijo Helläkoski.

En enhörning av guld i blått fält, uppstigande ur vågskuror och under en krona av guld. Konstnären är heraldiker Reijo Helläkoski. Kronan och tinkturerna blått och guld visar att vi är i Esbo, samtidigt är ju blått, gult och vitt också Nylands landskapsfärger. Vågskurorna visar att vi befinner oss vid kusten och vid vattendrag som leder ut i Finska viken.

Släkten Ramsays vapen ovanför ingången till Esbogård.

Enhörningen hänvisar enligt uppgift till släkten Ramsay som för den i sin hjälmprydnad. Släkten Ramsay har varit långvariga markägare i Esboregionen, bl.a. på herrgården Esbogård.

Ska vi nu vara petiga så ska ju enhörningen inte ha hovar, ty den är ingen häst. Enhörningen är ett klövdjur, släkt med geten måhända. Förståeligt är det förstås om man velat knyta an till hästskon i Esbo stads vapen, och det är ingalunda första gången en enhörning framställts som ett hovdjur.

En av konsthistoriens mer kända; Damen med enhörningen.

Köklaxgillet på finska

Hufvudstadsbladet på svenska

Anders Segersven