Råd till kommuner som ska anta eller ändra ett vapen

Österbottniska kommunvapen. Bildkälla YLE.

Kommuners sammanslagningar, nya vapen, antagande av logotyper och ändrande av vapen är ett samtalsämne som engagerat kommuninnevånare, tjänstemän, politiker och heraldiker redan i årtionden. Det är ett ämne som väcker känslor, fyller insändarspalter och vad mera är - förekommer på ett mycket likartat vis över hela Norden.

De nordiska heraldiska föreningarna och takorganisationen Societas Heraldica Scandinavica har gemensamt sammanställt en artikel med råd i saken, och jag tar mig före att publicera den även på denna blogg:

När en ny kommun bildas uppkommer frågan vilket vapen den nya kommunen ska ha. Från tid till annan funderar kommuner på att anta logotyper, och då också att ändra innehållet i kommunvapnen. Detta har under senare år hänt i flera av de nordiska länderna - i Danmark och Norge främst för att kommuner läggs samman till större enheter, och i Sverige för att kommuner ska uppdatera grafiska profiler. Ofta sägs förnyelsen av grafiska profiler ha att göra med att logotyper ska fungera i mindre format, som i appar på mobiltelefoner. Ofta leder antagande och förändringar av kommunvapen till stort engagemang från allmänheten.

Societas Heraldica Scandinavica och de övriga nordiska heraldiska föreningarna har i detta sammanhang tagit fram några punkter med råd till kommuner som ska anta eller ändra ett vapen:

Norden har ett unikt kulturarv när det gäller enkla, tydliga och heraldiskt korrekta kommunvapen. Den nordiska kommunvapentraditionen fungerar som en internationell förebild och är därför värd att ta tillvara.

Savolaxiska kommunvapen i gamla länsstyrelsen i Kuopio.

Fakta om heraldiska vapen:

• Ett vapen är bundet till sitt innehåll och inte till sin form. Ett befintligt kommunvapen kan därför tecknas om och ges ett nytt utseende.
• Ett vapen kan anpassas till olika sammanhang. Det kan därför användas i en logotyp med ett bestämt utseende, samtidigt som det t.ex. i ceremoniella sammanhang kan utformas på ett annat sätt. Det är ändå samma vapen.
• Konceptet kommunvapen är känt för stora delar av allmänheten. Det finns ofta ett lokalt engagemang för kommunvapnet och dess historia.
• Kommunvapnet är identitetsskapande och bidrar till att skapa en stark lokal samhörighetskänsla.

Råd vid antagandet av ett vapen eller ändring av ett vapens utseeende:

• Sök sakkunskap hos en heraldiker, i första hand den myndighet som har hand om den offentliga heraldiken (i de länder där det finns en sådan), innan ni antar eller ändrar ett heraldiskt vapen.
• Genom att tidigt söka heraldisk sakkunskap kan nämligen onödiga kostnader och onödigt merarbete undvikas.
• De nordiska heraldiska föreningarna svarar gärna på frågor från kommuner, deras representanter, media och allmänhet.

Bakom dessa rekommendationer står, utöver Societas Heraldica Scandinavica, Dansk Heraldisk Selskab, Heraldiska Sällskapet i Finland, Norsk Heraldisk Forening och Svenska Heraldiska Föreningen.

Konceptet kommunvapen är, som nämnts, känt för stora delar av allmänheten, och det finns ofta ett lokalt engagemang just för det egna kommunvapnet och dess historia. Detta kan illustreras med ett exempel från den fiktiva staden Korsbaek.

Ett vapens utveckling har ofta gått till så, att symboler i ett medeltida sigill under 1600-talet har satts in i en sköld och blivit ett vapen. Det har senare fått färger, och det har under århundradena tecknats på olika sätt. Detta är som bekant - för läsarna av denna tidskrift - heraldikens viktigaste egenskap; att vapnet är bundet till sitt innehåll och inte till sin form. För andra än de redan heraldikkunniga kan det vara en viktig upplysning, att ett befintligt kommunvapen kan tecknas om och ges ett nytt utseende. Detta gör att det oftast är lätt att stilisera ett vapen och ge det ett uttryck som passar i en modern logotyp. Det kan vara svartvitt, och det kan förekomma i små format till exempel på hemsidor och i appar.

Åbo stads gamla vapen med ursprung i år 1309 och logotypen 2015.

Genom dessa råd är det vår förhoppning, att kunskapen om heraldikens regler och fördelar kan spridas till dem som ansvarar för antagandet av nya kommunvapen och förändringar i utformningen av redan befintliga.

Martin Sunnqvist

Ursprungligen publicerad i Heraldisk Tidsskrift mars 2019, bind 12, nr. 119, texten återgiven med benäget tillstånd av Martin Sunnqvist.

Så kan det tydligen också göras. Efter kommunsammanslagningen 2009 heter den nya storkommunen 

Salo, men för vapnet för Halikko, som ingick. Bildkälla YLE.

Kommunala vapenflaggor

Igår var det Helsingfors-dagen. Inget märkvärdigt i sig, den kommer varje år. Inte var jag där heller, men när man i kvällsnyheterna kunde se Helsingfors flagga vaja utanför stadshuset, blev jag påmind om att Helsingfors faktiskt har en flagga. En heraldiskt sett alldeles utmärkt flagga dessutom, men man ser inte av den alltför ofta - den är reserverad för festbruk, står det i stadens instruktioner. Och trevligt att ta upp här, eftersom det inte varit alltigenom heraldiskt upplyftande nyheter från huvudstaden på senare tider

Festflaggning vid Helsingfors stadshus.

Härav så några reflektioner kring städers och kommuners vapenflaggor.

En vapenflagga skapas av ett vapen helt enkelt så att vapnet överförs i sin helhet på flaggduken som därmed motsvarar skölden. Att överföra vapnet inramat av skölden, kanske med resten av flaggan utgörande vit bakgrund, vilket man ibland ser, är helt fel. Tårta på tårta är ett i sammanhanget ofta använt uttryck, eftersom vi ser en sköld återgiven på en yta som ska representera just denna samma sköld.

Flaggning i Åbo.

Åbo stads vapenflaggning tog jag upp i ett tidigare inlägg, och staden Raseborg i västra Nyland har även den en alldeles korrekt vapenflagga.

Raseborgs vitsippor.

Tyvärr måste jag sedan konstatera att kommunen Ingå har fått det mesta fel. Sköld återgiven på flaggduk med mycket vit bakgrund, och logotype på samma gång.

På rådhuset i Lovisa hittar vi en lösning som i mycket liknar den i Ingå, sköld på duk, mycket vitt och extra vågor.

Rådhuset i Lovisa.

I Uleåborg har det visst hänt någonting vid flagghissningen av den i sig heraldiska stadsflaggan.

Hoppsan i Uleåborg.

Nu är det ju i sig trevligt att städer och kommuner bemödar sig om att skaffa vapenflaggor, ännut trevligare när det går rätt förstås, för alldeles vanligt är det inte. Betydligt mer förekommande är vimplar med kommunvapnet, och för det mesta brukar de finnas till anskaffning även för kommuninvånarna. Men det får bli till en annan gång.

Anders Segersven

Åbo stads vapenföring

Sigillet av år 1309, ursprungligen på ett brev från kaniken Tore m.fl. angående turer kring valet av biskop Ragvald II. Randtexten är skadad men anses ha lytt "Sigillum civicum in Abo".

Åbo, äldsta staden i Finland, räknar sitt ursprung från slutet av 1200-talet och stadsvapnet från ett sigill av år 1309. Då lagen om kommunvapen trädde i kraft 1949 valde man i Åbo till sist att inte låta stadfästa vapnet enligt den nya lagen, eftersom man hade rätt att bruka ett vapen som var stadfäst redan tidigare eller använt av gammal hävd. Gammal hävd sedan 1309 var det uttryckligen som åberopades. Vapenbeskrivningen fastställdes hursomhelst till:

"I blått fält ett gotiskt A av guld, åtföljt av fyra liljor av silver 1+2+1."

Version producerad av magistraten i Åbo för generalguvernören J.A.Cronstedt år 1861

I likhet med flere andra medeltida städers vapen var Åbo stads vapen inte ursprugligen att anse som ett "vapen" i en strikt bemärkelse, det var snarare fråga om en sigillbild. Någon sköld förekom inte och tinkturerna var inte fastställda. Bokstaven A ska ses som hänvisande till den latinska formen Aboa och liljorna har tolkats symbolisera jungfru Maria (som Åbo domkyrka är helgad till), men i grunden är det fråga om dekoration i samma stil som rosorna i Finlands vapen. Vissa utföranden har lett till tolkningar om ett maria-monogram (AM), men det har inte stöd i nyare heraldisk forskning.

Version enligt anvisningar av den ryske heraldikern Boris von Köhne, utförda av C.H. Nummelin i början av 1860-talet.

Strängt taget dök inte Åbo stads sigillbild upp som ett heraldiskt vapen förrän på 1700-talet, lite varierande på hur man vill tolka olika utföranden, och i vissa fall var skölden röd. Bruket var omväxlande rött och blått, men senast när George Granfelt normaliserade vapnet år 1892 blev den blå sköldbottnen vedertagen.

Den normaliserade versionen av George Granfelt 1892.

Vapnet i sin nuvarande form har varit i bruk sedan 1966, och är i den formen utfört av Tauno Torpo och Ahti Hammar. En förändring som väckte viss uppmärksamhet år 2015 var ibruktagandet av en logotype, som visserligen påminner mycket om det gamla vapnet.

Vapnet av 1966 och den nya logotypen.

Åbo stad har också varit en föregångare vad gäller bruk av vapenflagga. Anteckningar finns om "stadens fana" i samband med borgargardet 1659 och stadsvakten 1762. Senast från 1890-talet blev det kutym att flagga med stadens flagga vid utlysande av julfreden och till stadens 750-årsjubileum 1979 lät man tillverka en handbroderad fana samt ett större antal flaggor för uteflaggning.

På senare år har det blivit vanligare med städers och kommuners flaggor, men med den heraldiska korrektheten kan det vara både si och så. Åbo stads flagga däremot, är heraldiskt korrekt och i perfekt proportionell balans. En fröjd för ögat.

Fanan från 1979.

Källa: Tom C Bergroth: Åbo stads vapen (Åbo stads historiska museum, årsskrift 1980)

Vapnen för Finlands medeltida städer

Finlands medeltida städer är sex till antalet, Åbo, Ulfsby, Borgå, Viborg, Raumo och Nådendal, och gemensamt för deras vapen är att de alla innehåller en bokstav eller bokstäver i någon form. Det är ju inte helt tillåtet i heraldiken av idag, men det må kanske vara ursäktat i det här fallet. Alla de här sex vapnen var nämligen inte ursprungligen planderade uttryckligen som heraldiska vapen, utan som sigill. Därifrån har de sedan sakteliga ombildats till vapen.

Teckning av Anders Segersven från Heraldiikka ja historia (Järvi & Segersven 2000).

Åbo

Det är oklart när Åbo grundades, uppenbarligen uppstod bebyggelsen längs med 1200-talet, men år 1309 finns staden omnämnd som stad.

Ulfsby

Ulfsby fick stadsrättigheter år 1365 men förlorade dem år 1550 då Helsingfors grundades. Borgarna från Ulfsby tvingades först flytta till Helsingfors, och senare till det nygrundade Björneborg. Idag existerar Ulfsby igen som stad, men endast sedan år 2000, tidigare var det en landskommun.

Borgå

Borgå fick stadsrättigheter år 1380. Det är oklart vad bokstaven i vapnet egentligen urprungligen var, ett C (Castellum) eller ett B (Borgha)? Nutida heraldiker har löst det genom att kalla det för ett eldstål.

Viborg

Viborg anses ha grundats av Torgils Knutsson år 1293. Sedan 1944 finns staden på den ryska sidan av gränsen. Stadens olika vapenföring kunde tänkas utgöra en skild bloggpost i något skede.

Raumo

Raumo grundades 1442 av Karl Knutsson Bonde

Nådendal

Nådendal (Vallis Gratiae = Nådens Dal) fick stadsrättigheter av Kristofer av Bayern år 1443 och är mest känt för det birgittinkloster som här fanns under åren 1440 - 1591.

Sigillbilderna är från Finlands medeltidssigill (R. Hausen 1900), de nutida vapnen från Wikipedia.

Anders Segersven

Ny logotype för Åbo stad

Ursprungligt vapen till vänster och den nya logotypen till höger. Bildkälla: Iltalehti.

Åbo stad har i februari 2015 beslutit om att ta i bruk en ny logotype för staden, designad av reklambyrån Satumaa. Som det brukar i dylika ärenden, har det hela förorsakat en del debatt och upprörda känslor, där också priset för hela paketet, 40 000 euro, har spelat in.

Heraldikern Tom C Bergroth, som fungerat som heraldiskt sakkunnig för Åbo stad sedan 1984, blev inte tillfrågad i ärendet och kände sig sidsteppad. Han anförde kritik mot slutresultatet och konstaterade att han kunnat göra en modernisering för 1500 euro. Stadens kommunikationschef konstaterade senare att 40 000 euro gällde mycket mer än endast själva logotypen, och att man i det hela hade glömt bort Bergroth (!). Man hade istället konsulterat heraldikern Petteri Järvi, också verksam i Åbo och nog så kunnig inom området. Det förblir dock oklart i hur stort avseende man beaktat eventuella heraldiska råd.

Alltnog, vad ska man då säga om Åbo stads nya logotype? Tja, värre har man väl sett, men visst är det synd att gammal äkta heraldik (vapnet är från sigillet av år 1309) ersätts av renodlad pseudoheraldik.

Åbo Underrrättelser om saken

YLE om det hela

Anders Segersven