Krister Tordsson

I blått fält med av vågskura bildad stam av silver en stolpvis ställd röd kräfta. På hjälmen ett rött hjälmtäcke fodrat med blått och hjälmbindel av blått och rött. Hjälmprydnad: en uppstigande röd kräfta, hållande i klorna två lans- eller nålliknande föremål av silver.

Krister Tordssons vapen. Teckning av Anders Segersven.

Krister Tordsson är en svårfångad fisk (eller borde man säga kräfta) i historiens grumliga vatten. Hans levnad, verksamhet, födelse- och dödsår är okända. Hans vapen är åtminstone bevarat i några versioner.

Han skrev sig till Krabbenäs eller Krabbeby, tydligen beläget i Östra Nyland eftersom hans vapen en gång i tiden förekommit både i Borgå och Mörskom kyrkor. Hans sigillavtryck med kräftan och initialerna CT är bevarat, härrörande från år 1565. På vapnet som förekommit i Borgå kyrka var kräftan ställd bjälkvis och hade som hjälmprydnad en påfågelsstjärt. Hausen har dokumenterat vapnet i den form som ovan.

Krister Tordssons sigill från 1565.

Tydligen anspelar kräftan på gårdsnamnet Krabbenäs/by. Knepigare är att reda ut vad kräftan egentligen har i klorna; Gustaf von Numers utmanade heraldikerkollegorna redan år 1978 i Heraldica Fennica att göra förslag, men såvitt jag vet är föremålen ännu odefinierade.

För den som undrar: Ja, färgsättningen på vapnet bryter mot tinkturregeln så det smäller om det, men de här färgerna är nu en gång obestridligen dokumenterade så här. Kombinationen rött/blått förekommer i flere vapen från den här tiden, förresten.

Källor:

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor

Hausen: Bidrag till Finlands historia

Hausen: Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 i Östra Nyland

Gustaf von Numers: Heraldisk förlustelse i finskt 1200- 1500-tal, Heraldica Fennica 1978

Sommarstiltje på bloggen

Nej, bloggen har inte dött sotdöden, även om det kan verka så. Det har nu bara visat sig att när sommaren är här, så finns det så mycket att göra ute i trädgård och hobbyverkstad att det helt enkelt inte blir av att sitta inne och sammanställa inlägg. Det blir att återkomma när kvällarna blir mörka igen.

Som sommarläsning kan förresten rekommenderas nyutkomna Talvisodan asevelimerkit (Vapenbrödramärken från Vinterkriget) av Matti Allonen och Jari Nykänen, som jag råkade på nyligen i bokhandelns sommarrea.

Trevlig fortsättning på sommaren!

Ny logotype för Åbo stad

Ursprungligt vapen till vänster och den nya logotypen till höger. Bildkälla: Iltalehti.

Åbo stad har i februari 2015 beslutit om att ta i bruk en ny logotype för staden, designad av reklambyrån Satumaa. Som det brukar i dylika ärenden, har det hela förorsakat en del debatt och upprörda känslor, där också priset för hela paketet, 40 000 euro, har spelat in.

Heraldikern Tom C Bergroth, som fungerat som heraldiskt sakkunnig för Åbo stad sedan 1984, blev inte tillfrågad i ärendet och kände sig sidsteppad. Han anförde kritik mot slutresultatet och konstaterade att han kunnat göra en modernisering för 1500 euro. Stadens kommunikationschef konstaterade senare att 40 000 euro gällde mycket mer än endast själva logotypen, och att man i det hela hade glömt bort Bergroth (!). Man hade istället konsulterat heraldikern Petteri Järvi, också verksam i Åbo och nog så kunnig inom området. Det förblir dock oklart i hur stort avseende man beaktat eventuella heraldiska råd.

Alltnog, vad ska man då säga om Åbo stads nya logotype? Tja, värre har man väl sett, men visst är det synd att gammal äkta heraldik (vapnet är från sigillet av år 1309) ersätts av renodlad pseudoheraldik.

Åbo Underrrättelser om saken

YLE om det hela

Anders Segersven

Kryptan i Åbo domkyrka

Under golvet i Åbo domkyrka finns en krypta, där det uppbevaras en hel del kistor från högreståndsbegravningar, huvudsakligen 1600-tal. Som bekant hade man för vana att begrava under kyrkogolvet på den tiden, och här har de här vapenprydda kistorna bevarats ytterst väl i mörker och jämn temperatur. Kryptan är inte öppen för allmänheten, och det är ett sällsynt tillfälle att få skåda de heraldiska konststycken som här finns.

Då det gällde begravning av adliga spelade släkt- och anvapen en stor roll. De bars i procession till kyrkan och hängdes upp i kyrkorummet efteråt. Därtill var oftast också själva kistan dekorerad med dessa vapen, ofta ner till fjärde och åttonde led. Här följer en liten heraldisk bildkavalkad från kryptan.

Horn af Kanckas

Brahe, Yxkull, Kurck och Tavast (Stålarm)

Kurck, Stenbock, Kurki-Svärd och Krumme

Kurki-Svärd främst, sedan Krumme

Oxenstierna

Horn af Marienborg

Oxenstierna i främsta rummet



Oxenstierna af Croneborg

Kruse af Kajbala

Bäck i Finland

I blått fält ett utböjt kors av guld, i alla fyra vinklar åtföljt av att grönt treklöverblad. På hjälmen ett blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld och blått. Hjälmprydnad: en sexbladig blomma av guld mellan två vesselhorn, dexter blått och sinister av guld.

Vapen för Bäck i Finland, Riddarhusversionen. Teckning av Anders Segersven.

Bäck eller Beck är av tyskt ursprung, troligen uradel. Sin plats i detta verk har släkten på grund av det adelskap den år 1536 erhöll i Sverige av kung Gustav Vasa. Vapnet föreligger i två versioner, den första den man använt åtminstone sedan introduktionen på Riddarhuset 1633 och den som nu följer uppenbarligen den man fick 1536.

I rött fält ett andreaskors av silver åtföljt av fyra gröna treklöverblad. På hjälmen ett rött hjälmtäcke fodrat med silver och hjälmbindel av silver och rött. Hjälmprydnad: en ros kluven i silver och rött mellan två oxhorn, dexter delat i rött och silver, sinister i silver och rött.

Vapen för Bäck i Finland, version 1536. Teckning av Anders Segersven

Uppenbarligen har man funnit det nödvändigt att ändra vapnets utseende vid introduktionen. Klöverbladen har oftast avbildats stolpvis ställda men enligt Karl Becks sigill (början av 1600-talet) och en vapenristning på Gäddtarmen vid Hangö har de här placerats med skaften mot centrum. Sannilikt har detta varit den ursprungliga positionen.

Vapenristning för Carl Beck på Gäddtarmen, Hangö. Från skriften "Gäddtarmen/Hauensuoli" utgiven av Hangö Museum.

Ätten har sedan 1500-talets slut ägt frälsegods i Finland. Melker Beck var gift med Elin Henriksdotter av uradliga Voltis-släkten. Sonen Karl Beck ägde Notsjö säteri i Urdiala och Uittamo säteri i Sääksmäki. Dessa tycks sedan ha gått i släkten.

Enligt Granfelt skulle stamfadern som adlades 1536 ha varit Nils Pedersson Smed till Skalltorp i Södermanland, men t.ex. Ramsay noterar honom inte. Den som förde släkten till introduktion var Johan Bäck (1613-1679), officer vid Finska Adelsfanan. Han deltog bl.a. i krigen i Polen och Tyskland. Släkten introducerades på Finlands Riddarhus år 1818 under nr. 15.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

George Granfelt: Finlands ridderskaps och adels vapenbok

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok

Dahlby & Raneke: Den svenska adelns vapenbok

Hästesköld

I sköld delad i rött och blått ett avhugget, tränslat hästhuvud av guld, bärande på hjässan tre plymer, den mittersta av guld och de två andra blå. På hjälmen ett rött och blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld, blått och rött. Hjälmprydnad: ett hästhuvud som i skölden mellan två vesselhorn, dexter delat i rött och blått, och sinister delat i blått och rött.

(Hästhuvudet kan ha framställts som naturbrunt, här är det dock återgivet som guld i den heraldiska korrekthetens namn).

Hästeskölds vapen. Teckning av Anders Segersven.

Hästesköldarnas härstamning är intressant. Man ägde gemensamt ursprung med Hietamäkisläkten och därmed också med uradliga Kurck-ätten. Detta släktskap gav i början av 1600-talet upphov till stridigheter med Kurckarna, då några av Hästesköldarna använde deras namn. Hur det egentligen var med Hästeskölds nobilitet är lite oklart, Erik Jönsson till Gunnila i Vemo socken företedde vid frälserannsakning år 1618 en silversköld med ett hästhuvud som förfädren enligt uppgift skulle ha fått av Erik XIV att bära i hatten. I stort sett på detta vilar alltså deras adelskap och vapen. Han tycks dock ha kommit igenom granskningen, för år 1634 introducerades Hästesköld på Riddarhuset under nr. 228. Man hade nog försökt tidigare, men bråket med Kurckarna hade legat dem i fatet. Nu reddes det hela ut, Åbo hovrätt bestämde att släkterna ej borde sammanblandas, även om de hade samma ursprung.

 Löjtnant Johan Eriksson till Putta i Vemo socken var den som fick säte på Riddarhuset och med hans sonsonsdotter Maria Kristina utslocknade släkten under första halvan av 1700-talet. Huruvida släkten verkligen adlades av Erik XIV på 1560-talet är vanskligt att säga. Mot det talar bl.a ättemedlemmarnas iver att använda sig av Kurck-släktens vapen och namn långt in på 1600-talet. Varför, om man hade ett eget adelskap att falla tillbaka på? Noteras bör dock att medlemmarna ändå gjort adlig rusttjänst sedan mitten av 1500-talet, och t.ex. underskrivit adelns trohetsförsäkran till Johan III år 1568. Saken är, som så ofta, mångbottnad och svårutredd.

 Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor

Hausen: Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 i Östra Nyland

J. W. Ruuth: Suomen rälssimiesten sineteistä lopulla 1500-lukua ja alussa 1600-lukua

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok

Ållon i Finland

I grönt fält en i stammen bjälkvis ställd ekstam ur vilken uppväxer tre kvistar med ett ekollon i var ända; på den mittersta kvisten två ekblad och på de två andra ett, allt av guld. På hjälmen ett grönt hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld och grönt. Hjälmprydnad: en ekstam med kvistar och ollon som i skölden, bladen dock gröna.

Vapen för släkten Ållon i Finland. Teckning av Anders Segersven.

Ållon-släkten leder sitt ursprung till Kullo i Borgå socken. Där bodde vid mitten av 1500-talet Erik Svensson. Han var fogde i Helsingfors år 1560 och gjorde adlig rusttjänst åren 1556 och 1562. Som anhängare till hertig Johan var han med och försvarade Åbo slott mot kung Erik 1563 och räknades därmed av denne till dem som fört ”afvog sköld”. Dömdes till döden men avrättades aldrig av någon anledning; han dog dock redan omkring 1565.

Sonen Jöns Eriksson till Tjusterby i Borgå var fänrik under Axel Kurcks fana och deltog sedermera i Klubbekriget i Klas Flemings trupper. Han adlades år 1586 och med Hans Jönsson Ållon till Kråkö introducerades släkten år 1634 på Riddarhuset under nr. 210.

Hans var knektehövidsman och deltog i kriget mot Ryssland. Hans bana ändade i Borgå den 14. maj 1638 då en Karl Hansson Lindelöf stack ihjäl honom under ett dryckeslag. Han hade flere barn men endast ett av dem, kornetten Johan Hansson, har lämnat spår efter sig. Han stupade 34 år gammal i Litauen år 1656. Om hans syskon vet vi inget och släkten är uppenbarligen utdöd.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

Raneke: Svensk adelsheraldik med Klingspors vapenbok