Tott
Släkten Tott har förekommit i hela Norden, frågan är om inte denna
ursprungligen skånska uradelsätt är den mest kända nordiska adelsätten genom
tiderna. Tott är känd sedan 1283, lever än idag och var representerad i fyra
generationer på Sjundby i Sjundeå på 15- och 1600-talet. Frågan om tinkturernas
ordning i Tottska vapnet är intressant – kvadrerad i guld och rött eller i rött
och guld? Åke Thott har konstaterat att båda versionerna förekommit, samt att
det inte då varit fråga om spegelvändning pga. courtoisie till exempel. Det
är ju faktiskt fråga om två olika vapen om de skiljer sig på detta avgörande
vis.
 |
| Tottska vapnet på predikstolen enligt Brenner 1670 |
Det äldsta Tott tillhöriga vapnet man funnit är från ca. 1380 och är
guld/rött och detta kan alltså tänkas utgöra den ursprungliga kombinationen.
Sedermera tycks rött/guld varit vanligare, men år 1625 inträdde bättre ordning
då introduktion på riddarhuset skedde och tinkturerna måste bestämmas exakt.
Två linjer uppstod; Tott till Sjundeby (Sjundby) och Tott af Skedebo.
Skedebolinjen valde att föra guld/rött kvadrerat med bård i motsatta färger och
Sjundbylinjen rött/guld.
 |
| Enligt Klingspor 1890 |
Men! Predikstolens Tott-vapen är i guld/rött, liksom även
hjälmprydnadens vesselhorn, dexter delat guld/rött och sinister rött/guld
(vilket ju nog är korrekt). Frågan uppstår; hur noggrant har herr Åke övervakat
vapenmålandet eller spelade det faktiskt då ingen roll i vilken ordning
tinkturerna placerades? Då Sjundbygrenen år 1652 upphöjdes i grevligt stånd
(Tott till Karleborg) förbättrades vapnet med bla. en krönt vase och en hel del annat garnityr. Men
hjärtskölden, den är kvadrerad i rött och guld som sig bör.
 |
| Enligt Klingspor 1890 |
En
kontrovers föreligger alltså, men som vi sett hos Åke Thott (Ätten Thott under
medeltiden, 1983) , egentligen är det
ju det ursprungliga tottska vapnet från
medeltiden vi har på predikstolen, må så vara att det för tiden i fråga är lite
otypiskt.
I
anknytning till tottska vapnet kan vi konstatera att Åkes far Henrik Tott från
tiden kring sekelskiftet 1600 efterlämnat en teckning av sitt vapen i en
stambok i Mitau (en stambok var en form av gäst- eller minnesbok). Han har
varit stolt över hustrun Sigrids anor, ty sitt eget vapen har han placerat
först i tredje fältet av den fyrdelade skölden, medan de övriga fälten upptar:
i första och fjärde trekronorsvapnet och i det andra lejonet över tre stömmar.
Sålunda har alltså ”Heinrich Tått zu Siudeby” velat framträda! Dock får vi
intet veta om tinkturernas ordning i hans eget vapen, för endast en beskrivning
av sagda vapenteckning har funnits att tillgå och i den framgår inte dylika
detaljer.
"Hans namn är enligt vad Carl Arvid Klingspor berättar (Autografsällskapets tidskrift 1886) inskrivet i en stambok, som tillhört Hieronymus Rörsscheidt och omfattade tiden 1595 - 1605 och förvarades i Mitaus museum. Över namnet "Heinrich Tått zu Siudeby Anno 1600" har målats ett vapen med fyrdelad sköld, belagd med hjärtsköld, innehållande Vasaättens stamvapen. I huvudsköldens första och fjärde fält "ses sveavapnet, de tre kronorna, och i andra götavapnets lejon öfver de tre strömmarne och i tredje fältet hans eget, det tottska" fyrdelade vapnet. En öppen tornérhjälm över skölden är krönt med en kunglig krona och lövverket "bär till höger de tottska färgerna, rödt och guld samt till venster de svenske, blått och guld". Carl Arvid Klingspor konstaterade att vapnet synes mera tillhöra hans gemål än honom och är "naturligtvis sjelftaget"
Erik Spens: Några svenska Vasa-ättlingars vapen, Heraldisk Tidsskrift 1983
Inläggen baserar sig på artikeln "Siuntion kirkon saarnatuolin vaakunat" av undertecknad i konferensantologin "Henkilö- ja sukuvaakunat Suomessa" (SKS 2011).
Anders Segersven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar