Kommunsammanslagningar

Bildkälla YLE.

Eftersom det har blivit tal om kommunsammanslagningar här, så kunde det vara dags att studera hur de genomförs ur kommunvapenperspektiv. Det finns nämligen några olika vägar att gå.

Relativt vanligt har varit att ett av sammanslagningens redan existerande kommunvapen väljs, vanligtvis den största kommunens eller den kommun där maktcentum kommer att finnas. En trygg och lite småtråkig lösning. Mer spännande blir det när man väljer namnet från en av kommunerna, men vapnet från en av de andra. Nämligen, det gamla heraldiska ordspråket "vapnet är för ögat vad namnet är för örat" ställs på huvudet och säkerligen också andra än heraldiker blir förvirrade.

I 1973 års sammanslagning av Korsholm, Kvevlax, Replot, Björköby och Solf kommuner i Österbotten skapades ett nytt kommunvapen för Korsholms storkommun; "ett genomgående kors bestående av trillingkavlar ställda stolpvis och tvillingkavlar ställda bjälkvis" som berättar att ur fem beståndsdelar föds något nytt.

Element från alla inblandade kommuners vapen kan också användas till att skapa ett nytt vapen, ett slags kombinationsvapen med andra ord. Risk för rörighet föreligger, men med en god portion tur och skicklighet kan slutresultatet eventuellt bli heraldiskt tillfredsställande. Riksarkivets heraldiska nämnd rekommenderar hursomhelst inte det här förfarandet.

Fallstudie Siikajoki. En sammanslagning av Paavola, Revonlahti, Ruukki och Siikajoki kommuner, i flere omgångar visserligen, har i slutändan lett till en relativt lyckad kombination av dem alla (Siikajoki 2). Källa: Isto Peltonen.

Och så har vi alternativet att skapa ett helt nytt vapen. Även detta kan berätta någonting om de tidigare kommuner som ingår. Under sammanslagningarnas rekordår 2009 (67 kommuner gick samman i 32 sammanslagningar) var det hela fyra sammanslagna kommuner som valde ett helt nytt vapen. Raseborg behandlades i ett tidigare inlägg, de övriga var Kauhava, Kouvola och Siikalatva. Antalet tidigare kommuner har framträtt i motivvalen; Kouvola bildades av sex tidigare kommuner, därav liljehaspeln med sex uddar, Siikalatva av fyra, därav fyra lyftande svanar, och de åtta vitsipporna i ring i Raseborgs vapen går tillbaka till att det ursprungligen funnits åtta självständiga kommuner på området, även om det var tre kvarvarande som slutligen bildade den nya staden.

De nya kommunvapnen för Raseborg, Kauhava, Kouvola och Siikalatva.

Kauhava bildades av Kauhava, Alahärmä, Kortesjärvi och Ylihärmä och det nya vapnet hänvisar med det mantuanska korset till de finska jägarnas mod och kampvilja samt med helavyö-bältet till de knivjunkare som i tiden förekommit i Sydösterbotten och vars traditioner fortfarande utgör en del av den lokala identiteten och folksjälen.

När kommunen Kimitoön bildades 2009 av Dragsfjärd, Västanfjärd och Kimito kommuner

 valde man att gå vidare under tidigare Dragsfjärds kommuns propellervapen.

Antalet självständiga kommuner var som högst under åren 1942-1944, då fanns det 603 städer, köpingar och landskommuner (köpingarna blev städer 1977). Förlusten av Karelen förminskade antalet genast efter krigen och år 1945 var det 558 kommuner. Sedan dess har kommunernas antal stadigt minskat, och till exempel under rekordåret 2009 förpassades hela 67 kommuner till historien. Allt som allt minskade antaltet finska kommuner med 112 stycken under åren 2001-2011, och i början av år 2013 fanns det bara 320 kvar.

Källor:
Jussi Iltanen: Suomen kuntavaakunat - Kommunvapnen i Finland, Maakuntien ja kuntien vaakunat keskiajalta nykypäivään - Landskaps- och kommunvapnen från medeltid till nutid, Karttakeskus 2013
Isto Peltonen: Suomen kunnallisvaakunat - perinteet ja käyttötaide, Pro gradu-tutkielma Jyväskylän yliopisto 2013

Anders Segersven

Riksarkiven och heraldiska resurser på nätet

Finlands Riksarkiv i Helsingfors.

I de nordiska länderna har det varit tradition att sakkunskapen om den officiella heraldiken koncentrerats till riksarkivet i repektive land, kanske annorstädes också. Vid samtliga arkivverk finns medarbetare som är inkomna på området och i några av de nordiska länderna finns särskilda tjänstemän för att sköta rådgivningen till både myndigheter och enskilda. Både i Sverige och i Finland verkar vid respektive riksarkiv en heraldisk nämnd som granskar och ger utlåtanden om offentlig heraldik, sigill och vapen och, i viss mån, försvarsmaktens fanor och tecken.

Vad beträffar Heraldiska nämnden vid Riksarkivet i Finland:

Beskrivningen av nämndens uppgifter har varit densamma sedan den inrättades 1988. De definieras så att den 1) skall vara Riksarkivets sakkunnigorgan i sådana frågor i vilket arkivet enligt gällande bestämmelser bör ge utlåtanden, 2) vid behov avge utlåtanden i heraldiska frågor till statliga myndigheter, till privata sammanslutningar och enskilda personer, samt 3) också annars följa och främja den heraldiska kulturen samt göra framställningar och ta initiativ i frågor som angår nämndens verksamhetsområde (FFS 267/1988, arkivverkets beslut 1/70/2004).

 Nämnden är sammansatt så att den representerar heraldisk forskning och design samt historisk, administrativ och juridisk expertis. Den tillsätts för tre år åt gången och har en ordförande, sex medlemmar samt sex personliga suppleanter. Riksarkivet har under 2000-talet begärt förslag till medlemmar från flera myndigheter och organisationer. Under de senaste åren har Ministeriet för undervisning och kultur, Försvarsministeriet, Museiverket, Finlands kommunförbund, Riddarhuset, Heraldiska Sällskapet i Finland och Finska Historiska Samfundet blivit ombedda att inkomma med förslag som beaktats vid kommitténs sammansättning. Nämndens sekreterare har sedan den inrättades varit tjänsteman i Riksarkivet. Han förbereder vid sidan av andra uppgifter i arkivet nämndens möten och föredrar de heraldiska ärendena. Nämnden har en rådgivande funktion, vilket innebär att Riksarkivets utlåtanden skrivs efter att nämnden hörts.

 Till den offentliga emblem som Riksarkivet yttrar sig om hör framför allt Finlands vapen, kommunvapnen, den evangelisk-lutherska kyrkans vapen, de statliga myndigheternas sigill och stämplar, båtföreningarnas specialflaggor och – med vissa reservationer – de militära truppförbandens flaggor samt landskapsförbundens vapen. Däremot befattar sig Riksarkivet i regel inte med de logotyper eller märken utan heraldiska inslag som används inom den offentliga förvaltningen.

 Källa till citatet: De nordiska riksarkivens heraldiska verksamhet, Publikationer utgivna av Arkivverket 15.

Skärmdump från HERO, sökord "lejon".

Finska riksarkivets bibliotek har karaktären av ett vetenskapligt specialbibliotek med arkivvetenskaplig och heraldisk litteratur som specialitet. Publiceringsverkasamheten omfattar bl.a. handböcker och källpublikationer, men också databaser i likhet med Heraldikens ontologi HERO, som är en databas för heraldisk terminologi på de vanligaste europeiska språken. Eller som databasens egen beskrivning lyder:

Heraldikens ontologi innehåller termer som används för vapnets beskrivning inom heraldiken. Ontologin är mångspråkig även om det inom olika språkområden förekommer vissa skillnader mellan begreppen och deras klassificering. Utöver de ofta använda begreppen finns här medtagna en del mycket sällsynta, som förekommer endast inom vissa språkligt och tidmässigt avgränsade områden. Till exempel hör många av de begrepp i ontologin som är klassade som egenskaper inte hemma i den nordiska heraldiken.

För att beskriva ett vapen i textform behövs en vapenbeskrivning, som består av heraldiska begrepp som fungerar tillsammans enligt vedertagna heraldiska regler. Dessa regler ingår inte i Ontologi för heraldik, men utvecklingsarbete i syfte att kunna modellera vapenbeskrivningar pågår på Riksarkivet. Även HERO befinner sig ännu i ett utvecklingsstadium, arbetet med att granska översättningarna är i sin begynnelse och innehållet kommer att uppdateras regelbundet.

Uppbyggnaden i databasen HERO går i sista hand tillbaka på Siebmachers Wappenbilderordnung, och termens nummer där anges. Det är förresten samma källa som används i arbetet på en ny omarbetad upplaga av Nordisk Heraldisk Terminologi, och tanken är att HERO och NHT ska vara kompatibla.

Skärmdump från Europeana Heraldica, sökord "kommun" och "blomma".

Utöver detta finns även samlingen Europeana Heraldica där man kan söka på främst nordiska kommun- och landskapsvapen, Reinhold Hausens Finlands medeltidssigill samt mycket annat.


Anders Segersven

Minnesmynt väcker debatt

Finska YLE skriver om ett minnesmynt i anledning av Finland 100 år och med motiv med prickskytten Simo Häyhä som väckt sådan debatt på webben att konstnären fått lov att ändra på utförandet.

Nya versionen.

Aha, det är förstås den konstiga versionen av Finlands vapen som fått folk att reagera, tänker man som heraldiker.

Tidigare version med föregivet suspekt bild av Häyhä. Jag är inte insatt i detaljerna.

Nej. Det är det att bilden av Simo Häyhä i den första versionen eventuellt inte föreställer Häyhä, så den har bytts till en bild som garanterat föreställer Häyhä. Ingen, så vitt jag har förstått, har noterat något konstigt i Finlands vapen. Och ändå har där kombinerats både Finlands flagga och vapen på ett sätt som garanterat inte är heraldiskt.

Kollegan Heinz Stürmer tog sig före att färglägga enligt skrafferingen. Varför får jag Norge-vibbar?

Det är på något sätt beskrivande för den sk. neo-nationalismen av idag, där prickskytten Häyhä från Vinterkriget tycks ha lyfts fram som ett slags galjonsfigur för finska krigsinsatser, men där man tycks sakna närmare insikt i landets vapensköld och hur den framställs. Lustigt nog, eftersom många av dessa fosterlandets ivriga fackelbärare tycker om att bära lejonsmycken av olika slag.

Urval av lejonsmycken.

Det är väl att hoppas att Heraldiska nämnden vid Riksarkivet tar tag i det här, det är deras uppgift att vaka över användandet av Finlands nationalvapen. Så här kan man ju inte ha det.

Nämligen, lagen om Finlands vapen säger så här:

Den som saluför Finlands vapen i ett utförande, som väsentligt avviker från beskrivningen av Finlands vapen i 1 §, skall för saluföring av lagstridigt Finlands vapen dömas till böter.

Vapen för president Niinistö


Republikens president Sauli Niinistö har begåvats med ett heraldiskt vapen. Vapenärendet har behandlats av Heraldiska Sällskapet i Finland och godkänts till vapenregistret under nummer 1900 i oktober. Vapnet har planerats av Antti Matikkala och Ronny Andersen redan år 2012. Som bekant har Niinistös vapentagande av någon anledning dröjt ovanligt länge.

President Sauli Niinistös vapen. Teckning av Ronny Andersen.

Vapenbeskrivningen på finska lyder: "Sinisellä kilvellä viisi hopeista varsistaan yhdistynyttä lehmuksenlehteä säteittäin" och min egen högst inofficiella ad hoc-översättning skulle då bli: "I blått fält fem lindblad av silver i fempass". Till vapnet hör mottot "Juurista voimaa" (Kraft ur rötterna).


Nämnas kan, att Niini, Niinipuu på finska betyder skogslind (Tilia cordata) och att "niinistö" kan översättas som "linddunge". Det förefaller som att Presidentkansliet inte ännu har gått ut med denna nyhet, men jag tar mig friheten att skriva om saken här, eftersom vapnet presenterats i senaste numret (34) av Heraldiska Sällskapets i Finland medlemsblad Hopealeijona/Silverleijonet (sic!).


Uppdatering 28.1.2015:


Enligt uppgift från heraldiska nämnden vid Riksarkivet lyder blasoneringen på svenska: I blått fält
fem strålvis förenade lindblad av silver. Den officiella
översättningen av valspråket är "Rötterna ger kraft".





Och sedan något helt annat...


Läsarna av denna blogg tillönskas en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år!


Jag försökte vaska fram någonting i finsk heraldikväg som hade julanknytning, men resultatet var tämmeligen magert, dock Ingå kommuns vapen kan sägas vara någonting i den vägen. Kyrkan är nämligen tillägnad Sankt Nikolaus, och konsekrationskorset i vapnet kan ju sägas hänvisa till honom, sjöfararnas skyddshelgon och självaste Julgubben (avsiktlig finlandism).

Ingå kommuns vapen. Bildkälla wikipedia.

Anders Segersven