Nytt vapen för Esbostadsdelen Köklax

Den nyaste trenden tycks vara stadsdelsvapen, en urban version av byavapen kantänka. Det skapas inte nya kommunvapen särskilt ofta längre, snarare försvinner sammanslagna kommuners vapen ur bruk. Men de stora städerna blir större, nu tänker jag främst på huvudstadsregionen, och stadsdelarna där är redan större i befolkningsmängd än mången landskommun.

Esbo stads vapen.

Vad kunde väl då vara lämpligare än stadsdelsvapen, och oftast är det invånarföreningarna som är aktiva här. Köklax, en stadsdel i västra ändan av Esbo med nästan 11 000 invånare, offentliggjorde sitt nya vapen under Köklaxdagen som firades 21.9.2019. Vapenprojektet drevs av föreningen Köklaxgillet.

Det fanns tre förslag att välja emellan, av stilen att döma alla tecknade av Reijo Helläkoski.

En enhörning av guld i blått fält, uppstigande ur vågskuror och under en krona av guld. Konstnären är heraldiker Reijo Helläkoski. Kronan och tinkturerna blått och guld visar att vi är i Esbo, samtidigt är ju blått, gult och vitt också Nylands landskapsfärger. Vågskurorna visar att vi befinner oss vid kusten och vid vattendrag som leder ut i Finska viken.

Släkten Ramsays vapen ovanför ingången till Esbogård.

Enhörningen hänvisar enligt uppgift till släkten Ramsay som för den i sin hjälmprydnad. Släkten Ramsay har varit långvariga markägare i Esboregionen, bl.a. på herrgården Esbogård.

Ska vi nu vara petiga så ska ju enhörningen inte ha hovar, ty den är ingen häst. Enhörningen är ett klövdjur, släkt med geten måhända. Förståeligt är det förstås om man velat knyta an till hästskon i Esbo stads vapen, och det är ingalunda första gången en enhörning framställts som ett hovdjur.

En av konsthistoriens mer kända; Damen med enhörningen.

Köklaxgillet på finska

Hufvudstadsbladet på svenska

Anders Segersven

Heraldiska Sällskapet i Finland firade sina 60 år

Igår, den 4 mars 2017, samlades en illuster skara finska heraldiker på anrika Skatuddens Casino för att fira Sällskapets 60 år. Stämningen var hög, maten god och föredragen intressanta. Här följer en liten bildkavalkad från kvällen.

Skatuddens Casino en kväll i mars.

Ett av kvällens ämnen var presentationen av president Sauli Niinistös vapen, för att fogas till Sällskapets samling av finska presidentvapen. Till vänster om skölden heraldiske konstnären Reijo Helläkoski, som utfört den här versionen av vapnet.

PhD Antti Matikkala berättade om planeringen och tillkomsten av Niinistös vapen.

En version av HSiF:s vapen, snidat i trä av medlemmen Heinz Stürmer.

Emeritus ordförande Maunu Harmo föreläste om de "tre stora", heraldikerna Gustaf von Numers, Ahti Hammar, Olof Eriksson och den finländska kommunheraldikens guldålder.

Likaså emeritus ordförande Hannu Hillo kåserade kring Boris von Köhnes inverkan, eller försök till inverkan, på finska stadsvapen under 1800-talet.

I det här sammanhanget kunde det även nämnas att HSiF:s hemsidor har förnyats, jublileumet till ära. En del finjusteringar återstår ännu, visserligen.

Vapensten på Åbo slott

På Åbo slott, faktiskt i rummet för Riddarklubben, uppbevaras en stenplatta med ett uthugget alliansvapen. Föremålet är av heraldiskt intresse, eftersom dylika inte förekommit i alltför rikligt antal i Finland.

Alliansvapnet tillhör Erik Bertilsson till Mälkilä i Bjärnå och hans hustru Karin Eriksdotter och stenen har enligt uppgift ursprungligen prytt en portal på Mälkilä gård. Stenen torde härstamma från 1580, enligt märkningen ANO MDLXXX, Erik Bertilsson var gift med sin Karin redan år 1569 eftersom han då fick frälse på bl.a. "sina och sin hustrus ärfda och köpta gods". Mälkilä kom till honom genom hustrun, det var hennes "arfsäteri".  Erik dog år 1592 och Karin år 1622.

Slangvapnet avtecknat av Reijo Helläkoski från ett gammalt fotografi, Bjärnå kyrka.

Erik Bertilsson hörde till släkten Slang (ty. Schlange, orm), som visserligen tidigare fört en lilja som vapenmärke, men där de flesta ändå kom att föra St. Mikael med ormen som vapenbild. Erik Bertilsson fungerade som befallningshavande på flertalet slott och kungsgårdar, samt som underamiral på "de Finska och Narviske farvattnen". När han dog var han befallningshavande på Kexholms slott. Han begrovs i Bjärnå kyrka.

Sigillavtryck av personer från 1500-talet som förefaller använda sig av versioner av Slang-vapnet. J V Ruuth.

Hustrun Karin Eriksson för på vapenstenen släkten Stjernkors vapen, och i bevarade skrifter har hon kallats "fru Karin Stjernkors". Hon har dock inte med säkerhet kunnat placeras i Stjernkors-släktens stamtavlor, enligt Ramsay.

Teckningen från Klingspors vapenbok.

När släkten Slang år 1625 introducerades på Svenska Riddarhuset tog man sig åter ett nytt vapen, denna gång en väpnad arm med en fältherrestav. Släkten utgick dock redan under 1600-talet.

Anders Segersven

Källor: 

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden
J. W. Ruuth: Suomen rälssimiesten sineteistä lopulla 1500-lukua ja alussa 1600-lukua
Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok