Abel von Minden

I fält av silver två blå korslagda hillebarder med uppåtriktade eggar, skaften svarta, åtföljda av fyra röda hjärtan; 1+2+1. På hjälmen ett rött, grönt och blått hjälmtäcke fodrat med guld och hjälmbindel av guld, rött, grönt och blått. Hjälmprydnad: till dexter ett blått vesselhorn och till sinister en fänika delad i rött och grönt.

Abel von Mindens vapen. Teckning av Anders Segersven.

Släkten härstammar antagligen från Westfalen, där tre ätter Abel förekommit. Den förste av släkten i Finland var Henrik Abel som skrev sig till Gesterby i Kimito socken (vilket var hustrun Elin Rytings gods). Han innehade också Kjuloholm åren 1571-76. Han adlades av Johan III den 1 maj 1574, då var han fälttygsmästare vid artilleriet. Huruvida han då fick detta vapen är oklart, hans son Johan adlades åtminstone åter med denna sköld år 1604. I de flesta fall med upprepade adlingar har vapnet bevarats i stort sett detsamma – möjligen med ändringar av smärre detaljer. Dessutom är det ju möjligt att man redan tidigare fört detta vapen; därom vet vi tyvärr ingenting eftersom de westfaliska släkterna man känner förde andra sköldar.

Henrik avled före år 1598. Ännu år 1749 noteras det att på Kimito kyrkogård finns en solvisare med årtalet MDLXXIX (1579) och Abel von Mindens vapen inhugget. Samma vapen tycks ha blivit upptaget i samlingen senare utgiven som ”Vapensköldar fordom uppsatte i Finlands kyrkor” som upptecknades omkring 1670.

Sonen Johan som var ryttmästare blev nobiliterad för ”manlig” tjänst mot rikets fiender. Varken han eller hans bror Erik tycks ha haft några avkomlingar; sista gången vi hör av Johan är år 1613 då han utväxlas ur dansk fångenskap efter freden i Knäared. Erik åter hade följt Henrik Tott och Nils Olofsson till Meldola till Åbo från Narva år 1595 men där slutar spåren. Släkten är att räkna som utdöd.

Källor:

Jully Ramsay: Finska frälsesläkter intill Stora Ofreden

Schlegel & Klingspor: Den ointroducerade svenska adelns ättartaflor

Hausen: Vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor