Heraldiska stilskolan
Heraldiska vapen, helt i likhet med möbler
och inredningar, har längs med århundradena kommit att framställas i olika
stilar. Dessa kan ge en fingervisning om hur gammalt vapnet är, nå, åtminstone
hur gammal den version av vapnet är som ska dateras.
Medeltiden
Heraldiken anses ha uppstått någon gång i
början av 1100-talet. Det faller sig alltså naturligt att börja med medeltiden.
Den tidiga heraldiken var enkel och handfast, ännu var den ”levande”, sköldarna
och hjälmarna fanns i det verkliga livet och användes i strid och i tornej.
Sköldemärkena var oftast enkla häroldsbilder (geometriska mönster) eller
allmänna bilder (djur eller föremål), mer sällan ens en kombination av dessa
båda. Kompositionen kom att likna ett porträtt av bäraren, med hjälm, sköld och
hjälmprydnad. Hjälmtäcket var ännu likt det det var, ett tygstycke på hjälmen
som skulle skydda mot sol och väderlek.
Medeltida vapen |
Renässansen
På 1500-talet hade vapenteknologin
utdaterat den bepansrade riddaren, och i och med den dödliga olycka som
drabbade Henrik II av Frankrike på tornerfältet år 1559, blev tornerspelen
mindre populära. Vapenkompositionerna kunde frigöra sig från den praktiska
tillämpningen, och kunde nu fritt skapas som teckningar eller målningar.
Begreppet ”pappersheraldik” var fött och heraldikerna kunde ta sig större
friheter. Motiven blev mer komplexa, hjälmprydnaderna svällde och hjälmtäcket
växte ut till något som liknade lövverk.
Renässansvapen |
Barocken
Barocken fortsatte på den inslagna vägen.
Stilperioden i allmänhet betecknas av det storvulna, överdådiga och pampiga,
och heraldiken var inget undantag. Senast nu blev ornamentiken och utsmyckandet
ett självändamål, och det som bland heraldiker har kallats för ”dekadensens
tidevarv” inleddes. Enkelheten och igenkännbarheten förlorades i allt
överdådet.
Barockvapen |
Rokokon
Om ännu barockens vapen hade kännetecknats
av något mått av symmetri, så gick det förlorat i rokokon. Nu gällde
oregelbundenhet och böljande former, vapnet hade förvandlats till ett
dekorativt element och vapenbilderna började i vissa fall mer likna
landskapsmålningar.
Rokokovapen |
Gustaviansk tid
Den gustavianska tiden fortsatte på vägen
som rokokon slagit in på, även om vissa nyklassiska elemen började göra sig
gällande. Bokstäver, bildrebuser och mytologiska framställningar som varit
främmande för den ursprungliga heraldiken förekommer rikligt.
Gustavianskt vapen |
Empir
Empiren förde in heraldiken i det
nyklassiska formspråket fullt ut, vapentält i stället för hjälmtäcke blev
vanligt och vapnets proportioner förvanskades.
Empirvapen |
Nystilarna på 1800-talet
Här anser heraldikerna att den absoluta
bottnen på heraldikens dekadensperiod nåddes. En av epokens uppfinningar var
den nästintill fyrkantiga skölden ”laddörren”, som gjorde att sköldfigurer inte
behövde dra in ben och svansar i de nedre regionerna. Vid sekelskiftet
1800-1900, samtidigt med att arts & crafts, jugend och art noveau började
skaka av sig det gamla vad gäller inredning och satte igång med att skapa något
helt nytt, började också heraldikerna igen upptäcka idealen från den svunna
medeltiden, och heraldiken kunde börja resa sig till till nya höjder igen. Men
det är en annan historia.
Vapen från senare delen av 1800-talet |
Alla illustrationer i det här inlägget är
av Anders Segersven (Heraldiikka ja historia, Järvi & Segersven 2000).
Kul teckningar och bra uppställning, men jag skulle vilja göra minst ett tillägg. Vapenskölden som märke för ära på slagfältet hade i princip upphört redan kring år 1400. Det var den heltäckande rustningen som avskaffade det heraldiska vapnet, inte tvärtom - att den heltäckande rustningen skapade behov av heraldiska vapen.
SvaraRaderaDärför sker det en explosionsartad utveckling av heraldiken under 1400-talet även i Sverige, som då är mitt inne i medeltiden.
Om Jesper säger så, så kan man nog tro på det. Här har nu slunkit med standardförklaringen, som finns i de flesta heraldikhandböcker. :-)
SvaraRadera